martinssonjohan

Det var precis denna typ av tankar vi hade igår när regnet återigen besökte Härnösand. Detta antagligen för att stilla min heta läskarkänsla som översköljde mig. Men som så ofta förr trotsade man alla tecken från gud och Carlos formligen löpte till systemet 12 minuter innan stängning och kom över en ansenlig summa skumhattar.
Vi valde att efter jobbet bege oss hem för att äta och sedan låta tröttheten för ett ögonblick ta över våra kroppar där vi skrattandes tog oss an filmen Happy Gilmore som är lika bra varje gång.
Men snart insåg vi att alkohol behövdes för att liva upp oss lite och satte genast tänderna i den första hatten.
Efter att ytterligare en man anslutit till våran skara så drag vi raskt upp återstoden av våra inköpta rusdrycker och begav oss ut i Härnta natten. Sicken ansamling människor det var ute skulle de visa sig. En hel drös med folk trängdes på fuskbygget Gennys och efter att Carlos och hans fästmö tyckte sig ha fått nog av vad Härnta hade att erbjuda, valde jag min vana trogen att fullfölja läskningen och löpa linan ut. Jag och den 4e mannen Erik begav oss med klanderfri gångstil till Svenssons där vi genast gav oss i kast med betydligt starkare drycker än skumhattar.
Efter detta så tog jag via en annan kollega ( Ja det finns bara folk från ComHem i staden) mig till den ack så kända minikrogen för en pizza. Efter denna festliga avslutning stövlade jag hemåt, vid 3 tiden. Trodde jag, uppdateringar under dagen har visat att klockan var strax efter 4. Denna felbedömning har kanske bidragit till att jag inte varit så trött idag, då jag trott mig ha sovit en timme mer än vad jag egentligen har.

Några anekdoter från kvällen:

* Jag stod i kön till toaletten som god tvåa, då en man kommer ut från toaletten kollar undrande på mig och kläcker ur sig " Ska man alltså pissa på en toalett med söndersparkad dörr?" I och med att jag varken kände mig skyldig till den söndersparkade dörren eller för den delen kände till huruvida reglementet stödde denna tes så sa jag " jag kan passa dörren medans du är där inne om du vill" Sagt och gjort, där stod jag. Mannen kommer ut och jag tycker mig förtjäna ett tack vilket jag nämner för mannen som då undrar vad jag vill ha. Ett tack räcker säger jag artigt. Mannen erbjuder sig då att bjuda på en liten shot i baren. Tacksamt går vi således mot baren efter att ha besökt den söndersparkade toaletten och säger att " Här är jag". " Det är inte du" Kläcker mannen ur sig, efter många försäkringar om att det trots allt var jag som passade mannens toalettdörr fick jag mig en 4a minntu, och tackade för mig med en ryggdunkning.

* Jag och Erik är två inbitna fotbollsälskare och träffade på en man vi trodde kunde en hel del. Detta på grund av att han med skön dialekt talade fin engelska och utgav sig för att vara Arsenalfan. Nu kan vi inte säga att det går ihop, att kunna mycket och vara Arsenalsupporter, men detta till trots så spetsade vi våra språkkunskaper och utbytte en hel del åsikter med mannen. Saken var bara att han plöstligt fick ta svenskan till hjälp när orden inte räckte till på engelska. Vi hade alltså blivit lurade. Mannen talade fläckfri svenska och jag och Erik lommade snopna och besvikna ifrån mannen.

Ikväll ska jag åka tillbaka till Sundsvall, och trots fint värdskap av paret Carlos och Aram så känner jag att det trots allt ska bli skönt att komma hem.

På återseende, gott folk. Och glöm inte att det är fotboll på tv.

Åt helvete med himlen.
Om ni inte släpper in mig.
Jag höll stadigt men jag tappade taget.
Och det var långt ner...

För övrigt anser jag att det är märkligt att solen nu lyser i Härnta.