Du måste välja dina krig, du måste välja vem du vill va!

Min kropp, vad ska man säga? Man har en bit till storformen om man så säger, ländryggspartiet, lårbenshalsen, vadpartiet, magtrakten (Det beror inte på att jag äter turkisk peppar utan för att jag gjort situps), samt ljumskar strejkar obönhörligen. Vad beror detta då på frågar ni er då, jo det är nämnligen så att om man förlorar fyra av sex matcher och spelar två av de sex oavgjort, där straff utdöms för både förlust och oavgjort resultat, då får man ont i kroppen både här samt där.
Jag var så dålig på träningen sist att jag var ytterst nära att kasta in den berömda vita, kokningen var total och jag började fråga mig själv vad jag trodde mig besitta för egenskaper inom den ädla sporten fotboll. När man då mår dåligt så uppskattar man ju kommentarer från en extränare och exlärare som lyder:
"
Johan Edelsvärd
Johan Edelsvärd
Kan det vara så att din topp har varit!?"

Det är vad man kan vänta sig av en träningsnarkoman tillika hemmapappa som givit flaskan blanka handen och som med gott samvete kan känna sig ganska fit trots sin något pikanta ålder. Där fick man för att man ställde upp som tomte vid juletider.

Vi får ta nya tag ikväll!


Imorgon är jag något så skönt som ledig, och det mitt herrskap ska bli fantastiskt skönt. Jag ska försöka ta igen en hel drös med förlorade sömntimmar hade jag tänkt, tröttheten vet inte längre några gränser.


Jag såg för övrigt att en liga hade gjort inbrott och brytit sig in i en kändis hus. Man börjar genast fundera över om det är Bill gates, Peter Forsberg eller någon annan celeber person som man valt som target då man får anta att dom vill ha något av värde att lägga vantarna på. Men inte dessa atomforskare till brottslingar, dom valde Gunde Svan, vem var det som scoutade det huset? Tomas Wassberg månne?


och jag vet allt om att sitta själv en lördag kväll fast ingen vet.
och jag vet en del om det som jag har haft en gång men som du kanske aldrig får,
det som drog mig under isen höll mig kvar där döden gått i nästan fyra år



För övrigt anser jag att snön får vika hädan nu!

Men fem där gå gränsen!

Och med gränsen menas givetvis koknings och bristningsgränsen som visade sig tydligare än någonsin när pirkt igår basunerade ut en video på undertecknad där jag fann att FM hade nått den där femte gränsen och kokade utan besinning. Att detta filmades och senare skulle bli aktuellt för att läggas ut på en blogg var vi lyckligt ovetandes om. Ni kan se filmen på: FM när det går som tyngst! .
När vi ändå snackar om FM så fick jag ett SMS precis av Hedberg som löd : FM 10 installerat, hörs om några månader. Om någon ser honom utanför dörren så kan ni väl hälsa från mig.

Igår var vi med om någonting mycket besynnerligt, det kallades löpträning och gick av stapeln på en än mer besynnerlig plats. Nämnligen på en isbelagd trottoar, som avslutades med en slags bergsklättring uppför en trappa som inte bara var lång utan ännu mer isbeklädd än tidigare nämnda trottoar. Att jag var förkyld och redan tidigt förkunnat för coach Tommie men detta till trots befann mig på plats vid utsatt tid och dessutom sprang efter förmåga gör mig till lite av en vardagshjälte. Dock fungerar min kropp som så att jag vid förkylning och träning i en slags symbios alltid får känningar i leder och dylikt. Detta var ett faktum när jag dunsade ner min kropp hemmavid. Känns dock inte så farligt idag och ikväll är det riktig fotbollsträning och jag täkte iallafall försöka vara med där.

Arbetsmånaden går mot sitt slut och vid summering efter den första månaden där jag i merparten av tiden sitter i telefon så får jag säga att jag är ganska nöjd ändå trots att visst arbete återstår och att stressen börjar bli ett faktum. Men jag hade 8 tester kvar på teorin dagen innan teoriprovet och 4 tester på morgonen samma dag somteoriprovet, så det ska nog kunna vägen, trots att min far uttryckt viss skepsis över mina arbetsmetoder.

Nu ska jag ta och arbeta litegrann.


Vi visste allt pojkars övermod
Ett farligt vapen var vår blinda tro
Det var en gång i ett annat liv
Ett annat dom mot ett annat vi och jag



För övrigt anser jag att löpträning är ett sjukt påfund.


I, I did!

Goder afton mitt herrskap.

Nu var det ett tag sen mina fingrar dansade tango över tangenterna som senare skulle betyda att ett inlägg författats.
Jag får såna här perioder ibland där jag inte alls är särskilt sugen på att skriva, eller egentligen inte orkar skriva, vilket irriterar mig en aning.

Jag ska försöka uppdatera i korthet vad som hänt sista dagarna. Körkortet är äntligen färdigt, och det krävdes bara ett teoriprov och en uppkörning vilket känns fantastiskt skönt då jag är ganska trött på att lägga ner tid på det. Men nu är det gjort, om än sent omsider.

En annan sak som hänt är en utgång i lördags, och att läska till ändå in på småtimmarna har man gjort förr, och man vet ungefär vad man får. Det var mycket trevligt att återträffa Hedberg men även att återträffa alla andra härliga gestalter som infann sig. Men det man inte verkar ha lärt sig, vilket för övrigt också är något som irriterar mig, är att man aldrig verkar inse att man blir bakis dagen efter. Man kan också bli jättebakis och det kommer alltid som en chock. " Hur blev det såhär?" " Jag ska aldrig mer dricka" " Fyfan vad orättvist livet är" " Gud om du finns hjälp till" är kommentarer som ofta florerar men som aldrig riktigt verkar hjälpa. Hela gårdagen var därför ett mindre helvete, och det som alltid gör det värre är insikten av att man själv rår för skiten. Därför kan man inte anklaga någon mer än sig själv, om möjligt kan man anklaga någon som tvingat i en sista shoten, eller sista groggen.

Nu börjar det iallafall så sakteliga släppa och ikväll fortsätter vägen tillbaka mot storformen inom medelpadsfotbollen. Löpträning står på schemat, vad är det för något? Ska dit och undersöka om det är någonting roligt eller om det är något man bör hoppa över framgent.

Nu ska jag arbeta då rasten lackar mot sitt slut, på återseende gott folk!



Det du räds drar du till dig
Och det du jagar glider undan
Det du vill äga kommer en dag att äga dig
Och du kan kämpa ett helt liv
Utan att vinna en enda seger
Du vet dom blodigaste krigen är alltid inbördeskrigen




För övrigt anser jag att helgen trots allt var trevlig!

Det är visst nån som är tillbaka!

Sådär mitt herrskap, då ska jag försöka att återuppta skrivande som fått stå åt sidan för en tid. Detta beror på att den där globala uppvärmningen som det talats om inte riktigt nått dessa norra breddgrader och således har mina fingrar förfrusit och har först nu efter ett dygn under varmvatten tinat för att vara funktionibla att återigen författa ett inlägg.

Jag har:
* Upplevt ett fantastiskt nyårsfirande, där jag vill rikta ett särskilt tack till värdparet som fixat och donat middag och lekar som gjorde att den gamla grisfestvåningen bunkern förvandlades till en paradvåning där man inte alls hade varit förvånad om man hittat män i hög hatt med monokel och ostrongafflar.
* Upplevt den kallaste tiden genom tiderna, som petade ner istiden till en pinsam andraplats.
* Återigen upplevt lyckan över att omgärdas av en fantastisk familj och fantastiska vänner.
* Upplevt hur mycket skönare det är att vara ledig när man inte är det så ofta, samt upplevt hur mycket skönare det är att komma tillbaka till jobbet när man är motiverad efter ledighet.
* Upplevt spänningen i att se en väktare bli inkastad i en hylla full av baguetter och vattenfranska av en stor gestalt som var olagligt lik den robusta mittbacken Zat Knight.


Jag känner att jag måste återberätta historien om väktaren. Jag och min vän Martin Leek hade varit på kanal cafét för att avnjuta en bättre laxfilé och Martin fick för sig att han var sugen på någonting sött efter måltiden.
Detta ledde stegen mot pensionärstäta hemköp. Men denna gång var det ingen pensionär som hade fastnat med en rotfrukt i kullagret på rollatorn, nej denna gång var det full vevning i absolut livesändning. Det första vi möts av när vi passerat dörrarna innanför nämnda affär var att väktaren som var en liten senig bit inte en cm över 1.70 som likt en liten pallevante forcerades in i de nybakta frallorna. Väktaren tog sig snabbt på fötter för att övermanna den jättelika gestalten bara för att sekunder senare ligga under densamme. Den jättelika gestalten höll på att tappa sin jacka och höll den endast uppe med en arm. Gestalten började därför att gå ut, rakt mot mig, nu har jag min chans att bli hjälte i Härnösand hann jag tänka, bara för att flytta mig och tänka, slå inte ihjäl mig du välvuxna gestalt. Springades efter kommer pallevanten till väktare för att ta upp fighten, utanför tappar så gestalten sin jacka och står och hyttar mot vakten. Här kommer det mest komiska i hela historien, vakten ser sin chans och tar till ett gammalt fult knep, han knycker jackan och går in i värmen med bestämda steg. Utanför står gestalten som såg ut att vara van med något varmare breddgrader och fryser. Dagen efter när jag skulle åka buss hem såg jag honom, han hade en annan jacka på sig...

Imorgon kan ni läsa i tidningarna:
" Den forne Lilla-VM hjälten gör comeback!

Den forne Lilla-VM hjälten från giffarnas ungdomslag födda 89 ser ut att vara på väg mot comeback. Det är två klubbar som varit ute efter den gänglige och sega centerhalvens underteckning, och nu verkar det som att en av klubbarna är skrämmande nära att åter sätta centern på en fotbollsplan.

- Vi vill inte uttala oss i dagsläget, men han är ganska nära att komma överens med oss, säger sportchefen i klubben som vill vara anonym.

- Vi ser mycket potential till att ha en lång seg och otränad center i vårat lag, han kan dra på sig markering så att våra andra spelare ska få yta, säger han fortsättningsvis.

Som det ser ut idag kan centern vara klar redan till metzo-cupen som ska spelas under söndagen.

- Det vore roligt att få göra comeback, jag tror att jag har mer att ge, säger centern."


Återstår att se om den där artikeln publiceras dock!



Come to me now
And rest your head for just five minutes
Everything is good
Such a cosy room
The windows are illuminated
By the sunshine through them
Fiery gems for you
Only for you



För övrigt anser jag att kylan inte kan mena allvar!

RSS 2.0