martinssonjohan

Bjäälääääääääää.

Mitt morgonhumör som jag förövrigt inte ofta besitter, som var så ovanligt positivt känns som bortblåst. En fruktansvärt dålig dag på jobbet och allmänt nedstämt humör gör att jag för tillfället känner att det bästa ikväll vore att kurera mig hemma utan kontakt med någon. Med risk för att skada eller smitta av personen som det skulle gälla, med mitt dåliga humör.

Jag kanske ska ut ikväll som det ser ut, om jag har humöret någorlunda intakt.

Det är kallt ute, jag är på dåligt humör, jag har en dålig jobb dag. Jag vet inte vad som händer med hockeyn. Giffarna har åkt ut allsvenskan. Jag sitter oskönt. Jag får säkert ingen god mat till middag. Ölen kanske smakar dåligt för första gången någonsin ikväll. Jag har otur. Jag är trött.
Men jag är inte bitter....

Vintern kan beskrivas som en ovanligt dyster årstid där leda och slentrian är en del av vardagen. Visserligen så är ju hockeyn roligt. Men viljan att krypa ner i närmast möjliga rävgryt för att kurera sig, känns påtaglig. Närmast klaustrofobiskt påtaglig.

I wont be the lonely one
Sitting on my own and sad
A fifty year old
Reminiscing what I had

För övrigt anser jag att jag är dyster.