Du sköts i bitar, jag kanske gled emellan...
Jag vet inte hur jag ska börja det här inlägget. Jag är fortfarande förbannad efter gårdagen, förbannad över oförmågan hos giffarna, förbannad över att man inte kan lämna sin till synes korkade spelidé på grund av någon jävla stolthet och förbannad över att matchen blåstes sönder.
Även om domaren var en förbannat dålig varelse, så har han inget med det att göra egentligen, inte den här gången. Giffarnas försvar visade redan tidigt att de var rädda för att misslyckas, firma Ek/Jonsson kan otroligt mycket bättre än de visade igår. Jag tror att vi räknade det till en vunnen nickduell under de första 30 minutrarna, och då räknade vi med båda mittbackarna tillsammans. Det såg ut som att hela laget hade applicerat lera i benen och inte förmådde lyfta sina egna ben. Månne för hård träning, månne att man inte bryr sig, månne att man helt enkelt inte är kompetent nog. Men det sistnämnda vill jag inte tro, och tror det inte heller.
Men jag fattar inte, är man en man mer i princip hela matchen måste man kunna försöka rulla lite boll. Nu slogs det långt hela första halvlek. Billy Berntsson, Ek, Nuri, Jonsson med flera spred bollar till norra berget, in i restaurangen, bort till sporthallen, ja egentligen överallt. Hannes Sigurdson vann inte en nickduell, Emil Forsberg kom inte till sin rätt.
Det är hur bra som helst att vi satsar på talanger, och det är förståerligt att dessa inte kan vara bäst i laget hela säsongen, men har de en dålig match måste man våga matcha.
Och sen Sören, på fullaste allvar, vad sysslade du med igår? Att inte kunna gå ifrån sin spelidé med en man mer när det inte fungerar är för dåligt. Det slogs inlägg hela andra halvlek, ska jag vara ärlig tror jag inte att giffarna hade ett enda skott på mål i andra halvlek. Det hade inte J-Södra heller, så varför spelar vi med en fyrbacks-linje? Hur kan man inte gå ner på tre backar?
Jag är så sjukt förbannad, jag är förbannad för att det känns som ingen jävel bryr sig. Sliper log och kramades DIREKT efter matchen. Visa att ni är förbannade, om ni nu är det. Annars kan de som inte bryr sig om tre poäng sitta på allstars och veva hattar och smutta på årgångsviner istället.
Jag kanske är överdriven här, och jag skräms lite över hur mycket jag bryr mig.
Jag hatar att jag älskar GIF, och jag älskar GIF så mycket att jag hatar mig.
Förövrigt var det en fantastiskt trevlig afton i övrigt, sjukt roligt hade jag Hedberg, Thorén, Andersson och Backlund. Sådär ska tisdagar vara.
För övrigt anser jag att gårdagen var pinsam för en giffare.
Även om domaren var en förbannat dålig varelse, så har han inget med det att göra egentligen, inte den här gången. Giffarnas försvar visade redan tidigt att de var rädda för att misslyckas, firma Ek/Jonsson kan otroligt mycket bättre än de visade igår. Jag tror att vi räknade det till en vunnen nickduell under de första 30 minutrarna, och då räknade vi med båda mittbackarna tillsammans. Det såg ut som att hela laget hade applicerat lera i benen och inte förmådde lyfta sina egna ben. Månne för hård träning, månne att man inte bryr sig, månne att man helt enkelt inte är kompetent nog. Men det sistnämnda vill jag inte tro, och tror det inte heller.
Men jag fattar inte, är man en man mer i princip hela matchen måste man kunna försöka rulla lite boll. Nu slogs det långt hela första halvlek. Billy Berntsson, Ek, Nuri, Jonsson med flera spred bollar till norra berget, in i restaurangen, bort till sporthallen, ja egentligen överallt. Hannes Sigurdson vann inte en nickduell, Emil Forsberg kom inte till sin rätt.
Det är hur bra som helst att vi satsar på talanger, och det är förståerligt att dessa inte kan vara bäst i laget hela säsongen, men har de en dålig match måste man våga matcha.
Och sen Sören, på fullaste allvar, vad sysslade du med igår? Att inte kunna gå ifrån sin spelidé med en man mer när det inte fungerar är för dåligt. Det slogs inlägg hela andra halvlek, ska jag vara ärlig tror jag inte att giffarna hade ett enda skott på mål i andra halvlek. Det hade inte J-Södra heller, så varför spelar vi med en fyrbacks-linje? Hur kan man inte gå ner på tre backar?
Jag är så sjukt förbannad, jag är förbannad för att det känns som ingen jävel bryr sig. Sliper log och kramades DIREKT efter matchen. Visa att ni är förbannade, om ni nu är det. Annars kan de som inte bryr sig om tre poäng sitta på allstars och veva hattar och smutta på årgångsviner istället.
Jag kanske är överdriven här, och jag skräms lite över hur mycket jag bryr mig.
Jag hatar att jag älskar GIF, och jag älskar GIF så mycket att jag hatar mig.
Förövrigt var det en fantastiskt trevlig afton i övrigt, sjukt roligt hade jag Hedberg, Thorén, Andersson och Backlund. Sådär ska tisdagar vara.
Än fanns det tusentals tårar kvar
Och de var dina att ge vem som helst
Äntligen
De är de dyrbaraste smycken du har
Så be aldrig om ursäkt igen
Äntligen
Passerar vi deras gränser
För övrigt anser jag att gårdagen var pinsam för en giffare.
Ingenting någonsin!
Helgen som var minns vi som helgen då jag och Erik satsade våra mynt på en morotsätande sällskapshäst, och helgen där Erik också gick bet på anka.
Jag ska försöka ta det så att ni kan hänga med. Erik har fått berättat för sig att det emellanåt äts Anka i det Martinssonska folkhemmet. Bland annat lät basse väl smaka på ett stycke ankbröst häromsistens. Detta föranledde skyhöga förväntningar hos Erik då han i helgen bjöds på middag. Man kunde nästa se ankan i ögonen på honom, men någon anka såg han aldrig skymten av, därför smolkades nog älgköttet en aning när det visslade runt i gomseglet på det lille gossebarnet. Besvikelsen var med all säkerhet stor, men han höll god min och berömde middagen allt vad han förmådde trots att smaken av surt äpple nog var stort hos honom. Heder för det.
Vi hade också tillsammans raffsat ner en liten travrad och efter att ha fått in de första tre loppen så påbörjade tv4 ett inslag om den häst vi bankat i avdelning fyra. Har man inte blivit jinxad förut så har man definitivt blivit det nu, kvinnan som ägde hästen måste ha gått nån kurs i att jinxa folk, för hon stod nämnligen helt öppet och berättade att hemligheten bakom att hästen var så bra var för att han fick rikligt med morötter. Han gillade morötter och kunde tillochmed benämnas som bortskämd. Alltså, en morätsätande häst som är bortskämd. Men det räckte inte där, vidare förtäljde damen att hästen var inköpt som en sällskapshäst. Vad fan nu en sällskapshäst är, kan inte tänka mig att hon hade kraken i divansoffan hemma vid en mysigare hemmakväll.
Förstår att vi såg loppet som ganska förlorat innan vi ens sett kraken? Om inte, vänligen förklara era tankegångar. Hästen började iallafall med att ligga blocksist, skräll tänkte vi. Därefter började han härja på och gick mot ledning, vi jublade i soffgruppen, sällskapshästen var nöten. Men vi hade inte räknat med att han under allt idisslande av morötter skulle tro att loppet var slut och sluta springa helt plötsligt. Detta gjorde han eller hon iallafall och la sig bekvämt sist igen. Hur kan man göra så? Sen fick hästjäveln för sig att igen ge sig på ett försök att ta täten, han lyckades nästan, hästen framför galloperade nämligen och la sig ivägen för sällskapshästen och en tredjeplats var ett faktum. Förstår ni hur klar hästen varit annars? Om inte ägaren proppat hästen full med morötter i hjärnan.
Vi tog oss iallafall ut i Sundsvallsnatten, en hyffsad utekväll, inget episkt, men helt okej.
Igår åkte jag till Håkansson, spelade ett hundratal fifamatcher åt pizza godis och drack dricka. Samtidigt som vi drog våra skämt hela vägen till himlen och tillbaka, precis som brukligt. Börjar bli en trevlig tradition att åka till honom på söndagarna och beklaga sig. Vi ses nästa söndag Håkan, jag är Barca du är Kina.
Jag ska försöka ta det så att ni kan hänga med. Erik har fått berättat för sig att det emellanåt äts Anka i det Martinssonska folkhemmet. Bland annat lät basse väl smaka på ett stycke ankbröst häromsistens. Detta föranledde skyhöga förväntningar hos Erik då han i helgen bjöds på middag. Man kunde nästa se ankan i ögonen på honom, men någon anka såg han aldrig skymten av, därför smolkades nog älgköttet en aning när det visslade runt i gomseglet på det lille gossebarnet. Besvikelsen var med all säkerhet stor, men han höll god min och berömde middagen allt vad han förmådde trots att smaken av surt äpple nog var stort hos honom. Heder för det.
Vi hade också tillsammans raffsat ner en liten travrad och efter att ha fått in de första tre loppen så påbörjade tv4 ett inslag om den häst vi bankat i avdelning fyra. Har man inte blivit jinxad förut så har man definitivt blivit det nu, kvinnan som ägde hästen måste ha gått nån kurs i att jinxa folk, för hon stod nämnligen helt öppet och berättade att hemligheten bakom att hästen var så bra var för att han fick rikligt med morötter. Han gillade morötter och kunde tillochmed benämnas som bortskämd. Alltså, en morätsätande häst som är bortskämd. Men det räckte inte där, vidare förtäljde damen att hästen var inköpt som en sällskapshäst. Vad fan nu en sällskapshäst är, kan inte tänka mig att hon hade kraken i divansoffan hemma vid en mysigare hemmakväll.
Förstår att vi såg loppet som ganska förlorat innan vi ens sett kraken? Om inte, vänligen förklara era tankegångar. Hästen började iallafall med att ligga blocksist, skräll tänkte vi. Därefter började han härja på och gick mot ledning, vi jublade i soffgruppen, sällskapshästen var nöten. Men vi hade inte räknat med att han under allt idisslande av morötter skulle tro att loppet var slut och sluta springa helt plötsligt. Detta gjorde han eller hon iallafall och la sig bekvämt sist igen. Hur kan man göra så? Sen fick hästjäveln för sig att igen ge sig på ett försök att ta täten, han lyckades nästan, hästen framför galloperade nämligen och la sig ivägen för sällskapshästen och en tredjeplats var ett faktum. Förstår ni hur klar hästen varit annars? Om inte ägaren proppat hästen full med morötter i hjärnan.
Vi tog oss iallafall ut i Sundsvallsnatten, en hyffsad utekväll, inget episkt, men helt okej.
Igår åkte jag till Håkansson, spelade ett hundratal fifamatcher åt pizza godis och drack dricka. Samtidigt som vi drog våra skämt hela vägen till himlen och tillbaka, precis som brukligt. Börjar bli en trevlig tradition att åka till honom på söndagarna och beklaga sig. Vi ses nästa söndag Håkan, jag är Barca du är Kina.
Gav bort min kropp till fem på en vecka
på sjunde dan vaknar jag i Hagsätra
Nu får det väl räcka
Lev som en gris o dö som en hund
För övrigt anser jag att stavgång är ett märkligt påfund, och förstår inte varför jag ska träna på det ikväll.
Ett minne bättre glömt!
Mina vänner, jag var indisponibel att genomföra en träning igår, ty min kropp har sagt ifrån. Ihärdigt sportande sista veckan har som sagt satt sina spår.
Detta ledde till omgruppering i planerna för kvällen, min moder hade haft någon typ av mindre utbrott och detta föranledde en dryg timmes städande i mitt rum, som med sanning behövdes. Jag sväljer stoltheten och erkänner att det tillochmed kan vara bra, dock var jag nära att dö. Detta grundas på det faktum att jag hittade den gamla engelska boken shortcut i högen av skrot. Denna bok som gäckade mig under mina tre år på Hedbergskas gymnasium. Den åkte ner i sopnedkastet, förlåt Carl-Magnus.
Efter detta gjorde jag något som kan leda till att ni sätter läs-konfekten i halsen, så tugga ur sockerkakan, werthes orginal kolan eller burriton ni har i munnen. För nu kör vi. Jag hittade min chinos i garderoben, de chinos som jag helt glömt bort, och erinrade mig att jag sabbat knappen på dessa under en blötare utekväll i Sundsvallens stad. Detta stämde, knappen var borta. Normalt skulle jag lämnat dem därhän, hittat dem igen om några månader och genomföra samma procedur, men igår var tydligen inte normal dag. Jag hämtade istället den i folkhemmet hatade sylådan, satte mig på sänger och sprättade bort den medföljande extraknappen. Därefter tog jag fram en matchande färg på tråden och en nål, och sydde dit knappen. Med ett resultat som gjorde att knappen satt kvar, jag lyckades alltså dels ta mig till att sy, och därefter lyckades jag även genomföra det hela med bravur. Jag tror att någonting håller på att hända, gud förbjude att det är något som innebär att jag blir äldre.
Jag begav mig sedan ner till Allstars där jag och min vän Erik Grundberg tog en bättre mixedplate med allsköns läckerheter och några pilsner. Vi såg Liverpool förlora med 1-0 och avrundade kvällen med några centiliter 12 årig cragganmore och fastställde de planer som innebär att om Liverpool vinner hemma nästa torsdag, så åker vi till Hamburg den 25:e maj. Det vore helt sjukt stort att få vara med om, och jag hoppas verkligen att det blir så.
Nu sitter jag och avnjuter min förmiddagsrast på jobbet och har gott sällskap av såväl Andreas Kjellin som Anders Hammarström och Andreas Forsberg. Tre mycket godhjärtade människor som gör min vardag till någonting mycket lättare att uthärda, cred till de tre bockarna bruse.
Vi hörs mitt herrskap.
Detta ledde till omgruppering i planerna för kvällen, min moder hade haft någon typ av mindre utbrott och detta föranledde en dryg timmes städande i mitt rum, som med sanning behövdes. Jag sväljer stoltheten och erkänner att det tillochmed kan vara bra, dock var jag nära att dö. Detta grundas på det faktum att jag hittade den gamla engelska boken shortcut i högen av skrot. Denna bok som gäckade mig under mina tre år på Hedbergskas gymnasium. Den åkte ner i sopnedkastet, förlåt Carl-Magnus.
Efter detta gjorde jag något som kan leda till att ni sätter läs-konfekten i halsen, så tugga ur sockerkakan, werthes orginal kolan eller burriton ni har i munnen. För nu kör vi. Jag hittade min chinos i garderoben, de chinos som jag helt glömt bort, och erinrade mig att jag sabbat knappen på dessa under en blötare utekväll i Sundsvallens stad. Detta stämde, knappen var borta. Normalt skulle jag lämnat dem därhän, hittat dem igen om några månader och genomföra samma procedur, men igår var tydligen inte normal dag. Jag hämtade istället den i folkhemmet hatade sylådan, satte mig på sänger och sprättade bort den medföljande extraknappen. Därefter tog jag fram en matchande färg på tråden och en nål, och sydde dit knappen. Med ett resultat som gjorde att knappen satt kvar, jag lyckades alltså dels ta mig till att sy, och därefter lyckades jag även genomföra det hela med bravur. Jag tror att någonting håller på att hända, gud förbjude att det är något som innebär att jag blir äldre.
Jag begav mig sedan ner till Allstars där jag och min vän Erik Grundberg tog en bättre mixedplate med allsköns läckerheter och några pilsner. Vi såg Liverpool förlora med 1-0 och avrundade kvällen med några centiliter 12 årig cragganmore och fastställde de planer som innebär att om Liverpool vinner hemma nästa torsdag, så åker vi till Hamburg den 25:e maj. Det vore helt sjukt stort att få vara med om, och jag hoppas verkligen att det blir så.
Nu sitter jag och avnjuter min förmiddagsrast på jobbet och har gott sällskap av såväl Andreas Kjellin som Anders Hammarström och Andreas Forsberg. Tre mycket godhjärtade människor som gör min vardag till någonting mycket lättare att uthärda, cred till de tre bockarna bruse.
Vi hörs mitt herrskap.
"Dom måste lära sig gå"
Det är vad folk säger om oss två
Vi måste gå härifrån
Innan vi ligger på kyrkogårn som alla innan oss...
Jag var bara inte gjord för dessa dar, och dessa dar är inte gjorda för mig
För övrigt vill jag tacka Fredrik Olsson för att han tillskänte mig två biobiljetter.
Sommaren står och väger!
Ja kära läsare. Återigen smolk i den där bägaren som torde vara fylld med glädje.
Gårdagens match mellan Hammarby-GIF var kanske inte något att skriva hem om, däremot så var det ur min synvinkel och även en hel del andras vad det verkar roligare att se matchen med gif-ögon än bajen-ögon. Detta trots förlust, hur går det ihop tänker ni kanske då?
Jo det grundar sig i att jag nu verkligen fått bekräftat det jag tidigare trodde, giffarna har ett mycket bättre lag än hammarby. Punkt. Så enkelt är det, hur ska bajen kunna vara med i toppen när allt man har att förlita sig på är ex-giffaren Linus Hallenius? Jag tror att bajen som bäst blir femma iår, däremot kan det gå hela vägen för vårt giffarna.
Egentligen har matchen redan gåtts igenom på olika forum och i min egen hjärna tillräckligt mycket för att jag inte ska orka skriva mer om den, tänkte bara så smått belysa det litegrann.
Min kropp kan vi gå in på härnäst, jag har varit aktiv när det gäller idrottande på slutet, detta har satt spår i min 21-åriga kropp. Muskel och ledverk har varit ett vanligt inslag de senaste dagarna, såväl innebandy som löpning och fotbollsträning sätter sina spår, det ska ni ha klart för er.
Det dök upp något idag, en viss öppning till att helgen spenderas på annan ort än Sundsvall, hur detta tar sig i anspråk vet vi inte än, men det skulle vara trevligt att komma bort ett slag.
Igår var det för övrigt så rörigt i köket hemma i det spartanska martinssonska köket att andra världskriget framstår som en söndagsstädning, folkhemmet blev besudlat av allsköns ingredienser. Jag och calan bestämde oss för att laga mat, men vi kom hela tiden på nya saker att utöka måltiden med, och det slutade med att klyftpotatisen fick sällskap av paprika och lök. Kycklingen fylldes av ost, såsen fylldes med en hel del obskyra grejer och dessutom lindades kycklingen i bacon. Summa summarum, magnifikt. Summa summarum gällande kökskontroll, katastrof. Men det magnifika tog överhanden och vi får vara nöjda med resultatet.
Nu lite jobb i värmen, och sedan väntar alltid någonting, vad vet jag inte.
Gårdagens match mellan Hammarby-GIF var kanske inte något att skriva hem om, däremot så var det ur min synvinkel och även en hel del andras vad det verkar roligare att se matchen med gif-ögon än bajen-ögon. Detta trots förlust, hur går det ihop tänker ni kanske då?
Jo det grundar sig i att jag nu verkligen fått bekräftat det jag tidigare trodde, giffarna har ett mycket bättre lag än hammarby. Punkt. Så enkelt är det, hur ska bajen kunna vara med i toppen när allt man har att förlita sig på är ex-giffaren Linus Hallenius? Jag tror att bajen som bäst blir femma iår, däremot kan det gå hela vägen för vårt giffarna.
Egentligen har matchen redan gåtts igenom på olika forum och i min egen hjärna tillräckligt mycket för att jag inte ska orka skriva mer om den, tänkte bara så smått belysa det litegrann.
Min kropp kan vi gå in på härnäst, jag har varit aktiv när det gäller idrottande på slutet, detta har satt spår i min 21-åriga kropp. Muskel och ledverk har varit ett vanligt inslag de senaste dagarna, såväl innebandy som löpning och fotbollsträning sätter sina spår, det ska ni ha klart för er.
Det dök upp något idag, en viss öppning till att helgen spenderas på annan ort än Sundsvall, hur detta tar sig i anspråk vet vi inte än, men det skulle vara trevligt att komma bort ett slag.
Igår var det för övrigt så rörigt i köket hemma i det spartanska martinssonska köket att andra världskriget framstår som en söndagsstädning, folkhemmet blev besudlat av allsköns ingredienser. Jag och calan bestämde oss för att laga mat, men vi kom hela tiden på nya saker att utöka måltiden med, och det slutade med att klyftpotatisen fick sällskap av paprika och lök. Kycklingen fylldes av ost, såsen fylldes med en hel del obskyra grejer och dessutom lindades kycklingen i bacon. Summa summarum, magnifikt. Summa summarum gällande kökskontroll, katastrof. Men det magnifika tog överhanden och vi får vara nöjda med resultatet.
Nu lite jobb i värmen, och sedan väntar alltid någonting, vad vet jag inte.
Du har levt länge och många liv
Du imponeras inte av nånting
Men är nyfiken på allt och det är fint
Du är som jag och det är inte bra
Men vi kommer alldeles säkert ha
En rolig resa i rasande takt rakt ner
För övrigt anser jag att domare borde förbjudas enligt lag.
Enklare än så!
Jag hade tidigare iår ett förslag på en ramsa som jag tyckte skulle rulla på Norrporten Arena i sommar. Eller snarare en banderoll, det var en hyllning till min eminente och duktige vän Erik Löfgren, banderollen skulle prydas av texten :" Ingen passerar vår räkmacka!" Men eftersom Erik nu visat upp en dålig sida mot min vän Sebastian " Musen " Höglund så trillade det imorse in ett förslag på en annan ramsa från nämnd mus. Den går under melodin " Maria går på vägen" och lyder:" En medrigg går på sidsjön-på vägen med sin tur. Han sjunger å han skrattar, men sången går i dur! För han har vart på travet och vunnit en miljon! Ååå allting känns så hopplöst för giffers medriggsson" Nu gjorde jag så smått om ramsan, men jag tror på den.
Jag tror att vi måste föreslå denna för alla patroner så att vi kan göra slag i saken och låta den rulla runt Norrporten. Jag tror att det skulle vara fantastiskt mäktigt.
För övrigt så är det ju inne med grupper på facebook för tillfället, och jag ska inte skriva i ord vad jag tycker om PppPPppPpPPpPppPpppPPPp grupperna. Men min (som jag trodde) vän Andreas Kjellin tyckte att jag istället skulle gå med i en grupp som lyder " Vi som inte hånglat sen hösten -98". Hur ska man ta sådant? Är det vad man kan förvänta sig av en vän? Skampåle, giljotin eller elektriska stolen väntar för kälken.
Nu ska jag koka lite på kälken, vi ses.
Jag tror att vi måste föreslå denna för alla patroner så att vi kan göra slag i saken och låta den rulla runt Norrporten. Jag tror att det skulle vara fantastiskt mäktigt.
För övrigt så är det ju inne med grupper på facebook för tillfället, och jag ska inte skriva i ord vad jag tycker om PppPPppPpPPpPppPpppPPPp grupperna. Men min (som jag trodde) vän Andreas Kjellin tyckte att jag istället skulle gå med i en grupp som lyder " Vi som inte hånglat sen hösten -98". Hur ska man ta sådant? Är det vad man kan förvänta sig av en vän? Skampåle, giljotin eller elektriska stolen väntar för kälken.
Nu ska jag koka lite på kälken, vi ses.
in a bulletproof vest,
with the windows all closed,
I'll be doin' my best,
I'll see you soon,
För övrigt anser jag att vädret är fantastiskt!
Samma nätter väntar alla!
Jag har börjat fundera på att löpträning på riktigt kan vara skadligt för den mänskliga kroppen. Igår när vi löpte som vinthundar som brukligt på måndagskvällen så värkte verkligen varenda organ som jag besitter i min kropp. Jag förbannade nästan att snön var borta, man fick nämnligen otroligt mycket bättre grepp i marken och därför sög det en hel del mer i lår och vader. När jag hemmavid dunsade ner i soffan så tänkte jag " Ska det vara såhär för en medelmåttig (läs usel) division fem spelare?" Jag antar att det kan ha ett samband att jag spelar i divison fem och tycker att det är jobbigt att löpa, men låter det vara osagt.
Det blåser en förändringens vind på kontoret i metropolen Härnösand, detta innebär ett chefsbyte och lite nya arbetsuppgifter för undertecknad. Jag ska inte grotta in mig för mycket i detta, dels för att jag tror att ni som läser bryr er ganska lite, samt att jag känner att jag vill hålla saker som rör mitt arbete utanför denna portal i största möjliga mån. Mer info kan komma att delges när allt tagit sig i anspråk.
Ikväll spelar giffarna igen, fantastiskt tråkigt att inte kunna vara på plats på Söderstadion ikväll. Jag vill inget hellre, men vad gör man? Jo man jobbar, ser matchen på tv, tränar, sover och sen så är dagen till ända. Förhoppningsvis med ett gott resultat i ryggen.
Detta får räcka för stunden, ty jag har inget att skriva om som är av riktigt värde.
Ha en bra dag!
Det blåser en förändringens vind på kontoret i metropolen Härnösand, detta innebär ett chefsbyte och lite nya arbetsuppgifter för undertecknad. Jag ska inte grotta in mig för mycket i detta, dels för att jag tror att ni som läser bryr er ganska lite, samt att jag känner att jag vill hålla saker som rör mitt arbete utanför denna portal i största möjliga mån. Mer info kan komma att delges när allt tagit sig i anspråk.
Ikväll spelar giffarna igen, fantastiskt tråkigt att inte kunna vara på plats på Söderstadion ikväll. Jag vill inget hellre, men vad gör man? Jo man jobbar, ser matchen på tv, tränar, sover och sen så är dagen till ända. Förhoppningsvis med ett gott resultat i ryggen.
Detta får räcka för stunden, ty jag har inget att skriva om som är av riktigt värde.
Ha en bra dag!
From today I'll change my priorities around
I'm no longer in command, and people say
I'm off solid ground and you're to blame
But they don't understand, people never do
It's confusing, I don't expect them to
För övrigt anser jag att jag älskar mitt meningslösa liv.
Den som dör får se!
Den som lever får se brukar man ju säga, men jag väljer att ställa mig på Markus Krunegårds sida i den frågan, för jag har levt alldeles för många söndagar för att få se vad det innebär att må som ett trippelt blysänke som skulle fungera bäst för att latmeta karp.
Gårdagen var inget undantag, men till skillnad från några av mina kompisar så verkar det som att jag kom ganska lindrigt undan. Jag kunde bland annat åka ner till Håkansson för att få spö på FIFA utan att somna, några av svaren från de närstående när jag ringde var " eeeh, uuuh, näää, jag orkar inte, jag ska inte göra något alls idag". Var snubblande nära att ringa ambulans.
Helgen i sin helhet då, på fredagen var jag belagd med ledighet på schemat, detta innebar att jag fick sova ut vilket var precis vad jag behövde. Därefter tog jag och fadern familjens bil för att ge oss ut på jakt efter en tv till den ömma farmodern. Vårt fokus låg på ljud då bilden med hennes trassliga syn i åtanke egentligen gör detsamma. Efter att ha blivit ingnorerade av personalen på elgiganten som hade kunnat bocka för en prick i provisionsprotokollet så fick vi styra våra steg till den tyskstyrda affären Media Markt. Väl där fick vi med oss en trevlig tv som fyllde de kvaliteter som vi sökte. Efter att ha installerat nämnd tv och samtidigt skeppat hennes gamla till någon obskyr baltstat så hämtade vi upp gurra. Ty den unga mannen var på besök i Sundsvall och ärades förutom med en gigantisk fylla med Carls egengjorda anka. Uppskattat besök från vår sida, och ett besök hos gurras broder hann vi med innan jag var tvungen att kasta in den där vita. Alltså handuken, ni vet den som man slänger in när man känner sig underlägsen, eller hopplös, eller helt enkelt visa karaktär. Jag hade nämnligen blivit lurad upp till månen genom att jag i all hast tackat ja till någon innebandyturnering som någon lokalkändis årligen står som arrangör för. Nu var det förvisso roligt att spela innebandy, men träningsverken vet inga gränser. Dessutom blev vi skändad av ena domaren som var med, och dessutom spelade vi ganska dåligt. Det ska sägas att vi inte var tillräckligt bra för att gå vidare, alla lag var inte lika dåliga som byggshoppsgänget som vi mötte första matchen där vi defilerade hem en 4-0 victoria. Några lag var tillochmed hör och häpna, bra.
Efter att det förkunnats att vi åkt ut, så begav jag mig med Kenny Bräck inspirerad fart hem till Sundsvall där vi firade farmoderns 86e bemärkelsedag, detta firades med champagne oxfilé och liknande.
Jag var trött, och egentligen slut som artist, men vad gör man när tränaren har ordnat samkväm i densammes syndikatlägenhet i den centrala delen av sundsvall? Jo man åker dit, och man dricker med frenesi, och sen är all tröttheten ett minne blott och ska först dagen efter göra sig påminnd. Det var mycket fotbollssnack, mycket fylla och mycket trevligt. Vi begav oss till Oscars och fortsatte sedan på efterfesten hos coach.
Helgen blev med andra ord intensiv, lyckad, men intensiv i löjligaste laget.
Nu är det jobb veckan lång, heja arbetskraften!
För övrigt anser jag att solen gör dagarna lättare!
Gårdagen var inget undantag, men till skillnad från några av mina kompisar så verkar det som att jag kom ganska lindrigt undan. Jag kunde bland annat åka ner till Håkansson för att få spö på FIFA utan att somna, några av svaren från de närstående när jag ringde var " eeeh, uuuh, näää, jag orkar inte, jag ska inte göra något alls idag". Var snubblande nära att ringa ambulans.
Helgen i sin helhet då, på fredagen var jag belagd med ledighet på schemat, detta innebar att jag fick sova ut vilket var precis vad jag behövde. Därefter tog jag och fadern familjens bil för att ge oss ut på jakt efter en tv till den ömma farmodern. Vårt fokus låg på ljud då bilden med hennes trassliga syn i åtanke egentligen gör detsamma. Efter att ha blivit ingnorerade av personalen på elgiganten som hade kunnat bocka för en prick i provisionsprotokollet så fick vi styra våra steg till den tyskstyrda affären Media Markt. Väl där fick vi med oss en trevlig tv som fyllde de kvaliteter som vi sökte. Efter att ha installerat nämnd tv och samtidigt skeppat hennes gamla till någon obskyr baltstat så hämtade vi upp gurra. Ty den unga mannen var på besök i Sundsvall och ärades förutom med en gigantisk fylla med Carls egengjorda anka. Uppskattat besök från vår sida, och ett besök hos gurras broder hann vi med innan jag var tvungen att kasta in den där vita. Alltså handuken, ni vet den som man slänger in när man känner sig underlägsen, eller hopplös, eller helt enkelt visa karaktär. Jag hade nämnligen blivit lurad upp till månen genom att jag i all hast tackat ja till någon innebandyturnering som någon lokalkändis årligen står som arrangör för. Nu var det förvisso roligt att spela innebandy, men träningsverken vet inga gränser. Dessutom blev vi skändad av ena domaren som var med, och dessutom spelade vi ganska dåligt. Det ska sägas att vi inte var tillräckligt bra för att gå vidare, alla lag var inte lika dåliga som byggshoppsgänget som vi mötte första matchen där vi defilerade hem en 4-0 victoria. Några lag var tillochmed hör och häpna, bra.
Efter att det förkunnats att vi åkt ut, så begav jag mig med Kenny Bräck inspirerad fart hem till Sundsvall där vi firade farmoderns 86e bemärkelsedag, detta firades med champagne oxfilé och liknande.
Jag var trött, och egentligen slut som artist, men vad gör man när tränaren har ordnat samkväm i densammes syndikatlägenhet i den centrala delen av sundsvall? Jo man åker dit, och man dricker med frenesi, och sen är all tröttheten ett minne blott och ska först dagen efter göra sig påminnd. Det var mycket fotbollssnack, mycket fylla och mycket trevligt. Vi begav oss till Oscars och fortsatte sedan på efterfesten hos coach.
Helgen blev med andra ord intensiv, lyckad, men intensiv i löjligaste laget.
Nu är det jobb veckan lång, heja arbetskraften!
Ta och ge mig din hand och
Slå lite vett i mig
Öppna mina ögon, så jag kan se igen
För allt är så svart
när jag släcker på natten
Jag gråter så lätt när låtarna går i moll
Det kanske är lätt för dig
att skratta åt mig men
Jag kan inte hjälpa det
För övrigt anser jag att solen gör dagarna lättare!
To be gone!
Aften vänner, aften.
Det är med kluvna känslor jag författar dessa rader, glädjebägaren smolkades en aning igår, och en episk utgång med Plura i fokus blev inte riktigt så episk som jag hade hoppats på.
Låt oss ta det från början.
Tidigare hemgång accepterades och runt klockan 15:00 så begav jag och min co-driver till bilen för att styra oss bort från arbetskraftens högborg till de lite mer festliga samhället Sundsvall. När jag kom hem så gjorde jag en snabb omstrukturering gällande mitt klädval och tog hissen ner till en väntade taxi, den kommer direkt sa tjejen, verkar troligt sa jag.
Väl nere i tamburen så möter jag en kvinna i medelåldern som stod och väntade på sin mor, modern led av demens och hade svarat i porttelefonen och sagt att hon skulle dyka ner på en gång. Dock så hade det gått fem minuter, och ingen Vallin på våning tre syntes till, hon hade heller inte passerat dottern. Dörren var låst med skjuttillhållarlåset, och således kunde vi slå fast att hon gått ut genom dörren. I källaren fanns hon inte att finna, och jag gick igenom alla sju våningar utan att stöta på henne. Min taxi dök upp och jag fick lämna dottern med den nytillkomna brodern som skulle försöka lösa gåtan, ganska skrämmande och jag skulle gärna vilja veta utgången.
Taxin tog mig till staden där en liten flaska vin tillförskaffades och jag tog mig raskt till bunkern för att lyssna på Plura och mysa lite. Väl här tog jag ett kontroversiellt beslut, jag bestämde mig för att klippa mig, och den fantastiska Ronia skred till verket med allsköns tillhyggen. Resultatet får andra bedöma, men själv är jag nöjd med utgången, det ska Leif GW Persson veta.
Därefter fick vi raska oss till Casinot, ty Pluras Lammgryta stod i beaktning att förtäras, välsmakande var den, det får jag allt säga. Trevligt sällskap, och vi drog ner medelåldern en hel del.
Lagom till kaffet steg så den minst tre meter långa Ulf Elving upp på scenen och hälsade Plura välkommen, det skulle först pratas med Plura som svarade på frågor på finurligt och roligt vis. Men det kändes ändå som att alla väntade på att han skulle dra några låtar, ty det är detta som fått fansen att få upp ögonen för gestalten.
Men där gick vi dessvärre bet, enligt uppgift brann Plura av för att det inte fanns någon som kunde göra soundcheck, och jag tror att jag förstår honom, dock förstår jag inte hur korvryttarna på Casinot kan vara så slarviga.
En bild med mig och Plura, samt en gruppbild fick jg dock med mig och det kändes lite magiskt att vara så nära den store Plura.
Vi bestämde oss efter detta för att dra till Bishops trevliga hak, ty där är maten och ölen bra. Det har jag tidigare provat med min käre far. Men även här visar sig Sverige från sin dubbelmoraliska sida, och jag hatar det.
Jag är 21 år gammal, jag har precis varit på Casinot och tidigare under dagen köpt vin på systembolaget. Jag släpps in på Bishops utan problem, men när ölen skulle köpas fick jag den här i ansiktet. " Jag måste nog legga dig tror jag", sa bartendern. " Inga problem, annars får jag väl inte dricka ölen gissar jag", sa jag. " Jag måste tyvärr neka dig" , sa bartendern och såg lite skamset på mig. " haha va? jag är ju 21 år gammal, i Sverige får man dricka öl ute från 18 års ålder, det måste väl du veta?" , sa jag. " Vi har strikt 23 års policy inom kedjan tyvärr" . Här nånstans tänkte jag starta en scen, jag har varit där och druckit flera gånger förut, så det där med strikt kan han stoppa upp någonstans, för övrigt var det en onsdag, ett städat gäng på sex personer kommer in och ska dricka en öl tillsammans, att man ens orkar neka då är för mig en gåta. Dessutom är det inte olagligt, utan tre års marginal till det. Jag blev så less att jag åkte hem.
Kul att träffa Höglin igen som numera är nordnorsk, och även kul att träffa alla andra såklart.
Nu jobb, vi hörs av.
Det är med kluvna känslor jag författar dessa rader, glädjebägaren smolkades en aning igår, och en episk utgång med Plura i fokus blev inte riktigt så episk som jag hade hoppats på.
Låt oss ta det från början.
Tidigare hemgång accepterades och runt klockan 15:00 så begav jag och min co-driver till bilen för att styra oss bort från arbetskraftens högborg till de lite mer festliga samhället Sundsvall. När jag kom hem så gjorde jag en snabb omstrukturering gällande mitt klädval och tog hissen ner till en väntade taxi, den kommer direkt sa tjejen, verkar troligt sa jag.
Väl nere i tamburen så möter jag en kvinna i medelåldern som stod och väntade på sin mor, modern led av demens och hade svarat i porttelefonen och sagt att hon skulle dyka ner på en gång. Dock så hade det gått fem minuter, och ingen Vallin på våning tre syntes till, hon hade heller inte passerat dottern. Dörren var låst med skjuttillhållarlåset, och således kunde vi slå fast att hon gått ut genom dörren. I källaren fanns hon inte att finna, och jag gick igenom alla sju våningar utan att stöta på henne. Min taxi dök upp och jag fick lämna dottern med den nytillkomna brodern som skulle försöka lösa gåtan, ganska skrämmande och jag skulle gärna vilja veta utgången.
Taxin tog mig till staden där en liten flaska vin tillförskaffades och jag tog mig raskt till bunkern för att lyssna på Plura och mysa lite. Väl här tog jag ett kontroversiellt beslut, jag bestämde mig för att klippa mig, och den fantastiska Ronia skred till verket med allsköns tillhyggen. Resultatet får andra bedöma, men själv är jag nöjd med utgången, det ska Leif GW Persson veta.
Därefter fick vi raska oss till Casinot, ty Pluras Lammgryta stod i beaktning att förtäras, välsmakande var den, det får jag allt säga. Trevligt sällskap, och vi drog ner medelåldern en hel del.
Lagom till kaffet steg så den minst tre meter långa Ulf Elving upp på scenen och hälsade Plura välkommen, det skulle först pratas med Plura som svarade på frågor på finurligt och roligt vis. Men det kändes ändå som att alla väntade på att han skulle dra några låtar, ty det är detta som fått fansen att få upp ögonen för gestalten.
Men där gick vi dessvärre bet, enligt uppgift brann Plura av för att det inte fanns någon som kunde göra soundcheck, och jag tror att jag förstår honom, dock förstår jag inte hur korvryttarna på Casinot kan vara så slarviga.
En bild med mig och Plura, samt en gruppbild fick jg dock med mig och det kändes lite magiskt att vara så nära den store Plura.
Vi bestämde oss efter detta för att dra till Bishops trevliga hak, ty där är maten och ölen bra. Det har jag tidigare provat med min käre far. Men även här visar sig Sverige från sin dubbelmoraliska sida, och jag hatar det.
Jag är 21 år gammal, jag har precis varit på Casinot och tidigare under dagen köpt vin på systembolaget. Jag släpps in på Bishops utan problem, men när ölen skulle köpas fick jag den här i ansiktet. " Jag måste nog legga dig tror jag", sa bartendern. " Inga problem, annars får jag väl inte dricka ölen gissar jag", sa jag. " Jag måste tyvärr neka dig" , sa bartendern och såg lite skamset på mig. " haha va? jag är ju 21 år gammal, i Sverige får man dricka öl ute från 18 års ålder, det måste väl du veta?" , sa jag. " Vi har strikt 23 års policy inom kedjan tyvärr" . Här nånstans tänkte jag starta en scen, jag har varit där och druckit flera gånger förut, så det där med strikt kan han stoppa upp någonstans, för övrigt var det en onsdag, ett städat gäng på sex personer kommer in och ska dricka en öl tillsammans, att man ens orkar neka då är för mig en gåta. Dessutom är det inte olagligt, utan tre års marginal till det. Jag blev så less att jag åkte hem.
Kul att träffa Höglin igen som numera är nordnorsk, och även kul att träffa alla andra såklart.
Nu jobb, vi hörs av.
Känner du hur längtan tar
Hur du sträcker dig och stretar
Bakom varje hög av sand
Finns guld för den som letar
För den som letar
För övrigt anser jag att Sverige är okonsekvent.
Livet börjar här!
Sådärja mitt herrskap, det gick ju vägen, jag lever, jag mår bra!
Man kan ju inte säga att premiären i superettan var något giffarna borde vara nöjda med. Tre poäng är dock alltid tre poäng, och jag väljer att tvärtemot pöbeln vara nöjd med det, istället för att se till alla tillkortakommanden som förkunnades.
Hela premiärdagen började på det trassligaste av vis, ingen ville byta ledig dag, arbetssituationen omöjliggjorde en hemgång av tidigare slag trots idog gäckdrivning med herrarna som skötte spakarna. Inte ens kopierad utter i ett av mailen med allra finaste päls gick hem. Istället fick jag lägga krafterna på att slå nytt personligt rekord i hemkörning, därför skyndade jag mig till bilen för att allt skulle gå smidigare. Gissa om jag tappade plånboken då? Nu antar jag att huvuddelen av läsarna gissar på att jag gjorde det eftersom jag ställde frågan som var ganska ledande. Och ja, jag tappade plånboken, och ytterligare minuter tickade iväg. Men se den snabba färden gick smärtfritt, och när jag så väntade på att Hedberg skulle komma ner och öppna dörren åt mig i den skyskrapa som var tilltänkt som tillhåll innan matchen så får jag se honom komma springade. Med en öl i handen, eufori, lycka, vänskap. Han visste precis vad jag behövde, och tillfället kunde inte varit bättre.
Det vart en kort visit men det var mycket trevligt att träffa gossarna igen, och tillsammans gick med med nervösa sjumilakliv mot arenan.
Vi hamnade efter samförstånd på ståplats, ty fotbollen blir så mycket mer levande då. Brevid oss fann vi två gestalter med uppenbara avsikter att bedriva hat och aggresivitet. Därför påbörjade jag en liten lek, i fel lägen så skrek jag efter ett gult eller rött kort, gossarna som verkade vara ungefär lika insatta i fotboll som Mona Sahlin är gällande etik och moral började då genast skrika okvädningsord med en kraftfull frenesi. Jag tror att jag blev harmynt innan det var färdigt, humorn var total. En av dom använde även ett uttryck jag inte hört på mången dag " FYFAN VAD SOPIGT". Snälla? Det kan man väl inte skrika? " Din jävla slipsknut" hade tillochmed varit bättre.
Hur som haver, efter avslutad match, där Erik Löfgren vägrade gå fram till publiken och tacka för en bra insats, och istället gick in för att avslutad en formodad lunch bestående av anklever eller liknande så gick tillbaka till skyskrapan. Där satte vi i oss delar av förrådet som Hedberg bunkrat upp från det statligt styrde systembolaget.
Men eftersom Backlund skulle jobba så fick vi vika hädan och istället bege oss till mig för att fortsätta lyckan och snacket. Mycket gemytligt var det iallafall, och dagen får tillslut betyget fantastisk.
Ikväll väntar Plura Jonsson som sagt på en annan statligt styrd arena nämnligen casinot, mat och Plura, vänner och sång, en öl och glädje. Jag tror jag vill ha såna här dagar flera dagar irad.
Nu ska vi arbeta lite, ha en bra kväll mitt herrskap, för det tänker jag ha!
Man kan ju inte säga att premiären i superettan var något giffarna borde vara nöjda med. Tre poäng är dock alltid tre poäng, och jag väljer att tvärtemot pöbeln vara nöjd med det, istället för att se till alla tillkortakommanden som förkunnades.
Hela premiärdagen började på det trassligaste av vis, ingen ville byta ledig dag, arbetssituationen omöjliggjorde en hemgång av tidigare slag trots idog gäckdrivning med herrarna som skötte spakarna. Inte ens kopierad utter i ett av mailen med allra finaste päls gick hem. Istället fick jag lägga krafterna på att slå nytt personligt rekord i hemkörning, därför skyndade jag mig till bilen för att allt skulle gå smidigare. Gissa om jag tappade plånboken då? Nu antar jag att huvuddelen av läsarna gissar på att jag gjorde det eftersom jag ställde frågan som var ganska ledande. Och ja, jag tappade plånboken, och ytterligare minuter tickade iväg. Men se den snabba färden gick smärtfritt, och när jag så väntade på att Hedberg skulle komma ner och öppna dörren åt mig i den skyskrapa som var tilltänkt som tillhåll innan matchen så får jag se honom komma springade. Med en öl i handen, eufori, lycka, vänskap. Han visste precis vad jag behövde, och tillfället kunde inte varit bättre.
Det vart en kort visit men det var mycket trevligt att träffa gossarna igen, och tillsammans gick med med nervösa sjumilakliv mot arenan.
Vi hamnade efter samförstånd på ståplats, ty fotbollen blir så mycket mer levande då. Brevid oss fann vi två gestalter med uppenbara avsikter att bedriva hat och aggresivitet. Därför påbörjade jag en liten lek, i fel lägen så skrek jag efter ett gult eller rött kort, gossarna som verkade vara ungefär lika insatta i fotboll som Mona Sahlin är gällande etik och moral började då genast skrika okvädningsord med en kraftfull frenesi. Jag tror att jag blev harmynt innan det var färdigt, humorn var total. En av dom använde även ett uttryck jag inte hört på mången dag " FYFAN VAD SOPIGT". Snälla? Det kan man väl inte skrika? " Din jävla slipsknut" hade tillochmed varit bättre.
Hur som haver, efter avslutad match, där Erik Löfgren vägrade gå fram till publiken och tacka för en bra insats, och istället gick in för att avslutad en formodad lunch bestående av anklever eller liknande så gick tillbaka till skyskrapan. Där satte vi i oss delar av förrådet som Hedberg bunkrat upp från det statligt styrde systembolaget.
Men eftersom Backlund skulle jobba så fick vi vika hädan och istället bege oss till mig för att fortsätta lyckan och snacket. Mycket gemytligt var det iallafall, och dagen får tillslut betyget fantastisk.
Ikväll väntar Plura Jonsson som sagt på en annan statligt styrd arena nämnligen casinot, mat och Plura, vänner och sång, en öl och glädje. Jag tror jag vill ha såna här dagar flera dagar irad.
Nu ska vi arbeta lite, ha en bra kväll mitt herrskap, för det tänker jag ha!
Allt din pappa kan säga nu är, här är vår dialog
Men det börjar här, livet det börjar här
Livet det börjar här för dig och mig
För övrigt hoppas jag få avvika tidigare idag istället!
Jag ser du småler!
Denna rubrik är enbart på begäran från min kollega och kokningsvän Frollick Olsson. Själv tycker jag att den textraden som Fred Åkerström skrivit är bland det värre och sliskigare som någon skrivit i en låt tidigare.
Nu är det knappa 6 timmar kvar till avspark, jag är kvar på jobbet och har just avnjutit en lunch. Det var inte så jag hade tänkt mig uppladdningen inför det som jag längtat så på. Detta år känns som det år som jag längtat allra mest, månne beror det på att min nära vän Erik Löfgren fått förmånen att tillhöra truppen, men även för att det känns så fantastiskt bara.
Hedberg är förhoppningsvis i skrivande stund i full färd med att iscensätta allt vi planerat, och jag å min sida sitter och hoppas till döden om att få avvika tidigare än planerat från arbetsplatsen. Inte för att jag inte trivs här, utan för att jag är så innerligt sugen på att få denna dagen att bli så bra som jag vet att den kan bli. Att dessutom träffa Hedberg och även Backlund som jag inte träffat på hur länge som helst ska bli fantastiskt.
3-0 blir det, så ni vet var ni läste det först, men skit inte i att gå på matchen bara för att ni vet utgången, vi vill ha folkfest och lycka i hela staden, nu kör vi, COME ON!
På onsdag ska jag gå och lyssna på en man som lagt sig mer och mer som bomull kring hjärtat sista åren. Killen som tillsynes kan ha mjöl på näsan, men det är inte mjöl, det kan jag försäkra. Trots att han driver ett matprogram.
Det är givetvis Plura Jonsson jag talar om, och med tillhörande middag samt fina lokaler i form av det statligt ägda gäckdrivningsstället casinot så kan aftonen bli minst sagt njutfull.
Ser ni vilka dagar jag har framför mig? Gud om du finns hjälp till, lite tidigare kan jag väl iallafall få gå, eller håller du på Brage gud?
Nu blir det jobb, vi ses på NP gott folk, rej o reja reja Sundsvall.
"Vår gardin den böljar svagt där solen strömmar.Smaka på det där, brinn i eld för den där textraden Fred.
Långt bakom ditt öga svinner nattens drömmar.
Du drömmer om något fint ,
jag ser du småler."
Nu är det knappa 6 timmar kvar till avspark, jag är kvar på jobbet och har just avnjutit en lunch. Det var inte så jag hade tänkt mig uppladdningen inför det som jag längtat så på. Detta år känns som det år som jag längtat allra mest, månne beror det på att min nära vän Erik Löfgren fått förmånen att tillhöra truppen, men även för att det känns så fantastiskt bara.
Hedberg är förhoppningsvis i skrivande stund i full färd med att iscensätta allt vi planerat, och jag å min sida sitter och hoppas till döden om att få avvika tidigare än planerat från arbetsplatsen. Inte för att jag inte trivs här, utan för att jag är så innerligt sugen på att få denna dagen att bli så bra som jag vet att den kan bli. Att dessutom träffa Hedberg och även Backlund som jag inte träffat på hur länge som helst ska bli fantastiskt.
3-0 blir det, så ni vet var ni läste det först, men skit inte i att gå på matchen bara för att ni vet utgången, vi vill ha folkfest och lycka i hela staden, nu kör vi, COME ON!
På onsdag ska jag gå och lyssna på en man som lagt sig mer och mer som bomull kring hjärtat sista åren. Killen som tillsynes kan ha mjöl på näsan, men det är inte mjöl, det kan jag försäkra. Trots att han driver ett matprogram.
Det är givetvis Plura Jonsson jag talar om, och med tillhörande middag samt fina lokaler i form av det statligt ägda gäckdrivningsstället casinot så kan aftonen bli minst sagt njutfull.
Ser ni vilka dagar jag har framför mig? Gud om du finns hjälp till, lite tidigare kan jag väl iallafall få gå, eller håller du på Brage gud?
Nu blir det jobb, vi ses på NP gott folk, rej o reja reja Sundsvall.
Det fanns en tid för länge sen
när mitt hjärta var av sten
Jag kunde lämna allt och alla
jag bara bytte roll och scen
Nu rullar tårar nerför kinden
när jag kör ut genom Söder Tull
Ikväll ska jag bli full för kärlekens skull
För övrigt anser jag att allt är fantastiskt!
Allt gör mindre ont sen!
Speciellt efter en dubbel alvedon-dos. Men helt utan verk har jag "deffo not" som en vän skulle sagt inte varit idag. Det har liksom legat och gnagt hela dagen i kindbenet, det känns som att någon stått med en bultsax och karvat dagen i ända. Men som sagt, hört skräckexempel gällande just denna typ av "kirugiska" ingrepp och jag måste ha kommit väldigt billigt undan ändå, hittills.
Min kollega Martin Leek berättade bland annat på lunchen att hans far fick hjälp av åtta hårdföra läkare för att få lös tandhelvetet. En annan kollega vid namn Cesar blev sängliggande i tre dagar, jag själv blev förlamad i halva ansiktet i några timmar och blev skonad genom att få sitta på mail istället för att dreggla som en Black Army representant i örat i kunderna.
Något jag inte hade lika flyt med var att ingen av mina kollegor kände lusten att byta ledig dag med mig, vilket gör att det blir en hektisk uppladdning inför matchen imorgon. Det gör lite ont i mig, men vad kan jag väl göra åt det.
Blir iallafall ledig fredag, lördag och söndag istället och det är inte fy skam.
Nu är det bara någon timme kvar på jobbet.
Vi hörs vidare.
För övrigt anser jag att tandläkarna gjorde ett bra jobb!
Min kollega Martin Leek berättade bland annat på lunchen att hans far fick hjälp av åtta hårdföra läkare för att få lös tandhelvetet. En annan kollega vid namn Cesar blev sängliggande i tre dagar, jag själv blev förlamad i halva ansiktet i några timmar och blev skonad genom att få sitta på mail istället för att dreggla som en Black Army representant i örat i kunderna.
Något jag inte hade lika flyt med var att ingen av mina kollegor kände lusten att byta ledig dag med mig, vilket gör att det blir en hektisk uppladdning inför matchen imorgon. Det gör lite ont i mig, men vad kan jag väl göra åt det.
Blir iallafall ledig fredag, lördag och söndag istället och det är inte fy skam.
Nu är det bara någon timme kvar på jobbet.
Vi hörs vidare.
Det smakar plast, rök och sprit i din mun
När du pratar verkar du jättedum, och du är alldeles för ung
Men det får duga i natt för båda vet att
Det här betyder ingenting
För övrigt anser jag att tandläkarna gjorde ett bra jobb!
Innan allt försvinner!
Hej hej.
Igår var det väl ingen dag som jag skulle ranka som nån av mina bättre.
Förutom en helvetiskt usel arbetsdag trots att jag tycker att jag försökte, så gick AIK upp till elitserien. Egentligen så tror jag att det kan vara bra, men ju mer jag tänker på det, desto mer förstår jag hur mycket jag avskyr AIK. Alltid gjort och kommer alltid att göra. Därför känns det mest bara uselt.
Sundsvall Hockey åkte ut ur allsvenskan, och där lär vi inte få se dom på ett långt tag igen, tror jag alltså.
Dessutom lyckades datorn strejka igår igen.
Ingen lyckad dag alltså, och därför tänkte vi börja denna dag på ett mycket bättre sätt.
Hur lätt tror ni det är när man ska till tandläkaren? Först och främst fanns det ingen parkeringsplats, så jag fick hoppas på en ture och parkerade lite olagligt. Den gick faktiskt hem.
Själva ingreppet visade sig bli trassligare än tänkt, hade glömt bort att det var visdomstanden som skulle ryka. -Innan nu någon fler drar skämtet så passar jag på att dra det själv på en gång . Nej jag känner mig inte dummare nu när den är borta.-
Det stora problemet var att tanden satt som sten och den kära sköterskan, båda två var för övrigt väldigt trevliga, tog tillslut beslutet att tanden skulle borras på mitten och ryckas i omgångar. Men detta var ett alltför jobbigt ingrepp och tillslut fick dom försöka bända bort den igen. Jag vet inte, men det kändes iallafall för mig otroligt farligt när sköterskan satte en järnstång mot tanden och la hela kroppsvikten bakom, slinter man där så gissar jag att man har ett hål genom kinden.
Tillslut sa det iallafall klick eller liknande och tanden plockades ut. " Vill du ha tanden med dig hem", frågade sköterskan. Jag vet inte om hon sett mitt personnummer eller om hon trodde att gemene 21-åring var sugen på att han en liten tand hemmavid. Nåväl, nästa grej var ju att jag i detta stadium hade ett halvt ansikte som var helt avdomnat, mycket olustigt var det. Och är det. För det har inte släppt än, 3 timmar senare. Tror ni att det är lätt att prata i telefon när man har ett käkparti som fungerar ungefär lika bra som en plattfisks?
Ingen träning ikväll, dock imorgon väntar träning, för hjärtat. Premiär i Superettan, äntligen! Ska bli fantastiskt.
Nu = jobb.
Ha det bra mina damer och herrar.
Igår var det väl ingen dag som jag skulle ranka som nån av mina bättre.
Förutom en helvetiskt usel arbetsdag trots att jag tycker att jag försökte, så gick AIK upp till elitserien. Egentligen så tror jag att det kan vara bra, men ju mer jag tänker på det, desto mer förstår jag hur mycket jag avskyr AIK. Alltid gjort och kommer alltid att göra. Därför känns det mest bara uselt.
Sundsvall Hockey åkte ut ur allsvenskan, och där lär vi inte få se dom på ett långt tag igen, tror jag alltså.
Dessutom lyckades datorn strejka igår igen.
Ingen lyckad dag alltså, och därför tänkte vi börja denna dag på ett mycket bättre sätt.
Hur lätt tror ni det är när man ska till tandläkaren? Först och främst fanns det ingen parkeringsplats, så jag fick hoppas på en ture och parkerade lite olagligt. Den gick faktiskt hem.
Själva ingreppet visade sig bli trassligare än tänkt, hade glömt bort att det var visdomstanden som skulle ryka. -Innan nu någon fler drar skämtet så passar jag på att dra det själv på en gång . Nej jag känner mig inte dummare nu när den är borta.-
Det stora problemet var att tanden satt som sten och den kära sköterskan, båda två var för övrigt väldigt trevliga, tog tillslut beslutet att tanden skulle borras på mitten och ryckas i omgångar. Men detta var ett alltför jobbigt ingrepp och tillslut fick dom försöka bända bort den igen. Jag vet inte, men det kändes iallafall för mig otroligt farligt när sköterskan satte en järnstång mot tanden och la hela kroppsvikten bakom, slinter man där så gissar jag att man har ett hål genom kinden.
Tillslut sa det iallafall klick eller liknande och tanden plockades ut. " Vill du ha tanden med dig hem", frågade sköterskan. Jag vet inte om hon sett mitt personnummer eller om hon trodde att gemene 21-åring var sugen på att han en liten tand hemmavid. Nåväl, nästa grej var ju att jag i detta stadium hade ett halvt ansikte som var helt avdomnat, mycket olustigt var det. Och är det. För det har inte släppt än, 3 timmar senare. Tror ni att det är lätt att prata i telefon när man har ett käkparti som fungerar ungefär lika bra som en plattfisks?
Ingen träning ikväll, dock imorgon väntar träning, för hjärtat. Premiär i Superettan, äntligen! Ska bli fantastiskt.
Nu = jobb.
Ha det bra mina damer och herrar.
Och Karin slutade prata och for
Tillbaka till sitt flickrum, hem till mor
Och Anders är alltid glad, alltid glad
Det springer råttor bakom ridån på hans estrad
För övrigt anser jag att AIK bör åka ur direkt.
Falling for a bad joke, you love to be the fool.
Adjöken adjö säger vi till musen för den här gången. Känns riktigt tråkigt att karln åker hem, har varit fantastiskt att ha honom inom behagligt avstånd igen. Han är en bra man den där musen och igår spenderades ytterligare en dag i musens sällskap, denna gång med Jonte som wingman.
Efter avslutat arbetsdag drog jag som jag i och för sig berättade igår till Musen för att plocka upp honom, och vi förpassade oss via en bilfärd till Jontes boning där tv-spel väntade.
Det var en hel del trassliga matcher, och skratt i stora lass. Vi pratade mycket om gamla domare, och en av historierna måste återberättas.
Det var en match i medelpadfotbollens division 6 som utspelade sig någon gång för något år sedan. Jonatan Brynielsson som normalt inte lägger så mycket fokus på domaren ( förutom när vi spelar fifa ) ansåg att hans lag blivit skändade när legenden Bosse Kull kraxade bort allt damm han har i halsen och visslade till i pipan för att blåsa straff. Detta för att en stor mörk gestalt löpt rakt in i en Essviksförsvarare. " SOLKLAR STRAFF " . Förkunnade Bosse, vilket fick Jonte att bli Tie Domi förbannad. " FÖRFAN VAD DÅLIGT BOSSE " , skrek Jonte med desperat stämma och bytte ut sig själv för att inte förpassa Bosse till akuten.
När Jonte sedan sitter i omklädningsrummet och har duschat, så tittar han ner i väskan som han håller på att stänga, och säger högt och ljudligt " Fyfan vad jag HATAR Bosse Kull" .Vad Jonte inte visste, var att Bosse Kull stod i dörröppningen. Här kommer Bosse Kull med ett av de roligare svaren i en sådan situation " GÖR INGENTING DET" . Sedan går Bosse, varför han någonsin valde att komma tillbaka är höljt i dunkel.
Det var ganska dålig frenesi på drickandet från de två herrarna igår, undertecknad läppjade på herrarnas groggvirke, medan de blandade ut virket med några centiliter kapten. Men eftersom tv-spelandet drog ut så hemskt på tiden ( inte mig emot ) så kom vi inte iväg förens 01:30, hur själva krogbesöket fortlöpte vet jag inte, men jag såg att Jonte uppdaterat sin facebook vid 6 tiden imorse, så att det blev någon typ av efterfest är inte någon omöjlighet.
Ikväll hoppas jag få besöka min vän Hedberg, men hur det blir med den saken får vi se lite senare.
Tänkte bara vara lite seriös för ett ögonblick ( för övrigt var jag ytterst seriös med min tanke att gå ur svenska kyrkan också). Under senaste veckorna har såväl kvällar som helger spenderats med otroligt goda vänner, och jag kanske är dålig på att säga det, men tycker ändå att jag försöker tänka på det, men jag måste säga att jag otroligt glad att omgärdas av så fantastiskt bra människor dagarna i ända. Och ni vet vilka ni är så slipper vi glömma bort någon, men ni betyder egentligen allt när det kommer till krita. Och det ska ni veta och ni ska dessutom vara glada för att det är så. Nu har jag sagt det.
Vi hörs på.
Efter avslutat arbetsdag drog jag som jag i och för sig berättade igår till Musen för att plocka upp honom, och vi förpassade oss via en bilfärd till Jontes boning där tv-spel väntade.
Det var en hel del trassliga matcher, och skratt i stora lass. Vi pratade mycket om gamla domare, och en av historierna måste återberättas.
Det var en match i medelpadfotbollens division 6 som utspelade sig någon gång för något år sedan. Jonatan Brynielsson som normalt inte lägger så mycket fokus på domaren ( förutom när vi spelar fifa ) ansåg att hans lag blivit skändade när legenden Bosse Kull kraxade bort allt damm han har i halsen och visslade till i pipan för att blåsa straff. Detta för att en stor mörk gestalt löpt rakt in i en Essviksförsvarare. " SOLKLAR STRAFF " . Förkunnade Bosse, vilket fick Jonte att bli Tie Domi förbannad. " FÖRFAN VAD DÅLIGT BOSSE " , skrek Jonte med desperat stämma och bytte ut sig själv för att inte förpassa Bosse till akuten.
När Jonte sedan sitter i omklädningsrummet och har duschat, så tittar han ner i väskan som han håller på att stänga, och säger högt och ljudligt " Fyfan vad jag HATAR Bosse Kull" .Vad Jonte inte visste, var att Bosse Kull stod i dörröppningen. Här kommer Bosse Kull med ett av de roligare svaren i en sådan situation " GÖR INGENTING DET" . Sedan går Bosse, varför han någonsin valde att komma tillbaka är höljt i dunkel.
Det var ganska dålig frenesi på drickandet från de två herrarna igår, undertecknad läppjade på herrarnas groggvirke, medan de blandade ut virket med några centiliter kapten. Men eftersom tv-spelandet drog ut så hemskt på tiden ( inte mig emot ) så kom vi inte iväg förens 01:30, hur själva krogbesöket fortlöpte vet jag inte, men jag såg att Jonte uppdaterat sin facebook vid 6 tiden imorse, så att det blev någon typ av efterfest är inte någon omöjlighet.
Ikväll hoppas jag få besöka min vän Hedberg, men hur det blir med den saken får vi se lite senare.
Tänkte bara vara lite seriös för ett ögonblick ( för övrigt var jag ytterst seriös med min tanke att gå ur svenska kyrkan också). Under senaste veckorna har såväl kvällar som helger spenderats med otroligt goda vänner, och jag kanske är dålig på att säga det, men tycker ändå att jag försöker tänka på det, men jag måste säga att jag otroligt glad att omgärdas av så fantastiskt bra människor dagarna i ända. Och ni vet vilka ni är så slipper vi glömma bort någon, men ni betyder egentligen allt när det kommer till krita. Och det ska ni veta och ni ska dessutom vara glada för att det är så. Nu har jag sagt det.
Vi hörs på.
You have no one on your side, fight your own troubled mind.
And no help to come by, fight your own troubled mind.
För övrigt anser jag att ett skratt förlänger livet med hästlängder.
Fribiljett mot himlen!
Det här inlägget handlar om en man som inte riktigt gjort allsvensk debut, men som står i begrepp att göra det inom kort!
Igår gott folk, så blev man efter idogt groggpåfyllande från musen lite på ärtan. Det hela började med att jag efter avslutad schnitzelmiddag hemmavid dök ner för att hämta nämnd mus vid hans boning. Efter detta begav vi oss till Calan för att avnjuta ett par klunkar rusningsdryck inför stundande stadsbesök. Så långt allt väl och endast vanliga människor i omlopp.
Men strax efter elva så dök det upp en kändis och vi tre som tidigare bara var en samling knegare blev plöstligt fyra med en nästintill adlig gestalt. Det är givetvis Erik Löfgren jag talar om, en av sveriges just nu hetaste mittbackstalanger. Han hade knyckt åt sig familjens bil och styrde oss ner till stadshuset för att avnjuta en spelning med Hästpojken.
Giffarna, sa Erik i dörren och biljettflickan blev nästan fnittrig och började veva med stämpelsvampen på såväl Eriks som mina och musens handleder. -Stiligt, tänkte jag. -Fantastiskt vad medriggad han är, tänkte Musen. - Vilken snitsare, det var en kille med lakrits det där, tänkte pöbeln utanför.
In gled vi på vårt smäckraste manér, och redbullvodkan nästan måste stå på kylning, tänkte jag och mus. Men där gick vi bet, ingen grattedrinkning väntade oss, trots att vi väste giffarna i örat på barpersonalen. Jag provade med Ljungskile också och var nära att åka på en högersving. Så den delen fick basses överfulla kort stå för, ty mitt kort sitter i en bankomat på stan, på egen begäran enligt bankomaten. På ingens begäran, hävdar jag.
Spelningen började vid 00:45 om jag minns rätt, vilket inte är särskilt troligt, och spelningen var bra. Det var den verkligen. Bra tryck, skapligt med folk, dock stor fylla på de flesta håll. Väldigt stor.
Efteråt hände något mycket mäktigt. Den kända talangfulla mittbacken Erik är stor nog för att kunna glida runt på stadshuset och få blickar och nästan klackskor kastade efter sig. När så gitarristen i hästpojken gled förbi så kunde jag inte undgå att föreeviga dessa två stjärnor i en bild. Tänk er att det räcker med att gå på stadshuset för att få hela sin årliga kändiskvot inkasserad på en tiondels sekund, och dessutom få prata med båda stjärnorna.
Tilläggas bör att gitarristen är otroligt lik den gamle högerskytten i NSK John Sundman.
För tillfället har jag precis ätit mig några vårprimörer till förrätt och sedan avnjutit en godare middag och står i begrepp att återigen åka för att hämta basse. För ikväll ska vi till Jonte för att kika el classico och spela lite tv-spel. Dessutom ska dessa två herrar läska sig själva harmynta, själv tar jag som sagt bilen. Det är klass på mig ibland.
Ha en bra kväll mitt herrskap.
Igår gott folk, så blev man efter idogt groggpåfyllande från musen lite på ärtan. Det hela började med att jag efter avslutad schnitzelmiddag hemmavid dök ner för att hämta nämnd mus vid hans boning. Efter detta begav vi oss till Calan för att avnjuta ett par klunkar rusningsdryck inför stundande stadsbesök. Så långt allt väl och endast vanliga människor i omlopp.
Men strax efter elva så dök det upp en kändis och vi tre som tidigare bara var en samling knegare blev plöstligt fyra med en nästintill adlig gestalt. Det är givetvis Erik Löfgren jag talar om, en av sveriges just nu hetaste mittbackstalanger. Han hade knyckt åt sig familjens bil och styrde oss ner till stadshuset för att avnjuta en spelning med Hästpojken.
Giffarna, sa Erik i dörren och biljettflickan blev nästan fnittrig och började veva med stämpelsvampen på såväl Eriks som mina och musens handleder. -Stiligt, tänkte jag. -Fantastiskt vad medriggad han är, tänkte Musen. - Vilken snitsare, det var en kille med lakrits det där, tänkte pöbeln utanför.
In gled vi på vårt smäckraste manér, och redbullvodkan nästan måste stå på kylning, tänkte jag och mus. Men där gick vi bet, ingen grattedrinkning väntade oss, trots att vi väste giffarna i örat på barpersonalen. Jag provade med Ljungskile också och var nära att åka på en högersving. Så den delen fick basses överfulla kort stå för, ty mitt kort sitter i en bankomat på stan, på egen begäran enligt bankomaten. På ingens begäran, hävdar jag.
Spelningen började vid 00:45 om jag minns rätt, vilket inte är särskilt troligt, och spelningen var bra. Det var den verkligen. Bra tryck, skapligt med folk, dock stor fylla på de flesta håll. Väldigt stor.
Efteråt hände något mycket mäktigt. Den kända talangfulla mittbacken Erik är stor nog för att kunna glida runt på stadshuset och få blickar och nästan klackskor kastade efter sig. När så gitarristen i hästpojken gled förbi så kunde jag inte undgå att föreeviga dessa två stjärnor i en bild. Tänk er att det räcker med att gå på stadshuset för att få hela sin årliga kändiskvot inkasserad på en tiondels sekund, och dessutom få prata med båda stjärnorna.
Tilläggas bör att gitarristen är otroligt lik den gamle högerskytten i NSK John Sundman.
För tillfället har jag precis ätit mig några vårprimörer till förrätt och sedan avnjutit en godare middag och står i begrepp att återigen åka för att hämta basse. För ikväll ska vi till Jonte för att kika el classico och spela lite tv-spel. Dessutom ska dessa två herrar läska sig själva harmynta, själv tar jag som sagt bilen. Det är klass på mig ibland.
Ha en bra kväll mitt herrskap.
tänk på det, och tänk på mig när du hugger ner på mig och alkohol är mitt försvar till allt som e och borde va tror du att jag någonsin blir någonting människor blir monster om ingen säger till
För övrigt anser jag att helgjobb inte är så ofantligt farligt!
Om det var gud!
Som krävde betalt av mig, då skulle dryga 3000 kronor kännas okej att slanta ut för att vara en del av den svenska kyrkan, då kanske han kunde tänka sig att hjälpa mig lite då och då. Nu är det väl många som anser att det är just gud som är anledningen till att vi betalar kyrkskatt, men det får ju stå för dem. Vad jag funderar på är av vilken anledning jag ska vara en del av detta spektakel, och lägga delar av mina surt förvärvade på detta varje år?
Ett uttåg ur densamma kan vara att vänta, vi får se hur jag gör med det där.
Som jag berättade imorse så gick jag upp i god tid för att vara en ledig dag, jag hann då med att på min egen begäran ta med fadersgestalten till moderns jobb för att inmundiga en härlig måltid som vi kan kalla lunch. Det var en välsmaklig fiskgratäng med tillhörande kokpära. Vidare så gick vi igenom moderns arbetsplats och skulle morsa på dennes kollegor, nu har modern en ungmö på jobbet som har ett fördelaktigt yttre vilket jag påpekat för min moder en gång. Givetvis var detta inget jag tyckte att hon skulle basunera ut för ungmön, men det var ingenting som min mamma lyckades förstå och slängde iväg några väl valda till denna. En aning tryckt stämning blev det därför när vi högtidligt skakade tass där på kontoret, ett rödlätt skimmer syntes på min kinder.
Ikväll så är det den där hästpojken i Sundsvall, stadshuset har redan nu förberett pöbeln till viss del. Hästpojkens singel " Trummor, orgel och hat" ska spelas enligt stadshuset. Nu heter den förvisso Gitarrer & bas, trummor och hat. Men det kanske inte en lokal som slutit avtal med artisten borde kunna? Det var Filip Denkert som snappade upp detta faktum, och man blir ju vettskrämd över hur folk som jobbar på olika ställen får komma undan så enkelt, med sådana klara felaktigheter som inte är så hemskt svårt att kika upp.
Min vän Erik Löfgren tycker hursomhelst att jag ska gå på den där konserten, och jag tycker att hästpojken är bra, men jag gillar ju inte orgel? Så vi får se.
Nu ska jag försöka städa klart, städa städa var 100e fredag också varje jul, det tycker jag är kul. iodjfiodjfiodsjfds
Ett uttåg ur densamma kan vara att vänta, vi får se hur jag gör med det där.
Som jag berättade imorse så gick jag upp i god tid för att vara en ledig dag, jag hann då med att på min egen begäran ta med fadersgestalten till moderns jobb för att inmundiga en härlig måltid som vi kan kalla lunch. Det var en välsmaklig fiskgratäng med tillhörande kokpära. Vidare så gick vi igenom moderns arbetsplats och skulle morsa på dennes kollegor, nu har modern en ungmö på jobbet som har ett fördelaktigt yttre vilket jag påpekat för min moder en gång. Givetvis var detta inget jag tyckte att hon skulle basunera ut för ungmön, men det var ingenting som min mamma lyckades förstå och slängde iväg några väl valda till denna. En aning tryckt stämning blev det därför när vi högtidligt skakade tass där på kontoret, ett rödlätt skimmer syntes på min kinder.
Ikväll så är det den där hästpojken i Sundsvall, stadshuset har redan nu förberett pöbeln till viss del. Hästpojkens singel " Trummor, orgel och hat" ska spelas enligt stadshuset. Nu heter den förvisso Gitarrer & bas, trummor och hat. Men det kanske inte en lokal som slutit avtal med artisten borde kunna? Det var Filip Denkert som snappade upp detta faktum, och man blir ju vettskrämd över hur folk som jobbar på olika ställen får komma undan så enkelt, med sådana klara felaktigheter som inte är så hemskt svårt att kika upp.
Min vän Erik Löfgren tycker hursomhelst att jag ska gå på den där konserten, och jag tycker att hästpojken är bra, men jag gillar ju inte orgel? Så vi får se.
Nu ska jag försöka städa klart, städa städa var 100e fredag också varje jul, det tycker jag är kul. iodjfiodjfiodsjfds
Och fast jag ofta längtar bort
Är jag kvar här ändå
I den värld som jag känner och begriper
Och fastän vintern är för lång
Och kostymen lite trång
Är det här den värld jag känner och begriper
För övrigt anser jag att vädret är under all tänkbar kritik.
Maybe friday i can, get tickets for the dance!
God morgon, det här är nog någon typ av rekord för undertecknad när det gäller att vara ledig och inte ha något schema för dagen, men detta till trots vara vaken såhär tidigt.
Kroppen har tagit en del stryk efter tre ganska hårda träningspass i veckan, men det känns bra att träna kontinuerligt igen. Missar dock match och träning i helgen då jag har ett arbete att sköta, så kan det vara.
Jag hinner inte skriva så mycket nu insåg jag plötsligt, men är för lat för att radera allting och strunta i att skriva detta. Ska äta lunch med mina kära föräldrar, och tidigare bestämd tid 12:00, har tydligen flyttats, hoppas dom har gäddqueneller på lunchmenyn.
Återkommer.
Won't you tell your dad, "Get off my back"
Tell him what we said 'bout 'Paint It Black'
Rock 'n Roll is here to stay
Come inside where it's okay
And I'll shake you.
För övrigt anser jag att detta nog är det tråkigaste blogginlägg som skapats.
Kroppen har tagit en del stryk efter tre ganska hårda träningspass i veckan, men det känns bra att träna kontinuerligt igen. Missar dock match och träning i helgen då jag har ett arbete att sköta, så kan det vara.
Jag hinner inte skriva så mycket nu insåg jag plötsligt, men är för lat för att radera allting och strunta i att skriva detta. Ska äta lunch med mina kära föräldrar, och tidigare bestämd tid 12:00, har tydligen flyttats, hoppas dom har gäddqueneller på lunchmenyn.
Återkommer.
Won't you tell your dad, "Get off my back"
Tell him what we said 'bout 'Paint It Black'
Rock 'n Roll is here to stay
Come inside where it's okay
And I'll shake you.
För övrigt anser jag att detta nog är det tråkigaste blogginlägg som skapats.
Ingenting är vettigt 03:30.
Hej Kamratposten, jag har ett problem, när jag äter buffé på lunchen blir jag hemskt mätt. Vad kan det bero på? Jag vågar inte fråga restaurangägaren vad det är för deg i maten. Ska jag ta tjuren i hornen eller dra mig tillbaka?
Så skulle jag skriva om jag skulle skicka in ett brev till gamla klassiska kamratposten. Mättheten vet inga gränser, vilket förvisso är bättre än hungern jag kände innan lunchen.
Givetvis hände det en del saker även denna lunch. Buffén på pizzerian har öppet till klockan 15:00. Därför gick vi 14.45 för att hinna dit, men då hade de lyckats plocka bort det mesta, och pizzorna som fanns kvar var äldre än den genomsnittliga åldern på ett gruppboende i syditalien. Därför slänger kälken iväg kommentaren : " hörru du, bränner du på en vesuvio eller?" Pizzabagarn drog efter andan, vilket jag själv också skulle ha gjort om någon tvingade mig att baka en pizza 10 min innan stängning. Då hördes det från en förmodad chef i köket : " VI FIXAR". Sagt och gjort, ett par minuter senare bars pizzan in, men inte till buffén utan till vårt bord. Jag börjar få mer och mer förtroende för denna stads restauranger.
Henrik Schyffert hånade häromsistens härnösand i nåt komediprogram, och in på pizzerian stegade de som bekräftade detta. Två halvtrassliga figurer i runt 25-30 års åldern, som såg ut att ha bott här hela sitt liv ( inget fel i det...) och som med all säkerhet blev föräldrar vid senast 15-års ålder. Detta var iallafall vi övertygade om.
Därefter passerade vid ett gäng ankor av bästa märke, en hel drös med ankor som brukligt vid den där lilla ån som flyter i härnta. Antar att ån som allt annat här heter prismaån. Kan dock inte styrka det, när jag så skulle skrämma en anka tillbaka till ankeborg så började Kälken asgarva. Han tyckte idén var dålig med tanke på att jag lät precis som en anka, och att det enligt kälken är det enda språk som en anka förstår.
Jag vill också rikta stark kritik till Andreas Forsberg som på sin blogg har nån typ av musiklista som drar igång när man ska läsa. Summan av det blir att man dubbelspelar musik och innan man förstår vad det beror på har det drivit en till ett så fantastiskt vansinne att Jackie Arklöv skulle framstå som ett lamm.
Så skulle jag skriva om jag skulle skicka in ett brev till gamla klassiska kamratposten. Mättheten vet inga gränser, vilket förvisso är bättre än hungern jag kände innan lunchen.
Givetvis hände det en del saker även denna lunch. Buffén på pizzerian har öppet till klockan 15:00. Därför gick vi 14.45 för att hinna dit, men då hade de lyckats plocka bort det mesta, och pizzorna som fanns kvar var äldre än den genomsnittliga åldern på ett gruppboende i syditalien. Därför slänger kälken iväg kommentaren : " hörru du, bränner du på en vesuvio eller?" Pizzabagarn drog efter andan, vilket jag själv också skulle ha gjort om någon tvingade mig att baka en pizza 10 min innan stängning. Då hördes det från en förmodad chef i köket : " VI FIXAR". Sagt och gjort, ett par minuter senare bars pizzan in, men inte till buffén utan till vårt bord. Jag börjar få mer och mer förtroende för denna stads restauranger.
Henrik Schyffert hånade häromsistens härnösand i nåt komediprogram, och in på pizzerian stegade de som bekräftade detta. Två halvtrassliga figurer i runt 25-30 års åldern, som såg ut att ha bott här hela sitt liv ( inget fel i det...) och som med all säkerhet blev föräldrar vid senast 15-års ålder. Detta var iallafall vi övertygade om.
Därefter passerade vid ett gäng ankor av bästa märke, en hel drös med ankor som brukligt vid den där lilla ån som flyter i härnta. Antar att ån som allt annat här heter prismaån. Kan dock inte styrka det, när jag så skulle skrämma en anka tillbaka till ankeborg så började Kälken asgarva. Han tyckte idén var dålig med tanke på att jag lät precis som en anka, och att det enligt kälken är det enda språk som en anka förstår.
Jag vill också rikta stark kritik till Andreas Forsberg som på sin blogg har nån typ av musiklista som drar igång när man ska läsa. Summan av det blir att man dubbelspelar musik och innan man förstår vad det beror på har det drivit en till ett så fantastiskt vansinne att Jackie Arklöv skulle framstå som ett lamm.
Det saknas bostäder i Stockholm
Dit jag ska är det högt till tak
Men alla låga tankar finns kvar
Sågar och fäller mig själv
igen, igen, igen och igen
För övrigt anser jag att prisma är ett namn av trassligaste märke!
Hur lyckliga kan vi bli?
Nu har man likt en 80-årig gubbtjyv som stapplar sig till kiosken för att köpa en dosa general lössnus, tagit sig till Wirströms fantastiska sushibar för att avnjuta en frukost/lunch/brunch/middag med min gode vän Hans " hans of claes" Törnqvist.
Även här tillstötte trassel, beställningen jag gjort tidigare hade registrerats som brukligt, dock hade den genomförts på ett helt annat sätt och gjorde att jag fick fel mat.
Då jag var både hungrig och tycker om båda rätterna sa jag att ingen skada var skedd. Men den fina personal svalde inte detta och kom till bordet med lite kompensation vilket visar vilken stil de har på stället. Gott var det i vilket fall.
Jag kom på igår när jag åkte till träningen, att musik som man lyssnar på i bilen blir så otroligt mycket bättre än samma musik i hemmamiljö. Den enda logiska förklaringen till detta måste vara att tillgängligheten i en bil är mycket mer begränsad och således blir man överlycklig om det spelas bra musik i bilen. Har ni någon annan åsikt om det? Eller kan jag för första gången i historien ha rätt?
Jag börjar bli otroligt sugen på att Superettan ska börja, att se Pirkt Löfgren slå långcross på IP ska bli ett sant nöje att beskåda, och iår tror jag verkligen att en uppflyttning kan vara rimligt. Kan inte se ett annat lag i S1 som har ett bättre lag offensivt. Defensivt har det iallafall på träningsmatcherna börjat se bättre ut, och det vore fantastiskt bra för både fans och staden som sådan om GIF gick upp. Speciellt nu när Sundsvall Hockey verkar få respass ur den allsvenska hockeyn.
Mycket mer har vi inte för dagen, det blir jobb hela kvällen lång och sedan får vi se vad som händer.
Ha en njutfull afton mitt herrskap.
För övrigt anser jag att sushi är en fantastisk uppfinning.
Även här tillstötte trassel, beställningen jag gjort tidigare hade registrerats som brukligt, dock hade den genomförts på ett helt annat sätt och gjorde att jag fick fel mat.
Då jag var både hungrig och tycker om båda rätterna sa jag att ingen skada var skedd. Men den fina personal svalde inte detta och kom till bordet med lite kompensation vilket visar vilken stil de har på stället. Gott var det i vilket fall.
Jag kom på igår när jag åkte till träningen, att musik som man lyssnar på i bilen blir så otroligt mycket bättre än samma musik i hemmamiljö. Den enda logiska förklaringen till detta måste vara att tillgängligheten i en bil är mycket mer begränsad och således blir man överlycklig om det spelas bra musik i bilen. Har ni någon annan åsikt om det? Eller kan jag för första gången i historien ha rätt?
Jag börjar bli otroligt sugen på att Superettan ska börja, att se Pirkt Löfgren slå långcross på IP ska bli ett sant nöje att beskåda, och iår tror jag verkligen att en uppflyttning kan vara rimligt. Kan inte se ett annat lag i S1 som har ett bättre lag offensivt. Defensivt har det iallafall på träningsmatcherna börjat se bättre ut, och det vore fantastiskt bra för både fans och staden som sådan om GIF gick upp. Speciellt nu när Sundsvall Hockey verkar få respass ur den allsvenska hockeyn.
Mycket mer har vi inte för dagen, det blir jobb hela kvällen lång och sedan får vi se vad som händer.
Ha en njutfull afton mitt herrskap.
It ain't no use to sit and wonder why, babe
It don't matter, anyhow
An' it ain't no use to sit and wonder why, babe
If you don't know by now
When your rooster crows at the break of dawn
Look out your window and I'll be gone
You're the reason I'm trav'lin' on
Don't think twice, it's all right
För övrigt anser jag att sushi är en fantastisk uppfinning.
The haters!
God morgon. Hur kan han skriva så klockan 13.29 undrar då ni. Jo det är nämnligen så att denna sena kvällsjobbsvecka så är detta den gryende morgontimmen för undertecknad.
Jag har utöver sena arbetspass hela veckan också belönats med en mindre fotskada. Mina nygamla fotbollsskor är av absolut hårdplast. Nästa kevlar, och när en glidtackling stod i beaktning så fastnade jag i plastunderlaget och fick hela kevlarplasten intryck i hälsenan. För er som tror att det är skönt ber jag er söka hjälp, för övriga så kan ni nog förstå att jag är öm idag.
Internettrasslet är ännu inte helt löst, endast till en liten del. Och det finns få saker som retar mig så mycket som när grejer inte fungerar. För er damer som är ute efter någon med tekniska färdigheter så har ni här motsatsen, ni kan väl dock på ren nåder fortsätta att läsa så att jag inte tappar de få närmast sörjande som läser mina inlägg?
Träningen i övrigt igår var väl inget att hänga i någon julgran eller fira nämnvärt på bar mitzvah. Som anfallare så är det inte särskilt vasst att kliva av ett 1.5 timme långt träningspass utan ett avslut på mål. Men det får bli ändring på det tills nästa gång.
Nu ska jag jobba, vi höres.
Jag har utöver sena arbetspass hela veckan också belönats med en mindre fotskada. Mina nygamla fotbollsskor är av absolut hårdplast. Nästa kevlar, och när en glidtackling stod i beaktning så fastnade jag i plastunderlaget och fick hela kevlarplasten intryck i hälsenan. För er som tror att det är skönt ber jag er söka hjälp, för övriga så kan ni nog förstå att jag är öm idag.
Internettrasslet är ännu inte helt löst, endast till en liten del. Och det finns få saker som retar mig så mycket som när grejer inte fungerar. För er damer som är ute efter någon med tekniska färdigheter så har ni här motsatsen, ni kan väl dock på ren nåder fortsätta att läsa så att jag inte tappar de få närmast sörjande som läser mina inlägg?
Träningen i övrigt igår var väl inget att hänga i någon julgran eller fira nämnvärt på bar mitzvah. Som anfallare så är det inte särskilt vasst att kliva av ett 1.5 timme långt träningspass utan ett avslut på mål. Men det får bli ändring på det tills nästa gång.
Nu ska jag jobba, vi höres.
nu leker jag med barn och boll
det regnar och är nästan noll
det regnar och är nästan noll
känns inte särskilt rock'n'roll
För övrigt anser jag att allt är förgängligt.
Medan vi faller!
Fick bli ett till litet inlägg för pöbeln att vältra sig i.
Jag vet att det blivit mycket Mats Alm här, men jag kan inte låta bli. Linda Chens låtsasmamma säger att Mats borde erkänna att han mördade Linda Chen om han vill komma till himlen. Det låter ganska logiskt va? Förutom det föråldrade sättet att tro att himlen finns så finns det väl ganska lite logik i att han skulle få komma till himlen om han erkände att han hade mördat henne? Då om någon gång borde man väl vara ganska självskriven för ett liv i helvetet ( det vill säga bjästa)? Eller är jag ute och cyklar?
På tal om Bjästa måste jag hylla min vän Filip Denkert som dömde ut en dam på subway efter noter då hon sa sig komma från Bjästa. Kvinnan nekade till anklagelser.
Andreas Forsberg ligger bra till för att åka på en hopprundspark, killen skickade från ett oregistrerat mobilnummer ett antal SMS som gjorde mig kraftigt orolig. Jag trodde mig ha fått världens största minneslucka från i helgen då han hade fabricerat ihop ett antal hänelser och gick under psedonym. Tur för honom att han erkände annars skulle jag än idag levt i tron om att allt han skrev var sant.
I övrig tänkte jag ha lagt in lite bilder från mina kollegors besök i helgen, där Hammarström mös i vårt badkar med en öl och ett par kilo badsalt. Men jag tror att jag besparar er den delen av kvällen och istället förkunnar att jag aldrig mer kommer att spela spel som innebär drickning vid torsk. För man kan bi en hel del full vid såna upptäckte jag.
Ikväll ska vi försöka träna, mina ben är inte vad de en gång var.
För övrigt anser jag att kylan borde ge sig av!
Jag vet att det blivit mycket Mats Alm här, men jag kan inte låta bli. Linda Chens låtsasmamma säger att Mats borde erkänna att han mördade Linda Chen om han vill komma till himlen. Det låter ganska logiskt va? Förutom det föråldrade sättet att tro att himlen finns så finns det väl ganska lite logik i att han skulle få komma till himlen om han erkände att han hade mördat henne? Då om någon gång borde man väl vara ganska självskriven för ett liv i helvetet ( det vill säga bjästa)? Eller är jag ute och cyklar?
På tal om Bjästa måste jag hylla min vän Filip Denkert som dömde ut en dam på subway efter noter då hon sa sig komma från Bjästa. Kvinnan nekade till anklagelser.
Andreas Forsberg ligger bra till för att åka på en hopprundspark, killen skickade från ett oregistrerat mobilnummer ett antal SMS som gjorde mig kraftigt orolig. Jag trodde mig ha fått världens största minneslucka från i helgen då han hade fabricerat ihop ett antal hänelser och gick under psedonym. Tur för honom att han erkände annars skulle jag än idag levt i tron om att allt han skrev var sant.
I övrig tänkte jag ha lagt in lite bilder från mina kollegors besök i helgen, där Hammarström mös i vårt badkar med en öl och ett par kilo badsalt. Men jag tror att jag besparar er den delen av kvällen och istället förkunnar att jag aldrig mer kommer att spela spel som innebär drickning vid torsk. För man kan bi en hel del full vid såna upptäckte jag.
Ikväll ska vi försöka träna, mina ben är inte vad de en gång var.
Jag har gått på knä så många år i den här staden
men jag svär att jag hörde Frälsningsarmén sjunga om att lämna allt
bakom sig, första gången jag såg dig
Och jag svär att jag hörde lastbilar från E4:an dundra förbi där utanför
natten vi kysste all skit vi gått igenom här adjö
För övrigt anser jag att kylan borde ge sig av!
Precis som romeo!
God afton!
Den där datorn som jag berättade om, som skulle ta mig tillbaka till delar av mitt sociala nätverk höll i några timmar. Sen började det pipa precis som en polisbil som jagade Mats Alm runt hela europa. Jag ställde mig frågande till min dators beteende tills att jag kände på den och insåg att den var varmare än gemene pizzaugn i stenugnsformat. Den startade förvisso senare, dock utan internet, så den biten får jag nog ta tag i ikväll.
Denna påskhelg vart en helg i vevningens tecken. Jag tror att mina käkar garvats ihjäl under dessa dagar, ett skämt om den stora anfallaren Luca Toni fick en eskalerande effekt och Luca var söndagens ledord när en utgång av episka mått skred i verket. Otroligt roligt att träffa musen igen och att lira tv-spel medans alla påskens slattar åkte ner i den som vanligt törstiga strupen. Något som inte var lika roligt var det faktum att jag insåg att det var löpträning på måndagskvällen, det har vi så att säga känt av idag i benen.
Något otroligt roligt som hände i fredags måste också återberättas. Mina kamrater Hampus Olsson, Dennis Andersson och någon till som jag glömt bort. Nej föresten, Ludvig Berseije var det nog. Stod utanför subway när jag och Håkansson kom ut därifrån med två av västvärldens starkaste mackor. Vi surrade lite när en ( vad vi tror) jordanier dök förbi, glad i hågen. Han går fram till Hampus som för dagen var prydd i en skräddarsydd kavaj som satt som en filadeg runt kroppen. Stilig i vanlig ordning fick han jordaniern att visa intresse. Jordaniern klev fram till Hampus och sa " If i was a girl, i would take you home and fuck you little, hehehehe yeah? yeah?" Hampus blev här väldigt orolig och såg i det närmaste förskräckt ut. Tankarna såg ut att ligga nånstans mellan att fly landet eller att ge på nämnde jordanier en lakritsbåt. När så Hampus började förflytta sig ifrån oss i folkmassan löpte jordaniern efter och rykte i Hampus. Jag tror aldrig att jag skrattat så mycket, jag fick otroligt ont i magen och käkarna påminde om en nypundad Christer Pettersson med hammockkäke. Han har, så att säga fått höra det där litegrann efteråt.
I lördags var mina kompanjoner från härnta, Anders och Kälken hos mig, och det var mycket trevligt!
Vill tacka, Hammarn, Luca Håkansson, Kälken, Musen, Jonte, Salle och en hel del andra för en fantastisk påsk, och på egen begäran väljer jag att se den som något av de bästa dagarna utgångsmässigt på mången år.
Nu börjar vardagslunken igen, och på nåt sätt känns det skönt.
Den där datorn som jag berättade om, som skulle ta mig tillbaka till delar av mitt sociala nätverk höll i några timmar. Sen började det pipa precis som en polisbil som jagade Mats Alm runt hela europa. Jag ställde mig frågande till min dators beteende tills att jag kände på den och insåg att den var varmare än gemene pizzaugn i stenugnsformat. Den startade förvisso senare, dock utan internet, så den biten får jag nog ta tag i ikväll.
Denna påskhelg vart en helg i vevningens tecken. Jag tror att mina käkar garvats ihjäl under dessa dagar, ett skämt om den stora anfallaren Luca Toni fick en eskalerande effekt och Luca var söndagens ledord när en utgång av episka mått skred i verket. Otroligt roligt att träffa musen igen och att lira tv-spel medans alla påskens slattar åkte ner i den som vanligt törstiga strupen. Något som inte var lika roligt var det faktum att jag insåg att det var löpträning på måndagskvällen, det har vi så att säga känt av idag i benen.
Något otroligt roligt som hände i fredags måste också återberättas. Mina kamrater Hampus Olsson, Dennis Andersson och någon till som jag glömt bort. Nej föresten, Ludvig Berseije var det nog. Stod utanför subway när jag och Håkansson kom ut därifrån med två av västvärldens starkaste mackor. Vi surrade lite när en ( vad vi tror) jordanier dök förbi, glad i hågen. Han går fram till Hampus som för dagen var prydd i en skräddarsydd kavaj som satt som en filadeg runt kroppen. Stilig i vanlig ordning fick han jordaniern att visa intresse. Jordaniern klev fram till Hampus och sa " If i was a girl, i would take you home and fuck you little, hehehehe yeah? yeah?" Hampus blev här väldigt orolig och såg i det närmaste förskräckt ut. Tankarna såg ut att ligga nånstans mellan att fly landet eller att ge på nämnde jordanier en lakritsbåt. När så Hampus började förflytta sig ifrån oss i folkmassan löpte jordaniern efter och rykte i Hampus. Jag tror aldrig att jag skrattat så mycket, jag fick otroligt ont i magen och käkarna påminde om en nypundad Christer Pettersson med hammockkäke. Han har, så att säga fått höra det där litegrann efteråt.
I lördags var mina kompanjoner från härnta, Anders och Kälken hos mig, och det var mycket trevligt!
Vill tacka, Hammarn, Luca Håkansson, Kälken, Musen, Jonte, Salle och en hel del andra för en fantastisk påsk, och på egen begäran väljer jag att se den som något av de bästa dagarna utgångsmässigt på mången år.
Nu börjar vardagslunken igen, och på nåt sätt känns det skönt.
Och alla bara pratar
"är det sant" och "jag har hört om dig"
Jag kommer aldrig tillbaka hit igen
Neonskyltar på gatorna
sänder ljus till mig och skatorna
Alla dansar, och jag tänker
är du också själv?
Var är du ikväll..
För övrigt anser jag att det borde vara mer påsk åt folket !
Får aldrig tro!
Att även om man dricker i väldigt måttliga mängder, att man då skulle vara försonad från att bli bakis. Nu har jag inte mått så dåligt att jag inte vetat vart ska jag ska ta vägen idag, och pizzan som jag och min vän Erik Boman sopade i oss på den närbelägna kvarterskrogen hjälpte nog till att få ner själva bakiskänslan en aning. Men detta till trots så har jag mått rätt uselt idag.
Min vän och kamrat Hans Törnqvist, ringde idag, och lyssna nu. HAN ringde MIG för att han visste att JAG hade problem med MIN dator, och att han hade lite tid över då han var i sundsvall, och undrade om jag ville att han skulle komma och hjälpa mig med den. Det är en vän av stor klass och det är fantastiskt uppskattat. Nu funkar den som om den vore nyutskickad från mediamarkts tyskägda nazistlager. Stort är ordet, eller grande som verkar vara inne att säga i denna stad.
Igår så löpte vi lite i hagakvarteren och det var hur jobbigt som helst. Därefter såg vi (Jag Boman och Grundberg) en sjuk Liverpool-match där de svenska domarteamet skämde ut sig fullständigt. Och då tänker jag inte i första hand på straffarna, som båda var solklara. Däremot på den första straffen så får de en sjuk frispark innan, Insua får ett gult kort för något ingen vet. Babel får ett rött kort för att han står upp för Torres som blev nersparkad bakifrån, och killen som sparkade fick ett gult.
Ge fan i att skicka dit svenska domarteam, dom skämmer ut landet. Det är pinsamt för oss övriga, det försvarar verkligen inte att folk skickar in grejer på planen i riktningen mot dessa sopor, men jag förstår tanken.
Därefter drack vi några öl, och gav oss ner på staden. Ganska märklig utgång, men trevlig och den hade sin charm.
Vad det blir ikväll vet jag inte alls, många bollar i luften, och samtidigt ingen riktig plan. Vi lär väl se vad kvällen slutade med.
Ha det så bra i påsk gott folk, ty påsksnapsen är viktigare än godiset. Men det där kan ni ju redan.
För övrigt anser jag att påsken inte är så viktig.
Min vän och kamrat Hans Törnqvist, ringde idag, och lyssna nu. HAN ringde MIG för att han visste att JAG hade problem med MIN dator, och att han hade lite tid över då han var i sundsvall, och undrade om jag ville att han skulle komma och hjälpa mig med den. Det är en vän av stor klass och det är fantastiskt uppskattat. Nu funkar den som om den vore nyutskickad från mediamarkts tyskägda nazistlager. Stort är ordet, eller grande som verkar vara inne att säga i denna stad.
Igår så löpte vi lite i hagakvarteren och det var hur jobbigt som helst. Därefter såg vi (Jag Boman och Grundberg) en sjuk Liverpool-match där de svenska domarteamet skämde ut sig fullständigt. Och då tänker jag inte i första hand på straffarna, som båda var solklara. Däremot på den första straffen så får de en sjuk frispark innan, Insua får ett gult kort för något ingen vet. Babel får ett rött kort för att han står upp för Torres som blev nersparkad bakifrån, och killen som sparkade fick ett gult.
Ge fan i att skicka dit svenska domarteam, dom skämmer ut landet. Det är pinsamt för oss övriga, det försvarar verkligen inte att folk skickar in grejer på planen i riktningen mot dessa sopor, men jag förstår tanken.
Därefter drack vi några öl, och gav oss ner på staden. Ganska märklig utgång, men trevlig och den hade sin charm.
Vad det blir ikväll vet jag inte alls, många bollar i luften, och samtidigt ingen riktig plan. Vi lär väl se vad kvällen slutade med.
Ha det så bra i påsk gott folk, ty påsksnapsen är viktigare än godiset. Men det där kan ni ju redan.
Fast jag inte sett dig på så länge
Tänker jag på dig ibland
Det var nånting som fastnat på mig
nåt som aldrig helt försvann
Fanfanfan det skulle varit du
För övrigt anser jag att påsken inte är så viktig.
Du är som ett gammalt skämt!
Jag berättade att vi blev lurade upp på podiet imorse. Nu var det min tur, och det gick faktiskt vägen. Mitt usla knep om att skicka ut ett massmail till teamet om att ett stort programbolag skulle komma och hålla ett möte med oss klockan 14:00 gick hem! Hur nu någon kunde gå på det när raden " han ska också försvara sitt något tvivelaktiga beteende vid det tidigare mötet" fanns med, är en gåta som inte ens dvärgarna i fångarna på fortet kan lösa. Men roligt, det var det.
Andreas Kjellin har dessutom bjudit på en kommentar av otroligt stor humor. Han berättade att han var väldigt trött igår, och att han la sig tidigt. Plötsligt blev han dock väckt av sin mobiltelefon, hans tjej ringde och denna konversation utspelade sig: " "HEJ VAD GÖR DU? D :""mghlsfhkfmh-....sooverr...." "Jahaaaaaa....låg du och sov?"
"Nej jag staplade kappla i köket och lyssnade på Dschingis khan".
Jag lovar dyrt och heligt att jag skrattade i 10 minuter efter detta, dock är karln lite arg nu, för att jag raserade nån typ av konst som han gjort i form av en hög spelmarker. Men går nog över, får vi hoppas. Ty mannen ska för första gången ta sig utanför härnösands gränser och bli introducerad till det galna livet med fylla och slagsmål. För idag lever han i en en liten hydda med sina två föräldrar och ber bordsbön, och dricker endast heligt vatten från en gyllene brunn i Andorra.
Vissa saker där är inte helt sanna, men det var konversationen iallafall.
Rasten lackar mot sitt slut, vi hyres.
Andreas Kjellin har dessutom bjudit på en kommentar av otroligt stor humor. Han berättade att han var väldigt trött igår, och att han la sig tidigt. Plötsligt blev han dock väckt av sin mobiltelefon, hans tjej ringde och denna konversation utspelade sig: " "HEJ VAD GÖR DU? D :""mghlsfhkfmh-....sooverr...." "Jahaaaaaa....låg du och sov?"
"Nej jag staplade kappla i köket och lyssnade på Dschingis khan".
Jag lovar dyrt och heligt att jag skrattade i 10 minuter efter detta, dock är karln lite arg nu, för att jag raserade nån typ av konst som han gjort i form av en hög spelmarker. Men går nog över, får vi hoppas. Ty mannen ska för första gången ta sig utanför härnösands gränser och bli introducerad till det galna livet med fylla och slagsmål. För idag lever han i en en liten hydda med sina två föräldrar och ber bordsbön, och dricker endast heligt vatten från en gyllene brunn i Andorra.
Vissa saker där är inte helt sanna, men det var konversationen iallafall.
Rasten lackar mot sitt slut, vi hyres.
”Men lilla gubben hur är det fatt? Du fattar väl att du måste stå upp
Och slå tillbaks annars kommer dom aldrig låta dig va”
För övrigt anser jag att det ska bli fantastiskt att vara ledig!
Kom hem till mig!
Igår ja, vad hände då? Jo en lill-sittning på Olearys bowling var precis vad som hände. Till toner av missriktade klot som fastställde en förödmjukande bild på skärmen som förkunnade att ytterligare en "gutterball" för de trassliga bowlarna var ett faktum, samt även ett airhockey spel en armlängd ifrån bordet så spenkades det på fotboll. Och vilken fotboll sen! Djurgården-BP var hysteriskt....dålig. Katastrof är ett milt uttryck, Djurgården hade inte ens något som liknade ett eget spel, och planen ska vi inte ens prata om, för jag tänker inte sitta och hylla planen för att den hade några gröna grässtrån som vissa verkade tycka var en framgång av episka mått.
Däremot Arsenal-Barcelona, där hade vi matchernas match. Arsenal som självutnämnt är världens bästa lag på att just spela spelet fotboll var dock bedrövligt dåliga i första halvlek. Men man kanske får förstå det när laget på hemmaplan ställde upp med en anfallare, och inte vilken som helst, utan Nicklas Bendtner. Det innebär trassel vilka man än möter. Zlatan var i mitt tycka en av de absolut bästa på planen, och han lyckades föra barca till en rättvis 2-0 ledning. Nu fick Arsenal ett slumpmål och en straff tilldömd sig som var så sjuk att man vill gråta. Men det borde inte innebära några problem för Barcelona, dessutom behöver dom inte Puyol i returen eftersom Arsenal ändå inte har något att anfalla med för dagen.
Efter avslutad fotbollsmatch åkte jag och Calan hem till mig en sväng och satt och snackade om hur dåligt allt som går på tv är medan vi smuttade på varsin liten läskeblask.
Ikväll kommer jag att befinna mig i en bergssluttning öå hagas vidder, då det där jag tidigare pratat om ska gå av stapeln, nämnligen löpträning. Tråkigt är inte bara ordet, utan även en underdrift.
Men efter denna arbetsdag är jag ledig, och det ska bli fabulöst skönt att få vila upp sig några dagar, trots att utbrottet imorse var nära, då vår chef lurade oss till månen genom att säga att det var beordrad övertid för samtliga minst en dag under påsken. dsijdfaifjrjkeorkefa var den spontana reaktionen från underhuggarna, tur för honom att han skämtade.
Däremot Arsenal-Barcelona, där hade vi matchernas match. Arsenal som självutnämnt är världens bästa lag på att just spela spelet fotboll var dock bedrövligt dåliga i första halvlek. Men man kanske får förstå det när laget på hemmaplan ställde upp med en anfallare, och inte vilken som helst, utan Nicklas Bendtner. Det innebär trassel vilka man än möter. Zlatan var i mitt tycka en av de absolut bästa på planen, och han lyckades föra barca till en rättvis 2-0 ledning. Nu fick Arsenal ett slumpmål och en straff tilldömd sig som var så sjuk att man vill gråta. Men det borde inte innebära några problem för Barcelona, dessutom behöver dom inte Puyol i returen eftersom Arsenal ändå inte har något att anfalla med för dagen.
Efter avslutad fotbollsmatch åkte jag och Calan hem till mig en sväng och satt och snackade om hur dåligt allt som går på tv är medan vi smuttade på varsin liten läskeblask.
Ikväll kommer jag att befinna mig i en bergssluttning öå hagas vidder, då det där jag tidigare pratat om ska gå av stapeln, nämnligen löpträning. Tråkigt är inte bara ordet, utan även en underdrift.
Men efter denna arbetsdag är jag ledig, och det ska bli fabulöst skönt att få vila upp sig några dagar, trots att utbrottet imorse var nära, då vår chef lurade oss till månen genom att säga att det var beordrad övertid för samtliga minst en dag under påsken. dsijdfaifjrjkeorkefa var den spontana reaktionen från underhuggarna, tur för honom att han skämtade.
Sommar'n miste lite av sin fägring
Solen miste lite av sin glans
När det, vi hade hoppats på
föll ihop och gick i kras
var det nästan som om glädjen inte fanns
Nu säger du att inget har nå'n mening
att det enda, du vill ha är lugn och ro
Men vi kommer aldrig vidare
om vi lutar oss tillbaks
Så kom hem till mig så gör vi nå't ihop
För övrigt anser jag att aprilskämt är något förlegat, men har dock lyckats lura pappa redan.
