This is England!
Ja, vad säger man? Blivit ett glapp inläggsmässigt igen, det får nästan vara så framöver. För går man runt på, jobba, äta och sova med få inslag av annat i ett kylslaget Härnösand, då kan man inte fylla den här portalen med allt för mycket matnyttigt. Men nu mitt herrskap, så ska ni få det lite fyllt.
Jag har nämnligen med min vän Nikos och ett entourage på ytterligare 33 personer befunnit mig i London över helgen, detta för att spenka på fotboll äta god mat och uppleva roliga saker under Viasats vingar.
Efter fredagens avslutade arbetsdag så begav vi oss till midlanda bara för att upptäcka att vårt flyg skulle lyfte 40 minuter senare än beräknat och att de hade bommat igen baren. Ytterst beklagligt enligt oss, men vi fann oss ganska snabbt i detta och landade så småningom i Stockholm och checkade in på hotellet. Väl där fann vi oss snart sittandes med varsinn kall pilsner och blickade ut över, dels ett gäng som helt klart tillhörde någon typ av firma och dels över ett gäng affärsnissar som i tur och ordning gjorde anspråk på en dam som inte alls hade ett trassligt utseende utan snarare ett väldigt fagert sådant. Detta till trots lät hon med glädje sig förföras av dessa säkert 30 år äldre herrar som alldeles säkert ljög ikapp om deras gods och sina bilar. Vi fick aldrig se hur det hela slutade, men den ena mannen var i alla fall där med handen på ryggslutet och försökte.
När klockan dagen efter ringde vid fyratiden på morgonen så var man inte alls lika kaxig, det något för höga intaget av rusdrycker dagen innan gjorde sig påmind och tiden var i allra arlaste laget för både undertecknad och resekamraten, men vad skulle man göra?
Vi mötte upp den brokiga skaran av människor på arlanda och efter visst krångel för Nikos så tog vi oss in och senare också iväg från flygplatsen med riktning mot London. Vi möttes där upp och fördes via en bussfärd till vårt hotell där vi lassade av väskorna och nästan direkt begav oss till en stilig pub där vi servades en mycket härlig brunch.
Vidare från puben tog vi oss till Emirates Stadium för att kolla på en ganska trött match mellan ett Barca-längtande Arsenal och ett oförmöget Wolverhampton. Det syntes att Arsenal ganska kvickt ville avgöra matchen för att sedan spara sina viktigare spelare för den kommande Barca-matchen. Detta till trots så var det såklart häftigt att se arenan, och även att se så pass bra fotboll live. Något 4-0 som mitt matchspel angav blev det dock inte och något 3-1 som Nikos matchlapp angav blev det heller inte, men detta till trots såg han ganska nöjd ut eftersom han fick en korv av största möjliga modell upptryckt i nyllet.
När vi så lämnade arenan fick vi ge oss ut på en promenad på någon kilometer för mycket innan vi fördes tillbaka till hotellet för lite vila. Och som den behövdes, jag däckade relativt omgående och vaknade tio minuter innan samling för att ta oss till restaurangen, jag duschade och klädde på mig på rekordtid och var faktiskt inte ens sist ner. Det var nämnligen en annan man, som inte ens kom med bussen utan fick föras via en mycket obskyr taxiförare till restaurangen lite senare.
En otrolig måltid ála tre rätter och lika många glas vin intogs för att lägga grunden till en utgång av episka mått. Det enligt hörsägen jugge-ägda stället vi begav oss till för förlustelse efter middagen var riktigt bra. Vi gled som de kungar vi för kvällen var förbi kön av whitetrash-britter och andra halvlallare som trodde sig vara fina nog för att inställa sig på uteklubben. Tji fick dom, här snackar vi klass på vakterna. En av de största kolosser jag någonsin skådat skötte dörren med järnhand och släppte in oss. Därefter blev vi förda till ett bord som var till för oss, och vad stötte vi på där måntro? Jo ett helrörs-bord av bästa märke. Flaskorna hade en ruljans som vittnade om törst, gick nog ett 20-tal flaskor och stämningen var på absolut topp.
Hade kvällen någon höjdpunkt då? Ja faktiskt, tre stycken som i alla fall jag fann otroligt roande. Vi listar dem utan inbördes ordning.
* Nikos pengakastning. Det fanns en mycket affärsmässig man som hade ett ganska ovanligt jobb. Karln var endast anställd för att ta hand om toaletterna, nu snackar vi en toalett där du hade ett tio-tal parfymer, tuggummin, tic-tac för att nämna några saker. Utöver detta försåg mannen alla med pappersservetter efter avslutad handtvätt. Han var om jag uttrycker mig milt inte någon som tyckte illa om att bli dricksad, och efter att Nikos avslutat en lättare skur i porslinskoppen bredvid en man som körde med tvåhandsfattning så ville karln ha sin beskärda del efter att ha stuckit åt Nikos ett par pappersservetter. Någonstans här får väl Nikos nog av hans lismande och bokstavligen kastar en tiopundssedel på karln som därefter gjorde allt som Nikos helst önskade.
* Den Martinssonska raggningen. Jag fann en dam otroligt attraktiv som jag fick span på. Jag stod via ett fönster vid vår viphörna och utbytte blickar med damen i fråga och efter ett tag tog hon några taffatta kliv fram för att göra sig hörd i ljudet av musik. Då jag inte är den bästa på att praktisera krograggning i denna värld så tänkte att man kanske kunde få sig ett vackert utbyte av denna fagra brittiska dam i alla fall. När hon böjer sig fram för att säga något till mig, så gör jag samma sak. Dock lite väl fort, och det slutade med att jag skickade på henne en dansk skalle mitt över ögat. Hennes svar på detta? " Have a good night" sen försvann hon som en lågavlönad....
* Nikos kokning på cykeltaxikille. Efter ett förgäves letande efter taxi så börjar jag och Nikos undra om cykeltaxi är den sista möjligheten, när Nikos så stoppar en grabb och frågar vad han ska ha för en resa hem till hotellet så svarar han " 40 pounds". Nikos svarar du att med svarta ögon böja sig över den stackars grabben in i cykelkaravanen och skrika " ARE YOU FUCKING KIDDI'N ME??" . Jag har sällan garvat mer.
Söndagen gick åt till kurering och kik på viasats londonkontor. Mycket trevlig resa var det, jag fullkomligt älskar England! Och tack till viasat för ett fantastiskt arrangemang. Och till Brittish Airways för att min väska lämnades kvar i London. Jijfdiofjsidfjsif. Det sista tacket var skrivet med ironi.
This is England
What we're supposed to die for
This is England
And we're never gonna cry no more
För övrigt vill jag flytta till England!
Jag har nämnligen med min vän Nikos och ett entourage på ytterligare 33 personer befunnit mig i London över helgen, detta för att spenka på fotboll äta god mat och uppleva roliga saker under Viasats vingar.
Efter fredagens avslutade arbetsdag så begav vi oss till midlanda bara för att upptäcka att vårt flyg skulle lyfte 40 minuter senare än beräknat och att de hade bommat igen baren. Ytterst beklagligt enligt oss, men vi fann oss ganska snabbt i detta och landade så småningom i Stockholm och checkade in på hotellet. Väl där fann vi oss snart sittandes med varsinn kall pilsner och blickade ut över, dels ett gäng som helt klart tillhörde någon typ av firma och dels över ett gäng affärsnissar som i tur och ordning gjorde anspråk på en dam som inte alls hade ett trassligt utseende utan snarare ett väldigt fagert sådant. Detta till trots lät hon med glädje sig förföras av dessa säkert 30 år äldre herrar som alldeles säkert ljög ikapp om deras gods och sina bilar. Vi fick aldrig se hur det hela slutade, men den ena mannen var i alla fall där med handen på ryggslutet och försökte.
När klockan dagen efter ringde vid fyratiden på morgonen så var man inte alls lika kaxig, det något för höga intaget av rusdrycker dagen innan gjorde sig påmind och tiden var i allra arlaste laget för både undertecknad och resekamraten, men vad skulle man göra?
Vi mötte upp den brokiga skaran av människor på arlanda och efter visst krångel för Nikos så tog vi oss in och senare också iväg från flygplatsen med riktning mot London. Vi möttes där upp och fördes via en bussfärd till vårt hotell där vi lassade av väskorna och nästan direkt begav oss till en stilig pub där vi servades en mycket härlig brunch.
Vidare från puben tog vi oss till Emirates Stadium för att kolla på en ganska trött match mellan ett Barca-längtande Arsenal och ett oförmöget Wolverhampton. Det syntes att Arsenal ganska kvickt ville avgöra matchen för att sedan spara sina viktigare spelare för den kommande Barca-matchen. Detta till trots så var det såklart häftigt att se arenan, och även att se så pass bra fotboll live. Något 4-0 som mitt matchspel angav blev det dock inte och något 3-1 som Nikos matchlapp angav blev det heller inte, men detta till trots såg han ganska nöjd ut eftersom han fick en korv av största möjliga modell upptryckt i nyllet.
När vi så lämnade arenan fick vi ge oss ut på en promenad på någon kilometer för mycket innan vi fördes tillbaka till hotellet för lite vila. Och som den behövdes, jag däckade relativt omgående och vaknade tio minuter innan samling för att ta oss till restaurangen, jag duschade och klädde på mig på rekordtid och var faktiskt inte ens sist ner. Det var nämnligen en annan man, som inte ens kom med bussen utan fick föras via en mycket obskyr taxiförare till restaurangen lite senare.
En otrolig måltid ála tre rätter och lika många glas vin intogs för att lägga grunden till en utgång av episka mått. Det enligt hörsägen jugge-ägda stället vi begav oss till för förlustelse efter middagen var riktigt bra. Vi gled som de kungar vi för kvällen var förbi kön av whitetrash-britter och andra halvlallare som trodde sig vara fina nog för att inställa sig på uteklubben. Tji fick dom, här snackar vi klass på vakterna. En av de största kolosser jag någonsin skådat skötte dörren med järnhand och släppte in oss. Därefter blev vi förda till ett bord som var till för oss, och vad stötte vi på där måntro? Jo ett helrörs-bord av bästa märke. Flaskorna hade en ruljans som vittnade om törst, gick nog ett 20-tal flaskor och stämningen var på absolut topp.
Hade kvällen någon höjdpunkt då? Ja faktiskt, tre stycken som i alla fall jag fann otroligt roande. Vi listar dem utan inbördes ordning.
* Nikos pengakastning. Det fanns en mycket affärsmässig man som hade ett ganska ovanligt jobb. Karln var endast anställd för att ta hand om toaletterna, nu snackar vi en toalett där du hade ett tio-tal parfymer, tuggummin, tic-tac för att nämna några saker. Utöver detta försåg mannen alla med pappersservetter efter avslutad handtvätt. Han var om jag uttrycker mig milt inte någon som tyckte illa om att bli dricksad, och efter att Nikos avslutat en lättare skur i porslinskoppen bredvid en man som körde med tvåhandsfattning så ville karln ha sin beskärda del efter att ha stuckit åt Nikos ett par pappersservetter. Någonstans här får väl Nikos nog av hans lismande och bokstavligen kastar en tiopundssedel på karln som därefter gjorde allt som Nikos helst önskade.
* Den Martinssonska raggningen. Jag fann en dam otroligt attraktiv som jag fick span på. Jag stod via ett fönster vid vår viphörna och utbytte blickar med damen i fråga och efter ett tag tog hon några taffatta kliv fram för att göra sig hörd i ljudet av musik. Då jag inte är den bästa på att praktisera krograggning i denna värld så tänkte att man kanske kunde få sig ett vackert utbyte av denna fagra brittiska dam i alla fall. När hon böjer sig fram för att säga något till mig, så gör jag samma sak. Dock lite väl fort, och det slutade med att jag skickade på henne en dansk skalle mitt över ögat. Hennes svar på detta? " Have a good night" sen försvann hon som en lågavlönad....
* Nikos kokning på cykeltaxikille. Efter ett förgäves letande efter taxi så börjar jag och Nikos undra om cykeltaxi är den sista möjligheten, när Nikos så stoppar en grabb och frågar vad han ska ha för en resa hem till hotellet så svarar han " 40 pounds". Nikos svarar du att med svarta ögon böja sig över den stackars grabben in i cykelkaravanen och skrika " ARE YOU FUCKING KIDDI'N ME??" . Jag har sällan garvat mer.
Söndagen gick åt till kurering och kik på viasats londonkontor. Mycket trevlig resa var det, jag fullkomligt älskar England! Och tack till viasat för ett fantastiskt arrangemang. Och till Brittish Airways för att min väska lämnades kvar i London. Jijfdiofjsidfjsif. Det sista tacket var skrivet med ironi.
This is England
What we're supposed to die for
This is England
And we're never gonna cry no more
För övrigt vill jag flytta till England!
Kommentarer
Postat av: Yaiza
Nice adventures, you know I also love England :)
Puss!
Trackback
