martinssonjohan

Det var precis denna typ av tankar vi hade igår när regnet återigen besökte Härnösand. Detta antagligen för att stilla min heta läskarkänsla som översköljde mig. Men som så ofta förr trotsade man alla tecken från gud och Carlos formligen löpte till systemet 12 minuter innan stängning och kom över en ansenlig summa skumhattar.
Vi valde att efter jobbet bege oss hem för att äta och sedan låta tröttheten för ett ögonblick ta över våra kroppar där vi skrattandes tog oss an filmen Happy Gilmore som är lika bra varje gång.
Men snart insåg vi att alkohol behövdes för att liva upp oss lite och satte genast tänderna i den första hatten.
Efter att ytterligare en man anslutit till våran skara så drag vi raskt upp återstoden av våra inköpta rusdrycker och begav oss ut i Härnta natten. Sicken ansamling människor det var ute skulle de visa sig. En hel drös med folk trängdes på fuskbygget Gennys och efter att Carlos och hans fästmö tyckte sig ha fått nog av vad Härnta hade att erbjuda, valde jag min vana trogen att fullfölja läskningen och löpa linan ut. Jag och den 4e mannen Erik begav oss med klanderfri gångstil till Svenssons där vi genast gav oss i kast med betydligt starkare drycker än skumhattar.
Efter detta så tog jag via en annan kollega ( Ja det finns bara folk från ComHem i staden) mig till den ack så kända minikrogen för en pizza. Efter denna festliga avslutning stövlade jag hemåt, vid 3 tiden. Trodde jag, uppdateringar under dagen har visat att klockan var strax efter 4. Denna felbedömning har kanske bidragit till att jag inte varit så trött idag, då jag trott mig ha sovit en timme mer än vad jag egentligen har.

Några anekdoter från kvällen:

* Jag stod i kön till toaletten som god tvåa, då en man kommer ut från toaletten kollar undrande på mig och kläcker ur sig " Ska man alltså pissa på en toalett med söndersparkad dörr?" I och med att jag varken kände mig skyldig till den söndersparkade dörren eller för den delen kände till huruvida reglementet stödde denna tes så sa jag " jag kan passa dörren medans du är där inne om du vill" Sagt och gjort, där stod jag. Mannen kommer ut och jag tycker mig förtjäna ett tack vilket jag nämner för mannen som då undrar vad jag vill ha. Ett tack räcker säger jag artigt. Mannen erbjuder sig då att bjuda på en liten shot i baren. Tacksamt går vi således mot baren efter att ha besökt den söndersparkade toaletten och säger att " Här är jag". " Det är inte du" Kläcker mannen ur sig, efter många försäkringar om att det trots allt var jag som passade mannens toalettdörr fick jag mig en 4a minntu, och tackade för mig med en ryggdunkning.

* Jag och Erik är två inbitna fotbollsälskare och träffade på en man vi trodde kunde en hel del. Detta på grund av att han med skön dialekt talade fin engelska och utgav sig för att vara Arsenalfan. Nu kan vi inte säga att det går ihop, att kunna mycket och vara Arsenalsupporter, men detta till trots så spetsade vi våra språkkunskaper och utbytte en hel del åsikter med mannen. Saken var bara att han plöstligt fick ta svenskan till hjälp när orden inte räckte till på engelska. Vi hade alltså blivit lurade. Mannen talade fläckfri svenska och jag och Erik lommade snopna och besvikna ifrån mannen.

Ikväll ska jag åka tillbaka till Sundsvall, och trots fint värdskap av paret Carlos och Aram så känner jag att det trots allt ska bli skönt att komma hem.

På återseende, gott folk. Och glöm inte att det är fotboll på tv.

Åt helvete med himlen.
Om ni inte släpper in mig.
Jag höll stadigt men jag tappade taget.
Och det var långt ner...

För övrigt anser jag att det är märkligt att solen nu lyser i Härnta.

Trodde vi ja, 1-1 mot Mjällby får man ändå vara nöjd med, även fast 2-0 av Hannes nog hade stängt matchen. Sundsvall har en av de bättre trupperna i superettan och kommer med stor sannolikhet att klara av detta. Om ni frågar mig, det vill säga.

Igår förtärde jag och Carlos och hans dam lite vin och åt en finare middag. Några missöden medföljde givetvis efter detta spektakel. Nummer 1. Vid cirka 01.00 beställde vi en jätte familjepizza med dubbla såser på sidan om. En så att säga klassiker, men såserna på sidan. När jag bär ut pizzan tappar jag den ena såsen under bilen och två såser blev genast en sås. Sjukt irriterande. När vi senare satt och skulle dricka en pilsner efter detta så vart vi plöstligt trött, eller carlos blev trött och således gick alla och la sig. Carlos överfulla odruckna öl stod på bordskanten, och mitt i natten så ramlar en kudde från soffan ner på min fot, som sprattlar till och spiller ut ölen över hela bordet. Mina rikskuponger, min hundralapp och en massa annat blev blött och fick en pikant doft av öl. Ruskigt kokandes fick jag städa upp detta trött som en lemur och törstig som en honkatt efter utebliven kvällsmjölk.

I helgen kommer jag att befinna mig på kontoret för jobb, tack vare min bordsgranne Andreas känns detta inte så jobbigt, det är en trevlig karln att bedriva gäck med på dagarna. För tillfället känns det skönt att sitta inne på jobbet då regnet fullkomligt översvämmar gator ( tänkte skriva torg också, men kom på att jag är i Härnösand och att ord som torg vore en överdrift i paritet till denna stad). Monsunregn i dess rätta bemärkelse med andra ord.

Lars Winnerbäck har för övrigt återigen skrivit en fantastisk låt, jag får liksom ingen ordning. Man blir inte förvånad längre, karln har inte skrivit en dålig låt. http://www.youtube.com/watch?v=DUpS7ZChYzo .

Nu tar vi och jobbar litegrann.

Gott folk, ta hand om er och era medmänniskor. Själv är jag förövrigt fundersam över vissa människors sätt att försöka föra dialoger. Men det får bli ett senare avsnitt.

Jag kom på mig själv med att undra för ett ögonblick, om du var på väg hit eller härifrån.
 Det tysta ekot är av ett slag för sig.
Det kommer ensamt om det är nåt att ha.
Vad du gör ta inga råd från mig.
Jag vet, dom fungerar inget bra..

För övrigt anser jag att regnet öser ner!

Var med om något mycket lustigt idag när jag strosade på gatorna i härnösand. Det var en diskussion två lodisar emellan.
" Hörru du Nisse, den där pipan du lånade av mig för ungefär ett år sen, för du hade inget att röka ur. Vart är den? Den kostade 230 kronor, vart är pipan?"

Jag höll på att garva mig själv harmynt.

I helgen gick inte resultaten mina favoritlags väg. Liverpool torskade rättvist, iofs var jag inte jätteförvånad, en hel del skador, samtidigt som jag tror att Tottenham kan gå bra iår. Som man iofs trott de senaste 3 åren men ändock. Förvisso skulle vi haft minst en straff i slutet, men det var väl en sån dag. En dålig match och inte mycket att skylla på. Även Giffarna förlorade och lyckan kändes långt borta. Kokningen efter Liverpools torsk var faktiskt total, sen lugnade jag mig lite efter att ha sett den fantastiska filmen Offside.

Kommer att spendera veckan hos Carlos i Härnösand, det blir smidigast och trevligt så. Ikväll ska vi kicka lite boll är det tänkt.

Nä finns inte mycket att skriva, helgen blev sådär får jag medge, hade inga vänner som ville gå ut med mig i lördags, vilket ledde till en lugn kväll hemma med gurken och nån flaska vin. Och gurken, det är han som vinner vinner, och som är en qvissling som slår mina rekord på alla spel på Facebook. Närmare beskrivning behövs inte. Kokningen är total.

Jag letar mönster i gatan.
Ibland så ser jag nåt system.
Ibland så ser jag vart jag skulle.
Ibland så ser jag bara sten...

För övrigt anser jag att pipor för 230 kronor bör återlämnas.

Välkommen tillbaka Johan, stora tack Johan.

Jag är tillbaka i verkligheten och i de normala rutinerna. Fantastiskt känns det, vilket känns märkligt att säga. Eller nej det gör det kanske inte, men det är inte var dag man önskar sig tillbaka till arbetsbänken i vanliga fall. Men nu känns det riktigt bra.

Anledningen till att skriften på denna blogg uteblivit under ett tag är för att jag varit sjuk under nästan 2 veckor. Det finns således inte så mycket att berätta, och jag besparar mina medmänniskor med detaljer om min sjukdom då jag inte anser att det skapar något gott hos er.

Jag har precis, ja jag tänkte säga avnjutit en hamburgare. Men den avnjöts inte utan åts mest i frustration för att vi var på Prisma som jag numera har väldigt svårt för. Det är en minst sagt luggsliten restaurang som varken med stil klass eller särskilt bra mat bjuder på något man inte varit med om förut. Dessutom var tonfisken på min senaste pizza inte ens i närheten värt att mata pirkts katt Molina med.

Det mesta i livet känns ljust för tillfället, premier league drar igång, jobb har man, och jag är sånär som på frisk. Och då är det väl synd att klaga, får jag allt säga.

Ikväll ska nog Kallberg försöka smita förbi hos mig för ett smärre sällskap, efter två misslyckade försök, två dagar irad.
Får se vad vi tar oss för, men en kopp kaffe torde vara inblandad.

Här ska jag delge en hemskt rolig video som jag tycker mycket om, då den är lustig. Så att det förslår.: http://www.youtube.com/watch?v=_BE7aB4rUVs

Nu ska jag jobba lite, men välkommen tillbaka i bloggvärlden och för all del även den vanliga världen. Tack Tack.

Gick själv och pep men ville spela; jävla sommar, folk bortresta.
 Men en räddare i nöden fanns det.
Pepp på allting utom livet, värsta snällaste geniet.

För övrigt anser jag att livet är mer värt att leva när den engelska fotbollen drar igång!