martinssonjohan

Hej hej, hallå.

Nu är helgen över, lunchen har precis passerat min sedan tidigare nämnt kräsna strupe, intrycken har lagts till minnesbanken och vad kan vi då förkunna?

Jo som så att helgen, som alltid när man får äran att stanna hos den eminente värden Anders " Anka " Hammarström. I lördags när man anlände så hade Anders redan fixat allt som skulle handlas från systemet, med sin bil plockade han upp mig på busshållsplatsen, i frysen hemma hade han redan placerat ett gäng skumhattar, på borden i köket fanns det tapas som han hade dukat fram, i ugnen hade han placerat vitlöksbröd. Ja det som den mannen inte tänkt på när han skulle ta emot undertecknad för en helg i härnta, det har ingen människa någonsin tänkt på.
Mycket tacksam är jag för mottagandet.
På kvällen på lördagen hade vi styrt våra steg till logen som det heter, där vi skulle äta middag och spankulera bland curlingsyndikatet. Middagen var god, det ska sägas. Dock kan jag väl säga att jag under den största tiden mest satt och ondade på svenska curlingsförbundets rötägg till ordförande. Han betedde sig som att han var en man av adligt härsprunge och viftade med sedlar och pratade högljutt om det späckade schemat under april där han knappt skulle vara hemma en enda dag. Jag tänkte i mitt stilla sinne fråga vad som kunde tänkas fylla hans kalender med curling i en hel månad, men la band på mig. Ty i ett sällskap enbart bestående av curlingfolk, kan det tänkas olämpligt att ge sig på det högsta hönset. De andra verkade fjärma och fjäska tillräckligt för att kunna mobilisera en tillräcklig skara folk för att inte bara jämna mig med marken utan också se till att jag aldrig mer fick gå på middag med curlingfolk.
Nu var inte alla som herr ordförande, utan det fanns en hel del trevligt folk också, så nöjd det är vi.

Blir nog kvar här en dag till föresten.


I övrit tycker jag att min teori ser rätt vass ut, jag har sagt att jag skulle bli mycket förvånad om Åtvidaberg tar fler än 5 poäng i årets allsvenska. Frågan jag mer ställer mig nu är hur de ska kunna ta en enda.


Nu, jobb!

Jag fatta allt och ingenting
Där stod ju du som alltid skulle va min
Du såg exakt lika påkommen ut som du var
Men ärligt talat det var skönt med ett dåligt svar
Hela världen är så underbar bara man får ett svar


För övrigt anser jag att det ska bli skönt med en kortvecka!

Hallå hejsan, ursäkta.

Igår var en dag i ångans tecken, och dessvärre har det etsat sig fast. En arbetsdag som inte var fullständigt fläckfri, en trötthet som sköljde över mig och allmänt less. Humöret tog dock en vändning när Mauro och Pluras kök tog sig i anspråk, ett fantastiskt program som jag gärna kikar på igen.
Men humöret skulle såklart återigen ta en vändning, för samhall hade nämnligen årsmöte på hovet i stockholm igår. AIK-Fans försöker alltid säga " men det är ju inte bara AIKs fans som håller på" . Nej? Men berättigar det att ett gäng hjärndöda halvlallare som inte lär ha några jätteproblem med csn-lån springer in som apor i båset och klappar på tränarna? Killen som tog täten såg ju inte särskilt smart ut, det ska gudarna veta. Han såg så arg ut att man trodde att någon av väktarna tagit hans lördagssil som han sparat hela veckan och därför ville ge igen. Vidare kan jag inte förstå att man fortsätter att vara våldsam när man har två väktarkolosser som håller i varsin arm bakom sig. Tror han att om han bara kommer loss så är allting lugnt? Vi kanske inte ska djupanalysera mannens tankesystem, ty då kan vi vara förlorade.

Detta var givetvis inte nog, och långt ifrån det värsta jag upplevde igår. Jag fastnade framför tvn och zappade lite och såg på SVT att dom sände dokumentären om Linneafallet. Jag som själv läst för lite innan igår kände att jag skulle vilja veta vad det hela handlade om. Det skulle jag inte ha gjort, jag höll på att gå upp i atomer. Att Bjästa är en inavlad frikyrklig bondhåla där Fubujeans är nya modet och där alla med en hjärncell över blir uthängda kan vi i med all tänkbar säkerhet slå fast. Att höra vuxna människor ifrågasätta huruvida domen är korrekt, eller vadå ifrågasätta, stenhårt tro på att den inte stämmer. Och att det ska krävas en våldtäkt till och ett granskningsprogram för att folk ens ska reflektera över att den fantastiska Oskar ska ha kunnat gjort en fluga förnär. Jag tror att det ligger mycket sanning i att folk backade för att Oskars familj tydligen var av de högre samhällsskiktet ( det vill säga typ överste bonde, då vi snackar om Bjästa) dock är detta bara indicier, men jag kan inte se varför vuxna samt ungdomar med sådan självklarhet skulle anta att Linnea ljög.
Att se den gråa stelopererade rektorn sitta på en pinnstol och nästan tycka synd om sig själv fick mig att vilja hopprundsparka tvn. Ni ska få ett utdrag för att förstå hur dum hon är. Reportern: " Men varför har ni inte ens tagit ställning och försökt stoppa all mobbning på internet? Det finns hur mycket som helst där?" Rektorsaset: " Det handlar om att utbilda personal!" Reportern: " Men vi snackar om internet? Det är bara att gå ut och läsa??" Rektorsaset: " Internet är inte alla arena, så är det bara!". Nej just precis, den enda familjen som hade tillgång till internet var väl överstebönderna i Oskars familj, de sitter säkert på en trasslig 128 kb lina och anses som adliga.
Prästäcklet var också något utöver det vanliga, han gav iallafall sken av att vara kraftig hjärnskadad och förbättrade inte mitt sedan tidigare tvivelaktiga förhållande till religion ( ty jag föraktar inte folk som har en tro) . Han tyckte att det var en fin gest av Oskar att dela ut blommor, och att han inte relekterat närmare om att det skulle vara ett problem att han hade besöksförbud och en dom hängande över sig.

Nä fyfan, jämna Bjästa med marken och ge Linnea och Jennifer( som inte blev så involverad i detta inlägg ) ett skadestånd som gör att dom kan göra precis vad fan dom vill resten av livet. Pengar kan inte göra det ogjort, men kan det hjälpa den att få leva ett drägligt liv så hoppas jag att Oskar och hela Bjästa får jobba gratis resten av livet och ha Autogiro till deras konto.

Jag är riktigt illa berörd och det är väl både skrämmande och ett friskhetstecken gissar jag.

Nu ska jag jobba, sköt om er.

Du ger oss kalla kårar
Med dina svarta tysta tårar
Och vi vet alla vet allt tar slut
Långsamt genom rummen går hon ut

För övrigt så var det en tjej Amanda som stod upp för det hon tyckte var rätt, all heder. Amen! ( nehe..)

Hej gottfolk.

Er skribent är en man av trassligaste slag idag, tröttheten vet inga gränser! Vad har jag gjort för att förtjäna detta? Jag har sovit som en gud hela veckan. Livet är orättvist!

Nåt annat som är orättvist är att jag inte fick ledigt för att kunna åka till Liverpool för att spenka på trippla matcher! jiowdrjwejrsdifsdfjwerjifsdijfisdfj är den spontana reaktionen på det.

Något som är mycket tråkigt är konsterandet att " Bosse Pettersson, snart i en Premier League studio nära dig" blir ett faktum. Det får inte vara sant. Inte bosse, inte Elin Bak. Snälla då?

Helgen kommer nog att bli ganska underbar erinrar jag mig, först besök hos Kallberg imorgon och sedan någon typ av avtackning av lag Anette Norberg för OS-Guldet. Varför i hela helvetet ska du gå på en sådan middag frågar ni er då. Och jag kan bekräfta att det inte beror på något som har med syndikat att göra ( om nu någon kan tycka att sådant verkar syndikataktigt). Hur intresserad är undertecknad av curling? Ja ni, ett par passiva glidningar på nån curlingbana har man genomlidigt, men i grund och botten är intresset minst sagt svalt. Förutom de gånger Anders Hammarström utmanar mig på en Magyar Szoba ( ett ungerskt rum för virituell curling) där Kjellin sitter och skriver direktöversatta fraser på ungerska i chatten.
Nej hela spektaklet bygger varken på intresse eller syndikat utan för att min gode vän Anders Hammarström bjöd med mig på denna middag vilket vi tackar storligen för.


Ikväll blir det återigen soffläge. På återseende!

Jag glömmer för varje gång
jag lär mig ingenting
Jag har lika ond hand
med människor som med ting
Om jag hittar en ny väg ut
är den borta nästa dag
så fort nåt är bra för mig
förbjuds det enligt lag


För övrigt anser jag att Sundsvall bör gå upp i allsvenskan iår. 

Hej igen, vilken skrivfrenesi jag visar upp. Torde nästan belönas, eller bestraffas för de som anser läsningen överflödig och dumdristig. Men nog om det.

Nu har ett europatips lämnats in i kraft av mig och Forsberg, men det var inte utan krångel ska nämnas.
Först och främst trodde vi oss blivit bestulna på den finansiella medlem som vi tillskansat oss via fickskakning. En man med brytning och östeuropeiskt utseende trängde sig förbi oss och bad vänligt om ett programblad. Av någon anledning försvann delar av mynten mystiskt, nu läggs det ingen vikt vid att han var av östeuropeiskt utseende, tro inget sånt. Det var mer en personbeskrivning. Men att mynten försvann mystiskt i samband med detta gjorde oss oroliga, den något fagrare kollegan Forsberg ställde sig frågande. Vart är mynten? Jo i hans ficka, chipsnacken hade applicerat nämnda mynt i sin egen ficka och fick mig att bli irriterad på tidigare nämnd östeuropé.

Ikväll ska det spenkas på hockey, lite fotboll och bara dega i soffrackarn. Jag var på strålande, bländade humör imorse, nu är det lite naggat i kanten av olika orsaker. Men lite framgång ikväll väcker nog lusten igen får vi hoppas.

Träningen i veckan blir dessvärre helt åsidosatt, jag är faktiskt riktigt sugen på att träna, men ett trassligt schema sätter som sagt käppar i det där berömde hjulet.

En rolig händelse som måste berättas, min far Carl vann en tävling som gick ut på att gå så många steg som möjligt som bokfördes via en stegräknare. Hade jag inte vetat att min far är en man av etik och moral så skulle jag tro att han suttit still i soffan och skakad benen som en apatisk flykting. Nu klarade han av de 10 000 steg per dag som var grundkravet och lyckades på de trassligaste av vis vinna en sjuk utlottning av en fin prischeck på resor. När han så var i Tyskland på ett kontor där så förkunnades det väldigt snart att hans kollega från Tyskland även han hade vunnit, när då far sa " Nämen vad roligt grattis, vann du också en resecheck?" Tysken svarade gladlynnt" Nää jag vann en bok" " Jaha, hehe gud vad kul, grattis" sa Carl, som den medmänniska han är.

Rasten lackar mot de begynnande slutet.


Det fanns en gång en bra säsong för dig som var på gång så snygg och slank och lång eller hur
Och alla dom du tyckte om sa se dig om och du såg det som om dom drog sig ur
Du var så upp i all pompa och ståt
men nu är det du som går till sängs i gråt
och nu är det du som står och skriker förlåt



För övrigt anser jag att min far var värd segern!

I hate monday's...Sjunger the boomtown rats. Tell you why, i love wednesdays...Sjunger Johan Martinsson.

Varför detta undrar såklart ni. Jo det ska jag berätta, slutspelshockey, europatips, fotboll i hela världen, ett underbart väder, kollegor av klass och rang och känslan av det är skönt att vara vid liv. Åtminstone en dag till, tills vi spruckit i minut 93 på europatipset för att Pippo Inzaghi ramlat över sig själv och tandat in bollen i bakom sin egen slips till keeper.

Men nu lever vi med hoppet så vi håller oss till det, tidigt jobb idag och en härlig känsla i kropp och själ. Tycker lite synd om Erik dock, han hade tappat bort sina favoritshorts när han skulle besvära sig med att åka till Cypern med sitt fotbollslag. Han har faktiskt en sjuk otur killen, lider verkligen med honom.

Charles "Challe, storkäft, mediahoran" Berglund är ju en man av trassligaste slag, han går alltså inför stundande slutspelsmatcher ut och säger att han vill till Modo. Det luktar hämd och bitterhet hela vägen till lausanne om det. Karljäveln kan väl vara nöjd med tre slutspel och härja på i sina hästhagar? Tror dock att vi lär få se honom i nåt bås snart igen, gnällig och vidrig.

Dags för jobb.

det kanske låter underligt
men jag tycker det är stort
många gånger har jag sagt
att det här är nog det smartaste jag gjort


För övrigt anser jag att det känns fint att vara vid liv, en dag till.

Pirkt försöker med näbbar och klor att slåss för att dementera tidigare inlägg. Hånfullt ler pöbeln åt syndikatsonen. Alla vet Erik, man ska inte skämmas för att man är född med silversked i munnen, var istället glad att fadersgestalten Ola och modern Åsa levt ett gott och sinnrikt liv och att de därför kunna proppa dig full med ostron.

Vi diskuterade igår både jag och pirkt ett antal bloggar. Snabbt kunde vi väldigt generaliserande slå fast att de flesta bloggerskor och observera att jag skrev de flesta innan ni kastar klackskorna efter mig, antingen är feminister eller blir feminister, antingen anses som väldigt fagra eller är allmänt arga på världen i allmänhet och män i synnerhet.
Varför är det så? Kan någon förklara det för mig (oss)?

Har ni föresten sett Sebastian Seiferts högernäve som han delade ut på Jonathan Stenbäcken? Här är den iaf : http://www.aftonbladet.se/sportbladet/handboll/article6825468.ab . Mig gissningsvis så är han nu scoutad av både hells angels och bandidos.

Ikväll är det fullt jobb och jag utnyttjar min paus till att författa detta kontroversiella och ganska genomruttna inlägget samt att jag alldeles snart ska läppja på en kopp trassligt automatkaffe.

Jag önskar eder en trevlig kväll, och är det ingen annan som sagt det åt er så kan lika gärna jag göra det. Rögle och Södertälje är stenklara ikväll.

Over and out!

Alla är med om det
Förr eller senare
Tror man nått annat
borde man stannat i magen


För övrigt anser jag att Emil Jensen är underskattad. 

God förmiddag! Eller eftermiddag för den som är lagt åt det hållet.

Ångan idag är påtaglig och den har sitt säte i en diskussion med pirkt igår. Det var VM i 200-meter självömkan utan hinder igår. 
Lite bakgrundsfakta måste först läggas fram, Erik Löfgren är en 19-årig pojke från en familj med en adlig stämpel. Han har haft två drömmar i sitt liv när det gäller yrke, och de är ungefär exakt samma drömmar som undertecknad haft. Först och främst att bli fotbollsspelare på heltid, helst i GIF Sundsvall då det varit genomgående för hela uppväxten att följa det laget, och på senare år även att bli sportjournalist. Erik skrev för någon vecka sedan på ett kontrakt med GIF Sundsvall och gick dagen efter till dagbladets redaktion för att skriva sportartiklar, ty detta är Eriks två yrken. Killen, turklubban, mannen har alltså lyckats med bedriften att slå båda sina drömmar ihop och få jobb som fotbollsproffs och sportskribent. Nu ska det med all önskvärd tydlighet slås fast att jag faktiskt är lite stolt över karln också, för han är ju duktig, karljäveln.
Nåväl nog med superlativ. När han förkunnade att han i den yrkessamma delen av sitt liv var nöjd ( ty annars hade jag ringt en bödel) så sa han att det minsann i övrigt var stor avsaknad av rulle. Då ska vi se, för några månader sedan, eller snarare nåt år sen, så klonkade en då väldigt färsk travspelade Erik en travrad som gav några hundratusen. På riktigt. Han säger nu att saknar rulle, det flyter inte riktigt på, vad är att flyta på för en kille som klonkat flera hundratusen?
Ska vi summera allting, så är killen topp 3 bäst i medelpad i skolan genom tiderna. Han har sina två drömjobb, varav ett innefattar att han får vara nära en legend som Sören Åkeby dagligdags. Han har en poletthög som han kan dyka i efter att ha avslutat en arbetsdag, och han har en ställbar säng. Han kan alltså med en dosa styra sin säng, och just det, han har en 52 tums tv på rummet också. Otur Erik....


Nu ska jag snart börja min arbetsdag, månne återkommer jag senare under dagen.

Vi retas med oss själva
letar och förbättrar
Men ingenting är värt det
när leva blivit rädsla



För övrigt anser jag att det var starkt av Timrå att vinna igår!

Säg goddag. Hur har vi det ?

Själv har jag åtnjutit en helg i den svenska idyllen Södertälje, där såväl systrar som släkt har påhälsats. En prinsessa vid namn Laura som också är mitt kusinbarn har firats med tårta och smäcker mat. Det var trevligt att träffa släkten igen då det var ett par sekel sedan sist.

Det har varit skönt att ta igen sig och att vara på okänd mark några dagar, och jag är faktiskt både pigg och frisk för tillfället.

I övrigt har det väl inte vara några större ovationer på sista tiden, jag slapp lyssna på ljudbok i bilen till Södertälje föresten.

Jag kan föresten bekräfta att det bedrivs ocker gentemot barn, väl nere i Södertälje-centrum i lördags fick jag förkunnat för mig att ytterligare presenter till tidigare presenterat kusinbarn skulle inhandlas. Då det verkar vara mycket populärt med den där helly-kitty grejen så spanades det efter objekt med sådant innehåll. Det fick bli en pettsson och findus bok istället. Detta efter att vi sett att en plastpenna som inte var många gånger större än pennorna man fyller i stryktipset med hade en hello kitty logga och gick iväg för 89 pesetas. Hur är det möjligt? Dom snackar om att det är olagligt med människohandel, men att bedriva ocker mot småbarnsföräldrar verkar vara väldigt legitimt. Usch och fy. Nu betyder inte det att jag inte tycker att lilla Laura är värd fjantiga 89 kronor, jag tänkte mer på grejen som sådan.

Kassörskan i besökt butik var också något utöver det vanliga, kvoteringen verkar vara i full rullning. Att hon var opererad på både ett och två ställen kunde vi slå fast, och då hade hon ändå heltäckande kläder på sig. Att hon såg ut som något Bingo Rimér letat fram i gemene baltland kunde vi också slå fast. När hon sedan också skrattade nervöst åt ett tafatt skämt för att hon inte förstod innebörden gjorde att jag hade lust att lämna ett avtryck av både pettsson och findus på båda hennes kinder så att hon slapp sminka sig på flera veckor. Men jag la band på mig själv, av någon anledning.

Nu lackar rasten mot sin ende, på återseende.

Det är varning för ras
Gå så försiktigt du kan
Dina ögon kan krossa min värld
som stenar mot glas
Varning för ras


För övrigt anser jag att solen är här för att stanna!

Igår var en dag då vi gjorde ett val, valet stod mellan att fortskrida satsningen mot att bli fotbollsproffs kontra att stanna hemma och se Timrå-matchen och sedan skifta över till Liverpool-matchen. Valet var i sanning knivit, och jag skulle ljuga om jag sa att jag var nöjd när jag klev utanför dörren efter att ha fattat beslutet att träningen var viktigare. När man då gör en sådan uppoffring så anser jag att gud kan vara tillmötesgående, men som jag tidigare berättat så är jag inte från Jönköping, därför fick jag såklart en boll i ansiktet efter 2 minuter, och blodet visste inga gränser.
Träningen i sig löpte på i ganska gemytlig takt men det var väl ingen vidare fart kan jag inte säga.

Jag kom igår över material som uppenbarade sig i SMS-form, en kompis fick ett sms från sin älskling som löd. " Hej gubben. Jag är lite trött, hur är det med dig?" Svaret är episkt roligt och löd: " Jo tack, jag är självmordbenägen men annars är det ok, vad ska vi äta idag?" . Motsvaret var något oklart men var något i form med att han fick ta självmord efter att han lagat mat. Jag garvade mig själv harmynt både en och två gånger.

Efter jobbet ska jag bege mig till stockholm, vårt lilla kusinbarn tillika världens finaste barn som någonsin kommit till jorden näst efter mig själv fyller nämnligen 4 år och ska firas med dunder och brak. Hoppas att gud hör bön och att pappa inte spelar någon ljudbok under den långa bilfärden, för då kan grejer börja flyga inne i bilen.

Jag hoppas att ni tar hand om er och tar en hatt eller två åt mig i helgen, på återseende.

Nya regler
Nu är ordet ditt
Och du vill hänga dom
Ingen klandrar dig
Men det gift som du lägger ut
Du sväljer det själv
Det dödar bara dig

Jag ville säga nåt till tröst
Du skulle tagit det helt fel


För övrigt anser jag att HV71 är ett fantastiskt äckligt lag.

Nu var det återigen ett bra tag sen jag orkade skriva, och jag orkar faktiskt inte ursäkta mig, varför jag nu skulle göra det på min egen blogg.

Det finns planer på att starta en gemensam blogg med en nyfunnen vän i form av Andreas Forsberg, oddsmästarnas mästare. Hur detta kommer att ta sig i anspråk är vi inte riktigt införstådda med än, men det lär väl visa sig gissar jag.

Igår blev man bjuden på middag av min otrolige vän Calan. Flamberad huggorm med ostronssås hade man förväntat sig när man sitter med facit i hand gällande Calans matlagningskunskaper. Men tji fick man, blåst på såväl ostronsås som huggorm blev man och istället fick man väl smaka på en fantastisk carbonara. Calan som i sanning är en man av ekonomi kände efter maten att det var onödigt att slänga de äggvitor vi förspillt och förberedde då ett gäng hemmagjorda maränger. Frågan man då ställer sig är hur många människor i dagens samhälle som ens skulle komma på idén, men Calan gjorde han och succé blev det, som brukligt. En trevlig tillställning blev det och lyckan var gjord.

Matchdebuten i utomhusform gjordes i förrgår, Söderdressen satt som en slickad baltdam runt barmen och benen kändes faktiskt inte blytunga innan matchstart. De kändes snarare cemeterade, jag tänkte i mitt stilla sinne " Hur i helvete ska jag vara kapabel att ens genomföra något som ens kan likna fotboll med dessa trassliga ardennerlår?". Men match blev det, först lite bakgrundsfakta. 17.15 slutade vi arbetsdagen och halvlöpte ner till den omtalade bistron för att komma över något slags substitut till måltid, en skagenmacka fick bli mitt och nervositetens sällskap i bilen. 18.10 anländer man till hemmet för att skramla ihop alla förnödenheter inför stundade match, 18.30 anländer man till matcharenan, alltså en halvtimme innan avspark. På grund av min försening(uselhet) som redan innan match var förkunnad så började undertecknad på bänken. När det så var dags för inhopp så blev det något slags hockeybyte och jag försattes i ett friläge det absolut första jag gjorde. Jag har tidigare av diverse ofotbollskunniga gestalter fått höra att jag är en målskytt. Detta hade de fått ätit upp både en och tre gånger då jag från en meters håll missade de klaraste målet som skådats sedan Mats Alm häktades för mord. 2-2 blev det, och matchen i sig är väl inget man skriver till påven om. Dock överraskades jag rätt positivt av vårt spel, vi börjar så sakteliga se ut som ett fotbollslag.

Nu ska jag arbeta, ty det är de jag är anställd för. På återseende gott folk, får vi hoppas.

Idioter, varför finns det inga kvoter
för idioter?
På radio och TV
Vi vill också va med

För övrigt anser jag att snön kan fara och flyga!

Eller jag hade mycket att säga snarare, men den där förbannade orken och föralldel tiden har inte funnits, återigen. Men jag provar att författa ett inlägg och ser om responsen från mig själv gör att jag även i fortsättningen kommer att författa inlägg med en viss frenesi.

Debut har gjorts i det fotbollslag jag kritat på för Söders BK. Gick väl sådär får jag medge, stortorsk mot ett lag som var ganska mycket bättre och som huserar i de djupaste av skogar och som åker traktor till matcherna, givetvis är det Matfors jag pratar om. Jag skrev på för Söder under förvissningen att laget var ett skönt gäng och att vi skulle ha ett ganska slagkraftigt mannskap när serien drar igång. När man skriver på för en ny klubb så tänker man inte så mycket, när så det började mumlas om belopp på 2500 kronor i medlemsskap så började jag att gråna. Vad har jag gjort, tänkte jag. Men lugnade mig betänkligt när det endast var 500 riksdaler som skulle in från undertecknad, och givetvis är detta en modest begäran från en division 5 klubb. För övrigt är det ett väldigt skönt gäng, och om vi kommer att vara slagkraftiga det lämnar jag lite därhän för tillfället och få be att få återkomma i frågan.

När vi ändå är inne på ämnet fotboll så fick jag en snilleblixt häromdan. Det utbreda samtalsämnet om att italienare är kända filmare och som undertecknad många gånger retat sig på har nått sin förklaring. Håll i er nu. När en italienare kastar sig för att filma till sig en frispark, så är det ofta som motståndaren bara har benet en bit utfällt och inte alls varit i kontakt med spelaren. MEN, detta folkslag är ofta väldigt hetlevrade och verkliga känslomänniskor, dom ramlar inte för att någon sparkar ner dom, utan för att dom blir så illa berörd över att personen ens haft i tanken att vilja fälla ut ett ben i en krok och förpassade förbipasserande till marken att denna slänger sig i frustration och psykisk smärta och ofta tas för att filma. Detta är alltså förklaringen gott folk.

I övrigt går livet sin gilla gång och har ni tur får ni snart se en tidning vid namn afton avisen i närmaste lanthandel, undertecknad, Frol och Mafa har för avsikt att skrida till verket och ge ut en tidning som gemene svensson kommer att hänga på låset för att läsa, detta mitt herrskap kan i sanning bli intressant.

Vi kanske hörs igen, hejja!

vet du vad frihet är så säg det nu
vet du vad priset är för den
vet du med vad man mutar hundarna
som ylar genom natten


För övrigt anser jag att Erik Löfgren borde få ett A-Lags kontrakt med giffarna, PRONTO!

Min kropp, vad ska man säga? Man har en bit till storformen om man så säger, ländryggspartiet, lårbenshalsen, vadpartiet, magtrakten (Det beror inte på att jag äter turkisk peppar utan för att jag gjort situps), samt ljumskar strejkar obönhörligen. Vad beror detta då på frågar ni er då, jo det är nämnligen så att om man förlorar fyra av sex matcher och spelar två av de sex oavgjort, där straff utdöms för både förlust och oavgjort resultat, då får man ont i kroppen både här samt där.
Jag var så dålig på träningen sist att jag var ytterst nära att kasta in den berömda vita, kokningen var total och jag började fråga mig själv vad jag trodde mig besitta för egenskaper inom den ädla sporten fotboll. När man då mår dåligt så uppskattar man ju kommentarer från en extränare och exlärare som lyder:
"

Och med gränsen menas givetvis koknings och bristningsgränsen som visade sig tydligare än någonsin när pirkt igår basunerade ut en video på undertecknad där jag fann att FM hade nått den där femte gränsen och kokade utan besinning. Att detta filmades och senare skulle bli aktuellt för att läggas ut på en blogg var vi lyckligt ovetandes om. Ni kan se filmen på: FM när det går som tyngst! .
När vi ändå snackar om FM så fick jag ett SMS precis av Hedberg som löd : FM 10 installerat, hörs om några månader. Om någon ser honom utanför dörren så kan ni väl hälsa från mig.

Igår var vi med om någonting mycket besynnerligt, det kallades löpträning och gick av stapeln på en än mer besynnerlig plats. Nämnligen på en isbelagd trottoar, som avslutades med en slags bergsklättring uppför en trappa som inte bara var lång utan ännu mer isbeklädd än tidigare nämnda trottoar. Att jag var förkyld och redan tidigt förkunnat för coach Tommie men detta till trots befann mig på plats vid utsatt tid och dessutom sprang efter förmåga gör mig till lite av en vardagshjälte. Dock fungerar min kropp som så att jag vid förkylning och träning i en slags symbios alltid får känningar i leder och dylikt. Detta var ett faktum när jag dunsade ner min kropp hemmavid. Känns dock inte så farligt idag och ikväll är det riktig fotbollsträning och jag täkte iallafall försöka vara med där.

Arbetsmånaden går mot sitt slut och vid summering efter den första månaden där jag i merparten av tiden sitter i telefon så får jag säga att jag är ganska nöjd ändå trots att visst arbete återstår och att stressen börjar bli ett faktum. Men jag hade 8 tester kvar på teorin dagen innan teoriprovet och 4 tester på morgonen samma dag somteoriprovet, så det ska nog kunna vägen, trots att min far uttryckt viss skepsis över mina arbetsmetoder.

Nu ska jag ta och arbeta litegrann.


Vi visste allt pojkars övermod
Ett farligt vapen var vår blinda tro
Det var en gång i ett annat liv
Ett annat dom mot ett annat vi och jag


För övrigt anser jag att löpträning är ett sjukt påfund.

Goder afton mitt herrskap.

Nu var det ett tag sen mina fingrar dansade tango över tangenterna som senare skulle betyda att ett inlägg författats.
Jag får såna här perioder ibland där jag inte alls är särskilt sugen på att skriva, eller egentligen inte orkar skriva, vilket irriterar mig en aning.

Jag ska försöka uppdatera i korthet vad som hänt sista dagarna. Körkortet är äntligen färdigt, och det krävdes bara ett teoriprov och en uppkörning vilket känns fantastiskt skönt då jag är ganska trött på att lägga ner tid på det. Men nu är det gjort, om än sent omsider.

En annan sak som hänt är en utgång i lördags, och att läska till ändå in på småtimmarna har man gjort förr, och man vet ungefär vad man får. Det var mycket trevligt att återträffa Hedberg men även att återträffa alla andra härliga gestalter som infann sig. Men det man inte verkar ha lärt sig, vilket för övrigt också är något som irriterar mig, är att man aldrig verkar inse att man blir bakis dagen efter. Man kan också bli jättebakis och det kommer alltid som en chock. " Hur blev det såhär?" " Jag ska aldrig mer dricka" " Fyfan vad orättvist livet är" " Gud om du finns hjälp till" är kommentarer som ofta florerar men som aldrig riktigt verkar hjälpa. Hela gårdagen var därför ett mindre helvete, och det som alltid gör det värre är insikten av att man själv rår för skiten. Därför kan man inte anklaga någon mer än sig själv, om möjligt kan man anklaga någon som tvingat i en sista shoten, eller sista groggen.

Nu börjar det iallafall så sakteliga släppa och ikväll fortsätter vägen tillbaka mot storformen inom medelpadsfotbollen. Löpträning står på schemat, vad är det för något? Ska dit och undersöka om det är någonting roligt eller om det är något man bör hoppa över framgent.

Nu ska jag arbeta då rasten lackar mot sitt slut, på återseende gott folk!



Det du räds drar du till dig
Och det du jagar glider undan
Det du vill äga kommer en dag att äga dig
Och du kan kämpa ett helt liv
Utan att vinna en enda seger
Du vet dom blodigaste krigen är alltid inbördeskrigen



För övrigt anser jag att helgen trots allt var trevlig!

Sådär mitt herrskap, då ska jag försöka att återuppta skrivande som fått stå åt sidan för en tid. Detta beror på att den där globala uppvärmningen som det talats om inte riktigt nått dessa norra breddgrader och således har mina fingrar förfrusit och har först nu efter ett dygn under varmvatten tinat för att vara funktionibla att återigen författa ett inlägg.

Jag har:
* Upplevt ett fantastiskt nyårsfirande, där jag vill rikta ett särskilt tack till värdparet som fixat och donat middag och lekar som gjorde att den gamla grisfestvåningen bunkern förvandlades till en paradvåning där man inte alls hade varit förvånad om man hittat män i hög hatt med monokel och ostrongafflar.
* Upplevt den kallaste tiden genom tiderna, som petade ner istiden till en pinsam andraplats.
* Återigen upplevt lyckan över att omgärdas av en fantastisk familj och fantastiska vänner.
* Upplevt hur mycket skönare det är att vara ledig när man inte är det så ofta, samt upplevt hur mycket skönare det är att komma tillbaka till jobbet när man är motiverad efter ledighet.
* Upplevt spänningen i att se en väktare bli inkastad i en hylla full av baguetter och vattenfranska av en stor gestalt som var olagligt lik den robusta mittbacken Zat Knight.


Jag känner att jag måste återberätta historien om väktaren. Jag och min vän Martin Leek hade varit på kanal cafét för att avnjuta en bättre laxfilé och Martin fick för sig att han var sugen på någonting sött efter måltiden.
Detta ledde stegen mot pensionärstäta hemköp. Men denna gång var det ingen pensionär som hade fastnat med en rotfrukt i kullagret på rollatorn, nej denna gång var det full vevning i absolut livesändning. Det första vi möts av när vi passerat dörrarna innanför nämnda affär var att väktaren som var en liten senig bit inte en cm över 1.70 som likt en liten pallevante forcerades in i de nybakta frallorna. Väktaren tog sig snabbt på fötter för att övermanna den jättelika gestalten bara för att sekunder senare ligga under densamme. Den jättelika gestalten höll på att tappa sin jacka och höll den endast uppe med en arm. Gestalten började därför att gå ut, rakt mot mig, nu har jag min chans att bli hjälte i Härnösand hann jag tänka, bara för att flytta mig och tänka, slå inte ihjäl mig du välvuxna gestalt. Springades efter kommer pallevanten till väktare för att ta upp fighten, utanför tappar så gestalten sin jacka och står och hyttar mot vakten. Här kommer det mest komiska i hela historien, vakten ser sin chans och tar till ett gammalt fult knep, han knycker jackan och går in i värmen med bestämda steg. Utanför står gestalten som såg ut att vara van med något varmare breddgrader och fryser. Dagen efter när jag skulle åka buss hem såg jag honom, han hade en annan jacka på sig...

Imorgon kan ni läsa i tidningarna:
" Den forne Lilla-VM hjälten gör comeback!

Den forne Lilla-VM hjälten från giffarnas ungdomslag födda 89 ser ut att vara på väg mot comeback. Det är två klubbar som varit ute efter den gänglige och sega centerhalvens underteckning, och nu verkar det som att en av klubbarna är skrämmande nära att åter sätta centern på en fotbollsplan.

- Vi vill inte uttala oss i dagsläget, men han är ganska nära att komma överens med oss, säger sportchefen i klubben som vill vara anonym.

- Vi ser mycket potential till att ha en lång seg och otränad center i vårat lag, han kan dra på sig markering så att våra andra spelare ska få yta, säger han fortsättningsvis.

Som det ser ut idag kan centern vara klar redan till metzo-cupen som ska spelas under söndagen.

- Det vore roligt att få göra comeback, jag tror att jag har mer att ge, säger centern."


Återstår att se om den där artikeln publiceras dock!



Come to me now
And rest your head for just five minutes
Everything is good
Such a cosy room
The windows are illuminated
By the sunshine through them
Fiery gems for you
Only for you


För övrigt anser jag att kylan inte kan mena allvar!

Det ska iallafall jag göra, med att förtära rusdrycker alltså. Jag har till sist slagit fast planerna för nyårsafton för detta år. Det blir den gamla klassiska anhalten bunkern som kommer att nyttjas för festligheter. Jag minns förra året som om det var igår, ett lagomt gäng, en fin berusning, en syster, en puss på kinden, ett gott nytt år, ett telefonsamtal med min far som förkunnade att vi avverkat ytterligare ett år och glädje. Jag hoppas att detta kan efterlevas även detta år, även fast att syster inte är där, även fast Hedberg är fast i Norge, även fast att Gurra är i ARBOGA?!!?! Men det är ett fantastiskt klientel som kommer att närvara som jag förstod det, och jag är väldigt glad för inbjudan även fast att Erik och Basse även dom kommer att befinna sig på annan plats. Men man kan inte sy ihop allt som skärgårdsdoktorn sa.

Vet ni vad som höll på att hända idag? Eller egentligen inte, det var några trassliga krakar som hade fått för sig att de skulle gå på Prisma och äta, verkar troligt sa jag. Slutade med att alla fyra sponsrade en annan restaurang istället, skulle någon på Prisma snubbla in på denna blogg så tror jag att jag skulle ha ett pris på mitt huvud nu. Men det känns som att jag inte kunde bry mig mindre.

Nu laddar vi för ett bra nyår, jag önskar er alla ett trivsamt slut på 2009 och vi kanske hörs innan det är till ända.


En sista grej, vårt unikum Andreas Kjellin bjöd på en kokning i världsklass idag och förtjänar bloggens hedersomnämnande för sitt sätt att bjuda på lycka och kokningsglädje.

vi kan väl vänta tills imorgon
jag kan inte tänka klart
vi kan väl vänta tills imorgon
och se vem som står kvar

Om du vet vad du vill, om du vet, har du ingenting att hämta, ingenting att hämta här! Sjöng Lasse. Omgjord text av undertecknad: " Om du har aptit som en myrslok i ett bollhav, om du har det, har du ingenting att hämta, ingenting att hämta på bigboy ".
Återigen har det skrala utbudet av lunchrestauranger i Härnösand satt mig på pottkanten, efter noga övervägande så kom jag och en kollega fram till att big boy torde kunna ge oss vad vi behöver. Men istället för att gå på gammal rutin så ska givetvis en annan testa ett obeprövat kort. Chicken nuggets i all ära, det var år sen jag testade det på ett snabbmatställe sist, men bigboy verkar vara ny i den branschen för något så dåligt friterat och oljedrypande har jag inte ätit sen jag satte en oljeinsmord saltstod i halsen under pragvåren 67.

Jag måste se till att bli riktigt frisk också så att nyår kan bli ett festligt arrangemang, nu tycker jag att det finns få saker som är så överskattade som nyår, det skulle vara Alex Schulmans kändisskap då isåfall. Men ändock vore det roligt att få uppleva ett nytt begynnande år i goda vänners sällskap med några promille i blodomloppet. Hur vi ska lösa alla praktiska detaljer kan jag i dagsläget ej svara på, och ber därför att få återkomma i frågan.

Mikael Samuelssons verbala attack mot Bengt-Åke Gustafsson tycker jag enbart är bra, detta på grund av att Micke för det första verkligen borde vara med i truppen enligt min lekmansanalys samt att det är roligt att se att någon kan säga vad dom tycker trots att man lätt kan bli korsfäst av alla atomforskare som florerar på aftonbladets kommetarsfält.

Nu blir det jobb, på återseende gott folk!

Nej, inget är så svårt som att vinna mot sig själv
Vi kan reglerna
Men kan vi spelet?
Skriker, fäktar förtvivlat framför domaren
Som om vi redan fölorat
Och vet det


För övrigt anser jag att bitkylan gärna får abdikera! 

Och detta gjordes med frenesi på det där julbordet som alltid dukas upp på den där högtiden kallat julafton.
Med tanke på det dukade bordet hade man med lätthet kunnat förutsatt att klientelet på plats var Peter Harrysson, Kicki Danielsson, Anna Book och Adam Allsing. Det var det inte och vi som var där hade genast ett stort problem med att göra rent hus. Tack och lov lyckades vi inte med detta heller och glad som vi nog vara för det, huruvida någon av oss inte var sugen på att plussa 20 kg under julaftonens alltid alldeles för korta timmar, men det kan jag inte för mitt liv tro.

Det var en väldigt trivsam julafton och min fantastiska faster samt hennes lika fantastiska man förhöjde stämningen ytterligare med sin blotta närvaro.

Vi kan iallafall slå fast att det egentligen borde finnas saker att skriva som skulle räcka till en eller två bättre romaner. Men som vanligt flyger alla saker man från början tänkte skulle vara både informativt och aningen roligt ur tankarna och plötsligt sitter man här och inser att inlägget kommer att bli lika grått som en Van-Veeteren film.

Jag har dock visat en stor självrespekt i helgen, såväl fredag som lördag var vidga åt en bättre utgång, där vi tänkte veva hattar och liknande flytande vätska i stora former. Men i och med att känslan av en sjukdom nära att bryta ut så gav vi helt enkelt fan. Stort är ordet ni söker. Istället vart det en lördag i Fm-spelandets tecken där basse blev pålurad en flaska godissprut med citrussmak för blotta 17 kronor, vilket han i efterhand blev bestört över då den egentligen skulle kostat 15 tyckte han, för att vi hade sagt det. En differens på 2 kronor fick den nyblivne gottlänningen att "go bananas" och han vägrade senare att ställa upp på en film som skulle föreviga ögonblicket där han med finess sprutade den härliga sötman och syrligheten i gomseglet.


Jag ska nu jobba, jag ska skriva mer framöver, det fick bli dåligt men vafan.

Föresten, jag fick 13 rätt på stryktipset i helgen, men jag fick bara betalt för 12 eftersom det var systemtips. Ni kan då också slå fast att den där tomten då minsann varken kom med polettsäck eller tur i juleklappspåsen. Varför undrar jag? Haha säger ni.


It takes a fool to remain sane
In this world all covered up in shame


För övrigt anser jag att oturen är en ganska ironisk del av livet.

För undertecknad blev det senare. Jag talar givetvis om inköp av rusdrycker som jag har för avsikt att inmundiga under mellandagarnas festliga dagar.
Man kan i efterhand diskutera huruvida det var smart eller ej att ta det senare, för så mycket folk på ett ställe har då inte jag sett sen Bosse Hansson lovade att sluta kommentera fotboll mer.

Nu har man den sista lunchrasten innan julesnappsen, köttbullarna och allt det andra som hör till ska inmundigas.  Julstämningen är helt sänkt, inte ens ett uns till julkänsla har jag i kroppen, men ikväll när systrarna dyker upp och när mamma enligt sedvanlig tradition står med en blinkande tomtemössa ( som förövrigt fortfarande är min absolut sämsta julklapp till någon genom alla tider) står på perrongen för att få systrarna på liteånga. Ja då tror jag nog att den kan börja infinna sig så sakteliga.

Vi har även på comhem ett artigt sätt såhär framåt jul, åtminstone den stora starke säljaren Fredrik Åhlin från Kramfors allra mörkaste skogar som dagen till ära avslutar varje samtal med " God Jul Kompis" och efter pålagt samtal brister ut i ett glittrande och skimrande smile. Man kan bli glad för det lilla, och han smittar av sig den lille åkerstorparen.

Nu hoppas vi bara på att tomten kommer med en polettsäck, lite tur och allt det där andra man behöver för ett drägligt leverne. Nej nu var jag orättvis, ge mig vad som helst eller ingenting, mitt liv är drägligt och bra och får vi bara ha friska medmänniskor runt oss, ja då är iallafall jag nöjd. Men lite tur kanske vore bra ändå, trots allt. Annars får jag låna den av Pirkt, basse, gurkan, Sundberg eller någon annan som har ett överskott.


God Jul om jag inte hinner skriva mer!

Somliga går med trasiga skor,
tills de har slutat gå. 
Djävulen som i helvetet bor 
får sig ett gott skratt då.

För övrigt anser jag att julen är härlig!

En måltid i syndikatets tecken har avnjutits. Det var ett förvånansvärt syndikatit klientel som skrapats ihop på vår kära arbetsplats dagen till ära. Även fast att jag hatar uppvärmd mat så får man säga att det vägdes upp av att få sitta med dylika stekare, Martin Leek, Mikael Nilsson och en ny förmåga som verkade syndikatig även han ( och som  vi dessutom efter att ha avlagt några diskreta kikar kan slå fast att han åt en härligare fläskfilé) och den såg absolut roligare ut än det fläskfilésubstitut som prisma stoltserar med. Själv fick man värma på köttfärssås som för all del vid nylagat tillstånd inte går av för vilka ishackor som helst, men som upptinad inte alls blir lika framgångsrik.
Jag hoppas att detta klientel återigen kan sluta upp för att utbyta syndikat-recept och diskutera eporentan, för herrskapet var misstänkt likt en samling ekonomistuderande ( jag inkluderar inte mig själv då jag på intet vis kan stå för att vara särskilt ekonomistuderande).

Vi har också glömt att ta upp något allvarligt här i bloggen. Stokes manager gjorde något han bittert skulle få ångra, i England är julfester något heligt bland fotbollslagen. När man så utser en sådan rubust anfallare som Kevin Phillips till att fixa till julfesten har man således indirekt som tränare satt punkt för diskussionen. Men Tony Pulis tyckte ändå efter en förlust att julfesten skulle ställas in och hade då också återigen idirekt sagt att han ville ha både en hårdare lakritsbåt samt en dansk skalle applicerad på av Phillips vald kroppsdel. Detta var också vad som skedde, handgemäng utbröt och Pulis fick en dansk skalle mot pannloben, och man kan nu läsa att Phillips ligger för att uttrycka sig milt, lite trassligt till.


Nu ska vi arbeta, på återseende gott folk.

kanske kommer en förändring 
en dag när banden stärks 
kanske finns en plan i huset där 
fast dom vill inte att det märks 


För övrigt anser jag att Phillips gjorde rätt!