martinssonjohan

Oh no you're not sorry, no you're not 

Jag tror faktiskt inte att ni är ledsna över att jag mår som Clark Olofsson efter en sämre avtändning kära pöbel!

Jag tror att ni egentligen sitter och småfnissar framför era överteknologiska ting, medan jag sitter framför en dator som för var dag tappar i styrka, och dessutom mår dåligt!

En fantastisk gårdag var det, det ska jag verkligen bekänna, fantastiska människor, fantastisk mat, fantastiskt upplägg och enkom trevliga tongångar i de välsvarvade laget Riksbyggen (IF?).
Men pöbeln, och det ska ni veta, att när man i goda vänners lag med allt från rikskändisar till riktiga vinnare och legender bedriver dryckesinmundning så till den milda grad att man blir fullare än Putte Kock var i kommentatorsbåset på den tiden då det begav sig, då får man också ta vissa biverkningar. Och det är precis det jag gör för tillfället, jag tar biverkningar, känner mig glad för att jag fått ha en bra kväll och kan faktiskt nästan köpa att jag mår såhär. Men observera nästan, för såhär dåligt ska man väl inte behöva må för att ha en trevlig kväll? Jag tror till och med att jag bidrog till en positiv och glad atmosfär, och då borde man väl förmildras en aning? Eller?

Jaja, jag ska inte sitta här och snacka om att det är mest synd om mig i hela världen även fast det är det. För jag måste börja peppa för Lars konungen Winnerbäck som håller hov ikväll på sporthallen! Denna man som är en av mina absolut största idoler genom tiderna, inte enkom pga musiken, utan även för hans sätt att vara. En kuf som aldrig hade för avsikt att bli känd, men som pga sin talang faktiskt inte hade något val utan blev känd av bara farten ändå. Killen har precis som den lokal eller snarare rikskändis jag spenderade mycket tid med under gårdagen fötterna på jorden och inser att man inte är (som lasse uttrycker sig) för mer än andra.

Fötterna på jorden kommer inte jag att ha ikväll, men detta beror inte på att jag blivit stor på mig, utan för att jag kommer att sväva i eufori när Lasse sätter igång på sitt eminenta vis.

Sköt om er gott folk, Tonight i have to leave it skriver jag, och åsyftar min svårartade form av bakishet.

So I heard it's no good to run
but it feels so much better now that it's done 
and tonight I have to leave it