Vi kan väl vänta tills imorgon?
Det ska iallafall jag göra, med att förtära rusdrycker alltså. Jag har till sist slagit fast planerna för nyårsafton för detta år. Det blir den gamla klassiska anhalten bunkern som kommer att nyttjas för festligheter. Jag minns förra året som om det var igår, ett lagomt gäng, en fin berusning, en syster, en puss på kinden, ett gott nytt år, ett telefonsamtal med min far som förkunnade att vi avverkat ytterligare ett år och glädje. Jag hoppas att detta kan efterlevas även detta år, även fast att syster inte är där, även fast Hedberg är fast i Norge, även fast att Gurra är i ARBOGA?!!?! Men det är ett fantastiskt klientel som kommer att närvara som jag förstod det, och jag är väldigt glad för inbjudan även fast att Erik och Basse även dom kommer att befinna sig på annan plats. Men man kan inte sy ihop allt som skärgårdsdoktorn sa.
Vet ni vad som höll på att hända idag? Eller egentligen inte, det var några trassliga krakar som hade fått för sig att de skulle gå på Prisma och äta, verkar troligt sa jag. Slutade med att alla fyra sponsrade en annan restaurang istället, skulle någon på Prisma snubbla in på denna blogg så tror jag att jag skulle ha ett pris på mitt huvud nu. Men det känns som att jag inte kunde bry mig mindre.
Nu laddar vi för ett bra nyår, jag önskar er alla ett trivsamt slut på 2009 och vi kanske hörs innan det är till ända.
En sista grej, vårt unikum Andreas Kjellin bjöd på en kokning i världsklass idag och förtjänar bloggens hedersomnämnande för sitt sätt att bjuda på lycka och kokningsglädje.
Vet ni vad som höll på att hända idag? Eller egentligen inte, det var några trassliga krakar som hade fått för sig att de skulle gå på Prisma och äta, verkar troligt sa jag. Slutade med att alla fyra sponsrade en annan restaurang istället, skulle någon på Prisma snubbla in på denna blogg så tror jag att jag skulle ha ett pris på mitt huvud nu. Men det känns som att jag inte kunde bry mig mindre.
Nu laddar vi för ett bra nyår, jag önskar er alla ett trivsamt slut på 2009 och vi kanske hörs innan det är till ända.
En sista grej, vårt unikum Andreas Kjellin bjöd på en kokning i världsklass idag och förtjänar bloggens hedersomnämnande för sitt sätt att bjuda på lycka och kokningsglädje.
vi kan väl vänta tills imorgon
jag kan inte tänka klart
vi kan väl vänta tills imorgon
och se vem som står kvar
För övrigt anser jag att miljonbingot på bingolotto ikväll bör spelas av de som tycker att de har tur.
Har du ingenting att hämta, ingenting att hämta här!
Om du vet vad du vill, om du vet, har du ingenting att hämta, ingenting att hämta här! Sjöng Lasse. Omgjord text av undertecknad: " Om du har aptit som en myrslok i ett bollhav, om du har det, har du ingenting att hämta, ingenting att hämta på bigboy ".
Återigen har det skrala utbudet av lunchrestauranger i Härnösand satt mig på pottkanten, efter noga övervägande så kom jag och en kollega fram till att big boy torde kunna ge oss vad vi behöver. Men istället för att gå på gammal rutin så ska givetvis en annan testa ett obeprövat kort. Chicken nuggets i all ära, det var år sen jag testade det på ett snabbmatställe sist, men bigboy verkar vara ny i den branschen för något så dåligt friterat och oljedrypande har jag inte ätit sen jag satte en oljeinsmord saltstod i halsen under pragvåren 67.
Jag måste se till att bli riktigt frisk också så att nyår kan bli ett festligt arrangemang, nu tycker jag att det finns få saker som är så överskattade som nyår, det skulle vara Alex Schulmans kändisskap då isåfall. Men ändock vore det roligt att få uppleva ett nytt begynnande år i goda vänners sällskap med några promille i blodomloppet. Hur vi ska lösa alla praktiska detaljer kan jag i dagsläget ej svara på, och ber därför att få återkomma i frågan.
Mikael Samuelssons verbala attack mot Bengt-Åke Gustafsson tycker jag enbart är bra, detta på grund av att Micke för det första verkligen borde vara med i truppen enligt min lekmansanalys samt att det är roligt att se att någon kan säga vad dom tycker trots att man lätt kan bli korsfäst av alla atomforskare som florerar på aftonbladets kommetarsfält.
Nu blir det jobb, på återseende gott folk!
Återigen har det skrala utbudet av lunchrestauranger i Härnösand satt mig på pottkanten, efter noga övervägande så kom jag och en kollega fram till att big boy torde kunna ge oss vad vi behöver. Men istället för att gå på gammal rutin så ska givetvis en annan testa ett obeprövat kort. Chicken nuggets i all ära, det var år sen jag testade det på ett snabbmatställe sist, men bigboy verkar vara ny i den branschen för något så dåligt friterat och oljedrypande har jag inte ätit sen jag satte en oljeinsmord saltstod i halsen under pragvåren 67.
Jag måste se till att bli riktigt frisk också så att nyår kan bli ett festligt arrangemang, nu tycker jag att det finns få saker som är så överskattade som nyår, det skulle vara Alex Schulmans kändisskap då isåfall. Men ändock vore det roligt att få uppleva ett nytt begynnande år i goda vänners sällskap med några promille i blodomloppet. Hur vi ska lösa alla praktiska detaljer kan jag i dagsläget ej svara på, och ber därför att få återkomma i frågan.
Mikael Samuelssons verbala attack mot Bengt-Åke Gustafsson tycker jag enbart är bra, detta på grund av att Micke för det första verkligen borde vara med i truppen enligt min lekmansanalys samt att det är roligt att se att någon kan säga vad dom tycker trots att man lätt kan bli korsfäst av alla atomforskare som florerar på aftonbladets kommetarsfält.
Nu blir det jobb, på återseende gott folk!
Nej, inget är så svårt som att vinna mot sig själv
Vi kan reglerna
Men kan vi spelet?
Skriker, fäktar förtvivlat framför domaren
Som om vi redan fölorat
Och vet det
För övrigt anser jag att bitkylan gärna får abdikera!
Ta vad du vill!
Och detta gjordes med frenesi på det där julbordet som alltid dukas upp på den där högtiden kallat julafton.
Med tanke på det dukade bordet hade man med lätthet kunnat förutsatt att klientelet på plats var Peter Harrysson, Kicki Danielsson, Anna Book och Adam Allsing. Det var det inte och vi som var där hade genast ett stort problem med att göra rent hus. Tack och lov lyckades vi inte med detta heller och glad som vi nog vara för det, huruvida någon av oss inte var sugen på att plussa 20 kg under julaftonens alltid alldeles för korta timmar, men det kan jag inte för mitt liv tro.
Det var en väldigt trivsam julafton och min fantastiska faster samt hennes lika fantastiska man förhöjde stämningen ytterligare med sin blotta närvaro.
Vi kan iallafall slå fast att det egentligen borde finnas saker att skriva som skulle räcka till en eller två bättre romaner. Men som vanligt flyger alla saker man från början tänkte skulle vara både informativt och aningen roligt ur tankarna och plötsligt sitter man här och inser att inlägget kommer att bli lika grått som en Van-Veeteren film.
Jag har dock visat en stor självrespekt i helgen, såväl fredag som lördag var vidga åt en bättre utgång, där vi tänkte veva hattar och liknande flytande vätska i stora former. Men i och med att känslan av en sjukdom nära att bryta ut så gav vi helt enkelt fan. Stort är ordet ni söker. Istället vart det en lördag i Fm-spelandets tecken där basse blev pålurad en flaska godissprut med citrussmak för blotta 17 kronor, vilket han i efterhand blev bestört över då den egentligen skulle kostat 15 tyckte han, för att vi hade sagt det. En differens på 2 kronor fick den nyblivne gottlänningen att "go bananas" och han vägrade senare att ställa upp på en film som skulle föreviga ögonblicket där han med finess sprutade den härliga sötman och syrligheten i gomseglet.
Jag ska nu jobba, jag ska skriva mer framöver, det fick bli dåligt men vafan.
Föresten, jag fick 13 rätt på stryktipset i helgen, men jag fick bara betalt för 12 eftersom det var systemtips. Ni kan då också slå fast att den där tomten då minsann varken kom med polettsäck eller tur i juleklappspåsen. Varför undrar jag? Haha säger ni.
It takes a fool to remain sane
In this world all covered up in shame
För övrigt anser jag att oturen är en ganska ironisk del av livet.
Med tanke på det dukade bordet hade man med lätthet kunnat förutsatt att klientelet på plats var Peter Harrysson, Kicki Danielsson, Anna Book och Adam Allsing. Det var det inte och vi som var där hade genast ett stort problem med att göra rent hus. Tack och lov lyckades vi inte med detta heller och glad som vi nog vara för det, huruvida någon av oss inte var sugen på att plussa 20 kg under julaftonens alltid alldeles för korta timmar, men det kan jag inte för mitt liv tro.
Det var en väldigt trivsam julafton och min fantastiska faster samt hennes lika fantastiska man förhöjde stämningen ytterligare med sin blotta närvaro.
Vi kan iallafall slå fast att det egentligen borde finnas saker att skriva som skulle räcka till en eller två bättre romaner. Men som vanligt flyger alla saker man från början tänkte skulle vara både informativt och aningen roligt ur tankarna och plötsligt sitter man här och inser att inlägget kommer att bli lika grått som en Van-Veeteren film.
Jag har dock visat en stor självrespekt i helgen, såväl fredag som lördag var vidga åt en bättre utgång, där vi tänkte veva hattar och liknande flytande vätska i stora former. Men i och med att känslan av en sjukdom nära att bryta ut så gav vi helt enkelt fan. Stort är ordet ni söker. Istället vart det en lördag i Fm-spelandets tecken där basse blev pålurad en flaska godissprut med citrussmak för blotta 17 kronor, vilket han i efterhand blev bestört över då den egentligen skulle kostat 15 tyckte han, för att vi hade sagt det. En differens på 2 kronor fick den nyblivne gottlänningen att "go bananas" och han vägrade senare att ställa upp på en film som skulle föreviga ögonblicket där han med finess sprutade den härliga sötman och syrligheten i gomseglet.
Jag ska nu jobba, jag ska skriva mer framöver, det fick bli dåligt men vafan.
Föresten, jag fick 13 rätt på stryktipset i helgen, men jag fick bara betalt för 12 eftersom det var systemtips. Ni kan då också slå fast att den där tomten då minsann varken kom med polettsäck eller tur i juleklappspåsen. Varför undrar jag? Haha säger ni.
It takes a fool to remain sane
In this world all covered up in shame
För övrigt anser jag att oturen är en ganska ironisk del av livet.
Förr eller senare!
För undertecknad blev det senare. Jag talar givetvis om inköp av rusdrycker som jag har för avsikt att inmundiga under mellandagarnas festliga dagar.
Man kan i efterhand diskutera huruvida det var smart eller ej att ta det senare, för så mycket folk på ett ställe har då inte jag sett sen Bosse Hansson lovade att sluta kommentera fotboll mer.
Nu har man den sista lunchrasten innan julesnappsen, köttbullarna och allt det andra som hör till ska inmundigas. Julstämningen är helt sänkt, inte ens ett uns till julkänsla har jag i kroppen, men ikväll när systrarna dyker upp och när mamma enligt sedvanlig tradition står med en blinkande tomtemössa ( som förövrigt fortfarande är min absolut sämsta julklapp till någon genom alla tider) står på perrongen för att få systrarna på liteånga. Ja då tror jag nog att den kan börja infinna sig så sakteliga.
Vi har även på comhem ett artigt sätt såhär framåt jul, åtminstone den stora starke säljaren Fredrik Åhlin från Kramfors allra mörkaste skogar som dagen till ära avslutar varje samtal med " God Jul Kompis" och efter pålagt samtal brister ut i ett glittrande och skimrande smile. Man kan bli glad för det lilla, och han smittar av sig den lille åkerstorparen.
Nu hoppas vi bara på att tomten kommer med en polettsäck, lite tur och allt det där andra man behöver för ett drägligt leverne. Nej nu var jag orättvis, ge mig vad som helst eller ingenting, mitt liv är drägligt och bra och får vi bara ha friska medmänniskor runt oss, ja då är iallafall jag nöjd. Men lite tur kanske vore bra ändå, trots allt. Annars får jag låna den av Pirkt, basse, gurkan, Sundberg eller någon annan som har ett överskott.
God Jul om jag inte hinner skriva mer!
För övrigt anser jag att julen är härlig!
Man kan i efterhand diskutera huruvida det var smart eller ej att ta det senare, för så mycket folk på ett ställe har då inte jag sett sen Bosse Hansson lovade att sluta kommentera fotboll mer.
Nu har man den sista lunchrasten innan julesnappsen, köttbullarna och allt det andra som hör till ska inmundigas. Julstämningen är helt sänkt, inte ens ett uns till julkänsla har jag i kroppen, men ikväll när systrarna dyker upp och när mamma enligt sedvanlig tradition står med en blinkande tomtemössa ( som förövrigt fortfarande är min absolut sämsta julklapp till någon genom alla tider) står på perrongen för att få systrarna på liteånga. Ja då tror jag nog att den kan börja infinna sig så sakteliga.
Vi har även på comhem ett artigt sätt såhär framåt jul, åtminstone den stora starke säljaren Fredrik Åhlin från Kramfors allra mörkaste skogar som dagen till ära avslutar varje samtal med " God Jul Kompis" och efter pålagt samtal brister ut i ett glittrande och skimrande smile. Man kan bli glad för det lilla, och han smittar av sig den lille åkerstorparen.
Nu hoppas vi bara på att tomten kommer med en polettsäck, lite tur och allt det där andra man behöver för ett drägligt leverne. Nej nu var jag orättvis, ge mig vad som helst eller ingenting, mitt liv är drägligt och bra och får vi bara ha friska medmänniskor runt oss, ja då är iallafall jag nöjd. Men lite tur kanske vore bra ändå, trots allt. Annars får jag låna den av Pirkt, basse, gurkan, Sundberg eller någon annan som har ett överskott.
God Jul om jag inte hinner skriva mer!
Somliga går med trasiga skor,
tills de har slutat gå.
Djävulen som i helvetet bor
får sig ett gott skratt då.
För övrigt anser jag att julen är härlig!
Likväl klagas det på maten, va snålt det är på faten!
En måltid i syndikatets tecken har avnjutits. Det var ett förvånansvärt syndikatit klientel som skrapats ihop på vår kära arbetsplats dagen till ära. Även fast att jag hatar uppvärmd mat så får man säga att det vägdes upp av att få sitta med dylika stekare, Martin Leek, Mikael Nilsson och en ny förmåga som verkade syndikatig även han ( och som vi dessutom efter att ha avlagt några diskreta kikar kan slå fast att han åt en härligare fläskfilé) och den såg absolut roligare ut än det fläskfilésubstitut som prisma stoltserar med. Själv fick man värma på köttfärssås som för all del vid nylagat tillstånd inte går av för vilka ishackor som helst, men som upptinad inte alls blir lika framgångsrik.
Jag hoppas att detta klientel återigen kan sluta upp för att utbyta syndikat-recept och diskutera eporentan, för herrskapet var misstänkt likt en samling ekonomistuderande ( jag inkluderar inte mig själv då jag på intet vis kan stå för att vara särskilt ekonomistuderande).
Vi har också glömt att ta upp något allvarligt här i bloggen. Stokes manager gjorde något han bittert skulle få ångra, i England är julfester något heligt bland fotbollslagen. När man så utser en sådan rubust anfallare som Kevin Phillips till att fixa till julfesten har man således indirekt som tränare satt punkt för diskussionen. Men Tony Pulis tyckte ändå efter en förlust att julfesten skulle ställas in och hade då också återigen idirekt sagt att han ville ha både en hårdare lakritsbåt samt en dansk skalle applicerad på av Phillips vald kroppsdel. Detta var också vad som skedde, handgemäng utbröt och Pulis fick en dansk skalle mot pannloben, och man kan nu läsa att Phillips ligger för att uttrycka sig milt, lite trassligt till.
Nu ska vi arbeta, på återseende gott folk.
Jag hoppas att detta klientel återigen kan sluta upp för att utbyta syndikat-recept och diskutera eporentan, för herrskapet var misstänkt likt en samling ekonomistuderande ( jag inkluderar inte mig själv då jag på intet vis kan stå för att vara särskilt ekonomistuderande).
Vi har också glömt att ta upp något allvarligt här i bloggen. Stokes manager gjorde något han bittert skulle få ångra, i England är julfester något heligt bland fotbollslagen. När man så utser en sådan rubust anfallare som Kevin Phillips till att fixa till julfesten har man således indirekt som tränare satt punkt för diskussionen. Men Tony Pulis tyckte ändå efter en förlust att julfesten skulle ställas in och hade då också återigen idirekt sagt att han ville ha både en hårdare lakritsbåt samt en dansk skalle applicerad på av Phillips vald kroppsdel. Detta var också vad som skedde, handgemäng utbröt och Pulis fick en dansk skalle mot pannloben, och man kan nu läsa att Phillips ligger för att uttrycka sig milt, lite trassligt till.
Nu ska vi arbeta, på återseende gott folk.
kanske kommer en förändring
en dag när banden stärks
kanske finns en plan i huset där
fast dom vill inte att det märks
För övrigt anser jag att Phillips gjorde rätt!
Allt jag gillar upphör!
På tal om det, vart är sourcream and cheese-chipsen nuförtiden?
Man måste ju fråga sig, varför gör man en enkät inne på en krog för? Det måste vara så att redaktionen betalar lön till en person som man inte vill anförtro alltför stora uppgifter och således kommer på: " Men du Mr.X, kilar du ner på stadshuset och gör en enkät om varför dom är ute på krogen? Jag tror att det kan vara en artikel som får årets journalistpris, för det blir säkert många varierande svar." Mr.X har inte så mycket val, och resultatet mitt herrskap, av cirka 6 förfrågningar blir helt oväntat ganska lika. Två svarade " vi är här för att ha kul". No shit? Tre svarade " vi är här för att festa". Det förvånar mig inte ett dugg...En skiljde sig från mängden och sa " vi är här för att fira en kompis som fyller 18 år". Således en anledning att supa och personen säger alltså indirekt " vi är här för att festa".
Vad har man då fått ut av denna enkät frågar ni er? Ja visste jag det skulle jag med glädje skänka er ett svar, det ända jag kan tänka mig är att få mig på kokning eftersom jag drömmer om att en gång få jobba med journalistik på heltid, och att se grejer som detta är ju bara ett sätt att säga att jag inte direkt ligger nära till hands.
Efter den sköna dagsturen på staden som höll väldigt hög standard hade vi för avsikt att tro att Erik Löfgren försättningsvis ville att vår kontakt skulle bibehållas. Detta visar sig ha varit en kraftig missräkning från min sida, totalt ignorant och frånvarande har han varit, trots utlovat umgänge via den datoriserade kommunikationskanalen MSN. Detta verkar ha omprioriterats, såväl från Erik som från Musen ska tilläggas.
Har haft en utomordentligt tråkig kväll som nästan varit ångestfylld på grund av bland annat just tristess. Vad det i övrigt beror på kan jag inte riktigt sätta fingret på, men jag känner mig aningen disträ och less i vilket fall.
Ett bubbelbad på detta så kanske man går till sig, eller inte men då har vi ju iallafall försökt.
PS. Sluta ring på hemtelefonen, jag svarar inte där. Ni får ringa när mamma och pappa är hemma, och hör inte dom telefonen så är det tråkigt för er, jag är ledsen men jag har tröttnat. DS.
Man måste ju fråga sig, varför gör man en enkät inne på en krog för? Det måste vara så att redaktionen betalar lön till en person som man inte vill anförtro alltför stora uppgifter och således kommer på: " Men du Mr.X, kilar du ner på stadshuset och gör en enkät om varför dom är ute på krogen? Jag tror att det kan vara en artikel som får årets journalistpris, för det blir säkert många varierande svar." Mr.X har inte så mycket val, och resultatet mitt herrskap, av cirka 6 förfrågningar blir helt oväntat ganska lika. Två svarade " vi är här för att ha kul". No shit? Tre svarade " vi är här för att festa". Det förvånar mig inte ett dugg...En skiljde sig från mängden och sa " vi är här för att fira en kompis som fyller 18 år". Således en anledning att supa och personen säger alltså indirekt " vi är här för att festa".
Vad har man då fått ut av denna enkät frågar ni er? Ja visste jag det skulle jag med glädje skänka er ett svar, det ända jag kan tänka mig är att få mig på kokning eftersom jag drömmer om att en gång få jobba med journalistik på heltid, och att se grejer som detta är ju bara ett sätt att säga att jag inte direkt ligger nära till hands.
Efter den sköna dagsturen på staden som höll väldigt hög standard hade vi för avsikt att tro att Erik Löfgren försättningsvis ville att vår kontakt skulle bibehållas. Detta visar sig ha varit en kraftig missräkning från min sida, totalt ignorant och frånvarande har han varit, trots utlovat umgänge via den datoriserade kommunikationskanalen MSN. Detta verkar ha omprioriterats, såväl från Erik som från Musen ska tilläggas.
Har haft en utomordentligt tråkig kväll som nästan varit ångestfylld på grund av bland annat just tristess. Vad det i övrigt beror på kan jag inte riktigt sätta fingret på, men jag känner mig aningen disträ och less i vilket fall.
Ett bubbelbad på detta så kanske man går till sig, eller inte men då har vi ju iallafall försökt.
PS. Sluta ring på hemtelefonen, jag svarar inte där. Ni får ringa när mamma och pappa är hemma, och hör inte dom telefonen så är det tråkigt för er, jag är ledsen men jag har tröttnat. DS.
trött på att aldrig stå pall
trött på clownerna i TV
trött på inget, trött på allt
För övrigt anser jag att det får vara nog med snö nu!
Det går inget bra nu!
Det är en låt Tomas Andersson Wij skrivit och dessutom framför på ett fantastiskt sätt. När man så pratar om pengar, så är det allmänt känt att det på grund av finanskris samt att det är juletider inte är speciellt vanligt att folk har tonvis med poletter över. Det man kan fråga sig då, är hur waynes kan ta 6 kronor för en liten fjuttig biscottiskorpa.
Igår fick sig bowlinghallen en stor känga, idag är det waynes tur. Medan jag och pirkt kollade in längtande i disken, så såg man allt från brownies till pecannötspajer. 34 kronor stod det på pecannötspajen, överkomligt för en hel paj tänkte vi, men eftersom vi har lite innanför pannbenet så insåg ju även vi att det dom menade var att de där bitarna dom skurit upp med minsta möjliga marginal var menade att gå iväg för 34 kronor STCK. Hade Sverker Olofsson varit där så hade han inte bara i frustration skrikit " SKA DET VARA SÅ, VA? VA? VA?". Han hade även kastat hela stället i sopkorgen och gått bärsärk på inredningen. 5 minuter tog det för undertecknad att få en mellankopp med kaffe, nu var det så att koppen inte var fylld för att det var slut på kaffe. Smaka på det, det var slut på kaffe på ett ställe som förmodligen har mer kaffebeställningar om dagen än Clark Olofsson har brottsnoteringar under hela sin livstid. Det ska alltid vara kaffe igång på ett ställe som waynes, när kassörskan som enkom levde på sitt ganska fagra yttre lovade att hon skulle spilla upp mer kaffe så fort det var klart även struntade i detta så var botten nådd. Trodde man, så fort man tagit plats vid bordet så fann man till sin stora förskräckelse att det låg en nagel där. En nagel? Hur äckligt får det bli...
Medan vi satt där och undrade hur Waynes kunde gå runt med så bristande rutiner så kom vi in på våldtäktstunneln som finns i Sundsvall, där dom spelar musik för att det ska kännas tryggare att gå hem på natten. Men det vi kom in på var istället hur trygg man skulle känna sig när någon våldförde sig på en medans Peter Lemarc spelade Little Willy John i bakgrunden. Vilket agg man skulle känna mot Peter i hela sin återstående livstid, den där tunneln kommer då inte jag att gå i iallafall.
I övrigt kan vi också säga att pirkt är sjukt medriggad, han fick en klapp på axeln av den person som under sig tid i Sundsvall fått smeknamnet " kärnkraftverket" eller Sheriffen" . Det är alltså Joel Cedergren vi pratar om, en envoldshärskare i Medskogsbrons omklädningsrum, en gigant en hjälte. Det är stort att se hur pirkt flanerar bland syndikatet.
Ett par jeans införskaffades också, de provades ut efter en fantastisk hjälp av innebandyproffset och storspelaren Patrik Fransson. Ganska nöjd med köpet är jag allt, i och för sig vet jag inte om dem eftersom det är en julklapp, så jag ska försöka att inte läsa min egen blogg så att jag inte avslöjar vad jag ska få.
Nu ska vi se vad denna kväll kan ha att föra med sig.
Igår fick sig bowlinghallen en stor känga, idag är det waynes tur. Medan jag och pirkt kollade in längtande i disken, så såg man allt från brownies till pecannötspajer. 34 kronor stod det på pecannötspajen, överkomligt för en hel paj tänkte vi, men eftersom vi har lite innanför pannbenet så insåg ju även vi att det dom menade var att de där bitarna dom skurit upp med minsta möjliga marginal var menade att gå iväg för 34 kronor STCK. Hade Sverker Olofsson varit där så hade han inte bara i frustration skrikit " SKA DET VARA SÅ, VA? VA? VA?". Han hade även kastat hela stället i sopkorgen och gått bärsärk på inredningen. 5 minuter tog det för undertecknad att få en mellankopp med kaffe, nu var det så att koppen inte var fylld för att det var slut på kaffe. Smaka på det, det var slut på kaffe på ett ställe som förmodligen har mer kaffebeställningar om dagen än Clark Olofsson har brottsnoteringar under hela sin livstid. Det ska alltid vara kaffe igång på ett ställe som waynes, när kassörskan som enkom levde på sitt ganska fagra yttre lovade att hon skulle spilla upp mer kaffe så fort det var klart även struntade i detta så var botten nådd. Trodde man, så fort man tagit plats vid bordet så fann man till sin stora förskräckelse att det låg en nagel där. En nagel? Hur äckligt får det bli...
Medan vi satt där och undrade hur Waynes kunde gå runt med så bristande rutiner så kom vi in på våldtäktstunneln som finns i Sundsvall, där dom spelar musik för att det ska kännas tryggare att gå hem på natten. Men det vi kom in på var istället hur trygg man skulle känna sig när någon våldförde sig på en medans Peter Lemarc spelade Little Willy John i bakgrunden. Vilket agg man skulle känna mot Peter i hela sin återstående livstid, den där tunneln kommer då inte jag att gå i iallafall.
I övrigt kan vi också säga att pirkt är sjukt medriggad, han fick en klapp på axeln av den person som under sig tid i Sundsvall fått smeknamnet " kärnkraftverket" eller Sheriffen" . Det är alltså Joel Cedergren vi pratar om, en envoldshärskare i Medskogsbrons omklädningsrum, en gigant en hjälte. Det är stort att se hur pirkt flanerar bland syndikatet.
Ett par jeans införskaffades också, de provades ut efter en fantastisk hjälp av innebandyproffset och storspelaren Patrik Fransson. Ganska nöjd med köpet är jag allt, i och för sig vet jag inte om dem eftersom det är en julklapp, så jag ska försöka att inte läsa min egen blogg så att jag inte avslöjar vad jag ska få.
Nu ska vi se vad denna kväll kan ha att föra med sig.
Ryggen mot väggen, tittar på sista dansen
På vägen hem lovar jag mig själv igen
att nästa vecka bjuder jag upp nån, vem som helst!
Hela livet var ett disco, men hur kunde det bli så svårt?
För övrigt anser jag att det är idioti att inte ta betalt i pengar på bussar.
Varför hålla kvar en endadels sekund?
Så tänkte vi fyra som hade begett oss till det där stället där man kan spela bowling, och dessutom kan spela bowling med discoeffekt efter att vi varit där en timme.
Det var nämnligen så att ingenting fungerade, kloten fastnade och beblandades med nedfällda käglor, banfelsmannen fick springa som en lågavlönad efter avslutat arbetsdag. Och till slut togs beslutet att vi skulle få byta bana, men detta hjälpte såklart inte. Fuskbygget och luftslottet som numera heter olearys-bowling levde minst sagt inte upp till förväntningarna.
Vad gör då en kille som inte kan hålla käften?
Jo han gör som så, att i en naiv tro att han ska få någon form av kompensation går han fram och påbörjar en hetsig dispyt med berörd banfelsman. Banfelsmannen anser att vi är ett herrskap som inte kan spela bowling, och således också på medvetet manér skjutit banan i sank. Detta var inte något jag kunde erinra mig att vi gjort, så jag undrade varför vi fick byta bana, om det nu var så att det inte var något fel på den. Jag vet inte fick jag till svar av atomforskaren mitt emot. Han hann också på ett både proffsigt och affärsmässigt sätt klämma in " Kom inte hit och bowla då om du inte vill". Om han bara var smart nog att förstå vem som betalar hans lön. Banfelsnissen.
Det finns många sätt att gör sig själv till åtlöje på. Man kan bråka med en banfelsnisse på en bowlinghall om 190 kr delat i två. Man kan springa naken på krogen endast iförd en kräfthatt, man kan hålla på united, eller så kan man vara tomte på norra berget i bister kyla.
Jag provade tricket att vara tomte idag, och jag skämdes faktiskt rakt igenom även fast att lovorden i ett senare skede haglade. Jag tror inte att jag ska börja med teater. Och du din lilla stackare som grät, jag förstår varför och jag ber om ursäkt. Vem skulle inte bli rädd om en Peter Harrysson korsat med Peter Antione look-a-like dök upp och ho-ho-ho:ade.
Nu ska vi krossa basse och erik på FM, för det gjorde vi inte på bowling.
För övrigt garvade jag gott åt tv4 sports kommentator som sa " det fanns gott om svarta spelare i boxen".
Det var nämnligen så att ingenting fungerade, kloten fastnade och beblandades med nedfällda käglor, banfelsmannen fick springa som en lågavlönad efter avslutat arbetsdag. Och till slut togs beslutet att vi skulle få byta bana, men detta hjälpte såklart inte. Fuskbygget och luftslottet som numera heter olearys-bowling levde minst sagt inte upp till förväntningarna.
Vad gör då en kille som inte kan hålla käften?
Jo han gör som så, att i en naiv tro att han ska få någon form av kompensation går han fram och påbörjar en hetsig dispyt med berörd banfelsman. Banfelsmannen anser att vi är ett herrskap som inte kan spela bowling, och således också på medvetet manér skjutit banan i sank. Detta var inte något jag kunde erinra mig att vi gjort, så jag undrade varför vi fick byta bana, om det nu var så att det inte var något fel på den. Jag vet inte fick jag till svar av atomforskaren mitt emot. Han hann också på ett både proffsigt och affärsmässigt sätt klämma in " Kom inte hit och bowla då om du inte vill". Om han bara var smart nog att förstå vem som betalar hans lön. Banfelsnissen.
Det finns många sätt att gör sig själv till åtlöje på. Man kan bråka med en banfelsnisse på en bowlinghall om 190 kr delat i två. Man kan springa naken på krogen endast iförd en kräfthatt, man kan hålla på united, eller så kan man vara tomte på norra berget i bister kyla.
Jag provade tricket att vara tomte idag, och jag skämdes faktiskt rakt igenom även fast att lovorden i ett senare skede haglade. Jag tror inte att jag ska börja med teater. Och du din lilla stackare som grät, jag förstår varför och jag ber om ursäkt. Vem skulle inte bli rädd om en Peter Harrysson korsat med Peter Antione look-a-like dök upp och ho-ho-ho:ade.
Nu ska vi krossa basse och erik på FM, för det gjorde vi inte på bowling.
Varför hålla kvar en endadels sekund?
försöka sova, när du inte får en blund
bara ett fån, gör så mot sig själv
För övrigt garvade jag gott åt tv4 sports kommentator som sa " det fanns gott om svarta spelare i boxen".
Gud, gud om du finns hjälp till!
Det måste han faktiskt, hjälpa till alltså.
Hur ska vi annars få bort det klientel som befinner sig på memento? Anförda av den lilla lilla farmen-Özkan, som är allt annat än trevlig. Bister uppsyn och hotfull ton så fort något inte går Özkans väg. Så har han säkerligen också bildat sitt imperium som ska vara något slags substitut till gamla espan och som dessutom ska företställa ett alternativ när man går ut i Sundsvall. Här ska du få det Özkan, rakt i ansiktet: DET ÄR INTE LÄNGRE ETT ALTERNATIV PUNKT!
När jag imorse klev upp, eller när jag imorse vaknade, då kändes det inget vidare får jag medge. Tröttheten slog som ett piskrapp i ansiktet. Men har man haft dryckessamkväm, och man har folk på väg hemåt, då måste man skynda sig att städa undan det mesta innan de dyker upp.
Detta var vad jag gjorde, smuttandes på en julmust så tog jag rätt på alla kapsyler som basse fick kastade på sig igår, samt alla dessa Buds-flaskor som Jonte och basse hällt i sig. Lägg därtill tallrikar och dylika saker, eftersom undertecknad tillredde en smäcker måltid i den gryende kvällstimmen igår, och ni förstår att jag hade att göra!
Själv utgången är ju ingenting jag kommer att skriva ner och ge bort i julklapp till någon. Det skulle vara till min värsta fiende då, men fan vet om det inte vore ett för hårt straff.
Det var dåligt med folk, och otroligt dött igår, precis som i förrgår.
Det verkar vara inne att slåss för tillfället, till och med i kön till jackorna började det vevas, en kille ansåg sig blivit passerad via innerfilen och ansåg därför också att killen var berättigad såväl en lakritsbåt som en dansk skalle.
Nu kom den alltid så robusta vakten med blankpolerade flinten och rådde bot på stridstupparna. Själv att jag gärna sett att han gjort som i NHL. Låta dem slå litegrann och förpassa båda på 5 minuters utvisning, detta straff tror jag att båda hade köpt eftersom stället precis stängt.
När jag gått utanför dörrarna på allstars, tilläggas bör att incidenten ovan hände på allstars, så kände jag att det inte alls var så kallt.
Så jag tog och traskade hem, trodde jag, men till min stora glädje såg jag att bussen med den glimmrande siffran 2 stod och väntade på mig. Och gud om du finns hjälp till hade fungerat igen.
Nu sitter jag bara hemma, och ska snart bege till norra berget där jag ska extraknäcka som tomte. Stackars barn, en tomte som luktar fulöl och som inte alls är en förebild att föredra för stackarna ska alltså motta deras önskelistor och säga intränade saker. Jag måste allt rusa, jag har glömt alla tomtefraser, vart bor tomten? Blåkulla? Vad säger tomten? Glad påsk? Det här kan bli traumatiskt för barnen, gud om du finns hjälp till.
Dit jag ska är det högt till tak
Men alla låga tankar finns kvar
Sågar och fäller mig själv
igen, igen, igen och igen
För övrigt anser jag att allting kan brisera snart.
Hur ska vi annars få bort det klientel som befinner sig på memento? Anförda av den lilla lilla farmen-Özkan, som är allt annat än trevlig. Bister uppsyn och hotfull ton så fort något inte går Özkans väg. Så har han säkerligen också bildat sitt imperium som ska vara något slags substitut till gamla espan och som dessutom ska företställa ett alternativ när man går ut i Sundsvall. Här ska du få det Özkan, rakt i ansiktet: DET ÄR INTE LÄNGRE ETT ALTERNATIV PUNKT!
När jag imorse klev upp, eller när jag imorse vaknade, då kändes det inget vidare får jag medge. Tröttheten slog som ett piskrapp i ansiktet. Men har man haft dryckessamkväm, och man har folk på väg hemåt, då måste man skynda sig att städa undan det mesta innan de dyker upp.
Detta var vad jag gjorde, smuttandes på en julmust så tog jag rätt på alla kapsyler som basse fick kastade på sig igår, samt alla dessa Buds-flaskor som Jonte och basse hällt i sig. Lägg därtill tallrikar och dylika saker, eftersom undertecknad tillredde en smäcker måltid i den gryende kvällstimmen igår, och ni förstår att jag hade att göra!
Själv utgången är ju ingenting jag kommer att skriva ner och ge bort i julklapp till någon. Det skulle vara till min värsta fiende då, men fan vet om det inte vore ett för hårt straff.
Det var dåligt med folk, och otroligt dött igår, precis som i förrgår.
Det verkar vara inne att slåss för tillfället, till och med i kön till jackorna började det vevas, en kille ansåg sig blivit passerad via innerfilen och ansåg därför också att killen var berättigad såväl en lakritsbåt som en dansk skalle.
Nu kom den alltid så robusta vakten med blankpolerade flinten och rådde bot på stridstupparna. Själv att jag gärna sett att han gjort som i NHL. Låta dem slå litegrann och förpassa båda på 5 minuters utvisning, detta straff tror jag att båda hade köpt eftersom stället precis stängt.
När jag gått utanför dörrarna på allstars, tilläggas bör att incidenten ovan hände på allstars, så kände jag att det inte alls var så kallt.
Så jag tog och traskade hem, trodde jag, men till min stora glädje såg jag att bussen med den glimmrande siffran 2 stod och väntade på mig. Och gud om du finns hjälp till hade fungerat igen.
Nu sitter jag bara hemma, och ska snart bege till norra berget där jag ska extraknäcka som tomte. Stackars barn, en tomte som luktar fulöl och som inte alls är en förebild att föredra för stackarna ska alltså motta deras önskelistor och säga intränade saker. Jag måste allt rusa, jag har glömt alla tomtefraser, vart bor tomten? Blåkulla? Vad säger tomten? Glad påsk? Det här kan bli traumatiskt för barnen, gud om du finns hjälp till.
Dit jag ska är det högt till tak
Men alla låga tankar finns kvar
Sågar och fäller mig själv
igen, igen, igen och igen
För övrigt anser jag att allting kan brisera snart.
All of us, we're going out tonight!
Riktigt som rubriken lyder är väl dock inte fallet egentligen. Snarare är borde det stå " All of us, we're going to the rävgryt tonight, oh we're gonna sleep foreveeer!". Jag är trött, nu bekräftar jag det, men på något konstigt sätt. För jag känner ändå en förhållandevis stark arbetsvilja detta till trots. Jag kanske har kommit in i andra andningen, och om så någon från Jönköping eller andra frikyrkliga ställen som har kontakt med gud kan bekräfta detta, så kanske man skulle jobba på i all evinnerlighet. Men jag tror inte att det blir så, dels för att jag inte tror att någon från Jönköping kommer att höra av sig, och dels för att jag inte tror att min arbetsgivare vill ha en person som jobbat 40 dagar irad på sin arbetsplats.
Dagen till ära bestod min lunch av en riktig klassmåltid. En bättre oxfilé halkade ner, och strupen sa inte ifrån om vi lägger fram det så. Snarare dansade mina smaklökar schottis av glädje. Och det var alltså schottis och inte någon halvtrasslig två-takts foxtrot alá Erik Löfgren . Dett bidrar ju givetvis också till att arbetsglädjen blir än mer förhöjd, och jag tror att vi utan större problem kan genomföra denna dag med ett positivt resultat.
Under dagen har två saker som kan få oss att koka inträffat. Den första utspelade sig imorse och kan bidra till att tre människor kommer att finnas ihjälfrusna senare ikväll.
Nämnligen är det så att jag samt de personer jag åker med har kommit över en parkeringsplats med motorvärmare, och eftersom det helt klart är kallare än det någonsin tidigare varit på någon plats någonsin så är dett givetvis optimalt. Vad man då inte vill ha när man kommer för att påbörja sin arbetsdag, är en Njurunda registrerad äcklig citroen ståendes på den plats man alltså har första tjing på. Är det så att jag skådar den fula bilen ens i närheten av den platsen igen, så kommer möjligen en hämdaktion att vara oundviklig.
Situation två inträffade alledeles nyligen, det är ju som så att vi har vattenmaskiner på arbetsplatsen där man dels manuellt kan fylla sitt glas till bredden med isande svalt vatten, som dessutom är gott till skillnad mot kranvattnet Härnösand har att erbjuda. Men man kan också ställa in, stor, liten och mellanstor bägare. Dessa bägare har man nu lärt sig att manövrera, och vi kan slå fast att det i en vanlig 50 cl vattenflaska rymmer två stora och en liten bägare på pricken.
När så Anders skulle ta sig en större bägare idag, inser vi till våran förskräckelse att någon varelse valt att bedriva gäck med hela arbetsplatsen och antagligen trimmat maskinen. För ut kom en ström av vatten som inte alls överenstämde med tidigare nämnda stor bägare.
Man kan bli vansinnig för mindre, således har vi två stycken targets att leta upp om detta skulle visa sig vara ett återkommande brott.
Nu ska jag fortsätta jobba, på återseende.
Dagens låttext får oss att halvt omedvetet ge en känga mot ipredlagen.
I vår globala by hur mysigt vi får
När lilla bredbandsgubben kommer
Med presenter till dom små
Fabror polisen i ditt sovrum står
Håller koll på när du kommer och går
Säger - lilla vän vi bryr oss hur du mår
Men av din frihet och privatliv
Finns inte ett spår
Vad gör väl det om någon tittar på
Tjohej vad det går mellan pattar och lår
För övrigt anser jag att ryssarna på tundran ej ska klaga över kyla innan dom varit här!
Dagen till ära bestod min lunch av en riktig klassmåltid. En bättre oxfilé halkade ner, och strupen sa inte ifrån om vi lägger fram det så. Snarare dansade mina smaklökar schottis av glädje. Och det var alltså schottis och inte någon halvtrasslig två-takts foxtrot alá Erik Löfgren . Dett bidrar ju givetvis också till att arbetsglädjen blir än mer förhöjd, och jag tror att vi utan större problem kan genomföra denna dag med ett positivt resultat.
Under dagen har två saker som kan få oss att koka inträffat. Den första utspelade sig imorse och kan bidra till att tre människor kommer att finnas ihjälfrusna senare ikväll.
Nämnligen är det så att jag samt de personer jag åker med har kommit över en parkeringsplats med motorvärmare, och eftersom det helt klart är kallare än det någonsin tidigare varit på någon plats någonsin så är dett givetvis optimalt. Vad man då inte vill ha när man kommer för att påbörja sin arbetsdag, är en Njurunda registrerad äcklig citroen ståendes på den plats man alltså har första tjing på. Är det så att jag skådar den fula bilen ens i närheten av den platsen igen, så kommer möjligen en hämdaktion att vara oundviklig.
Situation två inträffade alledeles nyligen, det är ju som så att vi har vattenmaskiner på arbetsplatsen där man dels manuellt kan fylla sitt glas till bredden med isande svalt vatten, som dessutom är gott till skillnad mot kranvattnet Härnösand har att erbjuda. Men man kan också ställa in, stor, liten och mellanstor bägare. Dessa bägare har man nu lärt sig att manövrera, och vi kan slå fast att det i en vanlig 50 cl vattenflaska rymmer två stora och en liten bägare på pricken.
När så Anders skulle ta sig en större bägare idag, inser vi till våran förskräckelse att någon varelse valt att bedriva gäck med hela arbetsplatsen och antagligen trimmat maskinen. För ut kom en ström av vatten som inte alls överenstämde med tidigare nämnda stor bägare.
Man kan bli vansinnig för mindre, således har vi två stycken targets att leta upp om detta skulle visa sig vara ett återkommande brott.
Nu ska jag fortsätta jobba, på återseende.
Dagens låttext får oss att halvt omedvetet ge en känga mot ipredlagen.
I vår globala by hur mysigt vi får
När lilla bredbandsgubben kommer
Med presenter till dom små
Fabror polisen i ditt sovrum står
Håller koll på när du kommer och går
Säger - lilla vän vi bryr oss hur du mår
Men av din frihet och privatliv
Finns inte ett spår
Vad gör väl det om någon tittar på
Tjohej vad det går mellan pattar och lår
För övrigt anser jag att ryssarna på tundran ej ska klaga över kyla innan dom varit här!
För det är så jag säger det till dig...
- du är det finaste jag vet...
Idag mitt herrskap så har vi äntligen svetsats samman, de nya teamen på vår anrika arbetsplats. Utan att låta för mer än andra, eller på annat sätt skapa ånga hos er läsare, så måste jag säga att ComHem har fantastiska arbetslokaler. Mycket mer än detta har jag inte för avsikt att begära under mitt yrkesverksamma liv. Det skulle vara ett eget kontor med syndikatutrustning då, men det känns kanske lite väl tidigt för att jag skulle förtjäna det.
Jag är inne på arbetsdag 8 irad och känner mig faktiskt inte helt under isen detta till trots. Men nog skulle väl en ledig dag kunna vara något tillfredsställande.
Snart kommer mina syskon hem för att fira en förhoppningsvis bättre jul, i snöbeklädda Lörudden. Jag hade faktiskt gärna firat jul i staden, men med de senaste jularna i stugan i färskt minne på hornhinnan så känns det absolut inte tråkigt.
Sist minns jag att vi satt på den i stugan kända udden " harudden" och drack grögg, och tittade ut över havet. Och något sådant sinnesfridshöjande tror jag skulle kunna få mig att bli näst intill meditativ. Men det ska jag inte svära ed på.
Sen har jag sett att eopräntan... skulle inte tro det va. Även om min gode far med säkerhet skulle uppskatta lite rapporter från sin ende son.
Nu jobb, månne mer blogg senare.
Någon dag är jag din jakttrofé som du övergav
Någon dag kanske jag kör över dig här utanför
Varför måste vi döda varandra
Nåt säger mig att du blir borta
En lång lång tid
För övrigt tänkte jag och Anders ge oss på Europatipset ikväll.
Finns ingenting att vara rädd för här!
Allt är så förgängligt, allting kan brisera snart.
Sjöng Lars Winnerbäck vist, och det stämmer så bra att jag bara blir tvungen att ta orden i min mun ( i min skrift). För visst är det väl så? Allting är verkligen förgängligt, och det brukar ofta vara saker man tycker om som är förgängliga, vilket givetvis alla förstår. Och det är inte alltid så lätt att hantera situationer när allting nått sin absoluta kulmen innan briseringen är ett faktum.
Men på samma sätt som att allting är förgängligt, så finns det en motsats där allting blommar ut. Jag hittar såhär i skrivande stund ingen bra motsats till att allting ska brisera, och inser att jag har begränsat med tid, då jag har rast. Men det jag egentligen försöker få fram är en hyllning till min vän, som både tagit hand om mig och varit en god lyssnare och vän här i Härnösand. Hans Törnqvist är hans namn, och har dagen till ära utfört ett hjältedåd.
Hans har nämnligen blivit pappa, fader, farsa och så vidare, men skillnaden mot hur vanliga döda blir fadersgestalter. Nej Hans han förlöste sitt nyfödde barn i bilen! Förstår ni vilken hjälte? Med sina bara händer och med en höggravid fruga som förmodligen inte var på sitt allra gladlyntaste humör, så tog den i bruklig ordning lugne Hans tag i saken och gjorde det galant. Jag vill tillönska ett stort grattis och mina varmaste lyckönskningar till föräldrarna Hans och Hennie. Stora grattis!
Jag tror att jag måste erkänna att jag hade fel också. Jag avslog svininfluensan som något otroligt överdrivet och var nästan nära att planera en aktion för att slå ut alla vaccinationsstationer då jag inte ansåg att de alls var nödvändiga. Men när vi så kan konstera att svinen har kostat Sverige sammanlagt 20 liv så måste vi nog krypa till korset en aning och vara ganska glada för att vi trots allt fick vaccinera oss.
Nu blir det till att fortsätta arbeta, på återseende.
Sjöng Lars Winnerbäck vist, och det stämmer så bra att jag bara blir tvungen att ta orden i min mun ( i min skrift). För visst är det väl så? Allting är verkligen förgängligt, och det brukar ofta vara saker man tycker om som är förgängliga, vilket givetvis alla förstår. Och det är inte alltid så lätt att hantera situationer när allting nått sin absoluta kulmen innan briseringen är ett faktum.
Men på samma sätt som att allting är förgängligt, så finns det en motsats där allting blommar ut. Jag hittar såhär i skrivande stund ingen bra motsats till att allting ska brisera, och inser att jag har begränsat med tid, då jag har rast. Men det jag egentligen försöker få fram är en hyllning till min vän, som både tagit hand om mig och varit en god lyssnare och vän här i Härnösand. Hans Törnqvist är hans namn, och har dagen till ära utfört ett hjältedåd.
Hans har nämnligen blivit pappa, fader, farsa och så vidare, men skillnaden mot hur vanliga döda blir fadersgestalter. Nej Hans han förlöste sitt nyfödde barn i bilen! Förstår ni vilken hjälte? Med sina bara händer och med en höggravid fruga som förmodligen inte var på sitt allra gladlyntaste humör, så tog den i bruklig ordning lugne Hans tag i saken och gjorde det galant. Jag vill tillönska ett stort grattis och mina varmaste lyckönskningar till föräldrarna Hans och Hennie. Stora grattis!
Jag tror att jag måste erkänna att jag hade fel också. Jag avslog svininfluensan som något otroligt överdrivet och var nästan nära att planera en aktion för att slå ut alla vaccinationsstationer då jag inte ansåg att de alls var nödvändiga. Men när vi så kan konstera att svinen har kostat Sverige sammanlagt 20 liv så måste vi nog krypa till korset en aning och vara ganska glada för att vi trots allt fick vaccinera oss.
Nu blir det till att fortsätta arbeta, på återseende.
För henne är det svart och vitt
Det är helvete och himmel
Är marginalen eller mitt
Det är sömnen eller svindel
- Och jag famlar omkring utan koll.
För övrigt anser jag att snön är både rolig och tråkig.
Waking up was kind of strange..
Gissa vad? Jo just det, jag gick i fällan idag igen. Har man ingen mat med sig till jobbet, då kan man råka ut för vad som helst. Prisma till exempel, och det är precis det jag blev utsatt för. Ett ytterligare besök på Prisma, restaurangen som får mig att vilja självdö redan innan man passerat entrédörren.
Vad man gör då ska jag berätta för er, eftersom man smakat en dörrmatta som skulle föreställa fläskfié, käkat kattmat som skulle föreställa tonfisk, och dessutom sett att dom serverar pangasiusfilé på skagerackbädd i nåt försök att framstå som moderna så gav jag mig på barnmenyn. Dock önskade jag få en något större tallrik än barnens. Vad får man då för 73 kronor undrar såklart ni? Jo man får ett knappt dussin otroligt knaperstekta Falafel-look-a-like bollar och felix potatismos i pulverform. Mer än så förväntar man sig i och för sig inte heller.
Annars kan vi konstatera att trötthetsfaktorn ligger på en absolut toppnivå. Sjätte arbetsdagen irad hade visserligen inte fått en asiat att vara trött, men dock en halvlallande norsk torskuppfödare. Och jag tror jag snarare sållar mig till norsken än asiaten i det fallet.
Vi kan också slå fast att Henrik Larsson av någon anledning ses som en tillräckligt bra fotbollstränare för att direkt kunna ta över ett superettan-lag.
När rasten är ett faktum och man har tid att sammanfatta helgen så inser jag hur lite jag egentligen har att skriva om. Jobb och gott umgänge vilket förvisso inte är att förakta, det vill säga umgänget, annars inte mycket alls.
Satte nytt rekord i att få så lite rätt som möjligt på tipset.
Nu ska jag göra någon nytta, vi hörs av.
Vad man gör då ska jag berätta för er, eftersom man smakat en dörrmatta som skulle föreställa fläskfié, käkat kattmat som skulle föreställa tonfisk, och dessutom sett att dom serverar pangasiusfilé på skagerackbädd i nåt försök att framstå som moderna så gav jag mig på barnmenyn. Dock önskade jag få en något större tallrik än barnens. Vad får man då för 73 kronor undrar såklart ni? Jo man får ett knappt dussin otroligt knaperstekta Falafel-look-a-like bollar och felix potatismos i pulverform. Mer än så förväntar man sig i och för sig inte heller.
Annars kan vi konstatera att trötthetsfaktorn ligger på en absolut toppnivå. Sjätte arbetsdagen irad hade visserligen inte fått en asiat att vara trött, men dock en halvlallande norsk torskuppfödare. Och jag tror jag snarare sållar mig till norsken än asiaten i det fallet.
Vi kan också slå fast att Henrik Larsson av någon anledning ses som en tillräckligt bra fotbollstränare för att direkt kunna ta över ett superettan-lag.
När rasten är ett faktum och man har tid att sammanfatta helgen så inser jag hur lite jag egentligen har att skriva om. Jobb och gott umgänge vilket förvisso inte är att förakta, det vill säga umgänget, annars inte mycket alls.
Satte nytt rekord i att få så lite rätt som möjligt på tipset.
Nu ska jag göra någon nytta, vi hörs av.
Men du, du lutade dig mot mig när du var svag
Och jag hjälpte dig igenom dag
Jag var därför dig när du var ensam
Och jag var där för dig när du var ledsen
För övrigt anser jag att livet går sin gilla gång.
World spins madly on!
Och den gör ju det, även fast att man trodde att den stannade igår. Jag och min kollega Anders blev nämligen grundlurade och förnedrade under gårdagen. Det hela började med att jag bestämt mig för en ytterst lugn kväll i den där soffan man tycker så mycket om.
Men efter att vi 5 minuter innan hemgång blivit indoktrinerade att gå på afterwork, så svalde vi både bete, flöte metspö och allt annat som de inblandade fixarna lockade med och bestämde oss för att iallafall umgås lite med våra kollegor samt ta en och annan skumhatt.
Detta resulterade i att jag efter ett snabbt stopp på den där mackrestaurangen Subway, som för övrigt är extremt långsamma här i Härnösand, mötte upp den gode Anders utanför Svenssons. Vi satte oss ned och tittade omkring oss, inte en själ från comhem i sikte och en oroskänsla i kroppen. Vad har hänt? Är hagamannen släppt på fri fot och har berövat våra kollegor friheten att kunna ta en öl med oss? Nej nej, så var inte fallet alls, dessa själar hade istället fastnat i något slags fylleslag på ett helt annat ställe, och efter att vi suttit i 2 timmar för att vänta in dessa så bestämde vi oss för att helt enkelt vika hädan och gå hemåt.
Jobb är på agendan idag, samt imorn, samt måndag, samt tisdag, samt onsdag, samt torsdag, samt fredag. Hårt ska mannen för sin brödföda slita som bonddrängen i gislaved skulle uttryckt sig.
Vad kvällen kommer att innefatta vet vi inte, men det lär väl visa sig antar jag. Att det blir något mysigt och trevligt samt att det blir i bra sällskap kan vi nog dock slå fast ganska enkelt.
Igår blev Tommy Naurin klar för giffarna också, Fredrik Sundfors lägger nu alltså grythandskarna på hatthyllan och förhoppningsvis kommer inte Per-Joar Hansen tillbaka till Sundsvall och tvingar Sundfors att spela när han ligger på Lindgården. Men man ska aldrig så noga veta, man kan ju inte anklaga giffarna för att vara en felfri förening, så att säga.
Olle Ljungström är faktiskt ganska bortglömd, den här klassiska låten minns man än:
Men efter att vi 5 minuter innan hemgång blivit indoktrinerade att gå på afterwork, så svalde vi både bete, flöte metspö och allt annat som de inblandade fixarna lockade med och bestämde oss för att iallafall umgås lite med våra kollegor samt ta en och annan skumhatt.
Detta resulterade i att jag efter ett snabbt stopp på den där mackrestaurangen Subway, som för övrigt är extremt långsamma här i Härnösand, mötte upp den gode Anders utanför Svenssons. Vi satte oss ned och tittade omkring oss, inte en själ från comhem i sikte och en oroskänsla i kroppen. Vad har hänt? Är hagamannen släppt på fri fot och har berövat våra kollegor friheten att kunna ta en öl med oss? Nej nej, så var inte fallet alls, dessa själar hade istället fastnat i något slags fylleslag på ett helt annat ställe, och efter att vi suttit i 2 timmar för att vänta in dessa så bestämde vi oss för att helt enkelt vika hädan och gå hemåt.
Jobb är på agendan idag, samt imorn, samt måndag, samt tisdag, samt onsdag, samt torsdag, samt fredag. Hårt ska mannen för sin brödföda slita som bonddrängen i gislaved skulle uttryckt sig.
Vad kvällen kommer att innefatta vet vi inte, men det lär väl visa sig antar jag. Att det blir något mysigt och trevligt samt att det blir i bra sällskap kan vi nog dock slå fast ganska enkelt.
Igår blev Tommy Naurin klar för giffarna också, Fredrik Sundfors lägger nu alltså grythandskarna på hatthyllan och förhoppningsvis kommer inte Per-Joar Hansen tillbaka till Sundsvall och tvingar Sundfors att spela när han ligger på Lindgården. Men man ska aldrig så noga veta, man kan ju inte anklaga giffarna för att vara en felfri förening, så att säga.
Olle Ljungström är faktiskt ganska bortglömd, den här klassiska låten minns man än:
Hennes ögon, vi log
Och hon tog och hon tog
Hon var den norrländska präriens gudinna
Stryktipset idag hoppas jag ska rendera i att jag blir ekonomiskt oberoende. Skulle jag bli det skulle jag aldrig för mitt liv kunna tänka mig att sluta jobba. För det första för att jag trivs på jobbet, och för det andra för att det skulle döda en otroligt vital del av livet, vilket givetvis är det sociala nätverk man faktiskt omgärdas av dagligen och stimuleras av också för den delen ( Nu behöver inte alla ta åt sig, läser du det här Sören Huring så stimuleras jag inte av din närvaro).
Vi behöver ingenting, ah vi kan starta på noll
men jag har ett rum några kvarter härifrån
Ah, Ta min hand, jag följer dig, vi ska åt samma håll
För övrigt anser jag att lördagar är sköna trots jobb!
Jag har väntat på ett regn!
Ja mitt herrskap, jag antar att ni med spänning väntat på att få höra om jag tog mig upp till bussen imorse. Det gjorde jag inte, däremot tog jag mig upp 10 minuter innan bussen skulle gå, och således var paniken ett faktum. Efter att snabbt försäkrat mig att det gick en buss klockan 06.45 istället så hastade jag mig ner till staden och där stod den, ekipaget som skulle föra mig till staden i mitt hjärta ( läs med ironi ) Härnösand.
Som ni kanske förstått, eller om ni inte gjort det så får ni veta det nu, så gillar jag att sova. Men allt för rädd för att återigen vakna i ett bussgarage så ville jag inte sova på bussen. Men detta gick såklart inte vägen, istället vaknade jag panikslagen i vad jag trodde var Haparanda, och tänkte att jag nu fortast möjligt var tvungen att ta mig på en brigad som till vilket pris som helst fick ta mig till jobbet. Men på nåt märkligt vis var det inte i Haparanda jag befann mig, utan vid Shell i Härnösand och således var jag på rätt ställe. Även tiden hade på något magiskt vis stått stilla och i god tid hann jag logga in, prisa herren. Kan någon från Jönköping frälsa mig?
Dagen till ära bestod av en enormt trasslig lunch, en av de sämre fläskfiléerna som passerat denna nu ändå ganska förlåtande strupen. Väldigt lite mat inmundigades, och trots att jag tidigare lovat mig själv att aldrig mer gå på Prisma så lurade jag mig själv i fällan, igen.
Nu ska vi ta tag i arbetet, för nu lackar rasten mot sitt slut. På återseende.
How does it feel
To be without a home
Like a complete unknown
Like a rolling stone?
För övrigt anser jag att Prisma måste utöka sin redan trassliga meny!
Som ni kanske förstått, eller om ni inte gjort det så får ni veta det nu, så gillar jag att sova. Men allt för rädd för att återigen vakna i ett bussgarage så ville jag inte sova på bussen. Men detta gick såklart inte vägen, istället vaknade jag panikslagen i vad jag trodde var Haparanda, och tänkte att jag nu fortast möjligt var tvungen att ta mig på en brigad som till vilket pris som helst fick ta mig till jobbet. Men på nåt märkligt vis var det inte i Haparanda jag befann mig, utan vid Shell i Härnösand och således var jag på rätt ställe. Även tiden hade på något magiskt vis stått stilla och i god tid hann jag logga in, prisa herren. Kan någon från Jönköping frälsa mig?
Dagen till ära bestod av en enormt trasslig lunch, en av de sämre fläskfiléerna som passerat denna nu ändå ganska förlåtande strupen. Väldigt lite mat inmundigades, och trots att jag tidigare lovat mig själv att aldrig mer gå på Prisma så lurade jag mig själv i fällan, igen.
Nu ska vi ta tag i arbetet, för nu lackar rasten mot sitt slut. På återseende.
How does it feel
To be without a home
Like a complete unknown
Like a rolling stone?
För övrigt anser jag att Prisma måste utöka sin redan trassliga meny!
Allt vi gör går åt helvete!
Tänkte antagligen domarteamet med Morgan Johansson i spetsen när de skrinnande in i arenan vars namn icke grundar sig på en butik som langar kött från golvet, utan istället sponsrats utav Coop.
Med den grundinställningen förstår man varför det går som det går, och det kan man väl lugnt påstå att det gjorde, det vill säga gick som det gick.
Maken till osäker domare har vi inte stött på sedan mannen med mindervärdeskomplex Sören Huring dömde en match på fultjack hämtat från Matfors en kall vinter för några år sedan.
Jag har då ofta klagat på domare, det kan jag allt erkänna. Men Morgan Johansson, det är nog något av det värre jag sett på mycket länge. Stod i vägen gjorde han dock galant, inte mindre än 7 gånger lyckades jag räkna till att han stod i vägen för pucken, en av dessa gånger passade han på att konstsparka pucken till sektion Ö också.
En straff hittade den gode Morgan också, en av de värre straffar som utdömts på mången år. Detta trots att Anders Burström fått stå och misshandla Tomas Skogs ( det var väl tur att det var Skogs han gav sig på förvisso) ostraffat och inte ens fått en tvåa.
Två spelare i Timrå hade samma åsikter som jag, och Morgan som med all säkerhet haft en jättetrasslig uppväxt visade båda på 10 minuter för misconduct, detta torde egentligen vara av akademisk betydelse och jag hoppas att Morgan förstod att han varit så usel som han var.
3-3 är på intet vis oförtjänt, det är inte det jag säger, men matchen förstördes av en ända man, Morgan Johansson. Fyfan.
Det var inte på detta vis jag hade tänkt att börja mitt inlägg egentligen, jag tänkte börja med en annan sak. Peace and Love utlovar Kent på deras konsert i sommar, detta är givetvis någonting bra, i vanliga fall det vill säga. Men efter att den nämnda konserten skändat, hånat och lurat ett helt land som ville se The Kooks förra året, med att dessa de englandsfödda grabbarna skulle besöka konserten förra året så har jag inget förtroende alls för att detta skulle stämma. Tilläggas bör att de lät The Kooks ligga kvar på hemsidan i 2 dagar efter att det blivit klart att de ej skulle komma trots deras vetskap. De är lika trovärdiga som Mona Sahlin, eller för all del vilken annan politiker som helst, som delar ut vallöften i valperioder och som dessutom snortat en hel del annat än vanligt mjöl. Och då kanske ni kan dra era slutsatser själva.
I övrigt har kvällen varit riktigt bra, en bättre Pizza avnjöts framför tv:n med mina båda föräldrar och ett bättre vin. Hade det inte varit för Morgan hade kvällen fått ett toppbetyg, men som det blev så drogs det ner.
Imorgon ska vi göra något mycket roligt ( läs självmordsframkallande och sinnessjukt) vi ska åka buss till Härnösand, i den arla morgontimmen, det vill säga 06.25. Någon som är avundsjuk?
Äh nu får det vara bra, hoppas du sover gott MORGAN.
Throw my ticket out the window
Throw my suitcase out there too
Throw my troubles out the door
I don't need them any more
'Cause tonight I'll be staying here with you.
För övrigt anser jag att Morgan borde tänka över sina synder.
Med den grundinställningen förstår man varför det går som det går, och det kan man väl lugnt påstå att det gjorde, det vill säga gick som det gick.
Maken till osäker domare har vi inte stött på sedan mannen med mindervärdeskomplex Sören Huring dömde en match på fultjack hämtat från Matfors en kall vinter för några år sedan.
Jag har då ofta klagat på domare, det kan jag allt erkänna. Men Morgan Johansson, det är nog något av det värre jag sett på mycket länge. Stod i vägen gjorde han dock galant, inte mindre än 7 gånger lyckades jag räkna till att han stod i vägen för pucken, en av dessa gånger passade han på att konstsparka pucken till sektion Ö också.
En straff hittade den gode Morgan också, en av de värre straffar som utdömts på mången år. Detta trots att Anders Burström fått stå och misshandla Tomas Skogs ( det var väl tur att det var Skogs han gav sig på förvisso) ostraffat och inte ens fått en tvåa.
Två spelare i Timrå hade samma åsikter som jag, och Morgan som med all säkerhet haft en jättetrasslig uppväxt visade båda på 10 minuter för misconduct, detta torde egentligen vara av akademisk betydelse och jag hoppas att Morgan förstod att han varit så usel som han var.
3-3 är på intet vis oförtjänt, det är inte det jag säger, men matchen förstördes av en ända man, Morgan Johansson. Fyfan.
Det var inte på detta vis jag hade tänkt att börja mitt inlägg egentligen, jag tänkte börja med en annan sak. Peace and Love utlovar Kent på deras konsert i sommar, detta är givetvis någonting bra, i vanliga fall det vill säga. Men efter att den nämnda konserten skändat, hånat och lurat ett helt land som ville se The Kooks förra året, med att dessa de englandsfödda grabbarna skulle besöka konserten förra året så har jag inget förtroende alls för att detta skulle stämma. Tilläggas bör att de lät The Kooks ligga kvar på hemsidan i 2 dagar efter att det blivit klart att de ej skulle komma trots deras vetskap. De är lika trovärdiga som Mona Sahlin, eller för all del vilken annan politiker som helst, som delar ut vallöften i valperioder och som dessutom snortat en hel del annat än vanligt mjöl. Och då kanske ni kan dra era slutsatser själva.
I övrigt har kvällen varit riktigt bra, en bättre Pizza avnjöts framför tv:n med mina båda föräldrar och ett bättre vin. Hade det inte varit för Morgan hade kvällen fått ett toppbetyg, men som det blev så drogs det ner.
Imorgon ska vi göra något mycket roligt ( läs självmordsframkallande och sinnessjukt) vi ska åka buss till Härnösand, i den arla morgontimmen, det vill säga 06.25. Någon som är avundsjuk?
Äh nu får det vara bra, hoppas du sover gott MORGAN.
Throw my ticket out the window
Throw my suitcase out there too
Throw my troubles out the door
I don't need them any more
'Cause tonight I'll be staying here with you.
För övrigt anser jag att Morgan borde tänka över sina synder.
If you see her, say hello!
Efter att precis ha avnjutit en av de bättre luncherna sedan erlands färsgryta erbjöds på pensionärshemmet i haga, som var Mimerskolans substitut till matsal. En matsal som de första åren höll riktigt hög klass för att vara en skolmatsal, men som sedan tappade i både smak och rykte. Detta sedan den gode Ghamil, som numera är kock på pirkts stammisställe Norrporten Arena tagit över stället och skjutit det totalt i sank, dessutom så fick man inte längre äta obegränsat med mat. Detta var till fördel för restaurangen på hagas höjder " kvarterskrogen" som fick ta emot åtminstone ett 3-tal beställningar i veckan av kebabrulle utan lök av den gamle chefen Geggut.
Efter att nyss ha passerat förbi vår bistro för att ta mig en macka jag såväl behövde, så upptäckte jag att fler och fler börjar fatta tycke för den där maskinen. Jag måste nog citera min vän gurkan citat: " när det gäller att handla och inte behöva betala direkt, är folk villiga att köpa vad fan som helst". Och det kanske är detta i kombination med att det finns så mycket matnyttigt i bistron som gör att den är så välbesökt.
Denna rast får betecknas som bättre än gårdagens och detta beror ju delvis på att jag just inte fick tag i den där mackan, och således inte har den där syntetsmaken i munnen.
Vi kan också konstatera att turklubban Bapupa inte hade lika otur som Michael Mensah, nu har ju aftonbladet inte slagit fast att det är Bapupa än, eller för att inte vara så självgod, de har inte samma intigritetskränkande tankar som jag, och har valt att inte gå ut med namnet än.
Hursomhaver så är Bapupa släppt på fri fot i väntan på dom, och därmed kan vi också vara säkra på att Dan Eliasson inte behöver vifta med tårtspaden för att fira Bapupas utvisning.
Dessutom så jublar säkert hela sekten Kalmar FFs supportrar som alltså med all sannolikhet kommer att ha våldtäktsmisstänkt mittfältare som huserar runt på fredrikskans.
Att skämta och vara glad anser jag vara en ganska vital del för att jag ska fungera som människa. Det finns en särskild orsak till att jag är det för tillfället också, och det är skönt. Mår man bra blir allt så mycket lättare, och man slipper dessutom känna skuld och skam mot sina närstående för att man är ett grinigt as.
Vi kan slå fast att man i rätt umgänge både växer som människa och blir en bättre människa att umgås med. Och det gillar vi väl, mina medmänniskor?
Tiger Woods verkar onekligen ha gjort bort sig också, faktiskt brukar jag sällan bry mig om sådana saker men detta känns så olustigt på något vänster. Tiger är väl bara en människa, men en offentlig sådan och med detta kan man ju anta att personen i fråga inser detta också. Men snestegen verkar vara så många fler än att det ska vara ett snesteg, känns det som. Jag tycker att tiger skulle tagit fram en gitarr och spelat lite Håkan Hellström istället för Elin: För det är så jag säger det till dig, du är det finaste jag vet! .
Jobb väntar, tack för visat intresse!
Efter att nyss ha passerat förbi vår bistro för att ta mig en macka jag såväl behövde, så upptäckte jag att fler och fler börjar fatta tycke för den där maskinen. Jag måste nog citera min vän gurkan citat: " när det gäller att handla och inte behöva betala direkt, är folk villiga att köpa vad fan som helst". Och det kanske är detta i kombination med att det finns så mycket matnyttigt i bistron som gör att den är så välbesökt.
Denna rast får betecknas som bättre än gårdagens och detta beror ju delvis på att jag just inte fick tag i den där mackan, och således inte har den där syntetsmaken i munnen.
Vi kan också konstatera att turklubban Bapupa inte hade lika otur som Michael Mensah, nu har ju aftonbladet inte slagit fast att det är Bapupa än, eller för att inte vara så självgod, de har inte samma intigritetskränkande tankar som jag, och har valt att inte gå ut med namnet än.
Hursomhaver så är Bapupa släppt på fri fot i väntan på dom, och därmed kan vi också vara säkra på att Dan Eliasson inte behöver vifta med tårtspaden för att fira Bapupas utvisning.
Dessutom så jublar säkert hela sekten Kalmar FFs supportrar som alltså med all sannolikhet kommer att ha våldtäktsmisstänkt mittfältare som huserar runt på fredrikskans.
Att skämta och vara glad anser jag vara en ganska vital del för att jag ska fungera som människa. Det finns en särskild orsak till att jag är det för tillfället också, och det är skönt. Mår man bra blir allt så mycket lättare, och man slipper dessutom känna skuld och skam mot sina närstående för att man är ett grinigt as.
Vi kan slå fast att man i rätt umgänge både växer som människa och blir en bättre människa att umgås med. Och det gillar vi väl, mina medmänniskor?
Tiger Woods verkar onekligen ha gjort bort sig också, faktiskt brukar jag sällan bry mig om sådana saker men detta känns så olustigt på något vänster. Tiger är väl bara en människa, men en offentlig sådan och med detta kan man ju anta att personen i fråga inser detta också. Men snestegen verkar vara så många fler än att det ska vara ett snesteg, känns det som. Jag tycker att tiger skulle tagit fram en gitarr och spelat lite Håkan Hellström istället för Elin: För det är så jag säger det till dig, du är det finaste jag vet! .
Jobb väntar, tack för visat intresse!
And you can tell everybody this is your song
It may be quite simple but, now that it's done,
I hope you don't mind, I hope you don't mind
That I put down in words
How wonderful life is while you're in the world
För övrigt anser jag att livet rullar på!
Tårka tårarna min vän...
Jag tror jag vet ungefär hur det känns...
Denna start av inlägget tillägnas min gode vän Alexander Hedberg, som för tillfället går igenom något både beklämmande och traumatiskt.
Inte nog med att han måste beblanda sig med torskuppfödare dagligen där i Oslo, han har också beslutat sig för att sluta snusa. Förutom att Hedberg själv förmodligen sitter och gråter, så gråter med all säkerhet också swedish match som tappar en av ettan portions allra största fantaster och sponsorer.
Men när man tar detta steg så har man all rätt att ångra sig, och det var precis vad Hedberg gjorde. Ingen skuld ska han ha i det, och det var med all säkerhet med fjäderlätta steg och ett leende värre än när Carl-Jan får korka upp en flaska champagne som han begav sig mot seven eleven för att inhandla sig en dosa. Den lyckan måste varit omåttlig, men vad han inte hade räknat med var att han på ett fult sätt blev attackerad och antastad av den gamle legenden Erik Wallner. Ett polisgrepp senare och antagligen några väl valda ord satte stopp för Hedbergs eskapad, skamsen över sin tanke och ledsen över att det lidande han bär på inte fick något slut sitter han nu och tittar ut över hamnen där torskrensarna ler. Dom kan le dom jävlarna, tänker han, men det kan inte ja innan en dosa ettan är i mina ägor.
Funderar på att skicka en dosa till stackaren, fortsättning följer.
Annars kan vi konstatera att min tes om Michael Mensah var mycket riktig och att vi var före aftonbladet med den publiceringen. Det krävdes dock inte allt för mycket luskande innan vi slog fast att Mensah var den skyldiga. Bakom lås och bom får karln nu sitta, Syrianska å sin sida får leta efter en ny jättetank i sitt anfall. Själv är jag på free transfer och öppen för förslag, och något lås och bom har jag inte för avsikt att hamna bakom, så om någon från syrianska läser detta, slå mig en pling.
Pratade för några minuter sedan med min mor, precis som jag hade hon haft en dag på jobbet som tagit på krafterna. Detta resulterade i att kvällen kommer att bestå av sushi och tv-tittande till stor del, och det får mig att känna mig riktigt välmående.
För dagen i övrigt är ingenting jag kommer att skriva överst på mitt cv om jag nu skulle behöva skriva ett av någon anledning. Och det får vi ju nästan ha anledning att tro att jag måste, då jag har svårt att tänka mig att jag inte kommer att ägna mig åt något annat under de 45 år jag har kvar inom arbetslivet.
Man kanske skulle börja föda upp torsk, ändå.
Se så moloken den gode Hedberg är i bakgrunden, anta vad han är nu?
Allt gör mindre ont sen
Inget är värre än första gången
Tror du på det där själv
Att hjärtat lär sig av erfarenheter?
Du läste om mig I tidningen
Då ville du vrida tillbaks tiden
Du fick kaffet och bekräftelsen
Försvann ige
För övrigt anser jag att fotbollsprofilerna får ge sig nu!
Denna start av inlägget tillägnas min gode vän Alexander Hedberg, som för tillfället går igenom något både beklämmande och traumatiskt.
Inte nog med att han måste beblanda sig med torskuppfödare dagligen där i Oslo, han har också beslutat sig för att sluta snusa. Förutom att Hedberg själv förmodligen sitter och gråter, så gråter med all säkerhet också swedish match som tappar en av ettan portions allra största fantaster och sponsorer.
Men när man tar detta steg så har man all rätt att ångra sig, och det var precis vad Hedberg gjorde. Ingen skuld ska han ha i det, och det var med all säkerhet med fjäderlätta steg och ett leende värre än när Carl-Jan får korka upp en flaska champagne som han begav sig mot seven eleven för att inhandla sig en dosa. Den lyckan måste varit omåttlig, men vad han inte hade räknat med var att han på ett fult sätt blev attackerad och antastad av den gamle legenden Erik Wallner. Ett polisgrepp senare och antagligen några väl valda ord satte stopp för Hedbergs eskapad, skamsen över sin tanke och ledsen över att det lidande han bär på inte fick något slut sitter han nu och tittar ut över hamnen där torskrensarna ler. Dom kan le dom jävlarna, tänker han, men det kan inte ja innan en dosa ettan är i mina ägor.
Funderar på att skicka en dosa till stackaren, fortsättning följer.
Annars kan vi konstatera att min tes om Michael Mensah var mycket riktig och att vi var före aftonbladet med den publiceringen. Det krävdes dock inte allt för mycket luskande innan vi slog fast att Mensah var den skyldiga. Bakom lås och bom får karln nu sitta, Syrianska å sin sida får leta efter en ny jättetank i sitt anfall. Själv är jag på free transfer och öppen för förslag, och något lås och bom har jag inte för avsikt att hamna bakom, så om någon från syrianska läser detta, slå mig en pling.
Pratade för några minuter sedan med min mor, precis som jag hade hon haft en dag på jobbet som tagit på krafterna. Detta resulterade i att kvällen kommer att bestå av sushi och tv-tittande till stor del, och det får mig att känna mig riktigt välmående.
För dagen i övrigt är ingenting jag kommer att skriva överst på mitt cv om jag nu skulle behöva skriva ett av någon anledning. Och det får vi ju nästan ha anledning att tro att jag måste, då jag har svårt att tänka mig att jag inte kommer att ägna mig åt något annat under de 45 år jag har kvar inom arbetslivet.
Man kanske skulle börja föda upp torsk, ändå.
Se så moloken den gode Hedberg är i bakgrunden, anta vad han är nu?
Allt gör mindre ont sen
Inget är värre än första gången
Tror du på det där själv
Att hjärtat lär sig av erfarenheter?
Du läste om mig I tidningen
Då ville du vrida tillbaks tiden
Du fick kaffet och bekräftelsen
Försvann ige
För övrigt anser jag att fotbollsprofilerna får ge sig nu!
Har du valt en väg att gå?
Sittandes här igen, under rastens digra minuter, jag ser dem sakta flyga förbi och förvissar mig om att jag ganska snart återigen måste återgå till min egentliga syssla.
En effektiv rast har det blivit, där jag hade ärenden som gjorde att en bättre (läs sämre) räkbaguette fick ätas från vår annars härliga bistro. Den bistra eftersmaken av syntet har dock dröjt sig kvar i munnen vilket gör att jag inte riktigt kan njuta som det från första början var tänkt att jag skulle göra på rasten.
Imorse höll hela min dag på att bli förstörd, detta pga att jag efter visst strul med platser på vår anrika arbetsplats till slut fann min stol, mitt hemmahöre, min bovist för denna dag. När jag så pluggade i min hörlurar för att avnjuta lite musik på rasten, fann jag till min förskräckelse att detta vägrade genomföras av den trötta datorn. Således förpassade jag mig istället närmare min spanska vän Carlos och fick till slut igång musiken, och det är väl klart att man vill ha igång musiken när Lasse bjuder på klassrader likt denna?:
En effektiv rast har det blivit, där jag hade ärenden som gjorde att en bättre (läs sämre) räkbaguette fick ätas från vår annars härliga bistro. Den bistra eftersmaken av syntet har dock dröjt sig kvar i munnen vilket gör att jag inte riktigt kan njuta som det från första början var tänkt att jag skulle göra på rasten.
Imorse höll hela min dag på att bli förstörd, detta pga att jag efter visst strul med platser på vår anrika arbetsplats till slut fann min stol, mitt hemmahöre, min bovist för denna dag. När jag så pluggade i min hörlurar för att avnjuta lite musik på rasten, fann jag till min förskräckelse att detta vägrade genomföras av den trötta datorn. Således förpassade jag mig istället närmare min spanska vän Carlos och fick till slut igång musiken, och det är väl klart att man vill ha igång musiken när Lasse bjuder på klassrader likt denna?:
Din röst, din blick, ditt skratt
Du har ögon som berusar en natt
Så jag väntar, ja jag väntar
Om tiden vill ifatt
Helgen som väntar betyder för undertecknad kvällsjobb. Denna helg känns dock av olika anledningar inte alls lika tråkig och jobbig som andra jobbhelger.
Vi får hoppas att så också blir fallet, man kan aldrig så noga veta.
Vi kan nu också konstatera nästa klavertramp av en allsvensk fotbollsspelare, eller ex allsvensk snarare.
Vi kan med största möjliga sannolikhet slå fast att det är Michael Mensah som är den skyldige denna gång, och några fler mål från den gestalten när inte ske tidigare än när bajen slutar få inkassobrev.
Nu ska vi jobba vidare, sköt om er mitt herrskap.
Föresten, jag fick till slut tag om coca colan igår, och den var välsmaklig, så ni som inte kunnat sova inatt. Ni kan sova lugnt och djupt inatt, var så säkra.
Vi får hoppas att så också blir fallet, man kan aldrig så noga veta.
Vi kan nu också konstatera nästa klavertramp av en allsvensk fotbollsspelare, eller ex allsvensk snarare.
Vi kan med största möjliga sannolikhet slå fast att det är Michael Mensah som är den skyldige denna gång, och några fler mål från den gestalten när inte ske tidigare än när bajen slutar få inkassobrev.
Nu ska vi jobba vidare, sköt om er mitt herrskap.
Föresten, jag fick till slut tag om coca colan igår, och den var välsmaklig, så ni som inte kunnat sova inatt. Ni kan sova lugnt och djupt inatt, var så säkra.
Och jag kunde ha gjort vad som helst för att höra den tanken,
men själv låg jag tyst i min säng och så frälst av den farliga branten,
jag liksom föll över kanten.
För övrigt anser jag att livet är en dans på rosor, men det är en dans med svåra steg.
Dom hade mycket att säga!
Men vad var det dom sa?
Medborgare, att vara ledig skänker en sinnesfrid som jag tycker att en arbetande man i min sits förtjänar emellanåt. Denna särdeles modesta begäran verkar turligt nog också vara ömsesidig från min arbetsgivare, vilket vi givetvis tackar för. Man har ju inte riktigt samma gener som asiaterna som jobbar 22 timmar om dygnet 364 dagar om året, och det är jag faktiskt ganska glad för också.
Att känna sinnesfrid är för övrigt inte alltid så lätt, för tillfället är jag förtvivlad och det är av en ganska tragisk orsak. Min coca cola flaska som jag tidigare idag valde att investera en skälig slant för, står nämligen för långt ifrån datorn för att jag ska kunna sträcka mig efter den. Detta medför gigantisk ånga och ångest då jag faktiskt är riktigt sugen på det nämnda substantivet. Tycker ni synd om mig?
För att vara lite seriös, så känner jag faktiskt att det mesta rullar på ganska bra för tillfället och jag är tillfreds med tillvaron.
Tilläggas bör att jag är oerhört trött på dagarna och känner mig allt som oftast segare än Christer Pettersson efter en blötare kväll i ett lägenhetsområde klass sämre, där han suttit med en vän av det lägre stående skiktet och druckit baileys och vodka under en längre period. Vad detta beror på vet jag inte, men jag misstänker brist på träning och för lite sömn som två tänkbara kandidater, men väljer att lämna det helt öppet.
Jag kan inte säga att perioden jag står inför med 10 raka arbetsdagar gör att jag känner något större hopp om att bli särskilt piggare än Christer var heller, men vad kan man väl göra åt det?
Ikväll tänkte jag avnjuta en bättre middag och dega till mig i soffan, och det mitt herrskap, är något jag uppskattar. Träningen får vänta.
Nu ska jag dricka cola, vad väntar för er månne?
Och Linnea höll för hårt på sin moral
Varje dag, ett samvetskval
Du blir så ensam när du drömmer grandiost
Du blir så hånad, bränd och blåst
För övrigt anser jag att Timrå IK visar halvform.
Medborgare, att vara ledig skänker en sinnesfrid som jag tycker att en arbetande man i min sits förtjänar emellanåt. Denna särdeles modesta begäran verkar turligt nog också vara ömsesidig från min arbetsgivare, vilket vi givetvis tackar för. Man har ju inte riktigt samma gener som asiaterna som jobbar 22 timmar om dygnet 364 dagar om året, och det är jag faktiskt ganska glad för också.
Att känna sinnesfrid är för övrigt inte alltid så lätt, för tillfället är jag förtvivlad och det är av en ganska tragisk orsak. Min coca cola flaska som jag tidigare idag valde att investera en skälig slant för, står nämligen för långt ifrån datorn för att jag ska kunna sträcka mig efter den. Detta medför gigantisk ånga och ångest då jag faktiskt är riktigt sugen på det nämnda substantivet. Tycker ni synd om mig?
För att vara lite seriös, så känner jag faktiskt att det mesta rullar på ganska bra för tillfället och jag är tillfreds med tillvaron.
Tilläggas bör att jag är oerhört trött på dagarna och känner mig allt som oftast segare än Christer Pettersson efter en blötare kväll i ett lägenhetsområde klass sämre, där han suttit med en vän av det lägre stående skiktet och druckit baileys och vodka under en längre period. Vad detta beror på vet jag inte, men jag misstänker brist på träning och för lite sömn som två tänkbara kandidater, men väljer att lämna det helt öppet.
Jag kan inte säga att perioden jag står inför med 10 raka arbetsdagar gör att jag känner något större hopp om att bli särskilt piggare än Christer var heller, men vad kan man väl göra åt det?
Ikväll tänkte jag avnjuta en bättre middag och dega till mig i soffan, och det mitt herrskap, är något jag uppskattar. Träningen får vänta.
Nu ska jag dricka cola, vad väntar för er månne?
Och Linnea höll för hårt på sin moral
Varje dag, ett samvetskval
Du blir så ensam när du drömmer grandiost
Du blir så hånad, bränd och blåst
För övrigt anser jag att Timrå IK visar halvform.
Jag kan ha verkat lite tyngd eller nåt..
men det är nog sån jag är!
Så sitter man här igen, precis efter att Lars Winnerbäck på stilfullt manér glidit av scenen efter att ha tackat de själar som ger honom mat och dryck på bordet på dagarna.
Känslorna efter denna spelning är inte riktigt som det varit tidigare, jag kanske ska ta det i rätt ordning.
Det hela började på olearys där ett gäng trevliga individer samlades över en bit mat samt en liten skumhatt för att det inte skulle bli så torrt med bara maten, så att säga.
När vi så traskar till sporthallen visar det sig att arrangören undanhållit information som skulle få vilken konsumentombudsman som helst att hoppa rakt upp och slita sitt hår av ilska. Skojarna skulle nämligen ha 20 kronor för att man var tvungen(!) att hänga av sig jackan! Men detta var inte det värsta, dessa trassliga arrangörer hade mage att visa upp det sämsta kösystem sedan urminnes tider varvid kötiden för oss blev cirka 20 minuter. När så den som var framför mig fått lämna av sin jacka till en liten liten skojare värd alla skojarpriser genom tiderna så var det ju min tur. Denna skojare av högsta möjliga märke har då mage att säga " du får ställa dig längst bort, för det är full här nu". Någonstans här brann det fullständigt för undertecknad, vilket jag inte hade mycket för eftersom skojaren valde att lämna mig ståendes där snopen som Adam Allsing när han blivit utan bearnaisesåsen till söndagsbiffen. Tyvärr fick då en annan där bakom disken bli mitt offer. " Ni får väl ta jackan och hänga den där det finns plats, men du kan väl inte mena att jag ska stå i kö i 20 minuter till för att få hänga upp jackan?". Denna kille som såg väldigt sympatisk ut, svarade då med att....börja skratta och tog hand om en annan kund. Då var droppen nådd, jag formligen tvingade killen att ta jackan och hänga den var fan som helst. Sagt och gjort så blev det också slutrepliken.
När vi så avklarat detta uppenbarligen mycket svårlösa problem, så gick vi in för att se vad vi trodde var den gamla hårdskjutande backen Greger Artursson, men det var inte Artursson som satt där med sin ukelele och spelade oh my darling clementine. Utan det var Andreas Grega himself. Ja han ja...ni vet. Ganska okej, ingen skiva jag kommer ha på mitt julbord dock.
Så till det huvudsakliga. Det ska klargöras att Lasse är Lasse och Lasse är aldrig dålig. Lasse är alltid 5 + minst vid varje spelning. Men idag kändes det ändå som att, jag vet inte. Lasse var trött, eller mätt eller bara ur form. För det kändes emellanåt som att det inte var den vanliga Lasse som lirade.
Fantastisk spelning absolut, men nånting kändes fel, jag kan bara inte sätta fingret på det.
Dagens roligaste under konserten måste vara trummisen Anders som såg ut att vara fullt kapabel till att platsa i biggest looser på 5an. Stor, korpulent, helt ur form och en av västvärldens fulaste frisyrer. Men banka trummor, det kunde han, Anders.
Jag själv har fått en så trasslig rygg efter att ha stått upp i dryga 2 timmar att jag misstänker kotförskjutning, samt att den äckliga medelåldersdamen som knuffade mig i ryggen för att " vi är gamla vi måste komma fram" lagomt bitter muttrade jag " ja annars kan du ju fråga om jag kan flytta mig". Men eftersom damen var fullare än Cain Dotson en vanlig dag på väg till pizzerian så tyckte hon inte att det förslaget var något att använda sig av.
Nu blire inget mer, tack för visat intresse.
För övrigt anser jag att Lasse är gud!
Känslorna efter denna spelning är inte riktigt som det varit tidigare, jag kanske ska ta det i rätt ordning.
Det hela började på olearys där ett gäng trevliga individer samlades över en bit mat samt en liten skumhatt för att det inte skulle bli så torrt med bara maten, så att säga.
När vi så traskar till sporthallen visar det sig att arrangören undanhållit information som skulle få vilken konsumentombudsman som helst att hoppa rakt upp och slita sitt hår av ilska. Skojarna skulle nämligen ha 20 kronor för att man var tvungen(!) att hänga av sig jackan! Men detta var inte det värsta, dessa trassliga arrangörer hade mage att visa upp det sämsta kösystem sedan urminnes tider varvid kötiden för oss blev cirka 20 minuter. När så den som var framför mig fått lämna av sin jacka till en liten liten skojare värd alla skojarpriser genom tiderna så var det ju min tur. Denna skojare av högsta möjliga märke har då mage att säga " du får ställa dig längst bort, för det är full här nu". Någonstans här brann det fullständigt för undertecknad, vilket jag inte hade mycket för eftersom skojaren valde att lämna mig ståendes där snopen som Adam Allsing när han blivit utan bearnaisesåsen till söndagsbiffen. Tyvärr fick då en annan där bakom disken bli mitt offer. " Ni får väl ta jackan och hänga den där det finns plats, men du kan väl inte mena att jag ska stå i kö i 20 minuter till för att få hänga upp jackan?". Denna kille som såg väldigt sympatisk ut, svarade då med att....börja skratta och tog hand om en annan kund. Då var droppen nådd, jag formligen tvingade killen att ta jackan och hänga den var fan som helst. Sagt och gjort så blev det också slutrepliken.
När vi så avklarat detta uppenbarligen mycket svårlösa problem, så gick vi in för att se vad vi trodde var den gamla hårdskjutande backen Greger Artursson, men det var inte Artursson som satt där med sin ukelele och spelade oh my darling clementine. Utan det var Andreas Grega himself. Ja han ja...ni vet. Ganska okej, ingen skiva jag kommer ha på mitt julbord dock.
Så till det huvudsakliga. Det ska klargöras att Lasse är Lasse och Lasse är aldrig dålig. Lasse är alltid 5 + minst vid varje spelning. Men idag kändes det ändå som att, jag vet inte. Lasse var trött, eller mätt eller bara ur form. För det kändes emellanåt som att det inte var den vanliga Lasse som lirade.
Fantastisk spelning absolut, men nånting kändes fel, jag kan bara inte sätta fingret på det.
Dagens roligaste under konserten måste vara trummisen Anders som såg ut att vara fullt kapabel till att platsa i biggest looser på 5an. Stor, korpulent, helt ur form och en av västvärldens fulaste frisyrer. Men banka trummor, det kunde han, Anders.
Jag själv har fått en så trasslig rygg efter att ha stått upp i dryga 2 timmar att jag misstänker kotförskjutning, samt att den äckliga medelåldersdamen som knuffade mig i ryggen för att " vi är gamla vi måste komma fram" lagomt bitter muttrade jag " ja annars kan du ju fråga om jag kan flytta mig". Men eftersom damen var fullare än Cain Dotson en vanlig dag på väg till pizzerian så tyckte hon inte att det förslaget var något att använda sig av.
Nu blire inget mer, tack för visat intresse.
Det är varning för ras
Gå så försiktigt du kan
Dina ögon kan krossa min värld
som stenar mot glas
Varning för ras
För övrigt anser jag att Lasse är gud!
Rumours say that you're very sorry!
Oh no you're not sorry, no you're not
Jag tror faktiskt inte att ni är ledsna över att jag mår som Clark Olofsson efter en sämre avtändning kära pöbel!
Jag tror att ni egentligen sitter och småfnissar framför era överteknologiska ting, medan jag sitter framför en dator som för var dag tappar i styrka, och dessutom mår dåligt!
En fantastisk gårdag var det, det ska jag verkligen bekänna, fantastiska människor, fantastisk mat, fantastiskt upplägg och enkom trevliga tongångar i de välsvarvade laget Riksbyggen (IF?).
Men pöbeln, och det ska ni veta, att när man i goda vänners lag med allt från rikskändisar till riktiga vinnare och legender bedriver dryckesinmundning så till den milda grad att man blir fullare än Putte Kock var i kommentatorsbåset på den tiden då det begav sig, då får man också ta vissa biverkningar. Och det är precis det jag gör för tillfället, jag tar biverkningar, känner mig glad för att jag fått ha en bra kväll och kan faktiskt nästan köpa att jag mår såhär. Men observera nästan, för såhär dåligt ska man väl inte behöva må för att ha en trevlig kväll? Jag tror till och med att jag bidrog till en positiv och glad atmosfär, och då borde man väl förmildras en aning? Eller?
Jaja, jag ska inte sitta här och snacka om att det är mest synd om mig i hela världen även fast det är det. För jag måste börja peppa för Lars konungen Winnerbäck som håller hov ikväll på sporthallen! Denna man som är en av mina absolut största idoler genom tiderna, inte enkom pga musiken, utan även för hans sätt att vara. En kuf som aldrig hade för avsikt att bli känd, men som pga sin talang faktiskt inte hade något val utan blev känd av bara farten ändå. Killen har precis som den lokal eller snarare rikskändis jag spenderade mycket tid med under gårdagen fötterna på jorden och inser att man inte är (som lasse uttrycker sig) för mer än andra.
Fötterna på jorden kommer inte jag att ha ikväll, men detta beror inte på att jag blivit stor på mig, utan för att jag kommer att sväva i eufori när Lasse sätter igång på sitt eminenta vis.
Sköt om er gott folk, Tonight i have to leave it skriver jag, och åsyftar min svårartade form av bakishet.
So I heard it's no good to run
but it feels so much better now that it's done
and tonight I have to leave it
För övrigt anser jag att ingen förutom Bapupa och möjligen Cain Dotson förtjänar att må såhär.
oh 'cause the story I heard..
is the people are bored
Mitt herrskap, rast och inget av värde på aftonbladet att flukta på, mer än den tidigare nyheten att Bapupa riskerar utvisning, och då menar jag i en helt annan bemärkelse än att Martin Ingvarsson viftar med det röda kortet. Jag menar snarare att den tidigare socialdemokratiske statssekreteraren Dan Eliasson står och viftar med en flygbiljett och beställer tårta för att fira spektaklet. Är Bapupa skyldig, ja då kan jag nästan tycka att det är rätt, men jag är ju inte politiskt aktiv i någon större utsträckning och väljer således att lämna ämnet därhän.
Veckan som varit har varit ganska lugn och skön, lite birstabesök med ett bättre umgänge, och lite julfest igår som jag valde att rutinerat vika undan ifrån vid en ytterst överkomlig tid, pga trötthet och vissa åkommor efter den där grissprutan man blivit indoktrinerad att ta. Det känns som att Magnus Samuelsson stått med en teleskopbatong och bankat mig på armen under en lång lång tid.
I helgen så är det som tidigare nämnt fullspäckat, korpfesten imorgon kan milt uttryck bli ganska hård. Det är allt ifrån bastu med grogg till restaurangbesök med mat dryck och ett sjujävla humör (förhoppningsvis).
Då min rast närmar sig sitt slut så väljer jag härmed att sluta skriva och ägna mig åt det jag är anställd för, nämligen jobba.
På återseende era dessillusionerade stackare som förpassats till denna blogg.
Men du är aldrig så ensam som du tror
Månen är din syster solen din bror
Du är aldrig så ensam som du tror
Det kommer en främling
han vet var du bor
För övrigt anser jag att det är kylslaget ute!
Mitt herrskap, rast och inget av värde på aftonbladet att flukta på, mer än den tidigare nyheten att Bapupa riskerar utvisning, och då menar jag i en helt annan bemärkelse än att Martin Ingvarsson viftar med det röda kortet. Jag menar snarare att den tidigare socialdemokratiske statssekreteraren Dan Eliasson står och viftar med en flygbiljett och beställer tårta för att fira spektaklet. Är Bapupa skyldig, ja då kan jag nästan tycka att det är rätt, men jag är ju inte politiskt aktiv i någon större utsträckning och väljer således att lämna ämnet därhän.
Veckan som varit har varit ganska lugn och skön, lite birstabesök med ett bättre umgänge, och lite julfest igår som jag valde att rutinerat vika undan ifrån vid en ytterst överkomlig tid, pga trötthet och vissa åkommor efter den där grissprutan man blivit indoktrinerad att ta. Det känns som att Magnus Samuelsson stått med en teleskopbatong och bankat mig på armen under en lång lång tid.
I helgen så är det som tidigare nämnt fullspäckat, korpfesten imorgon kan milt uttryck bli ganska hård. Det är allt ifrån bastu med grogg till restaurangbesök med mat dryck och ett sjujävla humör (förhoppningsvis).
Då min rast närmar sig sitt slut så väljer jag härmed att sluta skriva och ägna mig åt det jag är anställd för, nämligen jobba.
På återseende era dessillusionerade stackare som förpassats till denna blogg.
Men du är aldrig så ensam som du tror
Månen är din syster solen din bror
Du är aldrig så ensam som du tror
Det kommer en främling
han vet var du bor
För övrigt anser jag att det är kylslaget ute!
Du lärde mig att slå ifrån mig!
Att ta dagen som den kommer!
Och kära pöbel, att ta dagen som den kommer, det ä precis vad jag gör för tillfället. Och jag gillar det faktiskt.
Dagen till ära är jag ledig, och kommer att ha en hemskt lugn dag, förbannad skönt och tillfredställande.
Efter helgen kändes det som att man varit med i finska vinterkriget, och då menar jag inte att man varit mattant som bakat kroppkakor åt hältarna på fältet, utan att man varit en fältherre i den yttersta fronten.
Nu börjar man dock bli människa igen, och jag går in i en hektisk festperiod.
Först ska en syndikatig (faktiskt i dess rätta bemärkelse denna gång) julfest besökas då mitt kära företag styrt upp detta till underhuggarnas stora glädje.
Därefter väntar eventuellt en lugn fredag, kanske borde skriva förhoppningsvis istället. För att på lördag ta på sig blåkläderna igen och kasta sig över ett enligt rykterna färdigdukat gratis bord med delikatesser såsom öl och liknande då vårt korplag har lagfest.
När söndagen så nalkas, så är det kanske årets händelse som ska besökas. Guden, chefen, hjälten och kompisen Lars Winnerbäck besöker vår anrika stad för att frälsa oss, på samma sätt som jönköpingsborna dagligen blir frälst i sin frikyrkliga stad, dock blir de ej frälst av Lasse, utan av helt andra saker.
Ikväll spelar Timrå och vi får hoppas på seger där, och att vi innan kvällen är slut får beskedet att Cain Dotson avgått eller fått sparken.
Och vad vet du om kärleken
Förrän du förgäves hatat den
Och vad vet du om när hjärtat kan bränna
För kärlek som aldrig kan dö men inte heller leva
För övrigt anser jag att Cain Dotson borde ta sitt ansvar.
