martinssonjohan

Ja mitt herrskap, jag antar att ni med spänning väntat på att få höra om jag tog mig upp till bussen imorse. Det gjorde jag inte, däremot tog jag mig upp 10 minuter innan bussen skulle gå, och således var paniken ett faktum. Efter att snabbt försäkrat mig att det gick en buss klockan 06.45 istället så hastade jag mig ner till staden och där stod den, ekipaget som skulle föra mig till staden i mitt hjärta ( läs med ironi ) Härnösand.
Som ni kanske förstått, eller om ni inte gjort det så får ni veta det nu, så gillar jag att sova. Men allt för rädd för att återigen vakna i ett bussgarage så ville jag inte sova på bussen. Men detta gick såklart inte vägen, istället vaknade jag panikslagen i vad jag trodde var Haparanda, och tänkte att jag nu fortast möjligt var tvungen att ta mig på en brigad som till vilket pris som helst fick ta mig till jobbet. Men på nåt märkligt vis var det inte i Haparanda jag befann mig, utan vid Shell i Härnösand och således var jag på rätt ställe. Även tiden hade på något magiskt vis stått stilla och i god tid hann jag logga in, prisa herren. Kan någon från Jönköping frälsa mig?

Dagen till ära bestod av en enormt trasslig lunch, en av de sämre fläskfiléerna som passerat denna nu ändå ganska förlåtande strupen. Väldigt lite mat inmundigades, och trots att jag tidigare lovat mig själv att aldrig mer gå på Prisma så lurade jag mig själv i fällan, igen.

Nu ska vi ta tag i arbetet, för nu lackar rasten mot sitt slut. På återseende.

How does it feel
To be without a home
Like a complete unknown
Like a rolling stone?

För övrigt anser jag att Prisma måste utöka sin redan trassliga meny!