Du lärde mig att slå ifrån mig!
Att ta dagen som den kommer!
Och kära pöbel, att ta dagen som den kommer, det ä precis vad jag gör för tillfället. Och jag gillar det faktiskt.
Dagen till ära är jag ledig, och kommer att ha en hemskt lugn dag, förbannad skönt och tillfredställande.
Efter helgen kändes det som att man varit med i finska vinterkriget, och då menar jag inte att man varit mattant som bakat kroppkakor åt hältarna på fältet, utan att man varit en fältherre i den yttersta fronten.
Nu börjar man dock bli människa igen, och jag går in i en hektisk festperiod.
Först ska en syndikatig (faktiskt i dess rätta bemärkelse denna gång) julfest besökas då mitt kära företag styrt upp detta till underhuggarnas stora glädje.
Därefter väntar eventuellt en lugn fredag, kanske borde skriva förhoppningsvis istället. För att på lördag ta på sig blåkläderna igen och kasta sig över ett enligt rykterna färdigdukat gratis bord med delikatesser såsom öl och liknande då vårt korplag har lagfest.
När söndagen så nalkas, så är det kanske årets händelse som ska besökas. Guden, chefen, hjälten och kompisen Lars Winnerbäck besöker vår anrika stad för att frälsa oss, på samma sätt som jönköpingsborna dagligen blir frälst i sin frikyrkliga stad, dock blir de ej frälst av Lasse, utan av helt andra saker.
Ikväll spelar Timrå och vi får hoppas på seger där, och att vi innan kvällen är slut får beskedet att Cain Dotson avgått eller fått sparken.
Och vad vet du om kärleken
Förrän du förgäves hatat den
Och vad vet du om när hjärtat kan bränna
För kärlek som aldrig kan dö men inte heller leva
För övrigt anser jag att Cain Dotson borde ta sitt ansvar.
