Sunshine reggae
Det möttes man av imorse när man gick in i badrummet. Det var ljus, alltför ljust. Jag famlade efter livshopp, men fann inget. Det enda jag hittade var hopplösheten över att behöva gå upp i ottan, och att behöva jobba. Liv.Slut.Ridå.
Men så farligt hann det aldrig bli att självmordstankarna sattes in, för när man kom till jobbet var det långt ifrån bara jag som mådde dåligt. Även fast att jag nog ser mest sliten ut. Jag såg lite ut som en sådan där person, som två personer pratade om på den lokala spelbutiken i Härnösand igår. De stod framför mig:
Gubbe 1: "Har du hört att Andersson(han hette nåt sånt) har blivit A-Lagare?
Gubbe 2: " Ja jag har sett det på stan"
Gubbe 1: " Ja han som var så skötsam förut, du ser hur det kan gå"
Gubbe 2: " Ja du ser hur det kan bli".
Obs! Kan vara något felaktiga citat, dock så var det en sanningsenlig konversation som lät nästan precis som ovan beksrivet.
Vi hade iallafall trevligt igår. Vi kom hem till Linda efter jobbet där hennes gode mor och hennes syster hade fixat i ordning inbakad fläskfilé till oss. Så det var bara att slå oss ner på "stolarna". Eftersom det saknades en stol förpassades jag till en improvicerad pall bestående av en låda full av filmer med en kudde på.
Maten var förträfflig. Efter att vi druckit oss några glas bättre vin och ordnat oss åkte vi hem till Fanny där det vimlade av damer som var i festartagen. Det var en mycket trevlig tillställning, mycket folk kom det och det dansades sjöngs och dracks. I massor. Alkoholflödet visste inga gränser och gemene festare på plats blev mer än lovligt berusade.
Vi dök ner på Svenssons där Linn flörtade in mig med vakten (YES JAG KOM IN PÅ SVENSSONS I HÄRNÖSAND....) dock är jag väldigt tacksam för Linns fixartag, dock så ställer jag mig frågande till åldersgränsen på 20. När det i Härnösand egentligen bara finns ett annat alternativ, eller möjligen två. Och Svett-Gennys som det kallas i folkmun verkar vara arkitekt-ritad av densamme som Cornelis Wreesvijk riktar sin text åt i låten "Ballad om en gammal knarkare".
Kvällen vart lyckad och det nådde sin kumlen när jag Linda och hennes syter beställde hem en familjepizza som slukades med stor frenesi.
Och alla började skratta åt vad som där stod, och alla telefoner börja ringa. Och våran kommisarie han skrek i vredesmod "VI VILL HA GLADA BUDSKAP, ELLER INGA"!
För övrigt anser jag att jag håller hyffsad arbetsstandard trots mitt tillstånd.
Men så farligt hann det aldrig bli att självmordstankarna sattes in, för när man kom till jobbet var det långt ifrån bara jag som mådde dåligt. Även fast att jag nog ser mest sliten ut. Jag såg lite ut som en sådan där person, som två personer pratade om på den lokala spelbutiken i Härnösand igår. De stod framför mig:
Gubbe 1: "Har du hört att Andersson(han hette nåt sånt) har blivit A-Lagare?
Gubbe 2: " Ja jag har sett det på stan"
Gubbe 1: " Ja han som var så skötsam förut, du ser hur det kan gå"
Gubbe 2: " Ja du ser hur det kan bli".
Obs! Kan vara något felaktiga citat, dock så var det en sanningsenlig konversation som lät nästan precis som ovan beksrivet.
Vi hade iallafall trevligt igår. Vi kom hem till Linda efter jobbet där hennes gode mor och hennes syster hade fixat i ordning inbakad fläskfilé till oss. Så det var bara att slå oss ner på "stolarna". Eftersom det saknades en stol förpassades jag till en improvicerad pall bestående av en låda full av filmer med en kudde på.
Maten var förträfflig. Efter att vi druckit oss några glas bättre vin och ordnat oss åkte vi hem till Fanny där det vimlade av damer som var i festartagen. Det var en mycket trevlig tillställning, mycket folk kom det och det dansades sjöngs och dracks. I massor. Alkoholflödet visste inga gränser och gemene festare på plats blev mer än lovligt berusade.
Vi dök ner på Svenssons där Linn flörtade in mig med vakten (YES JAG KOM IN PÅ SVENSSONS I HÄRNÖSAND....) dock är jag väldigt tacksam för Linns fixartag, dock så ställer jag mig frågande till åldersgränsen på 20. När det i Härnösand egentligen bara finns ett annat alternativ, eller möjligen två. Och Svett-Gennys som det kallas i folkmun verkar vara arkitekt-ritad av densamme som Cornelis Wreesvijk riktar sin text åt i låten "Ballad om en gammal knarkare".
Kvällen vart lyckad och det nådde sin kumlen när jag Linda och hennes syter beställde hem en familjepizza som slukades med stor frenesi.
Och alla började skratta åt vad som där stod, och alla telefoner börja ringa. Och våran kommisarie han skrek i vredesmod "VI VILL HA GLADA BUDSKAP, ELLER INGA"!
För övrigt anser jag att jag håller hyffsad arbetsstandard trots mitt tillstånd.
Kommentarer
Postat av: Tage Danielsson
låter som en alldeles förträfflig kväll om jag får uttrycka mig milt
Trackback
