martinssonjohan

Medborgare, förlåt för min dåliga uppdatering.
Jag har helt enkelt i avsaknad av ork, lämnat er där hän, utan att på något sätt bry mig om de fåtal som sporadiskt ögnar igenom min miserbelt självömkande blogg.

Jag kan börja med att berätta att Hassela resan blev väldigt lyckad. Detaljer kommer ni inte att få läsa om i min blogg iallafall, då det är sekretessbelagt.
Dock kan jag delge vissa hemskt roliga händelser på hasselas restaurang där jag och min kollega Anders bedrev dryghet mot de stackars hårt arbetande servitriserna.

Med risk för små missöden  gällande citaten så ber jag om överseende, dock är de till nästan 100% autentiska.

Det hela började med att Anders skulle beställa en flaska vin, han frågade då servitrisen:
Anders: Jag önskar beställa en flaska vin, vad rekommenderar ni?
Servitris: Husets vin är väldigt bra.
A: (Påtagligt upprörd över det tråkiga svaret han fick) Jag önskar ett mer kryddigt vin från Toscana distriktet.

Anders får in vinlistan, när han väl får sitt vin så är det kallt, Anders till synes på ännu större ånga, kräver du hovmästaren på en flaska till i kompensation. Varpå hovmästaren säger att han möjligen kan bjuda Herrn (anders) på en efterrätt. Anders replikerar snabbt att han önskar hela sällskapet varsin efterätt, varpå hovmästaren sväljer detta med hull och hår, till följd av att 16 efterrätter dyker in.
När Niklas så får in sin efterrätt är det en påtaglig saknad av marsansås på hans äppelkaka.
Jag tar tallriken och säger till servitrisen:
Johan: Kyparn, det är en påtaglig avsaknad av marsansås på herr olséns tallrik.
Servitrisen: Får jag tallriken då.

Till synes upprörd.

Det slutliga var att vi gick till baren för att köpa oss varsin öl, när Anders kläcker ur sig att en shot också skulle smaka. Servitrisen hör Anders bön och säger att vi får 2 glas öl och 2 4or jäger för 200 kr.
Vi avslår detta pris som näst intill ett hån.
Varvid i förhandlar fram 2 6or Xante 2 öl och 2 koppar kaffe för 220 kr.
Överkomligt, as we say in sweden.

I övrigt drar slentrianen fram sin vana trogen och självömkligheten är ett faktum.

Hur kunde det bli så här fel?
Det skulle ju alltid vara du och jag..
Vi skulle ju visa varandra världen och inget fick nånsin komma mellan oss.
Men nånting kommer alltid i mellan och någon slutar alltid älska först.
Men varför kan det aldrig vara jag?
Och nu träffar du mig för att lindra ditt dåliga samvete
och för att hjälpa mig att ta mig igenom min situation.
Men jag vill inte ta mig igenom någonting..

För övrigt anser jag att vardagen suger musten ur mig bit för bit.