Ett minne bättre glömt!
Mina vänner, jag var indisponibel att genomföra en träning igår, ty min kropp har sagt ifrån. Ihärdigt sportande sista veckan har som sagt satt sina spår.
Detta ledde till omgruppering i planerna för kvällen, min moder hade haft någon typ av mindre utbrott och detta föranledde en dryg timmes städande i mitt rum, som med sanning behövdes. Jag sväljer stoltheten och erkänner att det tillochmed kan vara bra, dock var jag nära att dö. Detta grundas på det faktum att jag hittade den gamla engelska boken shortcut i högen av skrot. Denna bok som gäckade mig under mina tre år på Hedbergskas gymnasium. Den åkte ner i sopnedkastet, förlåt Carl-Magnus.
Efter detta gjorde jag något som kan leda till att ni sätter läs-konfekten i halsen, så tugga ur sockerkakan, werthes orginal kolan eller burriton ni har i munnen. För nu kör vi. Jag hittade min chinos i garderoben, de chinos som jag helt glömt bort, och erinrade mig att jag sabbat knappen på dessa under en blötare utekväll i Sundsvallens stad. Detta stämde, knappen var borta. Normalt skulle jag lämnat dem därhän, hittat dem igen om några månader och genomföra samma procedur, men igår var tydligen inte normal dag. Jag hämtade istället den i folkhemmet hatade sylådan, satte mig på sänger och sprättade bort den medföljande extraknappen. Därefter tog jag fram en matchande färg på tråden och en nål, och sydde dit knappen. Med ett resultat som gjorde att knappen satt kvar, jag lyckades alltså dels ta mig till att sy, och därefter lyckades jag även genomföra det hela med bravur. Jag tror att någonting håller på att hända, gud förbjude att det är något som innebär att jag blir äldre.
Jag begav mig sedan ner till Allstars där jag och min vän Erik Grundberg tog en bättre mixedplate med allsköns läckerheter och några pilsner. Vi såg Liverpool förlora med 1-0 och avrundade kvällen med några centiliter 12 årig cragganmore och fastställde de planer som innebär att om Liverpool vinner hemma nästa torsdag, så åker vi till Hamburg den 25:e maj. Det vore helt sjukt stort att få vara med om, och jag hoppas verkligen att det blir så.
Nu sitter jag och avnjuter min förmiddagsrast på jobbet och har gott sällskap av såväl Andreas Kjellin som Anders Hammarström och Andreas Forsberg. Tre mycket godhjärtade människor som gör min vardag till någonting mycket lättare att uthärda, cred till de tre bockarna bruse.
Vi hörs mitt herrskap.
Detta ledde till omgruppering i planerna för kvällen, min moder hade haft någon typ av mindre utbrott och detta föranledde en dryg timmes städande i mitt rum, som med sanning behövdes. Jag sväljer stoltheten och erkänner att det tillochmed kan vara bra, dock var jag nära att dö. Detta grundas på det faktum att jag hittade den gamla engelska boken shortcut i högen av skrot. Denna bok som gäckade mig under mina tre år på Hedbergskas gymnasium. Den åkte ner i sopnedkastet, förlåt Carl-Magnus.
Efter detta gjorde jag något som kan leda till att ni sätter läs-konfekten i halsen, så tugga ur sockerkakan, werthes orginal kolan eller burriton ni har i munnen. För nu kör vi. Jag hittade min chinos i garderoben, de chinos som jag helt glömt bort, och erinrade mig att jag sabbat knappen på dessa under en blötare utekväll i Sundsvallens stad. Detta stämde, knappen var borta. Normalt skulle jag lämnat dem därhän, hittat dem igen om några månader och genomföra samma procedur, men igår var tydligen inte normal dag. Jag hämtade istället den i folkhemmet hatade sylådan, satte mig på sänger och sprättade bort den medföljande extraknappen. Därefter tog jag fram en matchande färg på tråden och en nål, och sydde dit knappen. Med ett resultat som gjorde att knappen satt kvar, jag lyckades alltså dels ta mig till att sy, och därefter lyckades jag även genomföra det hela med bravur. Jag tror att någonting håller på att hända, gud förbjude att det är något som innebär att jag blir äldre.
Jag begav mig sedan ner till Allstars där jag och min vän Erik Grundberg tog en bättre mixedplate med allsköns läckerheter och några pilsner. Vi såg Liverpool förlora med 1-0 och avrundade kvällen med några centiliter 12 årig cragganmore och fastställde de planer som innebär att om Liverpool vinner hemma nästa torsdag, så åker vi till Hamburg den 25:e maj. Det vore helt sjukt stort att få vara med om, och jag hoppas verkligen att det blir så.
Nu sitter jag och avnjuter min förmiddagsrast på jobbet och har gott sällskap av såväl Andreas Kjellin som Anders Hammarström och Andreas Forsberg. Tre mycket godhjärtade människor som gör min vardag till någonting mycket lättare att uthärda, cred till de tre bockarna bruse.
Vi hörs mitt herrskap.
"Dom måste lära sig gå"
Det är vad folk säger om oss två
Vi måste gå härifrån
Innan vi ligger på kyrkogårn som alla innan oss...
Jag var bara inte gjord för dessa dar, och dessa dar är inte gjorda för mig
För övrigt vill jag tacka Fredrik Olsson för att han tillskänte mig två biobiljetter.
Kommentarer
Trackback
