Folk är idioter
Har varit frånvarande länge. Väldigt länge. Saken är nog den att jag inte ens hoppas att folk ska läsa det här, utan mer att jag ska skriva av mig.
I skrivande stund har jag dessutom sovit till och från hela dagen, detta för att jag är sjuk. Men jag kände plötsligt en lust att skriva, så det kan väl i någon mening vara positivt att göra det då.
Jag har många gånger fått frågor om varför jag är så negativ. Jag tycker att den frågan är fullständigt onödig. Jag är inte negativ i den mening att jag kastar skit på folk i onödan. Sen kan resten bero. Inte så att jag inte bryr mig om andra människor, tro mig, det gör jag. Alldeles för mycket i många avseenden. Men jag måste känna själv att jag mår bra och att jag är trygg i det jag gör innan jag kan hjälpa andra personer. För om jag skiter i mig själv och istället ger allt för andra så kommer jag inte att vara till någon hjälp, och det hävdar och menar jag bestämt. Så länge jag inte kan ge mig och min energi till mig själv så kan heller inte vara alla andras messias.
Har så ofta haft diskussioner om det här med att skänka pengar till andra länder och att alltid ha det i åtanke att folk alltid har det värre än du/jag. Ska vi leva efter den devisen, då kan vi lika gärna lägga oss platt på mage allihopa. Då är det ingen idé att vi håller på. Jag säger inte att vi ska sträva efter ett samhälle där alla ser till sig själv och skiter i omvärlden, verkligen inte, det vore att spotta folk i ansiktet. Det jag säger är att man inte kan använda uttrycket "tänk på barnen i afrika" när barn inte äter upp maten. Vad spelar det uttrycket för roll? Vi slänger lik förbannat maten i soptunnan och sen är det bra med det. Vi bara slänger ur oss saker som "vuxna" och antar att barn ska förstå vad vi menar. Vi lever i en tuff värld nu, och då faktiskt oavsett vilka som styr vårt land.
SD är ett utmärkt exempel på detta, ett missnöjesparti. Har pratat med så många personer som säger att dom röstat SD för att göra revolt. Det är för svårt att sätta sig in i politik idag, vi kanske borde lägga ner mer kraft i skolan på att upplysa om vad partier vill och om vad politik betyder för att ge alla barn och ungdomar en öppning till ett val. Givetvis lika oberoende som en domare som dömer en fotbollsmatch, men ändå.
Vidare så måste jag väl förklara rubriken. Och den grundar sig i att man inte är bunden till att vara filantropisk i alla sammanhang. Man måste inte tro gott om alla människor, för folk är faktiskt inte goda i grunden. Jag har försökt vara positiv och glad mot folk. Men jag har blivit varse om att folk faktiskt kan vara dumma i skallen på samma sätt som de kan vara världens snällaste. Vi måste sluta dalta. Vi måste stanna upp, och tänka på hur vi vill ha det och på hur vi vill att människor behandlar oss. Sluta hymla, sluta ljuga, sluta vara falska. För det är precis det jag menar. Att istället för att stå rakryggad för saker man vill säga, så vänder folk kappan efter vinden, och det är ta mig fan, det värsta jag vet.
Folk är idioter
Har varit frånvarande länge. Väldigt länge. Saken är nog den att jag inte ens hoppas att folk ska läsa det här, utan mer att jag ska skriva av mig.
I skrivande stund har jag dessutom sovit till och från hela dagen, detta för att jag är sjuk. Men jag kände plötsligt en lust att skriva, så det kan väl i någon mening vara positivt att göra det då.
Jag har många gånger fått frågor om varför jag är så negativ. Jag tycker att den frågan är fullständigt onödig. Jag är inte negativ i den mening att jag tycker att de saker som jag tycker är viktigt är viktigt. Sen kan resten bero. Inte så att jag inte bryr mig om andra människor, tro mig, det gör jag. Alldeles för mycket i många avseenden. Men jag måste känna själv att jag mår bra och att jag är trygg i det jag gör innan jag kan hjälpa andra personer. För om jag skiter i mig själv och istället ger allt för andra så kommer jag inte att vara till någon hjälp, och det hävdar och menar jag bestämt. Så länge jag inte kan ge mig och min energi till mig själv så kan heller inte vara alla andras messias.
Har så ofta haft diskussioner om det här med att skänka pengar till andra länder och att alltid ha det i åtanke att folk alltid har det värre än du/jag. Ska vi leva efter den devisen, då kan vi lika gärna lägga oss platt på mage allihopa. Då är det ingen idé att vi håller på. Jag säger inte att vi ska sträva efter ett samhälle där alla ser till sig själv och skiter i omvärlden, verkligen inte, det vore att spotta folk i ansiktet. Det jag säger är att man inte kan använda uttrycket "tänk på barnen i afrika" när barn inte äter upp maten. Vad spelar det uttrycket för roll? Vi slänger lik förbannat maten i soptunnan och sen är det bra med det. Vi bara slänger ur oss saker som "vuxna" och antar att barn ska förstå vad vi menar. Vi lever i en tuff värld nu, och då faktiskt oavsett vilka som styr vårt land.
SD är ett utmärkt exempel på detta, ett missnöjesparti. Har pratat med så många personer som säger att dom röstat SD för att göra revolt. Det är för svårt att sätta sig in i politik idag, vi kanske borde lägga ner mer kraft i skolan på att upplysa om vad partier vill och om vad politik betyder för att ge alla barn och ungdomar en öppning till ett val. Givetvis lika oberoende som en domare som dömer en fotbollsmatch, men ändå.
Vidare så måste jag väl förklara rubriken. Och den grundar sig i att man inte är bunden till att vara filantropisk i alla sammanhang. Man måste inte tro gott om alla människor, för folk är faktiskt inte goda i grunden. Jag har försökt vara positiv och glad mot folk. Men jag har blivit varse om att folk faktiskt kan vara dumma i skallen på samma sätt som de kan vara världens snällaste. Vi måste sluta dalta. Vi måste vara stanna upp, och tänka på hur vi vill ha det och på hur vi vill att människor behandlar oss. Sluta hymla, sluta ljuga, sluta vara falska. För det är precis det jag menar. Att istället för att stå rakryggad för saker man vill säga, så vänder folk kappan efter vinden, och det är ta mig fan, det värsta jag vet.
Det har vart en lång dag
Vid den döda sidan stan
Där anfall är försvar
Och där allting växt igen
Vid den döda sidan stan
Där anfall är försvar
Och där allting växt igen
This is England!
Ja, vad säger man? Blivit ett glapp inläggsmässigt igen, det får nästan vara så framöver. För går man runt på, jobba, äta och sova med få inslag av annat i ett kylslaget Härnösand, då kan man inte fylla den här portalen med allt för mycket matnyttigt. Men nu mitt herrskap, så ska ni få det lite fyllt.
Jag har nämnligen med min vän Nikos och ett entourage på ytterligare 33 personer befunnit mig i London över helgen, detta för att spenka på fotboll äta god mat och uppleva roliga saker under Viasats vingar.
Efter fredagens avslutade arbetsdag så begav vi oss till midlanda bara för att upptäcka att vårt flyg skulle lyfte 40 minuter senare än beräknat och att de hade bommat igen baren. Ytterst beklagligt enligt oss, men vi fann oss ganska snabbt i detta och landade så småningom i Stockholm och checkade in på hotellet. Väl där fann vi oss snart sittandes med varsinn kall pilsner och blickade ut över, dels ett gäng som helt klart tillhörde någon typ av firma och dels över ett gäng affärsnissar som i tur och ordning gjorde anspråk på en dam som inte alls hade ett trassligt utseende utan snarare ett väldigt fagert sådant. Detta till trots lät hon med glädje sig förföras av dessa säkert 30 år äldre herrar som alldeles säkert ljög ikapp om deras gods och sina bilar. Vi fick aldrig se hur det hela slutade, men den ena mannen var i alla fall där med handen på ryggslutet och försökte.
När klockan dagen efter ringde vid fyratiden på morgonen så var man inte alls lika kaxig, det något för höga intaget av rusdrycker dagen innan gjorde sig påmind och tiden var i allra arlaste laget för både undertecknad och resekamraten, men vad skulle man göra?
Vi mötte upp den brokiga skaran av människor på arlanda och efter visst krångel för Nikos så tog vi oss in och senare också iväg från flygplatsen med riktning mot London. Vi möttes där upp och fördes via en bussfärd till vårt hotell där vi lassade av väskorna och nästan direkt begav oss till en stilig pub där vi servades en mycket härlig brunch.
Vidare från puben tog vi oss till Emirates Stadium för att kolla på en ganska trött match mellan ett Barca-längtande Arsenal och ett oförmöget Wolverhampton. Det syntes att Arsenal ganska kvickt ville avgöra matchen för att sedan spara sina viktigare spelare för den kommande Barca-matchen. Detta till trots så var det såklart häftigt att se arenan, och även att se så pass bra fotboll live. Något 4-0 som mitt matchspel angav blev det dock inte och något 3-1 som Nikos matchlapp angav blev det heller inte, men detta till trots såg han ganska nöjd ut eftersom han fick en korv av största möjliga modell upptryckt i nyllet.
När vi så lämnade arenan fick vi ge oss ut på en promenad på någon kilometer för mycket innan vi fördes tillbaka till hotellet för lite vila. Och som den behövdes, jag däckade relativt omgående och vaknade tio minuter innan samling för att ta oss till restaurangen, jag duschade och klädde på mig på rekordtid och var faktiskt inte ens sist ner. Det var nämnligen en annan man, som inte ens kom med bussen utan fick föras via en mycket obskyr taxiförare till restaurangen lite senare.
En otrolig måltid ála tre rätter och lika många glas vin intogs för att lägga grunden till en utgång av episka mått. Det enligt hörsägen jugge-ägda stället vi begav oss till för förlustelse efter middagen var riktigt bra. Vi gled som de kungar vi för kvällen var förbi kön av whitetrash-britter och andra halvlallare som trodde sig vara fina nog för att inställa sig på uteklubben. Tji fick dom, här snackar vi klass på vakterna. En av de största kolosser jag någonsin skådat skötte dörren med järnhand och släppte in oss. Därefter blev vi förda till ett bord som var till för oss, och vad stötte vi på där måntro? Jo ett helrörs-bord av bästa märke. Flaskorna hade en ruljans som vittnade om törst, gick nog ett 20-tal flaskor och stämningen var på absolut topp.
Hade kvällen någon höjdpunkt då? Ja faktiskt, tre stycken som i alla fall jag fann otroligt roande. Vi listar dem utan inbördes ordning.
* Nikos pengakastning. Det fanns en mycket affärsmässig man som hade ett ganska ovanligt jobb. Karln var endast anställd för att ta hand om toaletterna, nu snackar vi en toalett där du hade ett tio-tal parfymer, tuggummin, tic-tac för att nämna några saker. Utöver detta försåg mannen alla med pappersservetter efter avslutad handtvätt. Han var om jag uttrycker mig milt inte någon som tyckte illa om att bli dricksad, och efter att Nikos avslutat en lättare skur i porslinskoppen bredvid en man som körde med tvåhandsfattning så ville karln ha sin beskärda del efter att ha stuckit åt Nikos ett par pappersservetter. Någonstans här får väl Nikos nog av hans lismande och bokstavligen kastar en tiopundssedel på karln som därefter gjorde allt som Nikos helst önskade.
* Den Martinssonska raggningen. Jag fann en dam otroligt attraktiv som jag fick span på. Jag stod via ett fönster vid vår viphörna och utbytte blickar med damen i fråga och efter ett tag tog hon några taffatta kliv fram för att göra sig hörd i ljudet av musik. Då jag inte är den bästa på att praktisera krograggning i denna värld så tänkte att man kanske kunde få sig ett vackert utbyte av denna fagra brittiska dam i alla fall. När hon böjer sig fram för att säga något till mig, så gör jag samma sak. Dock lite väl fort, och det slutade med att jag skickade på henne en dansk skalle mitt över ögat. Hennes svar på detta? " Have a good night" sen försvann hon som en lågavlönad....
* Nikos kokning på cykeltaxikille. Efter ett förgäves letande efter taxi så börjar jag och Nikos undra om cykeltaxi är den sista möjligheten, när Nikos så stoppar en grabb och frågar vad han ska ha för en resa hem till hotellet så svarar han " 40 pounds". Nikos svarar du att med svarta ögon böja sig över den stackars grabben in i cykelkaravanen och skrika " ARE YOU FUCKING KIDDI'N ME??" . Jag har sällan garvat mer.
Söndagen gick åt till kurering och kik på viasats londonkontor. Mycket trevlig resa var det, jag fullkomligt älskar England! Och tack till viasat för ett fantastiskt arrangemang. Och till Brittish Airways för att min väska lämnades kvar i London. Jijfdiofjsidfjsif. Det sista tacket var skrivet med ironi.
This is England
What we're supposed to die for
This is England
And we're never gonna cry no more
För övrigt vill jag flytta till England!
Jag har nämnligen med min vän Nikos och ett entourage på ytterligare 33 personer befunnit mig i London över helgen, detta för att spenka på fotboll äta god mat och uppleva roliga saker under Viasats vingar.
Efter fredagens avslutade arbetsdag så begav vi oss till midlanda bara för att upptäcka att vårt flyg skulle lyfte 40 minuter senare än beräknat och att de hade bommat igen baren. Ytterst beklagligt enligt oss, men vi fann oss ganska snabbt i detta och landade så småningom i Stockholm och checkade in på hotellet. Väl där fann vi oss snart sittandes med varsinn kall pilsner och blickade ut över, dels ett gäng som helt klart tillhörde någon typ av firma och dels över ett gäng affärsnissar som i tur och ordning gjorde anspråk på en dam som inte alls hade ett trassligt utseende utan snarare ett väldigt fagert sådant. Detta till trots lät hon med glädje sig förföras av dessa säkert 30 år äldre herrar som alldeles säkert ljög ikapp om deras gods och sina bilar. Vi fick aldrig se hur det hela slutade, men den ena mannen var i alla fall där med handen på ryggslutet och försökte.
När klockan dagen efter ringde vid fyratiden på morgonen så var man inte alls lika kaxig, det något för höga intaget av rusdrycker dagen innan gjorde sig påmind och tiden var i allra arlaste laget för både undertecknad och resekamraten, men vad skulle man göra?
Vi mötte upp den brokiga skaran av människor på arlanda och efter visst krångel för Nikos så tog vi oss in och senare också iväg från flygplatsen med riktning mot London. Vi möttes där upp och fördes via en bussfärd till vårt hotell där vi lassade av väskorna och nästan direkt begav oss till en stilig pub där vi servades en mycket härlig brunch.
Vidare från puben tog vi oss till Emirates Stadium för att kolla på en ganska trött match mellan ett Barca-längtande Arsenal och ett oförmöget Wolverhampton. Det syntes att Arsenal ganska kvickt ville avgöra matchen för att sedan spara sina viktigare spelare för den kommande Barca-matchen. Detta till trots så var det såklart häftigt att se arenan, och även att se så pass bra fotboll live. Något 4-0 som mitt matchspel angav blev det dock inte och något 3-1 som Nikos matchlapp angav blev det heller inte, men detta till trots såg han ganska nöjd ut eftersom han fick en korv av största möjliga modell upptryckt i nyllet.
När vi så lämnade arenan fick vi ge oss ut på en promenad på någon kilometer för mycket innan vi fördes tillbaka till hotellet för lite vila. Och som den behövdes, jag däckade relativt omgående och vaknade tio minuter innan samling för att ta oss till restaurangen, jag duschade och klädde på mig på rekordtid och var faktiskt inte ens sist ner. Det var nämnligen en annan man, som inte ens kom med bussen utan fick föras via en mycket obskyr taxiförare till restaurangen lite senare.
En otrolig måltid ála tre rätter och lika många glas vin intogs för att lägga grunden till en utgång av episka mått. Det enligt hörsägen jugge-ägda stället vi begav oss till för förlustelse efter middagen var riktigt bra. Vi gled som de kungar vi för kvällen var förbi kön av whitetrash-britter och andra halvlallare som trodde sig vara fina nog för att inställa sig på uteklubben. Tji fick dom, här snackar vi klass på vakterna. En av de största kolosser jag någonsin skådat skötte dörren med järnhand och släppte in oss. Därefter blev vi förda till ett bord som var till för oss, och vad stötte vi på där måntro? Jo ett helrörs-bord av bästa märke. Flaskorna hade en ruljans som vittnade om törst, gick nog ett 20-tal flaskor och stämningen var på absolut topp.
Hade kvällen någon höjdpunkt då? Ja faktiskt, tre stycken som i alla fall jag fann otroligt roande. Vi listar dem utan inbördes ordning.
* Nikos pengakastning. Det fanns en mycket affärsmässig man som hade ett ganska ovanligt jobb. Karln var endast anställd för att ta hand om toaletterna, nu snackar vi en toalett där du hade ett tio-tal parfymer, tuggummin, tic-tac för att nämna några saker. Utöver detta försåg mannen alla med pappersservetter efter avslutad handtvätt. Han var om jag uttrycker mig milt inte någon som tyckte illa om att bli dricksad, och efter att Nikos avslutat en lättare skur i porslinskoppen bredvid en man som körde med tvåhandsfattning så ville karln ha sin beskärda del efter att ha stuckit åt Nikos ett par pappersservetter. Någonstans här får väl Nikos nog av hans lismande och bokstavligen kastar en tiopundssedel på karln som därefter gjorde allt som Nikos helst önskade.
* Den Martinssonska raggningen. Jag fann en dam otroligt attraktiv som jag fick span på. Jag stod via ett fönster vid vår viphörna och utbytte blickar med damen i fråga och efter ett tag tog hon några taffatta kliv fram för att göra sig hörd i ljudet av musik. Då jag inte är den bästa på att praktisera krograggning i denna värld så tänkte att man kanske kunde få sig ett vackert utbyte av denna fagra brittiska dam i alla fall. När hon böjer sig fram för att säga något till mig, så gör jag samma sak. Dock lite väl fort, och det slutade med att jag skickade på henne en dansk skalle mitt över ögat. Hennes svar på detta? " Have a good night" sen försvann hon som en lågavlönad....
* Nikos kokning på cykeltaxikille. Efter ett förgäves letande efter taxi så börjar jag och Nikos undra om cykeltaxi är den sista möjligheten, när Nikos så stoppar en grabb och frågar vad han ska ha för en resa hem till hotellet så svarar han " 40 pounds". Nikos svarar du att med svarta ögon böja sig över den stackars grabben in i cykelkaravanen och skrika " ARE YOU FUCKING KIDDI'N ME??" . Jag har sällan garvat mer.
Söndagen gick åt till kurering och kik på viasats londonkontor. Mycket trevlig resa var det, jag fullkomligt älskar England! Och tack till viasat för ett fantastiskt arrangemang. Och till Brittish Airways för att min väska lämnades kvar i London. Jijfdiofjsidfjsif. Det sista tacket var skrivet med ironi.
This is England
What we're supposed to die for
This is England
And we're never gonna cry no more
För övrigt vill jag flytta till England!
Jag rear ut min själ, allt ska bort!
Är fullt medveten om att denna rubrik förut använts, men det finns nog omöjligt någon som kan komma på en bättre med tanke på vad som hänt.
Vi har återigen fått en judas i vår anrika klubb Liverpool FC, och det spelar ingen roll vad alla säger. Det känns som att Torres våldtagit min flickvän, nu har jag ju ingen flickvän, men om jag mot förmodan hade haft en så hade det känts så.
För såhär ligger det till, säger man att man älskar sin klubb och citat " Jag är en man som står för mina ord och kommer att fullfölja den här utmaningen" för att två dagar innan transferfönstret stänger begära transfer till den näst värsta av alla klubbar som han kan gå till med Liverpoolögon sett, då är man en judas, ett avskum och man ska aldrig mer förtjäna någon respekt från någon med Liverpool sympatier.
Sen kan alla säga att Liverpool underpresterat hur mycket de vill, för som fallet var nu så hade de precis värvat en ny anfallare och dessutom fått nya ägare som sagt sig vilja satsa. Dessutom så hade han kunnat sagt det tidigare än två dagar innan det stängde, istället fick Liverpool förvisso ett överpris för Torres men fick också betala ett farligt högt överpris för en spelare som visat sin storhet i ett halvår. Jag tror dock att Andy Carroll kommer att vara bra för Liverpool, men det kan samtidigt visa sig vara ett Robbie Keane köp.
Nä jag är så otroligt besviken, och hade jag haft en Liverpooltröja med just Torres namn på så hade den eldats på Härnösands torg.
Helgen då, jo den ska jag nämna för er. Ett lättare samkväm i fredags som inte slutade i utgång, utan istället tidig sänggång. På lördagen spelade vi nämnligen fotbollsmatch, men den har jag förträngt.
När jag så via Sundberg förpassades till Sundsvalls fantastiska stad så tog vi oss till Holmberg för att avnjuta en hypad pastagratäng. Det blir lätt så när man är ett gäng som ska ha middagar att det blir halvmesyrer och att man har för stora förhoppningar om fantastiska kvällar. Detta problem infinner sig aldrig med mina kära vänner, det blir fantastiskt utan att ens göra oss till. Pastagratängen var helt fantastisk, sällskapet var ännu bättre och utgången var faktiskt riktigt bra även den.
Smalare än Thord höll hov på avenyn och gjorde en grym version av Fix You med Coldplay, de är ett riktigt bra coverband får jag säga.
Så kort och gott har allt varit till stor belåtenhet i helgen!
Jag rear ut min själ
Om du tror att du vet
var du har mig
Är jag närmre
Än du vågar be mig om
Jag rear ut min själ
allt skall bort
För övrigt anser jag att Torres inte finns längre.
Vi har återigen fått en judas i vår anrika klubb Liverpool FC, och det spelar ingen roll vad alla säger. Det känns som att Torres våldtagit min flickvän, nu har jag ju ingen flickvän, men om jag mot förmodan hade haft en så hade det känts så.
För såhär ligger det till, säger man att man älskar sin klubb och citat " Jag är en man som står för mina ord och kommer att fullfölja den här utmaningen" för att två dagar innan transferfönstret stänger begära transfer till den näst värsta av alla klubbar som han kan gå till med Liverpoolögon sett, då är man en judas, ett avskum och man ska aldrig mer förtjäna någon respekt från någon med Liverpool sympatier.
Sen kan alla säga att Liverpool underpresterat hur mycket de vill, för som fallet var nu så hade de precis värvat en ny anfallare och dessutom fått nya ägare som sagt sig vilja satsa. Dessutom så hade han kunnat sagt det tidigare än två dagar innan det stängde, istället fick Liverpool förvisso ett överpris för Torres men fick också betala ett farligt högt överpris för en spelare som visat sin storhet i ett halvår. Jag tror dock att Andy Carroll kommer att vara bra för Liverpool, men det kan samtidigt visa sig vara ett Robbie Keane köp.
Nä jag är så otroligt besviken, och hade jag haft en Liverpooltröja med just Torres namn på så hade den eldats på Härnösands torg.
Helgen då, jo den ska jag nämna för er. Ett lättare samkväm i fredags som inte slutade i utgång, utan istället tidig sänggång. På lördagen spelade vi nämnligen fotbollsmatch, men den har jag förträngt.
När jag så via Sundberg förpassades till Sundsvalls fantastiska stad så tog vi oss till Holmberg för att avnjuta en hypad pastagratäng. Det blir lätt så när man är ett gäng som ska ha middagar att det blir halvmesyrer och att man har för stora förhoppningar om fantastiska kvällar. Detta problem infinner sig aldrig med mina kära vänner, det blir fantastiskt utan att ens göra oss till. Pastagratängen var helt fantastisk, sällskapet var ännu bättre och utgången var faktiskt riktigt bra även den.
Smalare än Thord höll hov på avenyn och gjorde en grym version av Fix You med Coldplay, de är ett riktigt bra coverband får jag säga.
Så kort och gott har allt varit till stor belåtenhet i helgen!
Jag rear ut min själ
Om du tror att du vet
var du har mig
Är jag närmre
Än du vågar be mig om
Jag rear ut min själ
allt skall bort
För övrigt anser jag att Torres inte finns längre.
Jag sa hejdå, till dig!
En ganska skön dag idag får jag säga. Inte särskilt händelserik, men vacker i all sin prakt.
En sovmorgon avnjöts i fulla drag, men så fort jag gnuggat sömnen ur mina halvtrassliga ögon så kände jag mig sjukt nog pigg och fräsch och lommade vackert till jobbet för att göra min plikt.
Arbetsdagen fortlöpte utan några större ovationer, en finare lunch med kollega Åhlin där jag satte i mig en texmex-tallrik modell halvdan och fortsatte sedan med att sätta i mig en chokladkaka på under en minut på jobbet. Det jobbas för fullt med bukfetman, men jag vet inte om det går framåt, imorse klädde jag mig i de tightaste av jeans jag kan finna i min spartanska garderob och även dessa hade en vilja att hasa ner över min nuförtiden ersatta hockeystjärt. Därför bestämde jag mig för att nu under kvällens sista timmar pinna iväg till McDonalds med André och sätta i mig nio välsmakande friterade kycklingbitar dränkta i någon typ av sötsur-sås och avslutade skamset med en i vanlig ordning grisfriterad paj. Det känns som att det tog faktiskt, men planerna att beställa hem en pizza från Minikrogen har slagit mig, kan tänka mig att en gangster ( Härnösands överlägset godaste pizza som är dränkt i sås) med dubbeldeg skulle sätta sig på precis rätt ställen nu, men det finns ingen plats tyvärr.
En riktig sköning hittade vi iallafall på donken, det måste vara Borat som har tagit värvning alltså. Extremt lik är karljesus. Han valde iallafall att när vi satt kvar dra igång musik på absolut toppnivå och gick fram och gjorde tummen upp åt oss. När vi så aviserade att det var helt okej för vår del så sprack han upp i ett leende och lovordade oss för övriga arbetskamrater. Honom credar vi dagen till ära.
Nu ska jag leta upp lite gammalt kokosfett i skafferiet, ta hand om er och de era.
Jag står och väntar på min skjuts
Men jag har glömt bort var jag ska
Så jag flyter bara med
Glider lika planlöst av
Mot en helt ny dag
För övrigt anser jag att Timrå visade styrka idag!
En sovmorgon avnjöts i fulla drag, men så fort jag gnuggat sömnen ur mina halvtrassliga ögon så kände jag mig sjukt nog pigg och fräsch och lommade vackert till jobbet för att göra min plikt.
Arbetsdagen fortlöpte utan några större ovationer, en finare lunch med kollega Åhlin där jag satte i mig en texmex-tallrik modell halvdan och fortsatte sedan med att sätta i mig en chokladkaka på under en minut på jobbet. Det jobbas för fullt med bukfetman, men jag vet inte om det går framåt, imorse klädde jag mig i de tightaste av jeans jag kan finna i min spartanska garderob och även dessa hade en vilja att hasa ner över min nuförtiden ersatta hockeystjärt. Därför bestämde jag mig för att nu under kvällens sista timmar pinna iväg till McDonalds med André och sätta i mig nio välsmakande friterade kycklingbitar dränkta i någon typ av sötsur-sås och avslutade skamset med en i vanlig ordning grisfriterad paj. Det känns som att det tog faktiskt, men planerna att beställa hem en pizza från Minikrogen har slagit mig, kan tänka mig att en gangster ( Härnösands överlägset godaste pizza som är dränkt i sås) med dubbeldeg skulle sätta sig på precis rätt ställen nu, men det finns ingen plats tyvärr.
En riktig sköning hittade vi iallafall på donken, det måste vara Borat som har tagit värvning alltså. Extremt lik är karljesus. Han valde iallafall att när vi satt kvar dra igång musik på absolut toppnivå och gick fram och gjorde tummen upp åt oss. När vi så aviserade att det var helt okej för vår del så sprack han upp i ett leende och lovordade oss för övriga arbetskamrater. Honom credar vi dagen till ära.
Nu ska jag leta upp lite gammalt kokosfett i skafferiet, ta hand om er och de era.
Jag står och väntar på min skjuts
Men jag har glömt bort var jag ska
Så jag flyter bara med
Glider lika planlöst av
Mot en helt ny dag
För övrigt anser jag att Timrå visade styrka idag!
Mitt hem är ditt hem!
Alla städer har en mina vänner!
Jag pratar såklart om en legend, en som alltid syns på stan som alla vet vem det är!
I Sundsvall har Sugrörs-Gunnar axlat Tjackjannes mantel på ett alldeles fantastiskt vis. Sugrörs-Gunnar är en mycket sympatisk och faktiskt ganska så vältalig man. Han är alltid på glatt humor även om han till synes kan förefalla vara ganska nedstämd. Sugrörs-Gunnar har funnits med sen tidiga skolan och vi måste givetvis reda ut begreppen gällande sugrören. Okej, för att vara helt ärlig så kanske man skulle kunna anta att Gunnar var lite eljest oavsett om han hade sugrören eller ej, men överlag är han alltid välklädd och stilig om det nu inte var för dessa sugrör som sagt. Han har en fallenhet för att via mcdonalds eller någon annan kedja roffa åt sig ett hoper sugrör för att sedan förpassa dessa i mungipan för att tuggas på. Jag skulle gärna vilja veta vart det hela började, det här med sugrören menar jag, men jag antar att det aldrig kommer att komma upp till ytan.
Hur som helst så hoppas jag att Gunnar mår bra och att han fick rikligt med sugrör i julklapp.
Så kommer vi till Härnösand, här finns också en legend av episka mått som jag senast idag stötte på. Denne man kallas för Turbo-Hasse och är en mycket intressant person. Han går alltid klädd i cykelhjälm, reflexväst samt att han ständigt bär en låtsasbäver under ena armen. Syns väldigt ofta dragandes på sin cykel, men oavsett om den är med eller ej så går det alltid att finna en cykelhjälm på hans huvud.
Denne man är till skillnad från Gunnar något svårare att konversera med, han har dessvärre lite trassel med språket och man har väldigt tufft att uppfatta vad Hasse har för avsikt att säga. Vilket är väldigt synd, Gunnar och jag har haft flertalet intressanta diskussioner genom åren och ofta har dessa människor ett helt annat synsätt än det något naiva och cyniska som en annan sitter inne med.
Jag passerade idag Hasse påväg hem från jobbet idag och han hejade glatt på ett gäng byggnadsarbetare och såg en bil, jag tyckte mig höra att han på fem röda sekunder rabblade upp modell och år på bilen, men som sagt så råder det ju vissa språkförbistringar.
Ni undrar säkert varför jag skriver om dessa personer, men det är enkelt! Utan dessa legender skulle man ju aldrig få perspektiv på livet. Det är ju dessa herrar om några som bör stå staty på torgen, i min mening iallafall.
Om du någon gång, måste lämna allt så är mitt hem ditt hem.
Och om du någon gång måste lämna allt, då är mitt land ditt land.
För övrigt anser jag att Timrå måste skaffa en powerplay-back.
Jag pratar såklart om en legend, en som alltid syns på stan som alla vet vem det är!
I Sundsvall har Sugrörs-Gunnar axlat Tjackjannes mantel på ett alldeles fantastiskt vis. Sugrörs-Gunnar är en mycket sympatisk och faktiskt ganska så vältalig man. Han är alltid på glatt humor även om han till synes kan förefalla vara ganska nedstämd. Sugrörs-Gunnar har funnits med sen tidiga skolan och vi måste givetvis reda ut begreppen gällande sugrören. Okej, för att vara helt ärlig så kanske man skulle kunna anta att Gunnar var lite eljest oavsett om han hade sugrören eller ej, men överlag är han alltid välklädd och stilig om det nu inte var för dessa sugrör som sagt. Han har en fallenhet för att via mcdonalds eller någon annan kedja roffa åt sig ett hoper sugrör för att sedan förpassa dessa i mungipan för att tuggas på. Jag skulle gärna vilja veta vart det hela började, det här med sugrören menar jag, men jag antar att det aldrig kommer att komma upp till ytan.
Hur som helst så hoppas jag att Gunnar mår bra och att han fick rikligt med sugrör i julklapp.
Så kommer vi till Härnösand, här finns också en legend av episka mått som jag senast idag stötte på. Denne man kallas för Turbo-Hasse och är en mycket intressant person. Han går alltid klädd i cykelhjälm, reflexväst samt att han ständigt bär en låtsasbäver under ena armen. Syns väldigt ofta dragandes på sin cykel, men oavsett om den är med eller ej så går det alltid att finna en cykelhjälm på hans huvud.
Denne man är till skillnad från Gunnar något svårare att konversera med, han har dessvärre lite trassel med språket och man har väldigt tufft att uppfatta vad Hasse har för avsikt att säga. Vilket är väldigt synd, Gunnar och jag har haft flertalet intressanta diskussioner genom åren och ofta har dessa människor ett helt annat synsätt än det något naiva och cyniska som en annan sitter inne med.
Jag passerade idag Hasse påväg hem från jobbet idag och han hejade glatt på ett gäng byggnadsarbetare och såg en bil, jag tyckte mig höra att han på fem röda sekunder rabblade upp modell och år på bilen, men som sagt så råder det ju vissa språkförbistringar.
Ni undrar säkert varför jag skriver om dessa personer, men det är enkelt! Utan dessa legender skulle man ju aldrig få perspektiv på livet. Det är ju dessa herrar om några som bör stå staty på torgen, i min mening iallafall.
Om du någon gång, måste lämna allt så är mitt hem ditt hem.
Och om du någon gång måste lämna allt, då är mitt land ditt land.
För övrigt anser jag att Timrå måste skaffa en powerplay-back.
Huvudet högt!
Nu har man precis avslutat en smäcker affärslunch med min vän och kollega Martin Leek. Jag börjar definitivt ta mig ur stadiet då man alltid väljer hamburgare eller pizza på restaurangerna kan jag meddela pöbeln. Idag föll nämnligen valet på panerad fisk med örtsås och kok pära. Jag valde selektivt bort den pressade potatisen då denne inte hänger i julgranstoppen hos undertecknad. Fick det förklarat för mig, att var det fetma jag sökte så var potatis bra att äta, jag hoppas att min bäste Gustaf Lindberg kan bekräfta detta. Jag kan tänka mig att såsen också bidrog lite.
I övrigt har jag snart satt i mig en cola och en lättare chokladkaka.
Att söka fett är jobbigare än platespotting, sanna mina ord.
Jag måste abdikera också, jag sa till mina vänner att Sveriges handbollsherrar inte hade mycket att hämta i ett handbolls-vm, jag tycker redan att de gjort tillräckligt för att motbevisa mig. Även om en torsk mot Argentina är lite väl magstarkt för mig, men det får man köpa när man senare dänger dit bärplockarspecialisterna från Polen på ett imponerande vis.
Tröttheten efter penicilinkuren vet för övrigt inga gränser, igår tänkte jag stupa i säng direkt efter jobbet. Detta hade betytt att jag inte skulle fått i mig någon middag, och det med tanke på nuvarande fokus hade varit ytterst beklagligt.
Nej nu ska jag nog ta och traska till bistron och leta kalorier, vi hörs av gott folk!
Det är natt långt borta när jag får besked
Allting är över du finns inte mer
Sista gången jag såg dig var du gammal och trött
Men i hela ditt liv höll du huvudet högt
För övrigt anser jag att våren är välkommen att göra sig till känna!
I övrigt har jag snart satt i mig en cola och en lättare chokladkaka.
Att söka fett är jobbigare än platespotting, sanna mina ord.
Jag måste abdikera också, jag sa till mina vänner att Sveriges handbollsherrar inte hade mycket att hämta i ett handbolls-vm, jag tycker redan att de gjort tillräckligt för att motbevisa mig. Även om en torsk mot Argentina är lite väl magstarkt för mig, men det får man köpa när man senare dänger dit bärplockarspecialisterna från Polen på ett imponerande vis.
Tröttheten efter penicilinkuren vet för övrigt inga gränser, igår tänkte jag stupa i säng direkt efter jobbet. Detta hade betytt att jag inte skulle fått i mig någon middag, och det med tanke på nuvarande fokus hade varit ytterst beklagligt.
Nej nu ska jag nog ta och traska till bistron och leta kalorier, vi hörs av gott folk!
Det är natt långt borta när jag får besked
Allting är över du finns inte mer
Sista gången jag såg dig var du gammal och trött
Men i hela ditt liv höll du huvudet högt
För övrigt anser jag att våren är välkommen att göra sig till känna!
How to get to fivepoints?
Öppnar starkt med två inlägg idag.
Fin låt av Anna Ternheim det där, som handlar om att aldrig komma fram och aldrig få det man mest av allt vill ha. Och det kan vi väl säkert alla känna igen oss i. How to get to 185 pounds skulle passa mig bättre för tillfället dock.
Lyckades nämnligen under min sjukdomsperiod att gå ner sex kilo, vilket tog sig i anspråk på flera vis varav ett var att mina så annars välsittande jeans plötsligt förde mig tillbaka till grundskolan och Fubu jeansen. De hasades ner långt bortom legitim nivå och jag fick gång efter annan dra upp de igen, hemskt enerverande måste jag säga.
Därför hade jag imorgon tänkt att träna, men insåg sen att den träning jag behöver är konditionsträning framförallt och det innebär ju snarare att man tappar ännu mer i vikt. Således måste jag äta min egen vikt i mat och konfektyr för att se till att kilona inte rasar, hur detta kommer att gå är en gåta som måste lösas. Ge mig tips, fortast möjligt! Jag blev kallad sparris och allt möjligt på jobbet, hur kul är det tror ni?
Det som också gör att jag känner en viss frustration över detta faktum är att vi ska spela fotbollsmatch med jobbet i helgen och för att vara helt ärlig så känner jag mig klen i överkant för tillfället och de ryktas om att de från övervåningen har ett gäng kolosser som har för avsikt att meja oss ur vägen. Hur jag ska hinna bli smällfet få bra kondition och dessutom ha någon typ av bollkänsla kvar är i dagsläget också en gåta som blir svår att lösa.
Jag måste nog sova på alla dessa frågor, skicka på mig tips för allt i världen, jag är i nöd!
Halfway to fivepoints
Is as far as you come
Halfway with high hopes
För övrigt anser jag att Sundsvall är fantastiskt!
Från kylan, in i värmen!
Då provar vi igen då!
Hej på er allesammans, jag misstänker att ni inte saknat denna blogg i överflöd, men när jag såg mig själv skriva häromdagen så kände jag att det var dags att börja blogga igen. Jag kan knappt stava längre, det är hemskt!
Jag vet inte riktigt vad jag ska fylla detta "första" inlägg med, men jag kan till att börja med berätta att jag varit sjuk i två och en halv vecka, och så sjuk har jag nog inte varit sedan man åkte på vattkoppor i tidig ålder.
Det hela började med ett fantastiskt samkväm hemma hos min vän Fredrik Olsson som fyllde år. Denne man som varit frånvarande i gud vet hur många månader på grund av en mycket trasslig ögonskada. Det kändes därför väldigt roligt att bjudas till dennes boning för att få träffar karln och hans nära och kära. Det började bra, god smörgåstårta satte man i sig och rusdryckerna började så sakteliga sätta sig där de ska. Singstar spelades med god frenesi och jag lyckades faktiskt vinna något race mot en dam vilket brukar vara i det närmaste omöjligt på nämnt spel.
Men någonstans vid elva bläcket så sa kroppen ifrån helt och hållet, det var färdigdansat för undertecknad.
Taxi hem. Somnade direkt. Vaknade med 41 graders feber och totalt frossa. Huvudvärken var inte sen med att göra febern sällskap och sedan låg jag där, utslagen och förstörd som Mikael Persbrandt efter ett återfall. Efter två dagar i totalt mörker kom nästa bakslag, halsen sa ifrån, den vägrade att samarbeta och måltider som inte var flytande föreföll totalt omöjligt att inta. Därefter kom någon typ av två dagars magsjuka.
Jag hade alltså ådragit mig alla sympton som var möjligt på en och samma vecka, det var bara vårdcentralen som kunde rädda mig.
Med frossa satt jag i väntrummet efter att ha betalat några kronor för mycket för min smak för att ta mig dit taxiledes. En mycket obskyr man i tofflor och t-shirt läste ganska kvickt upp mitt namn och förde mig till ett Fritzl-inspirerat rum, väl där sa han:
" Vi kanske ska göra det lätt för oss båda, du ville ha förlängt sjukintyg va?"
" Ja dels det..." sa jag.
" VA, vad är det mer då?" Utropade han förskräckt.
" Jo jag skulle vilja bli frisk också..."
Han såg ganska trött ut efter det, han kollade i min hals och utbrast ett " Åh fyfan" och skickade mig till apoteket med två utskriva mediciner och skrev ett sjukintyg på en vecka till.
Det har varit två och en halv hemska veckor ska jag säga, första veckan orkade jag inte ens kolla på datorn, vartefter det har gått har det blivit lättare och lättare och nu är jag ganska så fit ändå tycker jag. Även om kroppen inte riktigt hänger med i allt som jag kanske önskar.
Nu har det ju hänt en hel del andra grejer på vägen också, men jag väljer att starta härifrån och börja på ny kula.
På återseende gott folk!
Hej på er allesammans, jag misstänker att ni inte saknat denna blogg i överflöd, men när jag såg mig själv skriva häromdagen så kände jag att det var dags att börja blogga igen. Jag kan knappt stava längre, det är hemskt!
Jag vet inte riktigt vad jag ska fylla detta "första" inlägg med, men jag kan till att börja med berätta att jag varit sjuk i två och en halv vecka, och så sjuk har jag nog inte varit sedan man åkte på vattkoppor i tidig ålder.
Det hela började med ett fantastiskt samkväm hemma hos min vän Fredrik Olsson som fyllde år. Denne man som varit frånvarande i gud vet hur många månader på grund av en mycket trasslig ögonskada. Det kändes därför väldigt roligt att bjudas till dennes boning för att få träffar karln och hans nära och kära. Det började bra, god smörgåstårta satte man i sig och rusdryckerna började så sakteliga sätta sig där de ska. Singstar spelades med god frenesi och jag lyckades faktiskt vinna något race mot en dam vilket brukar vara i det närmaste omöjligt på nämnt spel.
Men någonstans vid elva bläcket så sa kroppen ifrån helt och hållet, det var färdigdansat för undertecknad.
Taxi hem. Somnade direkt. Vaknade med 41 graders feber och totalt frossa. Huvudvärken var inte sen med att göra febern sällskap och sedan låg jag där, utslagen och förstörd som Mikael Persbrandt efter ett återfall. Efter två dagar i totalt mörker kom nästa bakslag, halsen sa ifrån, den vägrade att samarbeta och måltider som inte var flytande föreföll totalt omöjligt att inta. Därefter kom någon typ av två dagars magsjuka.
Jag hade alltså ådragit mig alla sympton som var möjligt på en och samma vecka, det var bara vårdcentralen som kunde rädda mig.
Med frossa satt jag i väntrummet efter att ha betalat några kronor för mycket för min smak för att ta mig dit taxiledes. En mycket obskyr man i tofflor och t-shirt läste ganska kvickt upp mitt namn och förde mig till ett Fritzl-inspirerat rum, väl där sa han:
" Vi kanske ska göra det lätt för oss båda, du ville ha förlängt sjukintyg va?"
" Ja dels det..." sa jag.
" VA, vad är det mer då?" Utropade han förskräckt.
" Jo jag skulle vilja bli frisk också..."
Han såg ganska trött ut efter det, han kollade i min hals och utbrast ett " Åh fyfan" och skickade mig till apoteket med två utskriva mediciner och skrev ett sjukintyg på en vecka till.
Det har varit två och en halv hemska veckor ska jag säga, första veckan orkade jag inte ens kolla på datorn, vartefter det har gått har det blivit lättare och lättare och nu är jag ganska så fit ändå tycker jag. Även om kroppen inte riktigt hänger med i allt som jag kanske önskar.
Nu har det ju hänt en hel del andra grejer på vägen också, men jag väljer att starta härifrån och börja på ny kula.
På återseende gott folk!
flyr från livet ibland
så kan du kanske ta min hand
vandrar runt i evighet
och låta känslan sjunka ner
För övrigt anser jag att Timrå IK torde rycka upp sig om det inte ska bli respass!
Du är också dum!
Hej gott folk!
Jag är på en riklig kokning, och den känns från mitt perspektiv väldigt berättigad. Kan inte grotta in mig alltför mycket i detaljer, men ibland blir man så trött på mänskligheten att man ser det som ett nödvändigt ont att lägga sig i fosterställning och självdö. Det är förvisso av en ganska banal anledning men ändock, gör man precis allt och lite till så kan väl iallafall folk försöka vara lite tacksam någon gång ibland åtminstone. Men tydligen så är inte det prio ett nuförtiden. Avgå alla har aldrig känts mer aktuellt!
Nåväl, i onsdags spelade jag en av mina absolut viktigaste matcher i fotboll någonsin, och ni ska få höra vilken soppa detta varit.
Det finns två anledningar till att vi satt oss i en situation som ledde till att sista matchen var avgörande för vår existens i division 5. Dels så är det ett enormt underpresterande och dels är det den sjuka oturen som grinat oss i ansiktet.
Vi vann alltså en match mot Lucksta 2, ett lag som fullständigt saknar empati och förståelse för att resterande lag i serien har för avsikt att vara seriös med sitt fotbollande. Hassel å sin sida torskade mot dessa. Nu lämnade detta sympati-lösa laget WO i två matcher och uteslöts därför ur serien, detta ledde till att vi tappade våra 3 poäng som vi fått genom en seger mot dessa. Hassel å sin sida utsattes inte för detta eftersom de torskat. Det kan jag väl köpa. Men att sedan Hassel torskat mot Sund med stora siffror och sedan får 3 poäng detta till trots för att Sund använt en spelare som egentligen skulle varit avstängd får mig att bli ytterst brydd över vad vi ska behöva göra för att få spela kvar i femman.
Nu vann vi sista matchen mot IFK och således vart allt klart, fantastiskt skönt. Men nu visar det sig att Ånge visst måste vinna sin kvalgrupp för att vi ska få stanna kvar. Jag förstår ingenting, jag orkar inte förstå. Avgå alla har aldrig känts mer aktuellt!
Hedberg kommer snart till Härnösand för att spendera en helg med mig. Det ska bli alldeles fantastiskt. Kan bli en hel del fotboll på tv imorgon, möjligen utan ljud. För Elin Ekbom Bak sitter nämligen i studion, och det kan vara den värsta kommentatorn någonsin, men det har jag ju sagt förut. Avgå alla har aldrig känts mer aktuellt.
Igår vann jag en tävling på jobbet, priset? Jo två Modo-biljetter till tisdagens match mot Frölunda, ska det vara ett pris för en vinnare? Avgå alla har aldrig känts mer aktuellt!
Jag är på en riklig kokning, och den känns från mitt perspektiv väldigt berättigad. Kan inte grotta in mig alltför mycket i detaljer, men ibland blir man så trött på mänskligheten att man ser det som ett nödvändigt ont att lägga sig i fosterställning och självdö. Det är förvisso av en ganska banal anledning men ändock, gör man precis allt och lite till så kan väl iallafall folk försöka vara lite tacksam någon gång ibland åtminstone. Men tydligen så är inte det prio ett nuförtiden. Avgå alla har aldrig känts mer aktuellt!
Nåväl, i onsdags spelade jag en av mina absolut viktigaste matcher i fotboll någonsin, och ni ska få höra vilken soppa detta varit.
Det finns två anledningar till att vi satt oss i en situation som ledde till att sista matchen var avgörande för vår existens i division 5. Dels så är det ett enormt underpresterande och dels är det den sjuka oturen som grinat oss i ansiktet.
Vi vann alltså en match mot Lucksta 2, ett lag som fullständigt saknar empati och förståelse för att resterande lag i serien har för avsikt att vara seriös med sitt fotbollande. Hassel å sin sida torskade mot dessa. Nu lämnade detta sympati-lösa laget WO i två matcher och uteslöts därför ur serien, detta ledde till att vi tappade våra 3 poäng som vi fått genom en seger mot dessa. Hassel å sin sida utsattes inte för detta eftersom de torskat. Det kan jag väl köpa. Men att sedan Hassel torskat mot Sund med stora siffror och sedan får 3 poäng detta till trots för att Sund använt en spelare som egentligen skulle varit avstängd får mig att bli ytterst brydd över vad vi ska behöva göra för att få spela kvar i femman.
Nu vann vi sista matchen mot IFK och således vart allt klart, fantastiskt skönt. Men nu visar det sig att Ånge visst måste vinna sin kvalgrupp för att vi ska få stanna kvar. Jag förstår ingenting, jag orkar inte förstå. Avgå alla har aldrig känts mer aktuellt!
Hedberg kommer snart till Härnösand för att spendera en helg med mig. Det ska bli alldeles fantastiskt. Kan bli en hel del fotboll på tv imorgon, möjligen utan ljud. För Elin Ekbom Bak sitter nämligen i studion, och det kan vara den värsta kommentatorn någonsin, men det har jag ju sagt förut. Avgå alla har aldrig känts mer aktuellt.
Igår vann jag en tävling på jobbet, priset? Jo två Modo-biljetter till tisdagens match mot Frölunda, ska det vara ett pris för en vinnare? Avgå alla har aldrig känts mer aktuellt!
Och jag har vart kär och ni har vart kär Och jag ligger här och ni ligger här Hisnande tankar jag vet att ni tänkt dom Jag tänker dom nu och jag vet att ni vet Vet mycket mer än jag, har sett mer än jag Men jag vet att den som dör får se
För övrigt anser jag att alla ska avgå!
Plura Jonsson, var bor du nuförtiden?
Jag bor i kumlabunkern varje dag och natt ser jag pliiitarna!
Nu ska vi inte vara sådan förvisso, det är givetvis tragiskt att karln åker i fängelse i visserligen blyga tre månader. Men detta till trots kan jag inte låta bli att se det lite förskönade i kändisar och knark. Någonstans känns det så otroligt mycket mer legitimt att Plura fått dragit sig en liten näsa eller vad man nu gör med kokain, än att jag ser någon lullande lallare utanför Härnösands systembolag en trasslig lördag i September som står och röker sig lite hasch.
Jag antar att Plura kommer att bli en konung innanför fängelsets väggar och jag hoppas att han kan skaka av sig ångesten och sedan fortleva som den legend han är när han kommer ut.
I helgen gott folk var jag ute och tog lite frisk luft i lördagsnatten, ty jag har varit sjuk under en tid. Överallt flanerade folk som verkade vara villiga att slåss med vad som helst, när som helst. Och det har jag ju faktiskt sagt förut, att denna stad fullkomligt älskar att slåss! I det vanliga utelivet i vilken stad som helst lyder snacket dagen efter " vem låg med vem?". Här verkar det som att det huvudsakliga intresset ligger i " vem slogs med vem". Och nej jag skriver det inte för att kasta skit på min numera bostadsort, utan för att det är sinnesjukt hur mycket slagsmål det är här. Det är otroligt sällan jag ser slagsmål i Sundsvall, förvisso en lite större stad men ändock. Här har jag lyckats vittna till åtminstone ett tiotal under mina utgångar här.
Jag frågade därför en polis som spankulerade stadens gator om det stämde att denna stad är Sveriges misshandelstätaste stad. Svaret blev " Den ligger i den absoluta toppen, tyvärr". Bäst man köper skyddsväst, för som jag tidigare berättat så sa min tränare Magnus Billman till mig efter en hockeyfight" Martinsson, varför slåss du? Du är ju så sjukt dålig på att slåss!". Med dom orden så passar man sig därefter för att överhuvudtaget ge sig in i ett handgemäng.
Ikväll snackar vi champions league och soffläge, imorgon snackar vi ledighet. Gott så!
För övrigt anser jag att Plura Jonsson är en legend!
Nu ska vi inte vara sådan förvisso, det är givetvis tragiskt att karln åker i fängelse i visserligen blyga tre månader. Men detta till trots kan jag inte låta bli att se det lite förskönade i kändisar och knark. Någonstans känns det så otroligt mycket mer legitimt att Plura fått dragit sig en liten näsa eller vad man nu gör med kokain, än att jag ser någon lullande lallare utanför Härnösands systembolag en trasslig lördag i September som står och röker sig lite hasch.
Jag antar att Plura kommer att bli en konung innanför fängelsets väggar och jag hoppas att han kan skaka av sig ångesten och sedan fortleva som den legend han är när han kommer ut.
I helgen gott folk var jag ute och tog lite frisk luft i lördagsnatten, ty jag har varit sjuk under en tid. Överallt flanerade folk som verkade vara villiga att slåss med vad som helst, när som helst. Och det har jag ju faktiskt sagt förut, att denna stad fullkomligt älskar att slåss! I det vanliga utelivet i vilken stad som helst lyder snacket dagen efter " vem låg med vem?". Här verkar det som att det huvudsakliga intresset ligger i " vem slogs med vem". Och nej jag skriver det inte för att kasta skit på min numera bostadsort, utan för att det är sinnesjukt hur mycket slagsmål det är här. Det är otroligt sällan jag ser slagsmål i Sundsvall, förvisso en lite större stad men ändock. Här har jag lyckats vittna till åtminstone ett tiotal under mina utgångar här.
Jag frågade därför en polis som spankulerade stadens gator om det stämde att denna stad är Sveriges misshandelstätaste stad. Svaret blev " Den ligger i den absoluta toppen, tyvärr". Bäst man köper skyddsväst, för som jag tidigare berättat så sa min tränare Magnus Billman till mig efter en hockeyfight" Martinsson, varför slåss du? Du är ju så sjukt dålig på att slåss!". Med dom orden så passar man sig därefter för att överhuvudtaget ge sig in i ett handgemäng.
Ikväll snackar vi champions league och soffläge, imorgon snackar vi ledighet. Gott så!
Var ska du gå när klockan är fem och alla med jobb går hem? Jo, vi går upp på sociala Sen går vi ner på systemet
För övrigt anser jag att Plura Jonsson är en legend!
Trött på all valproganda, lika billig som reklam!
Hej på er!
Ja ni, vad säger vi egentligen?
Detta valet har varit sjukligt märkligt på något vis, att det blev en borgelig regering är bra enligt mig. Men i övrigt känns det bara tråkigt.
Det tråkiga är givetvis att SD numer är en del av vår politik, hur en av tjugo personer kan rösta på ett nazist-parti och på allvar vilja att dessa ska få vara med att bestämma över oss är otroligt sjukt. Det är skrämmande och en skandal. MEN! Och missförstå mig rätt nu. Vi har ett system som innebär att man låter alla i vårt land bestämma över hur vi vill ha det. Och nu ville en av tjugo personer ha dessa klåpare som en del av vår politik, och då är tyvärr så det är. Jag accepterar det, och det är en enorm skillnad på att acceptera spelreglerna och ett parti som sådant. Jag kommer aldrig någonsin acceptera partiet som sådant eller något de står för. Men jag accepterar spelreglerna, på samma sätt som de i SD accepterar att jag röstar blått. Och det hoppas jag att alla andra gör också, för annars är vi riktigt illa ute. Om det inte ska vara på demokratiska spelregler som detta genom genomförs, då behöver vi inte rösta överhuvudtaget.
Jag tycker att ett problem i dagens läge är rädslan att kritisera personer från andra länder alltså SVENSKAR som däremot kan vara född någon helt annanstans, för att de är just det. Född någon annanstans, på samma sätt som att jag kritiserar i Sverige födda svenskar så vill jag kunna kritisera en från ett annat land Svensk medborgare utan att bli kallad rasist. Alltså konstruktiv kritik eller kritik mot personens åsikter på samma sätt som jag gör dagligen. För mig är personer från Sverige och från ett annat land inget annat än just en människa, av kött och blod och vi ska behandlas lika och kunna behandlas lika utan att man ska kallas rasist.
Fan vad detta inlägg kommer att bli luddigt och säkert innehålls-löst när man skalar ner det. Men jag är av åsikten att problemet är inte antalet invandrare som Sverige tar in, det är att ingen vågar ta i frågan. För att rädslan att kallas rasist är för stor, det är ju vi i Sverige som är problemet. Vi måste hitta bättre lösningar för hur vi går tillväga när folk kommer hit. Hur dessa ska slussas in i det svenska samhället utan att känna sig utanför. Hur de ska få hjälp och stöd på rätt sätt för att anpassa sig, vi måste själva tillsammans. Alltså alla människor och alla partier tillsammans hitta en bra lösning, istället för att känna rädsla inför det, eller vägra samarbeta för att ena sidan är blå och den andra röd.
Vi måste tillsammans se till att slöddren i SD försvinner, och att vi inte ska behöva diskutera denna fråga en enda gång till.
Förlåt så hemskt mycket för detta inlägg, det blev bara ett myller av funderingar som mitt trötta huvud har, men det är ju faktiskt därför jag har den här bloggen, för att få ut allt jag tänker. Kommentera gärna med invändningar kring det jag skriver, för jag har säkert många delar här som är naiva och idiotiska. Men som sagt jag orkar inte korrektur-läsa, för då suddar jag allt.
Sköt om er gott folk, och ta hand om varann!
Ja ni, vad säger vi egentligen?
Detta valet har varit sjukligt märkligt på något vis, att det blev en borgelig regering är bra enligt mig. Men i övrigt känns det bara tråkigt.
Det tråkiga är givetvis att SD numer är en del av vår politik, hur en av tjugo personer kan rösta på ett nazist-parti och på allvar vilja att dessa ska få vara med att bestämma över oss är otroligt sjukt. Det är skrämmande och en skandal. MEN! Och missförstå mig rätt nu. Vi har ett system som innebär att man låter alla i vårt land bestämma över hur vi vill ha det. Och nu ville en av tjugo personer ha dessa klåpare som en del av vår politik, och då är tyvärr så det är. Jag accepterar det, och det är en enorm skillnad på att acceptera spelreglerna och ett parti som sådant. Jag kommer aldrig någonsin acceptera partiet som sådant eller något de står för. Men jag accepterar spelreglerna, på samma sätt som de i SD accepterar att jag röstar blått. Och det hoppas jag att alla andra gör också, för annars är vi riktigt illa ute. Om det inte ska vara på demokratiska spelregler som detta genom genomförs, då behöver vi inte rösta överhuvudtaget.
Jag tycker att ett problem i dagens läge är rädslan att kritisera personer från andra länder alltså SVENSKAR som däremot kan vara född någon helt annanstans, för att de är just det. Född någon annanstans, på samma sätt som att jag kritiserar i Sverige födda svenskar så vill jag kunna kritisera en från ett annat land Svensk medborgare utan att bli kallad rasist. Alltså konstruktiv kritik eller kritik mot personens åsikter på samma sätt som jag gör dagligen. För mig är personer från Sverige och från ett annat land inget annat än just en människa, av kött och blod och vi ska behandlas lika och kunna behandlas lika utan att man ska kallas rasist.
Fan vad detta inlägg kommer att bli luddigt och säkert innehålls-löst när man skalar ner det. Men jag är av åsikten att problemet är inte antalet invandrare som Sverige tar in, det är att ingen vågar ta i frågan. För att rädslan att kallas rasist är för stor, det är ju vi i Sverige som är problemet. Vi måste hitta bättre lösningar för hur vi går tillväga när folk kommer hit. Hur dessa ska slussas in i det svenska samhället utan att känna sig utanför. Hur de ska få hjälp och stöd på rätt sätt för att anpassa sig, vi måste själva tillsammans. Alltså alla människor och alla partier tillsammans hitta en bra lösning, istället för att känna rädsla inför det, eller vägra samarbeta för att ena sidan är blå och den andra röd.
Vi måste tillsammans se till att slöddren i SD försvinner, och att vi inte ska behöva diskutera denna fråga en enda gång till.
Förlåt så hemskt mycket för detta inlägg, det blev bara ett myller av funderingar som mitt trötta huvud har, men det är ju faktiskt därför jag har den här bloggen, för att få ut allt jag tänker. Kommentera gärna med invändningar kring det jag skriver, för jag har säkert många delar här som är naiva och idiotiska. Men som sagt jag orkar inte korrektur-läsa, för då suddar jag allt.
Sköt om er gott folk, och ta hand om varann!
Jag blev så trött på den heta sommarn' trött på att aldrig stå pall trött på clownerna i TV trött på inget, trött på allt
För övrigt anser jag att Sverige är i gungning!
Jag har inga vänner kvar, visst är livet underbart?
God afton gott folk!
En vecka i trasslets-tecken går mot sitt slut. Medans alla törstläppar har fredag idag, så har jag ärtstoppe-torsdag, detta då jag efter hot tvingats byta till mig helgjobb. Dock jobbar jag endast lördag å andra sidan. Får väl bli ett stryktips imorgon så att man har en liten smyg att jobba med!
Söndagen skulle jag gärna spenderat på en gräsmatta för att försöka hjälpa mitt lag till seger, nu har förvisso vattnet grumlats en aning då jag blivit utsatt för diverse hån och förföljelse på gästboken, men ändock så vore det trevligt att känna att man bidragit till någonting såhär på slutet. Jag behöver ju inte prata med mina lagkamrater bara för att vi spelar match.
Istället får söndagen gå åt till kurering och sedan till att spenka på en gräsmatta där mina röda hjältar från Merseyside spelar derby mot The scums. Gott så, så att säga.
Blev just belönad med en dunk rödvin och den kan nog tas i anspråk imorgon efter jobbet misstänker jag. Och sämre än så, gott folk. Det ska inte en skattebetalare som undertecknad behöva ha det.
När det ändå är val snart, så måste man ju ta tillfället i akt att läsa om allt som skrivs och sägs. Jag läste häromdagen ett inlägg om sveriges förmodligen bästa bloggare Tobbe Holms på den fantastiska sajten http://rekatochklart.se/blogpage.php?id=17 . Hans inlägg om Sverigedemokraterna är så till punkt och pricka det jag tycker att jag för en stund undrade om jag själv hackat sidan och tagit över holms blogg för ett ögonblick. Men det hade jag inte, förstod jag.
Ta för all del och läs det, så slipper jag skriva det här och slösa tid på något som redan finns.
Nä nu jobbar vi klart, sen väntar vi in Anders och ser Timrå krossa hockeyns Manchester City, Frölunda.
För övrigt anser jag att denna veckan iallafall borde få ett lyckligt slut!
En vecka i trasslets-tecken går mot sitt slut. Medans alla törstläppar har fredag idag, så har jag ärtstoppe-torsdag, detta då jag efter hot tvingats byta till mig helgjobb. Dock jobbar jag endast lördag å andra sidan. Får väl bli ett stryktips imorgon så att man har en liten smyg att jobba med!
Söndagen skulle jag gärna spenderat på en gräsmatta för att försöka hjälpa mitt lag till seger, nu har förvisso vattnet grumlats en aning då jag blivit utsatt för diverse hån och förföljelse på gästboken, men ändock så vore det trevligt att känna att man bidragit till någonting såhär på slutet. Jag behöver ju inte prata med mina lagkamrater bara för att vi spelar match.
Istället får söndagen gå åt till kurering och sedan till att spenka på en gräsmatta där mina röda hjältar från Merseyside spelar derby mot The scums. Gott så, så att säga.
Blev just belönad med en dunk rödvin och den kan nog tas i anspråk imorgon efter jobbet misstänker jag. Och sämre än så, gott folk. Det ska inte en skattebetalare som undertecknad behöva ha det.
När det ändå är val snart, så måste man ju ta tillfället i akt att läsa om allt som skrivs och sägs. Jag läste häromdagen ett inlägg om sveriges förmodligen bästa bloggare Tobbe Holms på den fantastiska sajten http://rekatochklart.se/blogpage.php?id=17 . Hans inlägg om Sverigedemokraterna är så till punkt och pricka det jag tycker att jag för en stund undrade om jag själv hackat sidan och tagit över holms blogg för ett ögonblick. Men det hade jag inte, förstod jag.
Ta för all del och läs det, så slipper jag skriva det här och slösa tid på något som redan finns.
Nä nu jobbar vi klart, sen väntar vi in Anders och ser Timrå krossa hockeyns Manchester City, Frölunda.
En gammal sång får en helt ny text
en äcklig röst som billig sex
& Jag har inga vänner kvar
Visst är livet underbart
När Jag blir grå
När Jag faller
Orkar Du för två?
När idag blir igår
Kommer Du att älska mig
då?
För övrigt anser jag att denna veckan iallafall borde få ett lyckligt slut!
Enkelt så, enkelt för vem då?
Vem är det som städar här egentligen? Är det inte jävligt dålig luft här inne? Det var en jävla apparat att krångla!
Gunvald Larsson är givetvis mannen bakom citaten ovan, och ungefär så känner jag mig på kontoret när jag med blåsor i händerna och blåmärken på armarna för mig framåt med dessa förbannade kryckor.
Jag skulle igår duscha och fick ta av mig det av lagkamraten Åke fantastiskt fint lindade bandaget, något sådant blått som min fot var har jag inte sett sen jag var på valvaka på Lidingö senaste valet. Det var inte helt oproblematiskt att duscha då jag inte kunde stödja på foten som gärna ville ge vika.
Smärtan bidrog också till att jag utöver den lilla powernapen på tre timmar direkt efter jobbet bara fick sova en timme inatt. Och det mitt herrskap kan göra vem som helst till en zombie, särskilt jag.
Det känns faktiskt lite bittert att inte få vara med i slutspurten av serien, det är ju faktiskt otroligt roligt att spela matcher som verkligen gäller något, vilket man inte minst kunde skåda vid den senaste matchen.
Lagade igår mat hoppandes på ett ben, och detta med den äran. Det vart inte alls en dum upplevelse när man satte igång smaklökarna i en härlig schottis och dessutom lyckades man åstadkomma en matlåda av överstoden. Jag tror att jag börjar förstå det här med att bo själv.
För övrigt fick man idag ta del av en fantastisk kommentar av en grabb som svarade på en annan grabbs fråga om varför han inte skulle rösta på vänstern. Svaret löd: "
Gunvald Larsson är givetvis mannen bakom citaten ovan, och ungefär så känner jag mig på kontoret när jag med blåsor i händerna och blåmärken på armarna för mig framåt med dessa förbannade kryckor.
Jag skulle igår duscha och fick ta av mig det av lagkamraten Åke fantastiskt fint lindade bandaget, något sådant blått som min fot var har jag inte sett sen jag var på valvaka på Lidingö senaste valet. Det var inte helt oproblematiskt att duscha då jag inte kunde stödja på foten som gärna ville ge vika.
Smärtan bidrog också till att jag utöver den lilla powernapen på tre timmar direkt efter jobbet bara fick sova en timme inatt. Och det mitt herrskap kan göra vem som helst till en zombie, särskilt jag.
Det känns faktiskt lite bittert att inte få vara med i slutspurten av serien, det är ju faktiskt otroligt roligt att spela matcher som verkligen gäller något, vilket man inte minst kunde skåda vid den senaste matchen.
Lagade igår mat hoppandes på ett ben, och detta med den äran. Det vart inte alls en dum upplevelse när man satte igång smaklökarna i en härlig schottis och dessutom lyckades man åstadkomma en matlåda av överstoden. Jag tror att jag börjar förstå det här med att bo själv.
För övrigt fick man idag ta del av en fantastisk kommentar av en grabb som svarade på en annan grabbs fråga om varför han inte skulle rösta på vänstern. Svaret löd: "
Av din plus och minuslista så kan man ganska lätt göra analysen om vilken typ av människa du är. Du bor hemma fortfarande, gillar att sitta framför datorn, röka gräs och spela WoW. På torrenten har du Swepiracys senaste porrfilm på nedladdnning som du ska torrunka till innan du går och lägger dig vilket sker strax innan dina föräldrar går upp för attt jobba tungt och försörja dig...
En typisk kommunist alltså som lider av revolutionära runkdrömmar men skyr fysiskt arbete i samma utsträckning som en arab"
En elegi för alla sorger den där hösten handla om För en mor som sjukna in, för ett barn som aldrig kom För skuggan över gårn där aldrig solen lyste in För en ork som inte fanns, du sakna min, jag sakna din
För övrigt anser jag att livet går sin gilla gång!
Silvertejp!
Hej mitt herrskap.
Ja nu har man ju varit med om ett och annat.
Helgen var så fantastisk som vi på förhand kunde tänka oss, många flaskor och många skratt med grabbarna från Svallen. Även om både stryktips och V-75 kunde gått bättre så var det ändå väldigt trevligt och dessutom blev det väldigt sent.
Men vad gjorde väl det trodde jag, tills att tränaren ringde och förkunnade att man fick äran att spela fotbollsmatch dagen efter. Något man snabbt slog fast var ett bra alternativ, men det fick man bittert ångra.
Matchen i sig var väldigt bra från vår sida, och jag kände mig även förhållandevis pigg och fräsch själv. Det gick till och med bra för mig tyckte jag. Hela laget låg rätt och vi krigade på alla positioner. Nu skulle ju allt vara bra om det inte var så att vi i slutet tappat in 2-2 och att jag strax innan detta fått en spark på benet som gör att jag får gå med hjälp av kryckor i åtminstone en vecka. Kryckor som för övrigt är extremt jobbigt att gå med.
När jag idag var på sjukhuset i Härnösand så fick man ju också svart på vitt hur Sveriges sjukvård fungerar.
Min tid som jag på morgonen fixat var satt till 10.45, jag var därför inte särskilt munter när jag klockan 11.20 fick höra mitt namn läsas upp. Efter att denne läkare utan att för överhuvudtaget kolla på foten skickade upp mig på röntgen direkt så blev jag mest bara trött. Han sa att bilderna kunde ta en timme och att jag sedan skulle komma ner till honom för att kolla på dessa, det var bara att knacka på. Hos röntgen var det dock väldigt bra personal, det gick snabbt och de var väldigt trevliga. Jag sa " det skulle ju ta en timme med bilderna va?" Hon sa: " jag fattar fan inte vad dom får 1 timme ifrån hela tiden". Men det fattade jag när jag kom ner och knackade på, karljäveln var nämligen på lunch, och jag fick således vänta en och en halv timme likförbannat.
Under all den tid jag spenderade i väntrummet hann jag sitta cirka två timmar med en kille och hans ledsagare. Killen var förvisso en riktig sköning, men det blev lite mycket efter några minuter i samma rum. Men dessa försvann senare och ersattes av två asiatiska medelålders damer med varsinn unge på cirka 1 år. Båda ungarna vägde ungefär 40 kg styck och skrek oavbrutet samtidigt som de såg ut att kunna anfalla närsomhelst. När man sett sumobrottning på Eurosport så blir man rädd när ett spädbarn på 40 kg börjar göra anspråk på en annan som dessutom inte kan gå utan kryckor.
Själva skadan då, jo mjukdelar och ledband var skadade. Men inget brott på skelettet. " Nu ska vi se om vi är inne på brottets bana" skojade läkaren. Det var inte långt ifrån att jag svarade" skyndar du inte på nu så är vi nog väldigt snart inne på brottets bana likförbannat, läkarjävel. Eller något i den stilen. Men trots att det tar 100 år att få hjälp, så tycker jag ändå att de var ganska trevliga överlag.
Dessutom hann jag ju se ett avsnitt av Hem till gården samt en reklam som förkunnade att sveriges humorelit snart skulle starta ett program. Kul tänkte jag, till jag såg att Petra Mede på tvn. Då förstod jag att själva humorn var att nämna Petra Mede och elit i samma andetag. Så jag lyssnade istället på när ledsagaren läste " Den hungriga larven" för hennes klient och lyssnade även till när han sa " han är väldigt hungrig larven, väldigt hungrig. Äter mycket plommon hungrig ändå, eller hur då eller hur då?" .
Ska nu sova några hundra år, vi hörs på.
Du drar mig till soffan
Och vi lägger oss ner
Och du viskar
Den här stan är för sorglig
Vi är värda så mycket mer
För övrigt anser jag att det är varmt för att vara höst!
Ja nu har man ju varit med om ett och annat.
Helgen var så fantastisk som vi på förhand kunde tänka oss, många flaskor och många skratt med grabbarna från Svallen. Även om både stryktips och V-75 kunde gått bättre så var det ändå väldigt trevligt och dessutom blev det väldigt sent.
Men vad gjorde väl det trodde jag, tills att tränaren ringde och förkunnade att man fick äran att spela fotbollsmatch dagen efter. Något man snabbt slog fast var ett bra alternativ, men det fick man bittert ångra.
Matchen i sig var väldigt bra från vår sida, och jag kände mig även förhållandevis pigg och fräsch själv. Det gick till och med bra för mig tyckte jag. Hela laget låg rätt och vi krigade på alla positioner. Nu skulle ju allt vara bra om det inte var så att vi i slutet tappat in 2-2 och att jag strax innan detta fått en spark på benet som gör att jag får gå med hjälp av kryckor i åtminstone en vecka. Kryckor som för övrigt är extremt jobbigt att gå med.
När jag idag var på sjukhuset i Härnösand så fick man ju också svart på vitt hur Sveriges sjukvård fungerar.
Min tid som jag på morgonen fixat var satt till 10.45, jag var därför inte särskilt munter när jag klockan 11.20 fick höra mitt namn läsas upp. Efter att denne läkare utan att för överhuvudtaget kolla på foten skickade upp mig på röntgen direkt så blev jag mest bara trött. Han sa att bilderna kunde ta en timme och att jag sedan skulle komma ner till honom för att kolla på dessa, det var bara att knacka på. Hos röntgen var det dock väldigt bra personal, det gick snabbt och de var väldigt trevliga. Jag sa " det skulle ju ta en timme med bilderna va?" Hon sa: " jag fattar fan inte vad dom får 1 timme ifrån hela tiden". Men det fattade jag när jag kom ner och knackade på, karljäveln var nämligen på lunch, och jag fick således vänta en och en halv timme likförbannat.
Under all den tid jag spenderade i väntrummet hann jag sitta cirka två timmar med en kille och hans ledsagare. Killen var förvisso en riktig sköning, men det blev lite mycket efter några minuter i samma rum. Men dessa försvann senare och ersattes av två asiatiska medelålders damer med varsinn unge på cirka 1 år. Båda ungarna vägde ungefär 40 kg styck och skrek oavbrutet samtidigt som de såg ut att kunna anfalla närsomhelst. När man sett sumobrottning på Eurosport så blir man rädd när ett spädbarn på 40 kg börjar göra anspråk på en annan som dessutom inte kan gå utan kryckor.
Själva skadan då, jo mjukdelar och ledband var skadade. Men inget brott på skelettet. " Nu ska vi se om vi är inne på brottets bana" skojade läkaren. Det var inte långt ifrån att jag svarade" skyndar du inte på nu så är vi nog väldigt snart inne på brottets bana likförbannat, läkarjävel. Eller något i den stilen. Men trots att det tar 100 år att få hjälp, så tycker jag ändå att de var ganska trevliga överlag.
Dessutom hann jag ju se ett avsnitt av Hem till gården samt en reklam som förkunnade att sveriges humorelit snart skulle starta ett program. Kul tänkte jag, till jag såg att Petra Mede på tvn. Då förstod jag att själva humorn var att nämna Petra Mede och elit i samma andetag. Så jag lyssnade istället på när ledsagaren läste " Den hungriga larven" för hennes klient och lyssnade även till när han sa " han är väldigt hungrig larven, väldigt hungrig. Äter mycket plommon hungrig ändå, eller hur då eller hur då?" .
Ska nu sova några hundra år, vi hörs på.
Du drar mig till soffan
Och vi lägger oss ner
Och du viskar
Den här stan är för sorglig
Vi är värda så mycket mer
För övrigt anser jag att det är varmt för att vara höst!
