martinssonjohan

Men det tar den tid det tar!

Sådär ja, då var man tillbaka på jobbet, och jag kan inte säga att njutningen är fullständig. Det är olidligt varmt, systemet valde i vanlig ordning att krångla lite imorse, och jag är trött eftersom det var så varmt inatt att jag ej kunde sova.
Men jag är inte bitter.

Helgen utspelade sig hos Hyveln, i fredags var vi hemma hos honom och åt och drack gott och umgicks som goda vänner gör. I Lördags spelade vi paintball(AJ). Och satt sedan och grillade drack stora mängder alkohol och gick sedan ner på krogen för ett smärre besök. Riktigt trevlig helg, och hård!

Semestern har varit fullständigt lyckad och jag har haft det väldigt skönt.

Något jag och min vän Pirkt ställt oss frågande till är varför det ska byggas ett Alkoholist-syndikat Café vid selångersån. Det är allmänt känt att Cafét nere vid ån är en samlingsplats för folk som tycker om flaskan. Varför kommunen nu istället för att ta tag i problemet ska skeppa ut dessa på en udde i ån känns därför både roande oroande och märklgit på samma gång.
Jaja nog om det.

Det känns som att det finns mängder av saker att skriva, samtidigt som det bara står still.

Jo föresten jag går in i en förändringens period. Ibland undrar man hur man kan vara så jävla dum, man göra samma saker flera gånger som man vet är fel men man gör det lik förbannat. Så därför har jag nu lovat mig själv att ta tag i ditt liv Johan, jag ska. I ett vanligt fall skulle det stå, eller fuck it jag lever för stunden jag andas ju iallafall så allting är lugnt man. Men inte denna gång! Nu är det en ny Johan som ska utvecklas, får hoppas på gott utslag.

En sak till, anledningen till att semestern varit så bra är för att jag förmodligen har världens bästa kompisar. Kan inte säga det gott nog, jag älskar er!

Älskling, jag har hittat in från mörkret, det finns hopp om en förändring.
Men det tar den tid det tar.
En nystart, jag tänker nya tankar.
Men allt det där du föll för, finns fortfarande kvar.
Allting har förändrats, men jag känner likadant....

För övrigt anser jag att livet är så bra som man gör det till!

Jag har förvisso använt rubriken tidigare, men i detta land är den ack så användbar, vilket gör att jag återigen tar orden i min min ( i min skrift kanske det ska stå).

Idag har jag haft en riktigt trevlig dag och det känns som att de trevliga dagarna bara avlöser varandra. Måtte det förbli så.

Jag mötte upp Erik på staden vid 12 ungefär efter att ha avverkat en dubbel körlektion, vilket gör att jag motvilligt får erkänna att jag varit lat tidigare (samt att jag jobbat så mycket) men jag är glad att jag nu tagit tag i det iallafall. Jag, Erik(Pirkt) och Musen begav oss sedan till Saigon för en bättre buffé som vi avnjöt tills vi var mätta. När jag och Musen avslutat våran andra tallrik var vi mer än nöjda. Vad gör Pirkt då? Jo han värdebettar på rivern och tar för sig en tredje gång och likt annat mannen företog sig denna dag( och de flesta andra dagarna också förvisso) så vann han på 3 portioner.
Vi åkte sedan efter mycket och åter mycket tjat till skönsbergs minigolfbana, Pirkt ville envetet åka till Folkets Park. Väl på Skönsbergs kokningsanpassade bana så kom jag såklart sist, och blev 50 kr fattigare, även Mus åkte på 50 kr i straffavgift.
När vi sedan åkte hem till Musen så lirades det lite livepoker, där Pirkt drog längsta strået och jag bara hamnade på lillback.

Jag torskade sedan två raka rafflande hockey-spels matcher mot Mus innan jag kunde knipa en seger i den 3e matchen efter en trasslig tillställning där jag ledde med 6-2 men var nära att kabla ur.

På kvällen har jag spelat korpmatch som vanns med 1-0.

Äntligen har någon sagt att det räcker med tjat om " Monstret " Jonas Gustavsson. Hur hypad får man bli? Okej att killen är bra och kan bli riktigt bra, men man kanske måste visa lite mer kan jag tycka. Annars skulle alla tycka att alla one hit wonders i musik skulle vara bra, och inte fan är väl alla idol-nobodys bra?
Tycker att dessa citat är helt underbara:

Men Adrian Dater – krönikör på Denver Post i Colorado – tycker att allt snack om ”Monstret” börjar gå för långt. ”Den svenska målvakten som ännu inte har spelat en enda NHL-match och är 24 år gammal, behandlas som om han är en korsning av Jacques Plante, Patrick Roy och Glenn Hall”, skriver han. Och fortsätter: ”Historien är fylld med målvakter som skulle bli Next Big Thing och några år senare säljer de skor i ett köpcentrum. Och om den här killen är/var så bra, varför har inget NHL-lag draftat honom?”.


Nu dags för lite städning och sömn. Vi hyres.

"Det är väl rätt okej, vi är nog alla ganska lika.
 Det finns dom som tror på Gud, och dom som ägnar sig åt spel.
Alla drömmer vi om lyckan som om livet blivit fel."
Det var schyst att dricka te och höra fröken Svår predika.

För övrigt anser jag att jag njuter av min semester!

Hallå igen, hur är stan en sån här kväll i Juni när det mesta är på topp?

Hej gott folk, en ruskigt skön och rolig helg har jag fått uppleva. Jag har varit i sommarstugan med familjen och lite släkt, i dagarna två, alltså under fredag och lördags kvällarna har jag tagit cykeln och begett mig till grannbyn där det säkerligen varit flest sjuka människor samlad på liten yta genom tiderna.
Det läskades spelades gitarr och gicks ut på upptäktsfärder. ( Förlåt ni tjejer som drabbades av att jag i fyllan och villan välte erat tält, det var onödigt gjort....eller vafan jag är ganska stolt över det. Bortse från förlåt.).

Idag har jag varit på bio och sett " Baksmällan " fantastiskt rolig film faktiskt, rekommenderas av undertecknad.
Imorgon ska jag umgås lite med pirkt, och med musen om han vaknar, det är jag snabb att erkänna att musen och jag är säkerligen topp två i Sverige på det där med sömn.

Nu ska jag kriga in en lången och sedan lägga mig för att sova om ett tag.

På återseende.

Look at my life.
Look at my heart.
I have seen them fall apart.
Now I'm ready to rise again.
Look at my hopes.
Look at my dreams.
I'm building bridges from these scenes.
Now I'm ready to rise again....

För övrigt anser jag att denna midsommar var fantastisk.

Alla för en vad som än hände. Men det vilda livet rev mig någon reser och nån blir kvar .....

Idag har vi haft en hektisk dag. Förvisso är den till stor del självförvållad, främst för att den lilla flaskan vin som jag och Anders skulle dricka igår fylldes på med både öl och några gin och tonic. Detta ledde till att jag hade vissa svårigheter med att pallra mig upp ur sängen imorse. Men det gjorde jag till sist med Anders hjälp (iofs hade jag somnat på soffan men...).
Jobbat har vi gjort, och direkt efter jobbet åktes det med ilfart mot midälvas grusplan, väl där blottade jag mig för ett kvarter när jag på ett klurigt vis krängde på mig byxor och andra förnödenheter halvvägs i bilen och halvvägs utanför. Matchen hade börjat idag var det Bunkern Boys-Du ser anfådd ut som spelade, och jag spelar som bekant med Bunkern boys på onsdagar och Riksbyggen på måndagar. Vi ledde med 1-0 när jag stapplade in på planen 10 minuter sent. Jag byttes snabbt in för att rätt fort byta ut mig själv med funderingar om fotoperationer alterativt kvävning eller dylikt. Jag var rent ut sagt jättedålig till en början. Men sedan hände något med benen, det gick lite lättare att springa, och när Du ser anfådd ut, fick en man utvisad för ett ganska klumpigt valt " ÄR DU BLIND DOMARN?" tätt följt av en obscen gest detta trots att killen i princip plockat upp bollen med händerna. Så började vi spela ut, och efter att ha rullat upp deras försvar kunde jag nesligt enkelt klacka in bollen. Senare gjorde jag något jag sällan gjort tidigare, drog bollen direkt på volley strax innanför straffområdet efter en fin pass av Sundberg, och lyckades faktiskt göra mål. Alltid kul när man lyckas.
Vi vann tillslut med 6-0 och jag lyckades snubbla in ett till mål, riktigt kul att spela idag när vi får rulla boll ostört.

I helgen kommer systeryster hem, gud så skoj. Vi ska ha lite middag här hemma syster hennes kompis jag och Hedberg!
Sverige lyckades vinna idag också, men det var ju knappast överraskande, och egentligen så ointressant match att jag lämnar den därhän.

Lite student uppvaktningar ska vi allt hinna med här också, det blir hemskt roligt.

Nu ska vi nog ge oss för dagen.
Ha det bra gott folk, och kom ihåg att imorgon är inte idag. (Jag kom på det där själv, fast jag vet inte vad det innebär mer än logiskt tänkande).

Och döden och ensamheten har ringt och bokat bord, och mellan väggarna i kyrkan ekar tusen år av ord.
Och vi pratade i mörkret. jag sa "Älskling, säg vad du vill ha, glöm den allvarsamma leken, nu kommer jag tillbaks".

För övrigt anser jag att man mår bra när det nalkas semester!

Fast nu gjorde det förvisso inte det idag. Men låten som helhet är ganska upplyftande på ett tragikomiskt sätt. Men nog om det.
Dagen började katastrofalt och alltsomoftast så är det ett tecken på en dag i orullens tecken. Det hela började med att Ivan skulle hämta mig tidigare än vanligt eftersom vi skulle få nya platser och så, när han skriver att jag kan gå ut så gör jag således också detta. Men då ringer mona efter ett tag och berättar att Ivan lyckats ha radion på under natten och således var bilen lika trött som alanyagänget 2009 var dagen efter hårt festande.
Väl på plats så hade struligheter med mitt nya kontrakt ställt mitt inloggningskonto ur funktion och det tog endast 3 timmar för mig att börja jobba, och då inte ens på mitt eget inlogg. Jag säger då det.
På väg hem bestämde jag mig för att spela korpmatch trots allt och då visar det sig att hela motorvägen är avspärrad så vi får ta en omväg, en kvart sen springer man in på planen. Matchen stod då 0-0. Och någonstans här vänder dagen. Vi gör 1-0 i slutet av första halvlek, och spelar bra försvar. I andra så får Martinsson för en gångs skull fart på sina ardenner-lår och lyckas dunka samt chippa in två bollar, och fastställa 3-0. Alltid lika barnsligt roligt att göra ett mål eller två.
Lagom hemma fanns mat till förfogande och efter en dusch och med mat framför mig så såg jag giffarna vinna hem 3 poäng till vårat kära lag!

Jag gjorde för övrigt röstningsdebut igår, jag vet inte varför egentligen. Jag tror att det är av samma anledning som en vän nämnde på väg hem från röstlokalen " Annars kan man ju inte sitta och klaga sen".

Imorgon ska jag stanna i ärofyllda Härnta för sovning hos min kollega Anders. Detta för att underlätta min arbetsvecka och för att jag gillar denna skapelse.

Ibland känner man sig faktiskt ruskigt dum. Rent ut sagt elak mot folk som har det riktigt jävla illa. Jag tänkte på det igår när jag försökte sova, att jag ska försöka skärpa mig och inte beklaga mig för allt jämt. Jag tror att jag skulle komma bra till på en sån lista om det vore VM. Massa småsaker, man har egentligen inget annat att göra än att vara äckligt glad för hur man lever och hur man växt upp. Ändå har man mage över att klaga att det är 2 timmar kvar av jobbdagen. Skrämmande.
I och för sig, så vill jag heller inte vara en sån som jämnför mig med barnen i Afrika när jag inte äter upp maten för dom har ingen nytta av om jag äter den eller slänger den. Samt att alla har sina problem där dom lever för stunden och problem är väldigt personliga. Ett problem för mig kan vara en bagatell för andra, som min kollega så vist sa.
Men det är mitt mål för en tid framöver att iaf inte lasta det på andra. Skäll på mig om jag bryter detta.

På tal om mål, varför ska man tjata om mål hela tiden. Det finns inga mål, men det finns sätt att ta sig dit. Klart att det är bra med planer och mål. Men om man trivs för tillfället då? Ska man söka något annat då bara för att ha ett mål? Man behöver inte sätta sig ner platt och vara nöjd för alltid. Men lite mer leva för stunden är nog min melodi med spontanitet inblandat.

Nu ska man nog ta och sluta skriva innan man grottar in sig allt för mycket.
Ni får ha det så bra mina damer och herrar, så hyres vi säkerligen. Hejja!

Vilken lyckad dag jag hade flyttat ner och ville veta allt, det fanns affischer överallt.
Vi gick på Ritz du kände nån och tjata in oss för min skull, fastän jag ramlade omkull.
Ulf Lundell var också full nu var det länge sen och jag vill göra det igen det var en väldigt lyckad dag ....

För övrigt anser jag att Sverige bör slå Malta.

Och vi vill inte slåss!

Sådär då, jag läste två argsinta kommenterar om för lite inlägg och för lite bilder, jag tänkte att jag iaf skulle kunna knåpa ner ett litet inlägg.

Sommaren går oss till mötes, och friden i kropp och själ torde vara infunnen. Men lite smolk i glädjebägaren är ytterligare en veckas jobb innan jag går på semester. Men detta ska jag på intet vis vara arg över, jag har själv valt detta samt att en underbar vecka i turkiet med jobbet precis är till ända. Man kan ju ha det sämre, det är jag förste man att påpeka. Delvis för att jag tycker det, samt för att Pirkt inte ska kunna komma skrikandes om att jag är medrigg av stora mått.

Jag vet inte riktigt vart vi ska börja, mina senaste inlägg har kommit med ganska långa mellanrum vilket jag beklagar, kanske inte är så att ni beklagar över detta. Men jag själv önskar att jag tog mig tid lite oftare.
Alanyaresan ska vi inte grotta in oss i för mkt, det är säkert inte intressant för pöbeln, endast det syndikat som äntrade alanyas stränder har en behållning av detta vilket gör att jag väljer väldigt beskärda delar.

Liten ordlista så att pöbeln kan hänga med:
1. Bird bird bird......(  The surfin bird låten, Anders höll hov med denna låt hela resan)
2. Gurkan ( Liten genomsnäll turk med en särdeles spartansk inredd restaurang men med ett hjärta av guld)
3. In sweden we call it ( det förekom ofta för engelsktalande vad vi i sverige egentligen kallade saker och ting)
4. Efes ( Turkisk öl, som enligt oss just då och där var jättegod men som egentligen skulle dömas ut ganska kraftigt av bättre ölkännre, än några törstiga turister)
5. Fräsa på ( Ett snällare uttryck för sköldpaddssex).

Nåväl. Resan började redan på midlanda med ett ganska fint intag av rusdrycker som nog inte till 100% uppskattades av personal och medresenärer. På bussen till vårat hotell som tog 2 timmar, så steg det på en reseledare som fick se baksidan av sitt jobb. Kommenterar som: " Du vet att du har mig som i en liten ask Elin" Och " Det finns plats i vårat rum" Var vanligt förekommande under resan.
Dag ett skulle jag och min kompanjon Anders helt snällt vandra till affären för att inhandla dricka. Och vad händer?!?! Joo vi passerar en pub. Nämligen Gurkans pub. Efter ett snabbt förslag om en liten öl innan vidare färd från Anders så vandrar vi in. Och som ni kan läsa från Hasselaresan så är Anders ( och i viss mån även jag) riktigt bra förhandlare med nån promille i blodet, en öl blev 4 och förhandligarna kunde börjas. En timme senare satt vi med varsina tröjor från werder bremen med Johan Micoud på ryggen. Som varken jag eller Anders hört talas om mer än på FM, ( så fult som möjligt brukar det bli när vi är i farten) . Till saken hör att en sådan tröja hängde på väggen, men att den inte gick att köpa, så gurkans kusin fick skenlöpa till någon annan släkting och införskaffa dessa. Detta till trots så har vi mage att pruta på dom till förmånligt pris.
Här början historien med Gurkan, han besöktes varje dag och belönades för sin godsinthet redan dag två med att få en dörrmatta från mig anders och magnus till det fins priset av 75 kronor. Som Gurkan till synes rörd tog emot och hängde upp precis i ingången.
Anders lärde gurkan bird bird bird låten och vad fräsa på egentligen betyder.

I övrigt så fick en mattförsäljare sent på matten veta att " in sweden we call these a Ryamatta" och Anders hann också få diverse attiraljer kastat efter sig efter ett misslyckat prutförsök.

En av de roligaste kommenterarna kommer från en som med namn censureras. Vi satt på balkongen en av de sista dagarna med skyhög musik och en samtalsvolym som överröstade denna musik. Det står då 5 personer från hotellet bredvid och hotar oss samt att den ena håller på att klä på sig för att gå över och ge oss en match. Och jag tror inte att det var i dryck som han ville ge oss en match. Väl där så kommer en handduk neddinglandes från hotellrummet ovanför varvid vi häpnar och får kommentaren " Kan ni hålla käften, jag försöker knulla häruppe".
Riktigt roligt på plats vill jag lova.
Det blir mycket Anders i inlägget känner jag, dels för att han är en ovanligt bra kamrat med likasinnade intressen som undertecknad ( Läska och bedriva dryghet) men också för att turkietresan ska stanna bland oss lyckligt lottade själar som befann sig på plats och att jag ska slippa få kollektivstryk imorgon på jobbet.
Därför avslutar jag med att berätta, att hur man visste att Anders var vaken? Jo oavsett hur bakis trött eller slagen killen var, så startade han varje nyvaken sejour med att skrika "bird bird bird.." sången från balkongen utan att för det minsta ta notis om övriga hotellgester. Och vi visste då också att det var dags att bege oss till Gurkan.
Avslutningsvis vill jag tacka alla för en oförglömlig resa och det är fantastiskt att se att man med jobbet kan åka och ha så trevligt tillsammans med en samling människor som är så olika. You gotta love it.


Mycket mer än så orkar jag inte berättade, och mycket mer än såhär vill nog inte turkarna återuppleva då de verkade till synes störde av oss i vissa stunder.

Nu ska här försöka sovas.

Well everybody’s heard about the bird.
 Bird is the word.
 Don’t you know about the bird well everybody knows that the bird is a word Bird is a word..


För övrigt anser jag att man kan älska sitt meningslösa liv med gott samvete för tillfället!