För det är så jag säger det till dig...
- du är det finaste jag vet...
Idag mitt herrskap så har vi äntligen svetsats samman, de nya teamen på vår anrika arbetsplats. Utan att låta för mer än andra, eller på annat sätt skapa ånga hos er läsare, så måste jag säga att ComHem har fantastiska arbetslokaler. Mycket mer än detta har jag inte för avsikt att begära under mitt yrkesverksamma liv. Det skulle vara ett eget kontor med syndikatutrustning då, men det känns kanske lite väl tidigt för att jag skulle förtjäna det.
Jag är inne på arbetsdag 8 irad och känner mig faktiskt inte helt under isen detta till trots. Men nog skulle väl en ledig dag kunna vara något tillfredsställande.
Snart kommer mina syskon hem för att fira en förhoppningsvis bättre jul, i snöbeklädda Lörudden. Jag hade faktiskt gärna firat jul i staden, men med de senaste jularna i stugan i färskt minne på hornhinnan så känns det absolut inte tråkigt.
Sist minns jag att vi satt på den i stugan kända udden " harudden" och drack grögg, och tittade ut över havet. Och något sådant sinnesfridshöjande tror jag skulle kunna få mig att bli näst intill meditativ. Men det ska jag inte svära ed på.
Sen har jag sett att eopräntan... skulle inte tro det va. Även om min gode far med säkerhet skulle uppskatta lite rapporter från sin ende son.
Nu jobb, månne mer blogg senare.
Någon dag är jag din jakttrofé som du övergav
Någon dag kanske jag kör över dig här utanför
Varför måste vi döda varandra
Nåt säger mig att du blir borta
En lång lång tid
För övrigt tänkte jag och Anders ge oss på Europatipset ikväll.
Kommentarer
Trackback
