Jag har varit i alla städer!
Sunday bloody sunday. Jag vet inte hur många gånger jag har använt mig av den frasen. Liggandes slagen i soffan, utan ork att byta kanal och tvingat mig själv till att se Reggina-Torino sluta 0-0 i Italienska ligan och sedan fråga mig själv varför i helvete jag sett matchen.
Detta leder mig in på det jag upptäckte idag. Sittandes på en trivsam restaurang centralt belägen i min födelsestad Gävle. Tuggandes på en oxfilé av absolut toppklass. Fönsterbord. Fantastisk service. Inte bakis, bara förnöjdsam. Där satt jag, och kollade ut på människorna som kom och gick utanför fönstret, vanligtvis i en stad så springer människor förbi. Med ärenden hit och dit, skyndandes till deras inställda mål. Men, inte på söndagar. Att jag inte tänkt på det tidigare. På söndagar springer man inte, på söndagar lunkar man, på söndagar får allt ta tid. Jag såg ensamma människor som efter en egen analys förmodligen var påväg till en liten kiosk för att i lugn och ro köpa sig ett paket cigaretter som alla icke rökande kompisar rökt upp dagen innan " eftersom dom bara röker ibland, på fyllan". Jag såg par som gick hand i hand, förmodligen för att unna sig en bättre matbit för att fira att de just detta datum för 3 år sedan gick på bio första gången tillsammans utan att någon av dem dagen efter kunde delge någonting av filmens handling. ( Det är dessa typer av par man vill hugga huvudet av i ren avundsjuka när man är bakis och har ångest) men som just idag bara kändes fint.
Jag såg även ett par stammisar på restaurangen som kom för att ta sig en öl bara för att höra av bartendern att " det var längesen man såg dig här".
Ibland är det lilla bara så mycket finare än vad man tycker annars. Eller så är livet bara så mycket enklare än vad det kan verka annars. Eller också är allt bara så mycket enklare om man har en skön sinnesstämning.
För att gå över till mer faktabaserade saker som jag inte svamlat ihop som en författare på fultjack så har helgen spenderats i Södertälje.
Vi har där firat mina syskon som har och som kommer att fylla år inom en snar framtid. Detta spektakel var mycket trevligt och både god mat och gott sällskap gjorde resan till något förnjutsamt som det kändes som att jag behövde.
Att man via internet fick följa Sveriges match var givetvis ett litet minus, men eftersom det gick vägen så kändes det ändå väldigt överkomligt, trots allt.
Nu sitter man iallafall i hemåts trygga vrå igen och förbereder sig för en förhoppningsvis härlig arbetsvecka.
Förövrigt anser jag att Sverige bör gå till VM!
Detta leder mig in på det jag upptäckte idag. Sittandes på en trivsam restaurang centralt belägen i min födelsestad Gävle. Tuggandes på en oxfilé av absolut toppklass. Fönsterbord. Fantastisk service. Inte bakis, bara förnöjdsam. Där satt jag, och kollade ut på människorna som kom och gick utanför fönstret, vanligtvis i en stad så springer människor förbi. Med ärenden hit och dit, skyndandes till deras inställda mål. Men, inte på söndagar. Att jag inte tänkt på det tidigare. På söndagar springer man inte, på söndagar lunkar man, på söndagar får allt ta tid. Jag såg ensamma människor som efter en egen analys förmodligen var påväg till en liten kiosk för att i lugn och ro köpa sig ett paket cigaretter som alla icke rökande kompisar rökt upp dagen innan " eftersom dom bara röker ibland, på fyllan". Jag såg par som gick hand i hand, förmodligen för att unna sig en bättre matbit för att fira att de just detta datum för 3 år sedan gick på bio första gången tillsammans utan att någon av dem dagen efter kunde delge någonting av filmens handling. ( Det är dessa typer av par man vill hugga huvudet av i ren avundsjuka när man är bakis och har ångest) men som just idag bara kändes fint.
Jag såg även ett par stammisar på restaurangen som kom för att ta sig en öl bara för att höra av bartendern att " det var längesen man såg dig här".
Ibland är det lilla bara så mycket finare än vad man tycker annars. Eller så är livet bara så mycket enklare än vad det kan verka annars. Eller också är allt bara så mycket enklare om man har en skön sinnesstämning.
För att gå över till mer faktabaserade saker som jag inte svamlat ihop som en författare på fultjack så har helgen spenderats i Södertälje.
Vi har där firat mina syskon som har och som kommer att fylla år inom en snar framtid. Detta spektakel var mycket trevligt och både god mat och gott sällskap gjorde resan till något förnjutsamt som det kändes som att jag behövde.
Att man via internet fick följa Sveriges match var givetvis ett litet minus, men eftersom det gick vägen så kändes det ändå väldigt överkomligt, trots allt.
Nu sitter man iallafall i hemåts trygga vrå igen och förbereder sig för en förhoppningsvis härlig arbetsvecka.
Sagt förlåt så många gånger då.
Till mig själv, till andra och till dig.
Jag ska aldrig mer famla, nej aldrig mer.
Förlåt mig.
Förövrigt anser jag att Sverige bör gå till VM!
