martinssonjohan

Afton.

Nu är man tillbaka, till härnta, där rullatorer är ett så pass vanligt inslag i vardagen att man nästan blir sugen på att skaffa sig en.
När jag vandrade till hemköp, mitt i anrika härnta centrum, så går det en av de segaste damerna norr om nordnorge framför mig. Hon var fruktansvärt bedrägligt seg och jag fick leende menande blickar av andra äldre damer med rullator då jag på intet vis försökte tränga mig före. Även fast det skrek i mig att jag borde prejat henne ur min åsyn.
Men det var min vackra ande som jag har i mig som talade, som försiktigt påminde mig om att jag kommer bli en grinig gammal gubbe så småningom, som gjorde att jag sansade mig.
Jag kom fram till slut, lyckligt slut. Så. Att.Säga.

Helgen bjöds på diverse, lite livelir och utgång hos pirkt. Lite middag hos Kallberg, och så igår middag med farmor mamma och pappa. De var precis ny hemkomna från Frankrike, och en nobel middag serverades med allt från naturens ekosystem. Från en bättre jätteräka till skogens konung älgen.
Sämre måltider har passerat min kräsna strupe. Man somnade småleendes.
Skönt att vara ledig imorn, funderar starkt på att sitta uppe och titta på våra något mindre kronor ikväll. Vore riktigt bra om de lyckades ta en skalp till vårat anrika land.

Har för övrigt skådat en film som fick mig att må riktigt jävla konstigt. PS I Love You. Riktigt fin men riktigt tung film, på nåt märkligt sätt.
Bör ses om ni ej redan gjort det.

Nu ska jag spela lite småspel innan min lunchering är slut.

Åh Hurricane, nu är det lika långt till stjärnorna som stjärnorna till dig, alla talar om dig hurricane...

För övrigt anser jag att ledighet är grymt...