martinssonjohan

Den som lever får se brukar man ju säga, men jag väljer att ställa mig på Markus Krunegårds sida i den frågan, för jag har levt alldeles för många söndagar för att få se vad det innebär att må som ett trippelt blysänke som skulle fungera bäst för att latmeta karp.
Gårdagen var inget undantag, men till skillnad från några av mina kompisar så verkar det som att jag kom ganska lindrigt undan. Jag kunde bland annat åka ner till Håkansson för att få spö på FIFA utan att somna, några av svaren från de närstående när jag ringde var " eeeh, uuuh, näää, jag orkar inte, jag ska inte göra något alls idag". Var snubblande nära att ringa ambulans.

Helgen i sin helhet då, på fredagen var jag belagd med ledighet på schemat, detta innebar att jag fick sova ut vilket var precis vad jag behövde. Därefter tog jag och fadern familjens bil för att ge oss ut på jakt efter en tv till den ömma farmodern. Vårt fokus låg på ljud då bilden med hennes trassliga syn i åtanke egentligen gör detsamma. Efter att ha blivit ingnorerade av personalen på elgiganten som hade kunnat bocka för en prick i provisionsprotokollet så fick vi styra våra steg till den tyskstyrda affären Media Markt. Väl där fick vi med oss en trevlig tv som fyllde de kvaliteter som vi sökte. Efter att ha installerat nämnd tv och samtidigt skeppat hennes gamla till någon obskyr baltstat så hämtade vi upp gurra. Ty den unga mannen var på besök i Sundsvall och ärades förutom med en gigantisk fylla med Carls egengjorda anka. Uppskattat besök från vår sida, och ett besök hos gurras broder hann vi med innan jag var tvungen att kasta in den där vita. Alltså handuken, ni vet den som man slänger in när man känner sig underlägsen, eller hopplös, eller helt enkelt visa karaktär. Jag hade nämnligen blivit lurad upp till månen genom att jag i all hast tackat ja till någon innebandyturnering som någon lokalkändis årligen står som arrangör för. Nu var det förvisso roligt att spela innebandy, men träningsverken vet inga gränser. Dessutom blev vi skändad av ena domaren som var med, och dessutom spelade vi ganska dåligt. Det ska sägas att vi inte var tillräckligt bra för att gå vidare, alla lag var inte lika dåliga som byggshoppsgänget som vi mötte första matchen där vi defilerade hem en 4-0 victoria. Några lag var tillochmed hör och häpna, bra.
Efter att det förkunnats att vi åkt ut, så begav jag mig med Kenny Bräck inspirerad fart hem till Sundsvall där vi firade farmoderns 86e bemärkelsedag, detta firades med champagne oxfilé och liknande.
Jag var trött, och egentligen slut som artist, men vad gör man när tränaren har ordnat samkväm i densammes syndikatlägenhet i den centrala delen av sundsvall? Jo man åker dit, och man dricker med frenesi, och sen är all tröttheten ett minne blott och ska först dagen efter göra sig påminnd. Det var mycket fotbollssnack, mycket fylla och mycket trevligt. Vi  begav oss till Oscars och fortsatte sedan på efterfesten hos coach.

Helgen blev med andra ord intensiv, lyckad, men intensiv i löjligaste laget.

Nu är det jobb veckan lång, heja arbetskraften!

Ta och ge mig din hand och
Slå lite vett i mig
Öppna mina ögon, så jag kan se igen
För allt är så svart
när jag släcker på natten
Jag gråter så lätt när låtarna går i moll
Det kanske är lätt för dig
att skratta åt mig men
Jag kan inte hjälpa det

För övrigt anser jag att solen gör dagarna lättare!