Dom band som binder mig här!
Band har det bundits också, både vänskapliga och äktenskapsmässiga. Jag har nämligen varit på något så trevligt som förlovningsmiddag med samkväm. God mat, god dryck, heta debatter och trevligt sällskap gjorde att kvällen blev lyckad.
Tilläggas bör att jag kände mig aningen malplacerad bland societeten, detta på grund av att jag egentligen inte hade någon vidare koppling till de två släkter som skulle braka samman för första gången för att se vem av de två som dragit högsta vinsten beträffande svärdotter och svärson. Nu tror jag att vi kan slå fast att det går jämt upp, det är ett par av yttersta märke och lyckan torde vara gjord för såväl Andreas som Carros familj kan jag tycka.
Det var också trevligt att träffa den hitresta talangfabriks-familjen från Nick Borgens hemtrakter Östersund. Det vill säga Andreas Foppa Fopperingen Forsbergs familj, den enligt egen utsago oslagbara FIFA-Chefen till broder, såväl som modern och fadern, och den sedan tidigare redan träffade systern.
Det var en ynnest att stöta på dem, och de kan nog vänta sig ett besök under storsjöyran om allt går i lås.
Det kunde faktiskt varit så hemskt att några hade satts ur funktion för att medverka, jag fick nämligen ratta Fopperingens bil som med milda utrycksgrader kan förklaras som lite svårstyrd. Nu gick det vägen, men en pers var det, skriv upp det.
Jag begav mig en snabbis ner på krogen amadeus också, och i vanlig ordning rådde det fullt kaos där. Slagsmålen avlöste varandra, dansgolvet var överbefolkat också den där vanliga svårigheten...
Jag pratar om kösystem, hur fan kan man vara så korkad att man inte ens kan stå i en kö?
Hur man kan vara så korkad att man efter att jag och flertalet andra påpekat detta för nissen att man svarar: " Kom ut då så kan vi slåss?".
Hade jag velat slagits så hade jag inte påpekat något om att han inte kunde stå i kö, utan istället riktat in mig på att gå till attack genom hans väldigt ofördelaktiga yttre. Men det förstår han väl inte heller, gissar jag.
Men nu slåss jag ju inte, tack och lov, kanske beror det på min gamle hockey tränare Magnus Billmans kommentar efter ett slagsmål i rinken en gång som löd : " Martinsson varför slåss du när du är så sjukt dålig på att slåss?
Nu ska jag arbeta, ty arbeit macht frei.
Tilläggas bör att jag kände mig aningen malplacerad bland societeten, detta på grund av att jag egentligen inte hade någon vidare koppling till de två släkter som skulle braka samman för första gången för att se vem av de två som dragit högsta vinsten beträffande svärdotter och svärson. Nu tror jag att vi kan slå fast att det går jämt upp, det är ett par av yttersta märke och lyckan torde vara gjord för såväl Andreas som Carros familj kan jag tycka.
Det var också trevligt att träffa den hitresta talangfabriks-familjen från Nick Borgens hemtrakter Östersund. Det vill säga Andreas Foppa Fopperingen Forsbergs familj, den enligt egen utsago oslagbara FIFA-Chefen till broder, såväl som modern och fadern, och den sedan tidigare redan träffade systern.
Det var en ynnest att stöta på dem, och de kan nog vänta sig ett besök under storsjöyran om allt går i lås.
Det kunde faktiskt varit så hemskt att några hade satts ur funktion för att medverka, jag fick nämligen ratta Fopperingens bil som med milda utrycksgrader kan förklaras som lite svårstyrd. Nu gick det vägen, men en pers var det, skriv upp det.
Jag begav mig en snabbis ner på krogen amadeus också, och i vanlig ordning rådde det fullt kaos där. Slagsmålen avlöste varandra, dansgolvet var överbefolkat också den där vanliga svårigheten...
Jag pratar om kösystem, hur fan kan man vara så korkad att man inte ens kan stå i en kö?
Hur man kan vara så korkad att man efter att jag och flertalet andra påpekat detta för nissen att man svarar: " Kom ut då så kan vi slåss?".
Hade jag velat slagits så hade jag inte påpekat något om att han inte kunde stå i kö, utan istället riktat in mig på att gå till attack genom hans väldigt ofördelaktiga yttre. Men det förstår han väl inte heller, gissar jag.
Men nu slåss jag ju inte, tack och lov, kanske beror det på min gamle hockey tränare Magnus Billmans kommentar efter ett slagsmål i rinken en gång som löd : " Martinsson varför slåss du när du är så sjukt dålig på att slåss?
Nu ska jag arbeta, ty arbeit macht frei.
Då jag vet att jag gjorde allt jag kan
Ger jag mig rätten att ge upp
Det blir aldrig bättre
Vi kommer aldrig närmre
Vi är aldrig starkare
Än vår svagaste punkt
Kedjan är svag
Då länkarna felar
För övrigt anser jag att vädret gör riktigt bra ifrån sig!
Kommentarer
Postat av: Anonym
Välkommen Johan, här blir det middag någon Yr-kväll!!
Postat av: Martinsson
Fantastiskt! Det ser jag fram emot;)
Trackback