Hur bidar du din tid?
Nu var det återigen ett bra tag sen jag orkade skriva, och jag orkar faktiskt inte ursäkta mig, varför jag nu skulle göra det på min egen blogg.
Det finns planer på att starta en gemensam blogg med en nyfunnen vän i form av Andreas Forsberg, oddsmästarnas mästare. Hur detta kommer att ta sig i anspråk är vi inte riktigt införstådda med än, men det lär väl visa sig gissar jag.
Igår blev man bjuden på middag av min otrolige vän Calan. Flamberad huggorm med ostronssås hade man förväntat sig när man sitter med facit i hand gällande Calans matlagningskunskaper. Men tji fick man, blåst på såväl ostronsås som huggorm blev man och istället fick man väl smaka på en fantastisk carbonara. Calan som i sanning är en man av ekonomi kände efter maten att det var onödigt att slänga de äggvitor vi förspillt och förberedde då ett gäng hemmagjorda maränger. Frågan man då ställer sig är hur många människor i dagens samhälle som ens skulle komma på idén, men Calan gjorde han och succé blev det, som brukligt. En trevlig tillställning blev det och lyckan var gjord.
Matchdebuten i utomhusform gjordes i förrgår, Söderdressen satt som en slickad baltdam runt barmen och benen kändes faktiskt inte blytunga innan matchstart. De kändes snarare cemeterade, jag tänkte i mitt stilla sinne " Hur i helvete ska jag vara kapabel att ens genomföra något som ens kan likna fotboll med dessa trassliga ardennerlår?". Men match blev det, först lite bakgrundsfakta. 17.15 slutade vi arbetsdagen och halvlöpte ner till den omtalade bistron för att komma över något slags substitut till måltid, en skagenmacka fick bli mitt och nervositetens sällskap i bilen. 18.10 anländer man till hemmet för att skramla ihop alla förnödenheter inför stundade match, 18.30 anländer man till matcharenan, alltså en halvtimme innan avspark. På grund av min försening(uselhet) som redan innan match var förkunnad så började undertecknad på bänken. När det så var dags för inhopp så blev det något slags hockeybyte och jag försattes i ett friläge det absolut första jag gjorde. Jag har tidigare av diverse ofotbollskunniga gestalter fått höra att jag är en målskytt. Detta hade de fått ätit upp både en och tre gånger då jag från en meters håll missade de klaraste målet som skådats sedan Mats Alm häktades för mord. 2-2 blev det, och matchen i sig är väl inget man skriver till påven om. Dock överraskades jag rätt positivt av vårt spel, vi börjar så sakteliga se ut som ett fotbollslag.
Nu ska jag arbeta, ty det är de jag är anställd för. På återseende gott folk, får vi hoppas.
Det finns planer på att starta en gemensam blogg med en nyfunnen vän i form av Andreas Forsberg, oddsmästarnas mästare. Hur detta kommer att ta sig i anspråk är vi inte riktigt införstådda med än, men det lär väl visa sig gissar jag.
Igår blev man bjuden på middag av min otrolige vän Calan. Flamberad huggorm med ostronssås hade man förväntat sig när man sitter med facit i hand gällande Calans matlagningskunskaper. Men tji fick man, blåst på såväl ostronsås som huggorm blev man och istället fick man väl smaka på en fantastisk carbonara. Calan som i sanning är en man av ekonomi kände efter maten att det var onödigt att slänga de äggvitor vi förspillt och förberedde då ett gäng hemmagjorda maränger. Frågan man då ställer sig är hur många människor i dagens samhälle som ens skulle komma på idén, men Calan gjorde han och succé blev det, som brukligt. En trevlig tillställning blev det och lyckan var gjord.
Matchdebuten i utomhusform gjordes i förrgår, Söderdressen satt som en slickad baltdam runt barmen och benen kändes faktiskt inte blytunga innan matchstart. De kändes snarare cemeterade, jag tänkte i mitt stilla sinne " Hur i helvete ska jag vara kapabel att ens genomföra något som ens kan likna fotboll med dessa trassliga ardennerlår?". Men match blev det, först lite bakgrundsfakta. 17.15 slutade vi arbetsdagen och halvlöpte ner till den omtalade bistron för att komma över något slags substitut till måltid, en skagenmacka fick bli mitt och nervositetens sällskap i bilen. 18.10 anländer man till hemmet för att skramla ihop alla förnödenheter inför stundade match, 18.30 anländer man till matcharenan, alltså en halvtimme innan avspark. På grund av min försening(uselhet) som redan innan match var förkunnad så började undertecknad på bänken. När det så var dags för inhopp så blev det något slags hockeybyte och jag försattes i ett friläge det absolut första jag gjorde. Jag har tidigare av diverse ofotbollskunniga gestalter fått höra att jag är en målskytt. Detta hade de fått ätit upp både en och tre gånger då jag från en meters håll missade de klaraste målet som skådats sedan Mats Alm häktades för mord. 2-2 blev det, och matchen i sig är väl inget man skriver till påven om. Dock överraskades jag rätt positivt av vårt spel, vi börjar så sakteliga se ut som ett fotbollslag.
Nu ska jag arbeta, ty det är de jag är anställd för. På återseende gott folk, får vi hoppas.
Idioter, varför finns det inga kvoter
för idioter?
På radio och TV
Vi vill också va med
För övrigt anser jag att snön kan fara och flyga!
Kommentarer
Trackback
