martinssonjohan

Och vi vill inte slåss!

Sådär då, jag läste två argsinta kommenterar om för lite inlägg och för lite bilder, jag tänkte att jag iaf skulle kunna knåpa ner ett litet inlägg.

Sommaren går oss till mötes, och friden i kropp och själ torde vara infunnen. Men lite smolk i glädjebägaren är ytterligare en veckas jobb innan jag går på semester. Men detta ska jag på intet vis vara arg över, jag har själv valt detta samt att en underbar vecka i turkiet med jobbet precis är till ända. Man kan ju ha det sämre, det är jag förste man att påpeka. Delvis för att jag tycker det, samt för att Pirkt inte ska kunna komma skrikandes om att jag är medrigg av stora mått.

Jag vet inte riktigt vart vi ska börja, mina senaste inlägg har kommit med ganska långa mellanrum vilket jag beklagar, kanske inte är så att ni beklagar över detta. Men jag själv önskar att jag tog mig tid lite oftare.
Alanyaresan ska vi inte grotta in oss i för mkt, det är säkert inte intressant för pöbeln, endast det syndikat som äntrade alanyas stränder har en behållning av detta vilket gör att jag väljer väldigt beskärda delar.

Liten ordlista så att pöbeln kan hänga med:
1. Bird bird bird......(  The surfin bird låten, Anders höll hov med denna låt hela resan)
2. Gurkan ( Liten genomsnäll turk med en särdeles spartansk inredd restaurang men med ett hjärta av guld)
3. In sweden we call it ( det förekom ofta för engelsktalande vad vi i sverige egentligen kallade saker och ting)
4. Efes ( Turkisk öl, som enligt oss just då och där var jättegod men som egentligen skulle dömas ut ganska kraftigt av bättre ölkännre, än några törstiga turister)
5. Fräsa på ( Ett snällare uttryck för sköldpaddssex).

Nåväl. Resan började redan på midlanda med ett ganska fint intag av rusdrycker som nog inte till 100% uppskattades av personal och medresenärer. På bussen till vårat hotell som tog 2 timmar, så steg det på en reseledare som fick se baksidan av sitt jobb. Kommenterar som: " Du vet att du har mig som i en liten ask Elin" Och " Det finns plats i vårat rum" Var vanligt förekommande under resan.
Dag ett skulle jag och min kompanjon Anders helt snällt vandra till affären för att inhandla dricka. Och vad händer?!?! Joo vi passerar en pub. Nämligen Gurkans pub. Efter ett snabbt förslag om en liten öl innan vidare färd från Anders så vandrar vi in. Och som ni kan läsa från Hasselaresan så är Anders ( och i viss mån även jag) riktigt bra förhandlare med nån promille i blodet, en öl blev 4 och förhandligarna kunde börjas. En timme senare satt vi med varsina tröjor från werder bremen med Johan Micoud på ryggen. Som varken jag eller Anders hört talas om mer än på FM, ( så fult som möjligt brukar det bli när vi är i farten) . Till saken hör att en sådan tröja hängde på väggen, men att den inte gick att köpa, så gurkans kusin fick skenlöpa till någon annan släkting och införskaffa dessa. Detta till trots så har vi mage att pruta på dom till förmånligt pris.
Här början historien med Gurkan, han besöktes varje dag och belönades för sin godsinthet redan dag två med att få en dörrmatta från mig anders och magnus till det fins priset av 75 kronor. Som Gurkan till synes rörd tog emot och hängde upp precis i ingången.
Anders lärde gurkan bird bird bird låten och vad fräsa på egentligen betyder.

I övrigt så fick en mattförsäljare sent på matten veta att " in sweden we call these a Ryamatta" och Anders hann också få diverse attiraljer kastat efter sig efter ett misslyckat prutförsök.

En av de roligaste kommenterarna kommer från en som med namn censureras. Vi satt på balkongen en av de sista dagarna med skyhög musik och en samtalsvolym som överröstade denna musik. Det står då 5 personer från hotellet bredvid och hotar oss samt att den ena håller på att klä på sig för att gå över och ge oss en match. Och jag tror inte att det var i dryck som han ville ge oss en match. Väl där så kommer en handduk neddinglandes från hotellrummet ovanför varvid vi häpnar och får kommentaren " Kan ni hålla käften, jag försöker knulla häruppe".
Riktigt roligt på plats vill jag lova.
Det blir mycket Anders i inlägget känner jag, dels för att han är en ovanligt bra kamrat med likasinnade intressen som undertecknad ( Läska och bedriva dryghet) men också för att turkietresan ska stanna bland oss lyckligt lottade själar som befann sig på plats och att jag ska slippa få kollektivstryk imorgon på jobbet.
Därför avslutar jag med att berätta, att hur man visste att Anders var vaken? Jo oavsett hur bakis trött eller slagen killen var, så startade han varje nyvaken sejour med att skrika "bird bird bird.." sången från balkongen utan att för det minsta ta notis om övriga hotellgester. Och vi visste då också att det var dags att bege oss till Gurkan.
Avslutningsvis vill jag tacka alla för en oförglömlig resa och det är fantastiskt att se att man med jobbet kan åka och ha så trevligt tillsammans med en samling människor som är så olika. You gotta love it.


Mycket mer än så orkar jag inte berättade, och mycket mer än såhär vill nog inte turkarna återuppleva då de verkade till synes störde av oss i vissa stunder.

Nu ska här försöka sovas.

Well everybody’s heard about the bird.
 Bird is the word.
 Don’t you know about the bird well everybody knows that the bird is a word Bird is a word..


För övrigt anser jag att man kan älska sitt meningslösa liv med gott samvete för tillfället!