martinssonjohan

men det är nog sån jag är!

Så sitter man här igen, precis efter att Lars Winnerbäck på stilfullt manér glidit av scenen efter att ha tackat de själar som ger honom mat och dryck på bordet på dagarna.

Känslorna efter denna spelning är inte riktigt som det varit tidigare, jag kanske ska ta det i rätt ordning.

Det hela började på olearys där ett gäng trevliga individer samlades över en bit mat samt en liten skumhatt för att det inte skulle bli så torrt med bara maten, så att säga.
När vi så traskar till sporthallen visar det sig att arrangören undanhållit information som skulle få vilken konsumentombudsman som helst att hoppa rakt upp och slita sitt hår av ilska. Skojarna skulle nämligen ha 20 kronor för att man var tvungen(!) att hänga av sig jackan! Men detta var inte det värsta, dessa trassliga arrangörer hade mage att visa upp det sämsta kösystem sedan urminnes tider varvid kötiden för oss blev cirka 20 minuter. När så den som var framför mig fått lämna av sin jacka till en liten liten skojare värd alla skojarpriser genom tiderna så var det ju min tur. Denna skojare av högsta möjliga märke har då mage att säga " du får ställa dig längst bort, för det är full här nu". Någonstans här brann det fullständigt för undertecknad, vilket jag inte hade mycket för eftersom skojaren valde att lämna mig ståendes där snopen som Adam Allsing när han blivit utan bearnaisesåsen till söndagsbiffen. Tyvärr fick då en annan där bakom disken bli mitt offer. " Ni får väl ta jackan och hänga den där det finns plats, men du kan väl inte mena att jag ska stå i kö i 20 minuter till för att få hänga upp jackan?". Denna kille som såg väldigt sympatisk ut, svarade då med att....börja skratta och tog hand om en annan kund. Då var droppen nådd, jag formligen tvingade killen att ta jackan och hänga den var fan som helst. Sagt och gjort så blev det också slutrepliken.

När vi så avklarat detta uppenbarligen mycket svårlösa problem, så gick vi in för att se vad vi trodde var den gamla hårdskjutande backen Greger Artursson, men det var inte Artursson som satt där med sin ukelele och spelade oh my darling clementine. Utan det var Andreas Grega himself. Ja han ja...ni vet. Ganska okej, ingen skiva jag kommer ha på mitt julbord dock.

Så till det huvudsakliga. Det ska klargöras att Lasse är Lasse och Lasse är aldrig dålig. Lasse är alltid 5 + minst vid varje spelning. Men idag kändes det ändå som att, jag vet inte. Lasse var trött, eller mätt eller bara ur form. För det kändes emellanåt som att det inte var den vanliga Lasse som lirade.
Fantastisk spelning absolut, men nånting kändes fel, jag kan bara inte sätta fingret på det.

Dagens roligaste under konserten måste vara trummisen Anders som såg ut att vara fullt kapabel till att platsa i biggest looser på 5an. Stor, korpulent,  helt ur form och en av västvärldens fulaste frisyrer. Men banka trummor, det kunde han, Anders.

Jag själv har fått en så trasslig rygg efter att ha stått upp i dryga 2 timmar att jag misstänker kotförskjutning, samt att den äckliga medelåldersdamen som knuffade mig i ryggen för att " vi är gamla vi måste komma fram" lagomt bitter muttrade jag " ja annars kan du ju fråga om jag kan flytta mig". Men eftersom damen var fullare än Cain Dotson en vanlig dag på väg till pizzerian så tyckte hon inte att det förslaget var något att använda sig av.

Nu blire inget mer, tack för visat intresse.

Det är varning för ras
Gå så försiktigt du kan
Dina ögon kan krossa min värld
som stenar mot glas
Varning för ras

För övrigt anser jag att Lasse är gud!