Silvertejp!
Hej mitt herrskap.
Ja nu har man ju varit med om ett och annat.
Helgen var så fantastisk som vi på förhand kunde tänka oss, många flaskor och många skratt med grabbarna från Svallen. Även om både stryktips och V-75 kunde gått bättre så var det ändå väldigt trevligt och dessutom blev det väldigt sent.
Men vad gjorde väl det trodde jag, tills att tränaren ringde och förkunnade att man fick äran att spela fotbollsmatch dagen efter. Något man snabbt slog fast var ett bra alternativ, men det fick man bittert ångra.
Matchen i sig var väldigt bra från vår sida, och jag kände mig även förhållandevis pigg och fräsch själv. Det gick till och med bra för mig tyckte jag. Hela laget låg rätt och vi krigade på alla positioner. Nu skulle ju allt vara bra om det inte var så att vi i slutet tappat in 2-2 och att jag strax innan detta fått en spark på benet som gör att jag får gå med hjälp av kryckor i åtminstone en vecka. Kryckor som för övrigt är extremt jobbigt att gå med.
När jag idag var på sjukhuset i Härnösand så fick man ju också svart på vitt hur Sveriges sjukvård fungerar.
Min tid som jag på morgonen fixat var satt till 10.45, jag var därför inte särskilt munter när jag klockan 11.20 fick höra mitt namn läsas upp. Efter att denne läkare utan att för överhuvudtaget kolla på foten skickade upp mig på röntgen direkt så blev jag mest bara trött. Han sa att bilderna kunde ta en timme och att jag sedan skulle komma ner till honom för att kolla på dessa, det var bara att knacka på. Hos röntgen var det dock väldigt bra personal, det gick snabbt och de var väldigt trevliga. Jag sa " det skulle ju ta en timme med bilderna va?" Hon sa: " jag fattar fan inte vad dom får 1 timme ifrån hela tiden". Men det fattade jag när jag kom ner och knackade på, karljäveln var nämligen på lunch, och jag fick således vänta en och en halv timme likförbannat.
Under all den tid jag spenderade i väntrummet hann jag sitta cirka två timmar med en kille och hans ledsagare. Killen var förvisso en riktig sköning, men det blev lite mycket efter några minuter i samma rum. Men dessa försvann senare och ersattes av två asiatiska medelålders damer med varsinn unge på cirka 1 år. Båda ungarna vägde ungefär 40 kg styck och skrek oavbrutet samtidigt som de såg ut att kunna anfalla närsomhelst. När man sett sumobrottning på Eurosport så blir man rädd när ett spädbarn på 40 kg börjar göra anspråk på en annan som dessutom inte kan gå utan kryckor.
Själva skadan då, jo mjukdelar och ledband var skadade. Men inget brott på skelettet. " Nu ska vi se om vi är inne på brottets bana" skojade läkaren. Det var inte långt ifrån att jag svarade" skyndar du inte på nu så är vi nog väldigt snart inne på brottets bana likförbannat, läkarjävel. Eller något i den stilen. Men trots att det tar 100 år att få hjälp, så tycker jag ändå att de var ganska trevliga överlag.
Dessutom hann jag ju se ett avsnitt av Hem till gården samt en reklam som förkunnade att sveriges humorelit snart skulle starta ett program. Kul tänkte jag, till jag såg att Petra Mede på tvn. Då förstod jag att själva humorn var att nämna Petra Mede och elit i samma andetag. Så jag lyssnade istället på när ledsagaren läste " Den hungriga larven" för hennes klient och lyssnade även till när han sa " han är väldigt hungrig larven, väldigt hungrig. Äter mycket plommon hungrig ändå, eller hur då eller hur då?" .
Ska nu sova några hundra år, vi hörs på.
Du drar mig till soffan
Och vi lägger oss ner
Och du viskar
Den här stan är för sorglig
Vi är värda så mycket mer
För övrigt anser jag att det är varmt för att vara höst!
Ja nu har man ju varit med om ett och annat.
Helgen var så fantastisk som vi på förhand kunde tänka oss, många flaskor och många skratt med grabbarna från Svallen. Även om både stryktips och V-75 kunde gått bättre så var det ändå väldigt trevligt och dessutom blev det väldigt sent.
Men vad gjorde väl det trodde jag, tills att tränaren ringde och förkunnade att man fick äran att spela fotbollsmatch dagen efter. Något man snabbt slog fast var ett bra alternativ, men det fick man bittert ångra.
Matchen i sig var väldigt bra från vår sida, och jag kände mig även förhållandevis pigg och fräsch själv. Det gick till och med bra för mig tyckte jag. Hela laget låg rätt och vi krigade på alla positioner. Nu skulle ju allt vara bra om det inte var så att vi i slutet tappat in 2-2 och att jag strax innan detta fått en spark på benet som gör att jag får gå med hjälp av kryckor i åtminstone en vecka. Kryckor som för övrigt är extremt jobbigt att gå med.
När jag idag var på sjukhuset i Härnösand så fick man ju också svart på vitt hur Sveriges sjukvård fungerar.
Min tid som jag på morgonen fixat var satt till 10.45, jag var därför inte särskilt munter när jag klockan 11.20 fick höra mitt namn läsas upp. Efter att denne läkare utan att för överhuvudtaget kolla på foten skickade upp mig på röntgen direkt så blev jag mest bara trött. Han sa att bilderna kunde ta en timme och att jag sedan skulle komma ner till honom för att kolla på dessa, det var bara att knacka på. Hos röntgen var det dock väldigt bra personal, det gick snabbt och de var väldigt trevliga. Jag sa " det skulle ju ta en timme med bilderna va?" Hon sa: " jag fattar fan inte vad dom får 1 timme ifrån hela tiden". Men det fattade jag när jag kom ner och knackade på, karljäveln var nämligen på lunch, och jag fick således vänta en och en halv timme likförbannat.
Under all den tid jag spenderade i väntrummet hann jag sitta cirka två timmar med en kille och hans ledsagare. Killen var förvisso en riktig sköning, men det blev lite mycket efter några minuter i samma rum. Men dessa försvann senare och ersattes av två asiatiska medelålders damer med varsinn unge på cirka 1 år. Båda ungarna vägde ungefär 40 kg styck och skrek oavbrutet samtidigt som de såg ut att kunna anfalla närsomhelst. När man sett sumobrottning på Eurosport så blir man rädd när ett spädbarn på 40 kg börjar göra anspråk på en annan som dessutom inte kan gå utan kryckor.
Själva skadan då, jo mjukdelar och ledband var skadade. Men inget brott på skelettet. " Nu ska vi se om vi är inne på brottets bana" skojade läkaren. Det var inte långt ifrån att jag svarade" skyndar du inte på nu så är vi nog väldigt snart inne på brottets bana likförbannat, läkarjävel. Eller något i den stilen. Men trots att det tar 100 år att få hjälp, så tycker jag ändå att de var ganska trevliga överlag.
Dessutom hann jag ju se ett avsnitt av Hem till gården samt en reklam som förkunnade att sveriges humorelit snart skulle starta ett program. Kul tänkte jag, till jag såg att Petra Mede på tvn. Då förstod jag att själva humorn var att nämna Petra Mede och elit i samma andetag. Så jag lyssnade istället på när ledsagaren läste " Den hungriga larven" för hennes klient och lyssnade även till när han sa " han är väldigt hungrig larven, väldigt hungrig. Äter mycket plommon hungrig ändå, eller hur då eller hur då?" .
Ska nu sova några hundra år, vi hörs på.
Du drar mig till soffan
Och vi lägger oss ner
Och du viskar
Den här stan är för sorglig
Vi är värda så mycket mer
För övrigt anser jag att det är varmt för att vara höst!
Kommentarer
Trackback
