I'll see you soon!
Alltså nu!
Fantastisk lördag igår, egentligen hade den allt man kan begära.
Det hela började som sagt med ett stan besök för att göra några tips, ganska tråkig tipslördag med dålig utdelning. Men det gjorde faktiskt ingenting igår, för resten av dagen är bara ett myller av trevliga saker. Timrå besöktes för hockey, timrå vann hockeymatchen. Timrå spelade mycket bra hockey, Timrå var värd segern och ölen i baren var bara början på en dag som kanske är en av de bästa uppläggsmässigt på hemskt lång tid. Efter att vi varit på hockey såg man till att vi fick lite krubb i kistan som var väldigt barskrapad, och vad passade bättre än lite oxfilé. Givetvis var det mer ett betvingat måste när man umgicks med Erik som inte nöjer sig med vad som helst.
Efter detta begav vi oss snabbt till Erik för att han skulle få byta om, och är man hos en syndikat-familj likt eriks, i ett hus enbart bestående av kvalitetsgrejer såsom comhems 50 mbit bredband och i princip alla comhems kanaler som finns att tillgå, då får man givetvis ett bättre glas rött när man sitter i soffan och väntar på att syndikat-barnet tar på sig sina allra finaste gå bort kläder.
Så fort glaset var i, så kom en man som gav dykskotten ett ansikte, Ludvig den förste och hans kompanjon Bale Sylvester Sunday och hämtade oss. För att bara en halvtimme senare parkera bilen i kvissleby av alla ställen för att en enligt papperet på dörren besöka en vip-förfest . Och vip kan man allt säga att det var, bland brandbilar, med jacuzzi och bastu skulle vi inmundiga våra rusdrycker. Det vart en bra förfest, och fyllan var faktiskt ganska stor.
När vi tagit oss in till stan, så bestämde oss jag och Erik för att gå på aveny och bevittna Bo Kaspers Orkester, en riktigt bra spelning får sägas. Detta trots att jag och Erik drog ner ålderssnittet ungefär hur mycket som helst. Samt att vi var överlägset fullast på stället, men det var hemskt trevligt. Erik var dock nära att inte komma in, då han bedrev dryghet lite väl långt med kassörskan, men till slut så gick de vägen.
Kvällen avslutades på stadshuset, där möten med diverse personer utgjordes och en del av dessa som var bättre än andra, så att säga.
Nu blir det Liverpool-Everton och ikväll väntar en trevlig middag.
Fantastisk lördag igår, egentligen hade den allt man kan begära.
Det hela började som sagt med ett stan besök för att göra några tips, ganska tråkig tipslördag med dålig utdelning. Men det gjorde faktiskt ingenting igår, för resten av dagen är bara ett myller av trevliga saker. Timrå besöktes för hockey, timrå vann hockeymatchen. Timrå spelade mycket bra hockey, Timrå var värd segern och ölen i baren var bara början på en dag som kanske är en av de bästa uppläggsmässigt på hemskt lång tid. Efter att vi varit på hockey såg man till att vi fick lite krubb i kistan som var väldigt barskrapad, och vad passade bättre än lite oxfilé. Givetvis var det mer ett betvingat måste när man umgicks med Erik som inte nöjer sig med vad som helst.
Efter detta begav vi oss snabbt till Erik för att han skulle få byta om, och är man hos en syndikat-familj likt eriks, i ett hus enbart bestående av kvalitetsgrejer såsom comhems 50 mbit bredband och i princip alla comhems kanaler som finns att tillgå, då får man givetvis ett bättre glas rött när man sitter i soffan och väntar på att syndikat-barnet tar på sig sina allra finaste gå bort kläder.
Så fort glaset var i, så kom en man som gav dykskotten ett ansikte, Ludvig den förste och hans kompanjon Bale Sylvester Sunday och hämtade oss. För att bara en halvtimme senare parkera bilen i kvissleby av alla ställen för att en enligt papperet på dörren besöka en vip-förfest . Och vip kan man allt säga att det var, bland brandbilar, med jacuzzi och bastu skulle vi inmundiga våra rusdrycker. Det vart en bra förfest, och fyllan var faktiskt ganska stor.
När vi tagit oss in till stan, så bestämde oss jag och Erik för att gå på aveny och bevittna Bo Kaspers Orkester, en riktigt bra spelning får sägas. Detta trots att jag och Erik drog ner ålderssnittet ungefär hur mycket som helst. Samt att vi var överlägset fullast på stället, men det var hemskt trevligt. Erik var dock nära att inte komma in, då han bedrev dryghet lite väl långt med kassörskan, men till slut så gick de vägen.
Kvällen avslutades på stadshuset, där möten med diverse personer utgjordes och en del av dessa som var bättre än andra, så att säga.
Nu blir det Liverpool-Everton och ikväll väntar en trevlig middag.
So excuse me forget, but these things I do
You see I've forgotten if they're green or they're blue
Anyway, the thing is, what I really mean
Yours are the sweetest eyes I've ever seen
För övrigt anser jag att denna lördag var en riktig klasslördag!
Hur lyckliga kan vi bli?
Hej mitt herrskap, ni kan det här med att jag återigen skriver ett inlägg helt plötsligt, från ingenstans. Men jag är inte som pirkt, jag kan inte sitta klistrad vid blogg.se och slänga iväg 5 inlägg per dag. Jag tänker på intet vis förklara mig, utan skriver bara!
Ni som kan något om människor vet att de kan delas in i fack. Det finns människor som man bara passerar på stan och inte ens lägger notis om dom. Dessa människor vill inte bli sedda och syns ytterst sällan i dagsljus. (Ofta säregna specialintressen som de är riktigt duktiga på). Sen finns det de människor som egentligen är ganska stora förlorare men som ändå vill känna alla människor och tror sig bli igenkänd tillbaka. Och nog blir de det alltid, kanske inte alltid i positiv andemening dock. Sen finns det syndikat-folket, de riktigt djupt rotade vinnarna, som kanske inte alltid åstadkommit något, men som ändock är riktigt syndikat-aktiga, och det är en sådan människa jag ska umgås med idag. Erik Löfgren, en vinnare av yppersta märke, trasslar sig ur de allra värsta situationerna och är en förutom en gedigen vän en riktigt rolig kis.
Med denne Erik ska jag ha en heldag är det tänkt (om en från syndikat-folket kan tänkas umgås med någon från de lägre stående skitet en hel dag det vill säga) . Vi tänkte först gå ner på staden för att gå igenom helgens stryktips och enligt Erik är det någon jackpot på travet som också borde testas (jag kan dock säga att jackpot har jag i en annan form av ting redan) .
Sedan kanske något ätbart borde passera våra strupar, om nu Erik kan stå ut med något sämre än hummer, vilket inte alls är säkert.
Efter detta är avklarat blir det en tur till Timrå för att kika lite hockey, och sedan planeras det för en utgång.
För längesen skrev jag ett inlägg om hockeybussarna, det är en oförglömlig afton, jag och Erik var påväg med hockeybussarna som då var helt nya. Det hade hausats upp med citat som " Hockeybussarna, med egen gräddfil". När bussen således valde att vägra passera den långa kön, vaknade pöbeln till liv " Högerfil, Högerfil, GRÄDDFIL GRÄDDFIL" skrålades i hela bussen. Stor humor.
På tal om humor måste jag lämna efter mig ett citat som var förbannad roligt igår. Två goda vänner var här, och när det var ganska tyst i rummet, så utbrister min ena vän till en annan. " Alltså, bara en fråga. Hur fan gör du när du ska köra missionären?". Jag skrattade åt detta i minst 30 talet minuter.
För tillfället planeras det när jag ska ta mig ner på staden, torde vara snart. Medans jag funderar på detta lyssnar jag lite på Volbeat och längtar mig bort till ett helt annat ställe än det jag för närvarande befinner mig på.
Snabb lista för att uppdatera om vad som är bra kontra dåligt för tillfället.
Bra:
* Timrås halvform.
* Att helgerna är otroligt sköna för tillfället
* FM 10 ( det där är en halvsanning, för egentligen brinner man mer än jublar)
* Givetvis DU.
* Denna lördag (hoppas jag).
* Nästa helg, fantastiskt upplägg, med allt från julfest redan på torsdag, till lagfest med korpen och Lasse W konsert.
Dåligt:
* Mitt träningsfacit sista året.
* Min vana trogen att inte ta tag i saker utan lägga pergamentrullarna på hög.
* Att jag inte har någon fjäderpenna.
* Att Läsk smakar mycket sämre dagen efter att man groggat.
* Att det blir kallare och kallare ute.
Nu måste jag ta tag i den här lördagen. På återseende.
Ni som kan något om människor vet att de kan delas in i fack. Det finns människor som man bara passerar på stan och inte ens lägger notis om dom. Dessa människor vill inte bli sedda och syns ytterst sällan i dagsljus. (Ofta säregna specialintressen som de är riktigt duktiga på). Sen finns det de människor som egentligen är ganska stora förlorare men som ändå vill känna alla människor och tror sig bli igenkänd tillbaka. Och nog blir de det alltid, kanske inte alltid i positiv andemening dock. Sen finns det syndikat-folket, de riktigt djupt rotade vinnarna, som kanske inte alltid åstadkommit något, men som ändock är riktigt syndikat-aktiga, och det är en sådan människa jag ska umgås med idag. Erik Löfgren, en vinnare av yppersta märke, trasslar sig ur de allra värsta situationerna och är en förutom en gedigen vän en riktigt rolig kis.
Med denne Erik ska jag ha en heldag är det tänkt (om en från syndikat-folket kan tänkas umgås med någon från de lägre stående skitet en hel dag det vill säga) . Vi tänkte först gå ner på staden för att gå igenom helgens stryktips och enligt Erik är det någon jackpot på travet som också borde testas (jag kan dock säga att jackpot har jag i en annan form av ting redan) .
Sedan kanske något ätbart borde passera våra strupar, om nu Erik kan stå ut med något sämre än hummer, vilket inte alls är säkert.
Efter detta är avklarat blir det en tur till Timrå för att kika lite hockey, och sedan planeras det för en utgång.
För längesen skrev jag ett inlägg om hockeybussarna, det är en oförglömlig afton, jag och Erik var påväg med hockeybussarna som då var helt nya. Det hade hausats upp med citat som " Hockeybussarna, med egen gräddfil". När bussen således valde att vägra passera den långa kön, vaknade pöbeln till liv " Högerfil, Högerfil, GRÄDDFIL GRÄDDFIL" skrålades i hela bussen. Stor humor.
På tal om humor måste jag lämna efter mig ett citat som var förbannad roligt igår. Två goda vänner var här, och när det var ganska tyst i rummet, så utbrister min ena vän till en annan. " Alltså, bara en fråga. Hur fan gör du när du ska köra missionären?". Jag skrattade åt detta i minst 30 talet minuter.
För tillfället planeras det när jag ska ta mig ner på staden, torde vara snart. Medans jag funderar på detta lyssnar jag lite på Volbeat och längtar mig bort till ett helt annat ställe än det jag för närvarande befinner mig på.
Snabb lista för att uppdatera om vad som är bra kontra dåligt för tillfället.
Bra:
* Timrås halvform.
* Att helgerna är otroligt sköna för tillfället
* FM 10 ( det där är en halvsanning, för egentligen brinner man mer än jublar)
* Givetvis DU.
* Denna lördag (hoppas jag).
* Nästa helg, fantastiskt upplägg, med allt från julfest redan på torsdag, till lagfest med korpen och Lasse W konsert.
Dåligt:
* Mitt träningsfacit sista året.
* Min vana trogen att inte ta tag i saker utan lägga pergamentrullarna på hög.
* Att jag inte har någon fjäderpenna.
* Att Läsk smakar mycket sämre dagen efter att man groggat.
* Att det blir kallare och kallare ute.
Nu måste jag ta tag i den här lördagen. På återseende.
tro att du har tröttnat på mig
ring mig sen och ångra dig igen
så får du mig ändå
för vad du än försöker säga nu
så får du mig ändå
För övrigt anser jag att denna lördag är precis vad jag behöver!
Åt helvete med himlen
Denna rubrik grundar sig i att himlen ändå bara skänker oss snöblandat regn och en trasslig bitkyla. Vad är meningen med detta spektakel? Man blir ju bara trött och förbannad.
Nog om det.
Jag måste först och främst ta upp det fantastiskt roliga som skedde på Assyriska-Djurgården igår. Som vi alla vet är inte Assyriska den klubb i sverige med flest svenskar, det är ungefär som Arsenal i England som det inte finns några engelsmän i. Jag lägger ingen vikt i det, utan måste bara skriva det för att belysa själv skämtet för de som ej är insatta i den härliga fotbollsvärlden. Igår under matchen kastades det in saker på planen, men det var inte vad som helst...Det var en kebabsås flaska. Jag garvade högt och ljudligt när jag nästa detta, humor och satir.
Jag kom på en bra sak när jag satt och spelade det fantastiska spelet FM 10 idag. Där kan man söka spelare efter värden, såsom bra huvudspel, bra avslut och så vidare. Jag tänkte om man kunde ladda upp en egen databas där man kunde söka efter folk som var singel. På FM söker man efter värden 1-20, där då 20 givetvis är det högsta antalet i sifferskalan. Tänk er att en kvinnlig vän söker efter en man och till exempel anger värdena: Tur: (Minst 19), Ekonomiskt oberoende (Minst 19), Gnällig på allt som har med Sundsvall att göra minst 350 dagar om året (Minst 19), Kan klä sig i kycklingdräkt och gå på krogen och må bra av det (Minst 19). Och svaret blir då således att det endast är Erik Löfgren (Pirkt) som finns tillgänglig, kvinnan får således kontakta pirkt efter angiven mailadress som finns under informationen kring pirkt och erbjuda honom kontrakt.
Fan att jag inte kom på detta som projektarbete.
Idag hade vi Yatzytävling på jobbet, jag fick i uppdrag att dela in teamet i lag, det vart Lag Groda, Lag Orm och Lag Superstars, av en slump hamnade jag i Superstars och vi tog även hem tävlingen. Något pris har vi dock ännu ej sett skymten av, då tävlingsledaren valde att vika av hän strax innan tävlingsslut. Ska lyfta det med ledningen imorgon.
På lördag ska vi även ha en pokerturnering på jobbet där vi ska dricka friskt och ta oss ett parti, räkna med polettkastning och dryckesvevning av sällan skådat slag.
Nu tänkte jag ta och få i mig lite mat, jag önskar mitt herrskap en trevlig eftermiddag.
Nog om det.
Jag måste först och främst ta upp det fantastiskt roliga som skedde på Assyriska-Djurgården igår. Som vi alla vet är inte Assyriska den klubb i sverige med flest svenskar, det är ungefär som Arsenal i England som det inte finns några engelsmän i. Jag lägger ingen vikt i det, utan måste bara skriva det för att belysa själv skämtet för de som ej är insatta i den härliga fotbollsvärlden. Igår under matchen kastades det in saker på planen, men det var inte vad som helst...Det var en kebabsås flaska. Jag garvade högt och ljudligt när jag nästa detta, humor och satir.
Jag kom på en bra sak när jag satt och spelade det fantastiska spelet FM 10 idag. Där kan man söka spelare efter värden, såsom bra huvudspel, bra avslut och så vidare. Jag tänkte om man kunde ladda upp en egen databas där man kunde söka efter folk som var singel. På FM söker man efter värden 1-20, där då 20 givetvis är det högsta antalet i sifferskalan. Tänk er att en kvinnlig vän söker efter en man och till exempel anger värdena: Tur: (Minst 19), Ekonomiskt oberoende (Minst 19), Gnällig på allt som har med Sundsvall att göra minst 350 dagar om året (Minst 19), Kan klä sig i kycklingdräkt och gå på krogen och må bra av det (Minst 19). Och svaret blir då således att det endast är Erik Löfgren (Pirkt) som finns tillgänglig, kvinnan får således kontakta pirkt efter angiven mailadress som finns under informationen kring pirkt och erbjuda honom kontrakt.
Fan att jag inte kom på detta som projektarbete.
Idag hade vi Yatzytävling på jobbet, jag fick i uppdrag att dela in teamet i lag, det vart Lag Groda, Lag Orm och Lag Superstars, av en slump hamnade jag i Superstars och vi tog även hem tävlingen. Något pris har vi dock ännu ej sett skymten av, då tävlingsledaren valde att vika av hän strax innan tävlingsslut. Ska lyfta det med ledningen imorgon.
På lördag ska vi även ha en pokerturnering på jobbet där vi ska dricka friskt och ta oss ett parti, räkna med polettkastning och dryckesvevning av sällan skådat slag.
Nu tänkte jag ta och få i mig lite mat, jag önskar mitt herrskap en trevlig eftermiddag.
Du drar mig till soffan
Och vi lägger oss ner
Och du viskar
Den här stan är för sorglig
Vi är värda så mycket mer
För övrigt är det hemskt roligt att en väns bror har döpt en hittekatt till den gamle domarlegenden Huring!
Det är nånting skumt över stan just idag.
Det är nånting som knakar.
Min sista lediga dag innan jobbet börjar igen. Ska bli skönt att återigen sluta samman med mina kollegor, ganska skönt att man kan sakna sina kollegor så att övergången från semester till jobb inte blir så jobbig.
Igår började jag känna mig halvtrasslig och somnade i period två i timråmatchen en stund. Efter att glädjen över att äntligen få en seger så satt jag uppe ett tag, men somnade med kläderna på i sängen och vaknade klockan 04:00 och kunde sedan på grund av grubbel inte somna om. Jag har således sedan dess varit vaken, i och för sig har jag sovit mer än 6 timmar, men ändock så hade jag önskat att jag kunde sova lite till.
Konserten i fredags höll absolut toppklass föresten, jag tror att pengabrodern hade läst min blogg och gav mig faktiskt ett euforiskt tillstånd innan det var färdigt. Trevligt umgänge med en bra spelning var precis vad jag behövde.
Jag lyckades kolla på den allsvenska finalen igår också, och måste säga att jag är ledsen över utgången. Det snackas om att AIK inte är ett lag som ska kunna vinna guld, och att AIKs tränare Micke Stahre är något slags helgon som genast borde få 74 statyer uppställda i hela världen. Men någon måtta tycker jag allt att det får vara, AIK har absolut ett lag som ska vara med där uppe, just av den enkla anledningen att de övriga lagen har minst lika dåliga trupper. Det som däremot Stahre gjort bra, är att stå ut med pestiga personer såsom Bojan, Mutumba, Hoiveld med flera. Att han gjort det bra är en sak, Stahre är uppenbarligen en kompent tränare, men han är osympatisk och har iallafall inte för mig bevisat att han är en av Sveriges genom tiderna bästa tränare för att han vinner ett SM-Guld som det tycks påstås. Kolla bara på allsvenskan, en serie där det räcker med en vänstermittfältare som Bojan. Han är ganska seg, har en mycket begränsad vänsterfot och ser ut som en blandning av jesus och fan själv. Han springer på sin kant, slår några halvkassa inlägg men lyckas med var 10e. Och genast är han fantastisk. Tyvärr. Nu är detta egentligen inget hatiskt inlägg mot just AIK, även fast jag inte för 5 öre sympatiserar med dem. Men när klassen på en serie är så dålig som den är, så kan man aldrig, ALDRIG bli förvånad över att ett lag vinner.
Det sägs också att bilder kan få vem som helst att se bra ut, men jag vill här och nu döda myten. Nils-Eric Johanssons barnsliga anlete kommer för alltid att vara lika fult oavsett vem som tar sig an uppgiften att försöka fixa till det.
Jag får ändå säga grattis till er som är lyckliga (dumma nog) att hålla på AIK till guldet. Nästa år kanske Åtvidaberg vinner, jag tänker inte bli förvånad. Tänker ni?
Nej nu får det vara bra för nu, jag har egentligen ingen lust att skriva detta inlägg kom jag precis på, men insåg samtidigt att det vore onödigt att radera ett inlägg som man precis skrivit klart, även fast man egentligen inte orkade.
Min sista lediga dag innan jobbet börjar igen. Ska bli skönt att återigen sluta samman med mina kollegor, ganska skönt att man kan sakna sina kollegor så att övergången från semester till jobb inte blir så jobbig.
Igår började jag känna mig halvtrasslig och somnade i period två i timråmatchen en stund. Efter att glädjen över att äntligen få en seger så satt jag uppe ett tag, men somnade med kläderna på i sängen och vaknade klockan 04:00 och kunde sedan på grund av grubbel inte somna om. Jag har således sedan dess varit vaken, i och för sig har jag sovit mer än 6 timmar, men ändock så hade jag önskat att jag kunde sova lite till.
Konserten i fredags höll absolut toppklass föresten, jag tror att pengabrodern hade läst min blogg och gav mig faktiskt ett euforiskt tillstånd innan det var färdigt. Trevligt umgänge med en bra spelning var precis vad jag behövde.
Jag lyckades kolla på den allsvenska finalen igår också, och måste säga att jag är ledsen över utgången. Det snackas om att AIK inte är ett lag som ska kunna vinna guld, och att AIKs tränare Micke Stahre är något slags helgon som genast borde få 74 statyer uppställda i hela världen. Men någon måtta tycker jag allt att det får vara, AIK har absolut ett lag som ska vara med där uppe, just av den enkla anledningen att de övriga lagen har minst lika dåliga trupper. Det som däremot Stahre gjort bra, är att stå ut med pestiga personer såsom Bojan, Mutumba, Hoiveld med flera. Att han gjort det bra är en sak, Stahre är uppenbarligen en kompent tränare, men han är osympatisk och har iallafall inte för mig bevisat att han är en av Sveriges genom tiderna bästa tränare för att han vinner ett SM-Guld som det tycks påstås. Kolla bara på allsvenskan, en serie där det räcker med en vänstermittfältare som Bojan. Han är ganska seg, har en mycket begränsad vänsterfot och ser ut som en blandning av jesus och fan själv. Han springer på sin kant, slår några halvkassa inlägg men lyckas med var 10e. Och genast är han fantastisk. Tyvärr. Nu är detta egentligen inget hatiskt inlägg mot just AIK, även fast jag inte för 5 öre sympatiserar med dem. Men när klassen på en serie är så dålig som den är, så kan man aldrig, ALDRIG bli förvånad över att ett lag vinner.
Det sägs också att bilder kan få vem som helst att se bra ut, men jag vill här och nu döda myten. Nils-Eric Johanssons barnsliga anlete kommer för alltid att vara lika fult oavsett vem som tar sig an uppgiften att försöka fixa till det.
Jag får ändå säga grattis till er som är lyckliga (dumma nog) att hålla på AIK till guldet. Nästa år kanske Åtvidaberg vinner, jag tänker inte bli förvånad. Tänker ni?
Nej nu får det vara bra för nu, jag har egentligen ingen lust att skriva detta inlägg kom jag precis på, men insåg samtidigt att det vore onödigt att radera ett inlägg som man precis skrivit klart, även fast man egentligen inte orkade.
Du ville prata häromdagen
O helt plötsligt blev det tyst
Jag undrar vad som hände
Vi som skrattade nyss
För övrigt anser jag att allt är som det är.
